Helgdryck

De gångna helgdagarna har vi konsumerat (snarare än provat) en del vin (utöver öl och mumma på julafton). Här följer korta noteringar.

2000 Ch Cantemerle, Haut-Medoc
Vi har druckit ett par årgångar av Cantemerle, men aldrig blivit riktigt begeistrade. Engelsmännen talar ofta om Cantemerle som ”good value” och att det tom borde uppgraderas från 5e till 4e eller 3e Cru. Vi dricker en (ensam) halvflaska och ser vad vi tycker. Rätt trevligt vin... fin färg, medelstor Medoc-doft, bra och rätt mogen smak... men fortfarande inte begeistrade. Vi får väl se om 2005orna kan övertyga längre fram.

2007 La Bastide Blanche, Bandol (SB 2262)
Ny årgång av en klassiker på systemet, egendomen är planterad med 70% mourvèdre, 25% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Vi tyckte att 2005an var lovande, men ”backwards”, ”tanninmonster” och ”minst 6 år på rygg”.

http://vintresserad.blogspot.com/2008/09/la-bastide-blanche-2005-bandol.html

Vi provade aldrig 2006, och nu är det redan dags för 2007. Synintrycket är ganska likt tidigare årgångar, svartbläckig och reflexer av purpur. Inte riktigt lika tät dock... doften är ganska öppen och doftar ”söt kirschfrukt och mandelmassa = Grenache från södra Rhone 2007”! Ett betydligt tillgängligare vin än 2005an. Smaken upplever vi som god och driven av Grenache-frukten, inte alls ”backwards” utan ganska okomplicerad och drickbar nu. Vi misstänker två saker: dels att andelen Grenache är betydligt högre än 25%, dels att producenten kanske tagit ut lite mycket vin från markerna. Gott iallafall, men lagringspotentialen är osäker. Någon annan som provat? Vore kul att ställa denna mot andra syd-rhonare från 2007.

2001 Ch Ferrand, Pomerol
På juldagen hos G&Es farmor och farfar bjuds god kalvfile och då plockar vi fram en mogen Bordeaux (sånt som farfar gillar). Detta är andra (och sista) flaskan av en budget-Pomerol (under 200 kr på SB för ett par år sedan). Fin röd färg, mogen doft, rätt bra smak med bra röd frukt (lite burgundiskt elegant) och klassiska mognadsmarkörer läder och starkvin. Bra längd. Mycket gott tycker alla, särskilt farfar!

1997 Dr Loosen, Wehlener Sonnenuhr Kabinett
Väl mogen halvtorr Mosel-Riesling med gul färg, doft av petroleum och fin smak med lite tropisk frukt, gott!

2000 Ch Caronne St Gemme, Haut-Medoc
Ännu en Bordeaux av den utmärkta årgången 2000 får sätta livet till! Denna är klart bra (men inte exceptionell) med fin doft av ceder, svartvinbärsfrukt, tobak och cigarrlåda. Smaken följer doften fint och går fint med en långkokt gryta.

2000 Ch La Dauphine, Fronsac
Helgens kanske godaste vin med en knapp marginal, lite mer utvecklad än kusinen från Haut-Medoc.

Så var det dags att förbereda firande av 2010, Gott Slut tillönskas alla läsare!

2004 Terra Montosa

Efter julmat och olika sorters juldryck lagar vi frisk limekyckling med nudlar och funderar lite på vilket vin som kan passa till. Valet faller på en ensam 2004 Terra Montosa från Georg Breuer i Rheingau. Vinet doftar förföriskt med sin kombination av mineral, frisk äppel- och citrusfrukt och lite lagom Rheingau-petroleum. Smaken är lika bra med utmärkt syra (inte fräsande, men nästan!) och härlig balans mellan frukt och mineral, dessutom med verkligt bra längd. Ett av årets Rieslingviner (även om Hirsch Heiligenstein är bättre med mer komplexitet). 2004 är ett bra Rieslingår i Tyskland och Österrike, att döma av våra (för få) smakprov. Trist att vi inte har fler buteljer.

2a sortering

Vännerna L&S har bjudit in till middag och lite vindrickande. Det brukar betyda Bordeaux av god klass, så förväntan är hög. Medan barnen äter så får de vuxna champagne, blandade tilltugg och blandad konversation som sträcker sig från bristande kundservice (nej, inte systembolagets denna gång) till resedrömmar till sydvästra Frankrike. Sedan har L. hällt upp:

Vi börjar dofta och prova och det är (som vanligt) helblint, gissningarna far runt. För ungefär ett år sedan var det en Lafleur-Petrus-vertikal, så den systematiskt lagde säger ”horisantal”, vilket är helt fel. Men det är väl Bordeauxer? Alla utom en säger L då. Efter en liten stund i glasen så hittar flera att vin nr 4 har annorlunda doft, men ingen lyckas ens gissa att det är en 2000 Fontanafredda Barolo. Gott, men ohjälpligt efter i kväll ska det visa sig. Vin 2 har lite blommiga, parfymerade drag och någon säger ”Margaux?” och L. säger ingenting. Vi är även helt överens att vin 5 är mest utvecklat och sannolikt äldst. V gissar på ca 1995 medan P tror det är äldre än så. Så småningom så avtäcker L Vin 2 som är en 1995 Pavillon Rouge (Ch Margaux andravin). Vi provar och pratar och L indikerar att det finns ett tema. V påstår då att temat är 2a viner till Premier Grand Cru och att Vin 5 skulle vara 1990 Les Forts de Latour (som han vet finns i Ls källare). För en gångs skull gissar V rätt! Vin 3 har lite mer högra stranden karaktär (lite mer smörkola, lite snällare tanniner, mindre ceder och blyerts) och därmed blir gissningen på Le Petit Cheval ganska uppenbar (1999). Sedan är bara frågan om vi har en Bahans Haut Brion eller Carruades de Lafite i det första glaset... det visar sig vara en 2000 Carruades. Alla vinerna smakade mycket bra, särskilt Les Forts de Latour som var i utmärkt form med härlig mognad och komplexitet (läder, tobak, ceder – arketypisk Pauillac) samt ändå rätt mycket svartvinbärsfrukt i gott behåll. Sedan var det ganska jämnt mellan 1995 Pavillon Rouge (likaså arketypisk Margaux med svarta vinbär, blyerts och skön viol-Margaux-parfym) och 1999 Le Petit Cheval. Carruades-vinet var mycket bra med lite mörk plommonfrukt och fin Bordeaux-karaktär, men mår kanske ännu bättre efter ett par år till på rygg.

Mycket trevligt och gott, stort tack till L&S!

Bourgogne Grand Cru...

hör inte direkt till vanligheterna vid bordet i kataloghuset av trä i förorten. Faktum är att detta kan vara första gången vi öppnar en flaska hemma i lugn och ro. Flaskan är en 2004 Corton, Clos de Maréchaudes från huset Albert Bichot. Inte den bästa av årgångar, eller det bästa huset, men en hygglig producent och ett hyggligt år och därmed kanske en rimlig startpunkt att börja lära sig lite mer om varför alla riktiga vinnördar slutar som Bourgogne-eller Pinot-junkees.

Maten är baconlindade kalvfärsbiffar som bör matcha. Vinet får en halvtimme i karaff (för lite!) och vi får sedan en klar, röd färg med drag åt tegel. Doften är lite knuten, men ganska lovande med antydningar om både röd Pinot-frukt och orientaliska kryddor. Smaken ger ifrån sig ett ganska bra tryck i frukten (särskilt för en Pinot) och lingonsyrlig röd frukt (men vi hittar varken hallon eller jordgubbar), piptobak, nästan tjära, hög syra, orientaliska kryddor, och en rejäl syradriven längd. Vinet passar avgjort bäst till mat, och är inte varken så elegant eller insmickrande som jag trodde en Bourgogne på denna nivå skulle vara. Oväntat nog funkar vår Corton bra till en mycket smakrik (långlagrad) hårdost (liknande Gruyere), där syran och frukten matchar osten. Sedan får vinet stå medan vi plockar undan och lägger barnen. Efter dryga tre timmar i glaset så har vinet utvecklat en nästan aggresiv kombination av syra, trä och piptobak! Efter ytterligare två timmar så får vi lite mer harmoni och frukt, men fortfarande känns vinet relativt ungt. Nästa flaska får allt vänta ett par år. Sammantaget ett fascinerande vin, men inget som omvänder oss till Bourgogne-die-hards.

2007 Vacqueyras

Ny årgång, ny etikett och kanske även lite nya druvor. Vinet kallas numer Collection du Rhone vilket kanske inte känns helt rättvisande (förr Les Hauts du Castellas 2006) men är i alla fall från kooperativet Les Vignerons de Caractere i Vacqueyras (för mer info, se tex sid 114 i tidningen Världens Viner nr 5, 2009).

Hursomhelst; södra Rhonedalen, årgång 2007 och GSM-druvor är ju en lovande startpunkt. Vinet har en fin klar röd färg som drar åt purpur, en bra medelstor doft med tydliga drag från den söta Grenache-frukten och kirsch. Smaken är riktigt bra med samma söta frukt, fin lakrits, och kompletterad med lite struktur från Syrah och Mourvedre. Inga kärva tanniner, inga vassa hörn, ingen (liten) alkoholhetta (bara 14%) och utmärkt drickbarhet och balans redan idag (men tål säkert ett par år på rygg). Detta kommer att bli husets röda ett tag framöver, kanske inte lika yppigt, charmigt och sötfruktigt som Vaticans CdR, men lite mer struktur och balans som vi verkligen gillar. Stark rekommendation för 119 kr.

2005 La Spinetta Langhe Nebbiolo

Här är ett ganska omskrivet vin, nämligen den uppskrivna producenten La Spinettas "bas-Nebbiolo" från unga stockar i den (utmärkta) vingården Starderi i Barbaresco-området. Vi provar 2005 (aktuell årgång är 2007, som det av okänd anledning inte varit slagsmål om, även om det mesta försvunnit hastigt från SBs hyllor).

Vinet har en klar, transparent röd färg. Doften är fin efter en timme i karaff och glas med röd frukt (nypon och röda vinbär) och lite mandelmassa från faten. Smaken är ett par snäpp bättre faktiskt med slank fin röd frukt, och en härlig komplexitet av mandelmassa och lakrits. Helt enkelt "Jättegott!" som Mat-Tina skulle sagt. Dag 2 är vinet fortfarande bra, men de unga stockarna gör sannolikt att vinet smakar bäst Dag 1. Vi tror dock att vinet håller flera år till, eftersom alla komponenterna finns på plats med frukt, syra och alkohol. Tanninerna är snälla, särskilt för ett Nebbiolo-vin. Däremot skulle vi inte spara detta 10 år som producenten anger, drickfönstret är nog snarare 3-8 år från skörd.

Côte Rôtie från Delas och Jamet

Vinvännen Håkan har vänligheten att bjuda in till en provning av tre årgångar (1997, 1998 och 1999) av Côte Rôtie från de förstklassiga producenterna Jamet och Delas. Jag har inte druckit särskilt mycket Côte Rôtie: några årgångar av Guigals Brune et Blonde, en årgång JM Gerin (1997, bra men rätt mycket ek), 2000 Chapoutiers Les Bécasses (nja...) och 2005 Jasmin (rätt bra men ung) så detta var ett mycket välkommet tillfälle att lära sig mer om detta relativt lilla kvalitetsdistrikt i norra Rhone, strax söder om staden Vienne. Någon gång hoppas jag även kunna resa längs Rhone, från Lyon söderut ned till medelhavet vore inte dumt!

Över till väsentligheterna, färgen är ganska likartad på alla sex viner, en relativt tät mörkröd färg med lite transparent kant, en aning brunt här och var och lite svartröd på andra ställen, lovande.

Vin 1:
Först en knuten doft (trots en stund i karaff), sedan lite mer utveckling. Bra, ganska sträv smak med typiska Syrah-markörer som peppar, chark och viol. Känns fint balanserad och mycket typisk. Efter ett ganska bra tag i glaset (en dryg timme) så utvecklas framförallt doften en hel del och det blir en bra och elegant Syrah-harmoni, gott!
Facit: Delas 1998

Vin 2:
Lite öppnare doft direkt med viss pepprighet. Gott, ganska tillgänglighet redan från början, lite mörkare, mer kraft och en aning rustikare, mer animaliskt än Vin 1.
Facit: Jamet 1998

Vin 3:
Lite mer av allt än de föregående, bra tryck i frukt, syra och tanniner. Mycket bra längd. Lite pepprighet, viol, chark, mörk frukt. Mycket gott!
Facit: Delas 1999.

Vin 4:
Här får vi en än mer komplex doft och smak med mörkröd frukt, lite pepprighet, chark men även läder, tobak, och en gnutta starkvin. Verkligt bra syra, komplexitet, balans och jättefin längd. Kvällens glas (men marginalen är inte stor – alla vinerna är mycket bra!). Detta skulle jag gärna haft ett par flaskor av. Ett vin för mat, ost eller kontemplation. Riktigt bra saker.
Facit: Jamet 1999

Vin 5:
Här finns återigen lite mer utveckling och komplexitet. En gnutta ”funk”. Mer mognad och tanninerna är i bakgrunden. Mycket gott och kul att dricka. Ger det mest utvecklade intrycket. Sjunker ihop något efter en tre-fyra timmar.
Facit: Delas 1997

Vin 6:
Oj! En liten kvast av (god) rök och stekt bacon stiger upp ur glaset. Häftigt! Några av provarna håller detta som klar favorit just för att det är så häftigt och personligt, alla tycker att det är gott. Det finns förstås även bra, utvecklad frukt, bra syra och längd också. Håller hela kvällen utan problem.
Facit: Jamet 1997

Sedan hämtar Håkan 2005orna också. Det är (uppenbart) mycket yngre viner, med ett fint uttryck av ung Syrah, men absolut drickbart idag också. Sammanfattningsvis mycket goda viner (allihop) säg mellan ca 90 och 94-95 poäng. 1999orna var bäst tyckte jag. Och mycket trevligt och lärorikt vinsnack med en samling garvade provare.

Extraviner:
Först en öppen vit 1966 Clos Vougeot (inte helt vanligt i karaffen chez Vintresserad :-) som smakade bra, men förstås klart mogen. Både frukt och syra levde kvar, men även viss oxidation. Väldigt kul att få prova, tack till M. som öppnade denna raritet!

Sedan kommer Håkan med en karaff med lite mindre i, en ganska ljusgulgrön klar vätska. Första doften ger omedelbart att detta är en frisk söting (gissningsvis från Tyskland-Österrike). En Auslese eller en Beerenauslese? Mosel? Nahe? Här börjar rävarna runt bordet gissa och jag lyssnar mest. Nördfaktorn är lätt extrem. Flera säger att det är 2003 pga den låga syran, det kan jag hålla med om, vinet är likväl jättegott!
Facit: 2003 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Nr 33. Den närmsta gissningen var på det vinet fast Nr. 38!

God rosmarinskinka, tryffel- och fänkålssalami samt en härligt mogen Beaufort-ost i magnumformat kompletterade utmärkt! Stort tack till Håkan för givande och lärorik provning med verkligt goda, klassiska och ursprungstypiska viner.

2005 Hamilton Russell Chardonnay

Vi äter ugnsbakad lax med senapscremefraiche till söndagmiddag, och då passar en ekad chardonnay fint. Från de inre regionerna i förråden letas en 2005 Hamilton Russell fram, från det ganska svala området Hemel-en-Aarde Valley i Sydafrika. Producenten har burgundiska ambitioner och arbetar bara med Pinot och Chardonnay. Kvällens vin har en närmast fet gul färg, en ganska stor doft med mycket både fat och frukt. Doft och smak innehåller många komponenter och får därför betraktas som komplex: gula plommon, citrus, popcorn, arrak, och ett litet stråk tobak med rejäl fyllighet och fin längd. Trots att syran är lite låg känns det faktiskt välbalanserat och mycket njutbart. Vinet matchar lax&senap bra, nivån i flaskan sjunker ännu lite snabbare än tallrikarna töms. Kompetent och ambitiöst vinmakeri, bra frukt och ett par år på rygg ger utdelning. Bör drickas inom en relativt snar framtid.

Utan vin försmäkta vi på denna ö...

Nja, riktigt så illa var det inte. Men det s.k vinet som ingår på första semesterhalvans ”inclusive-middagar” är verkligen inte roligt. Producenten heter Faustino Rivero Ulecia och området Vino de la Tierra de Castilla. Rose-varianten är minst dålig. You are hereby warned.

Solen skiner och poolområdet är fint så det går förstås ingen nöd på oss ändå. ”Inclusive-maten” är visserligen inte så varierande, men smakar ändå rätt bra. Andra halvan av semestern får vi bekanta oss med restaurant-utbudet på syd-syd-västra Gran Canaria (Arguineguin med omnejd). Det finns många turister och även många nordbor med eget hus så samtliga restauranter har menyer på många språk. Normalt är ju det en varningsklocka, men faktum är att all mat smakar bra eller tom mycket bra. Vi drickar Torres enkla vita Vina Sol med behag till olika former av ”havsmat”, en och annan Rioja som dock inte är så spännande. Området Ribera del Duero får bidra med flera rödviner och de smakar samtliga bra eller mycket bra (Crianzor från 2005 och 2006). Tex Protos Crianza 2006 har bra tryck i frukten (Tinta del pais som druvan Tempranillo kallas här), lite yvig fatrostning men sitter ändå ihop fint med bra längd. Otroligt mycket bättre än inclusive-vinet.

Vi besökte Ribera del Duero år 2000 och har även tidigare druckit en del viner därifrån, men på senare år har andra områden tagit över i källaren. Semesterns bästa mat och vin avnjöts på La Aquarela, en restaurant med ambitioner och faktiskt även en liten vinbar! Vinlistan innehåller mest spanskt och många intressanta viner men vi fastnar för 2005 Crianza Dehesa de los Canonigos, igen från Ribera del Duero.

http://www.bodegadehesadeloscanonigos.com/en/

Barnen är trötta så vi hinner tyvärr inte med avsmakningsmenyn som annars ser lovande ut och kostar rimliga 43 EUR. Vi äter mycket god kalventrecote resp. lammlägg och vinet är utmärkt: med fin, röd frukt, jättebra syra och längd och härlig komplexitet. Rekommenderas!

2000 är en bra årgång

Gamla vännerna R och J med familjer kommer på lördagmiddag och vi provar att laga rådjurssadel för första gången (det blir gott om man följer receptet från http://www.viltpoolen.se/). Vi inleder med en NV Piper-Heidsick Cuvee Florens Louis (verkar vara ett snäpp över standardcuveen, men ändå inte riktig prestige?) Smakar hursomhelst mycket bra med ganska yppig och fin frukt, utan att syrorna blir för mesiga.

Till dessa (ungefär årliga) tillställningar letar jag gärna fram en magnumbutelj och har denna gång dragit korken på en 2000 Crozes Hermitage, Tete de Cuvee från Domaine Bernard Chave (som numer tagits över av sonen Yann om jag har rätt info). Vi korkar även upp en gammal bekant i form av 2000 Ch Lamothe-Cissac, Haut-Medoc. Båda vinerna är inköpta i Danmark det senaste året för rimliga priser.

Rhone-vinet är mörkt rött, med tät, nästan svart kärna. Doften är knuten och efter ett tag (faktiskt uppåt 2 timmar) i karaff och glas lossnar det rejält och nästan alla kryssrutor för en bra Nord-Rhonare kan prickas av: tjära, viol, salmiak, intensiv mörkröd frukt, bra syra, utmärkt längd, och vi hittar även något animaliskt som ger fin komplexitet. Faktiskt den bästa Crozes jag kan minnas. Blint hade jag utan större tvekan gissat på Hermitage (eller en bra Cornas). Det passar (förstås) alldeles förträffligt till rådjuret. Kusinen från Haut-Medoc är omkörd enligt de flesta runt bordet, även om det lite lättare och mer utvecklade Bordeaux-vinet passar bättre när vi behagligt tillbakalutade konstaterar att rådjuret är slut.

Efter lite rast och vila kommer så äppelkaka och glass på bordet, vi ställer då en 1989 Burmeister Vintage Port i portvinsvaggan och även det blir en kalasgod kombination. Portvinet är ganska utvecklat och med relativt välbevarad frukt, syran och eldigheten sköljer ned de sista resterna av äppelkakan. Sen är vi ordentligt mätta och belåtna!

PS. Ursäkta den usla bildkvaliteten... DS

Älgfile hos I&P

Vi är hos I&P på vinmiddag. I. har mailat och frågat om tips på vin till älgfile, efter konsultation av div vinböcker kommer vi fram till mogen Syrah eller Nebbiolo. Det blir supergod mat (som alltid hos I&P med förnämlig file och hemplockade kantareller) och vi hittar följande viner:

2000 Cornas, M.Chapotuier

Röd färg, ganska tät. Doften är knuten till en början men efter en dryg timme i karaff och glas (behövde värme efter en stund på kyrkogården:-) så doftar det finfint och smaken är alldeles utmärkt med fin röd frukt, lite citrus och bra komplexitet. Bäst till maten enl. flera.

2006 Barbaresco, Livio Pavese

Härlig transparent röd färg, bra syra och en fin jordgubbsfrukt. Inte så mycket utveckling än, men slank och fin potential.

2003 Ojai Syrah, Melville Vineyards

Tät, mörkröd färg. Det klart fylligaste, fruktsötaste och mest kompakta intrycket. Mycket gott efter ca. 2-3 timmar i karaff och glas. Lite, likör, söt tjära, mandelmassa från faten, bra längd och komplexitet. Gott till maten och nästan ännu bättre efter maten!

Alla vinerna var goda, och faktiskt lite varierande - vissa föredrar Ojai till maten och Cornas efter; andra tvärsom.

Till efterrätt, en smaskig glass, färsk ananas och rom provar vi:

2007 Ch Grillon, Sauternes

Fin gul färg, härlig öppen doft med mandelmassa, aprikos, tropisk frukt, och söt ananas som går igen i efterrätten. 2007 är en utmärkt årgång i Sauternes!

2005 Serelle, Vin Santo, Ruffino

Orange-brun färg, mognad, björnklister, mandel i doften. Gott, de flestas favorit.

Även här är juryn inte enig, utan båda vinerna får röster som godast vin till efterrätten.

Tack till I&P för en verkligt god (och trevlig!) kväll!

PS. Efter en stund kommer även 2009 årgångsglögg Blossa Clementin fram, alla som provar gillar! DS

2003 Château Quinault-L'Enclos, Saint Emilion Grand Cru

Till lammburgare med chevre tar vi fram en flaska 2003 Château Quinault-L'Enclos, Saint Emilion Grand Cru. Årgång 2003 har rykte om sig att ha skapat atypiska viner med (för) låg syra och (för) varmjordsartad frukt. Vi har ännu så länge bara druckit några flaskor från 2003 och funnit de flesta OK, ganska tidigt mognande och rätt så publikfriande i meningen lättillgänglig frukt och inte alltför framträdande tanniner. Vi provar kvällens vin vid 16-17 grader och med en halvtimma i karaffen. Första intrycket är ett ganska slankt vin, med relativt tät röd färg, liten-medelstor doft och en rätt så välbalanserad, om än slank smak av röda bär, kaffe, lite lakrits, och mörk choklad, gott! Efter ca två timmar i karaff och glas utvecklas framförallt doften rejält och vi hittar söta jordgubbar, svamp, lövhög och faktiskt lite av lammfärsen! Nu är både doft och smak med i matchen på riktigt. Givande, intressant och med fin utveckling.

Lite fakta: egendomen ligger i princip i staden Libourne, producerar ca 6500 lådor av förstavinet och ägdes fram till mitten av 2008 av Dr. Alain Raynaud, en framstående vinmakarkonsult mm på högra stranden i Bordeaux när det såldes till affärs- och vinmogulerna Bernard Arnault Albert Frère. Vi får väl se hur det påverkar vinet... Denna flaska inköptes i Frankrike sommaren 2007 för ca 18-20 EUR.

Frankofilen har tidigare provat vinet.

Veckans viner

Trots arbete, läkarbesök, dagishämtningar och andra störande aktiviteter har det även druckits en del vin senaste tiden. Ovanligt många faktiskt, och eftersom i princip inga anteckningar togs så följer här några hastiga noteringar direkt ur minnet:

2003 Le Cigare Volant, Bonny Doon
Vinet med det roliga namnet som hänvisar till en lag i Chateauneuf-de-Pape emot flygande tefat och dylika tingestar dracks på restaurant i glada vänners lag. Maten smakade utmärkt och doften på vinet var synnerligen bra, och smaken gick inte av för hackor den heller. Lagom moget och utvecklat, fin balans, jättegott!

2001 Bosquet de Papes, Cuvée Chante Le Merle
Domaine Bosquet des Papes har ca. 27 ha i Châteauneuf du Pape, och Cuvée Chante Le Merle, Vieilles Vignes är en av deras toppcuveer. Vi har ju druckit några Grenache-baserade viner under hösten med stor behållning, så vi ville prova ett vin med mer utveckling. Färgen är fin, och doften OK, men ganska återhållen och inte direkt generös. Smaken är bättre, och hela flaskan går åt, men det finns ett litet ”men”... en viss ”funkighet” som är svår att sätta fingret på. Vi får se om nästa flaska är bättre.

2001 Ch Pibran, Pauillac
Är däremot ett mycket gott glas, särskilt för de som gillar sin Pauillac: torr, svartvinbärsbläckig och slank. Ska nog fundera på den där 2006an iallafall...

2003 Warwick Trilogy Estate, Stellenbosch
Här är det något litet knas, det finns en schysst frukt därunder och viss utveckling, men något knas är det. Hela flaskan går inte åt. Istället öppnar vi en

2003 Ridge SCM
Och så är vi tillbaka i matchen igen! Mums, detta är rättfram njutning på glas. Goda röda och svarta vinbär, björnbär, lagom bred och ändå rätt så fokuserad frukt. Mot slutet en fin syra som ger längd. Flaskan går åt oroväckande fort. Enda invändningen är väl att lite mer komplexitet hade inte skadat.

Sedan är det middag hos farmor och farfar. Farfar gillar mogna Bordeauxer, men hans lager är klart begränsat. Ikväll har han bestämt sig för en gamling, 1982 Ch Kirwan, Margaux. Skulle kunna vara kanon, men kan nästan lika gärna vara heltrött. Eftersom jag vet att den lagrats lite varmt, lite för länge är mina förväntningar inte på topp. Som backup tar jag med en 2001 Durfort-Vivens som jag är nyfiken på. Kirwanen har fortfarande rätt tät färg och kanten är brun. Doften är OK, mogen som bara den förstås (tänk lövhög, svamp, stall etc). Smaken är bra, faktiskt riktigt bra med fin mognad och den balans och sammetskänsla som bara riktigt mogna viner får, gott! Den 19 år yngre Durfort-Vivens har en betydligt fräschare doft med ganska röda vinbär (lite omogen Cabernet?) men även en hel del svarta vinbär och god frukt. Smaken är slank, ganska syrlig och läskande. Också ett gott glas, kanske främst doften, fast inte ett direkt stort vin. En schysst vinvecka iallafall!

Franska Vindagen 17 oktober 2009

Vi har ordnat barnvakt och biljetter till det första passet som startar kl 12, inte helt optimal tidpunkt men det får passera. Anländer till Grand Hotel efter en lite regnig promenad, men Spegelsalen lyser upp den gråmulna oktoberdagen. Ganska mycket folk, men inte helt packat (som sannolikt senare pass kommer att vara). Vi börjar hos Vinovativa med Champagne från Franck Bonville, deras NV GC Selection brukar vara ett säkert kort och det stämmer bra idag; fin äpplig frukt, rejäl syra och mineralitet. Rosen är inte lika spännande. Sedan J. Lassales Cuvee Preferance NV, ett klart bredare, rundare och mer utvecklat vin. Men jag föredrar nog ändå Franck Bonvilles härliga mineraldrivna syra. Sedan några röda från Xavier
CdR 2006 – helt OK, men inte så spännande. Cuvee Vaticans CdR 2007 är intressantare tycker vi.
Ch9P 2007 är klart numret större med rätt bra och komplex frukt. Lite eldig och alkoholhetta.

JL Thunevin fick bara med ”Bad Boy 2006” i år, hans blend på Merlot från gamla stockar och en dos nya fat. Inspirerad av en recension signerad Robert Parker har Jean-Luc Thunevin skapat Bad Boy. ”Smakar som en bra Saint Emilion Grand Cru” enligt importören, och faktiskt ligger det något i det, klart bättre än förväntat.

Över till Domaine Courbis hyllade ”Cornas Champelrose” nu i årgång 2006. Vi brukar gilla Cornas, och vinet är inte så dumt, men fortfarande väl ungt och ganska knutet. Vi ska nog prova våra 2004 och 2005 ordentligt innan vi köper 2006.

Haugen-gruppen
Här börjar vi med tre Champagner från Raoul Collet, ett stort kooperativ i Ay. Carte Noire är instegsvinet, lite ovanligt med 60% Pinot Menuier, 30% Pinot Noir och 10% Chardonnay. Fullt drickbar baschampagne, men kanske inte så spännande. Grande Reserve NV är klart bättre, rikare och mer komplexitet (här med 50% Chardonnay), medan Extra Brut (non-dosage om vi uppfattade rätt) är lite väl hård för våra gommar.

Här provar vi även deras Sacha Lichine Le Coq Rouge 2007 från Languedoc och gjort på Syrah 40%, Cabernet Sauvignon 33%, Merlot 23% och lite Grenache. Den fina årgången lyser igenom med utmärkt frukt och bra balans för övrigt. Inget stort vin, men välgjort och hederligt för 82 kr i BS.

Ett kort stopp hos Domaine där vi provar nya årgången 2007 av Schoenenbourg Grand Cru Riesling, riktigt trevlig med bra frukt, fin syra och balans. Klart över förväntan för 149 kr. Även 2003 Château Vignelaure från Coteaux d’Áix-en-Provence, smakar bra. Vinet är ett av de mer kända från Provence och görs på en (ovanlig/ohelig) allians av Cabernet Sauvignon, Syrah och Grenache. Mörkröd färg, ganska stor doft med svarta vinbär och lite andra bär, bra kropp och fyllig smak med rätt bra balans. Kan nog utveckla en viss komplexitet.

Ännu ett kort stopp hos Fondberg som skänker klassiska Taittinger Brut Réserve men även deras Taittinger Nocturne med lite högre dosage än vanligt, 18. Lagrat fyra år innan degorgering. Det visar sig funka bra med fin fyllighet och balans. Bra matchampagne enligt importören. Klart godare än annan halvtorr/halvsöt champagne som vi provat. Vi smakar även Gerard Bertrands Tautavel 2007 (året i sydfrankrike ni vet). Vinet har desssutom fått många ”fynd-stämplar” och visst är vinet helt OK, men inget vi kommer att köpa lådor av.

Vidare till pålitliga Johan Lidby och årets Brocard-test. Vi börjar med 2008orna Bourgogne Jurassique och Bourgogne Kimmeridgien, vi föredrar med liten marginal Kimmeridgien som vi vet utvecklas väl med ett år eller två på rygg. Sedan 2008an av Domaine de la Boissonneuse som vi verkligen gillar; fin frukt, bra mineral och början till komplexitet. Vi brukar lagra 2-4 år (2005 är utmärkt att dricka nu) för lite mer avrundad syra och viss utveckling. Egendomen omfattar tio hektar mark i ett stycke i byn Préhy strax söder om själva Chablis. Den drivs av Julien Brocard som sedan år 2000 brukar marken biodynamiskt. Stockarna är planterade 1988 i en Kimmeridgien-haltig jordmån. Ett steg upp i hierarkin finner vi 2007 Chablis Premier Cru Beauroy, lite mer frukt och beska än Boissonneuse; men vi satsar nog hellre våra pengar på Boissonneuse och 2007 Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre som vi gillar mest i årets genomgång med sin rika gula frukt uppbackad av klassisk stram Chablis-mineral och bra längd. Montée de Tonnerre är ett av de bästa, mest klassiska av Premier Cru-lägena med sin placering till höger om Grand Cru-bältet. Jordmånen är kalkhaltig och mineralig, vilket märks i vinet, gott! Vi avslutar med ett glas 2006 Gigondas CuvéeTradition från Domaine Santa Duc, vi gillade vinet förra året med sin fyllighet, mörka frukt och ändå viss kryddighet och begynnande utveckling. Det smakar bra även i år, men hamnar lite i skuggan av de många yppiga fruktdrivna och generösa 2007orna.

Giertz vinimport har många producenter med ekologisk profil i portföljen. Vi provar lite blandat och fastnar bla för 2005 Château la Grolet från Côte de Bourg en bit norrut på högra stranden i Bordeaux. Vinet är gjort på 70% merlot och 30% cabernet sauvignon och kostar 109 kr i BS. Inte dumt alls med lite svarta vinbär och en hygglig Bordeaux-karaktär. Sedan gillar vi 2006 Chambolle-Musigny från JC Boisset med fin kryddighet och röda Pinot-bär. Kostar dock 349 kr... Efter det fyra årgångar Moulin Touchais. 1991 gillar vi mest med både fräschör och viss utveckling. 1992 är lite annorlunda med mindre fräsch frukt men en viss ”funkiness” som vissa säkert uppskattar, vi föredrar dock 1995 och 1996 som vi upplever ganska lika med fräsch frukt och bra syrabalans och fin längd.

Dags för en kort paus med lite ostsmakprov, vatten och bröd. Sedan är vi sugna på lite fler vinsmakprov. Passet är bara två timmar och man hinner inte riktigt med allt man vill, tex missar vi Ward Wines i år. Avslutar istället med en ganska lång sejour hos genomtrevlige Gabriel på Bristly som dessutom har med sig Karine Diffonty från Cuvée du Vatican i Chateauneuf-du-Pape. Många har redan hyllat deras CdR 2007 och det med rätta tycker vi. 2007 Ch9P Tradition är rätt bra, men både 2006 och 2007 Reserve Sixtine klart bättre. Vi fortsätter med Barroches 2007 Terroir som är lite för mycket jordgubbssaft, medan 2007 Signature är finfin med mer struktur och kryddor. Bristly har även producenten Mas de Boislauzon som håller till i den norra utkanten av appellationen Chateauneuf-du-Pape. Vi provar 2007 Tradition som vi verkligen gillar, kanske dagens bästa vin alla kategorier med frukt, djup och balans. Sedan över till 2007 Cuvée du Quet som innehåller 35% Mourvedre och nog är ett lagringsprojekt med utmärkt potential. Gabriel vill gärna visa upp sitt nytillskott producenten La Pèira en Damaisèla från Terrassez du Larzac i Languedoc. Vi provar tre viner:
Les Obriers de la Pèira gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan, det smakar bra, modernt och fin frukt. Sedan 2006 Las Flors; här är eken lite dominant idag men det finns stor potential i den underliggande frukten. Sist egendomsvinet La Pèira gjort på huvudsakligen Syrah med lite Grenache och alla moderna arbetssätt i både vingård och produktion för att uppnå hög koncentration med bibehållen elegans. Man lyckas rätt väl... alla som provar gillar detta, men ryggar lite för prislappen på ca 650 kr. Potentialen för ”a grand wine” är uppenbar.

På vägen ut hinner vi smaka lite av 2006 Clos Floridene från Graves och producenten Denis Dubourdieu. Det känns lite stramt och stelt efter de yppiga 2007orna hos Bristly, men ett glas god bruksbordeaux är det utan tvekan, även om prislappen 218 kr i BS kanske känns en eller två tjugor för hög.

Att sammanfatta denna typ av medeldistans-provning är inte helt lätt, men här är iallafall ett försök till slutsatser:
- Vi skulle klara oss fint med att bara dricka viner från Frankrike resten av livet. Det finns tillräcklig variation och bredd i utbudet, det är förstås givande.
- Trots att man firar fem år med Franska Vin- och Gastronomidagen och ”jubileum”, så känns utbudet lite mindre och enklare än förra året, är det finanskrisen som lyser igenom?
- Bordeaux lyser med sin frånvaro, sammanlagt finns åtta röda Bordeaux-viner och då är tre av dem enklare standardviner (tex Ch Seguin och Mouton-Cadet). Det visar hur påvert utbudet av Bordeaux är i Sverige, det är verkligen tråkigt.
- Utbudet av champagne och framförallt Chateauneuf-du-Pape har däremot blivit klart bättre de senaste åren, det är glädjande.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig, god och givande eftermiddag, stort tack till importörer och Sopexa!

PS. Kul att springa på en vinbloggarkollega! Aqua Vitae-Magnus med sambo/
PPS. Lite bilder är på gång... DS

2000 Ch Fontenil, Fronsac

Medan delar av mat&vin-Sverige äter krabba (och andra skaldjur) och dricker Riesling aus Rüdesheim eller dyl. så är vi kvar i höstens rödviner och nötkött. Till rostas (märkligt namn, eller hur?) med smakrik sås, bandpasta och parmesan hade kanske något italienskt varit nära till hands men vi tar (inte helt oväntat) en Bordeaux med hygglig mognad; nämligen Michel Rollands 2000 Ch Fontenil från "backwater" distriktet Fronsac. Mest Merlot, en bra årgång, en hel del nya fat och nio år på nacken. Vinet är fortfarande mörkrött och ordentligt tätt, synintrycket ger ingen direkt åldersindikation. Doften är däremot något helt annat, en symfoni av frukt och mognadstoner med plommonfrukt, kaffe och ton av portvin i förgrunden, men en massa annat intressant i bakgrunden. Doften är faktiskt otroligt bra för att vara ett såpass enkelt vin! Smaken är nästan lika bra, med fin frukt, balans och intakt syra. Behöver 1-2 tim luftning och är sedan lagom utvecklad, även om vinet säkert håller ihop många år till. Om du har ett par flaskor hemma kan vi varmt rekommendera att prova, ett av de allra bästa vin jag druckit från Fronsac (kanske det bästa...).

2005 Ch Reysson mfl

Hösten är här, och därmed dags för rödvin, grytor och annan höstmat. Eftersom A. skall vara borta över helgen tänkte vi laga god fredagsmiddag och öppna en bättre Bordeaux. Men det går inte alltid som man tänkt sig, då 1998 Ch Lafleur-Gazin, Pomerol var det mest arketypiskt korkade vin jag provat, trist. En 2007 Cuvee Vatican CdR tas snabbt fram ur det lite kylslagna förrådet och åker med rekordfart ned i karaffen. Upp stiger sedan en förförisk doft av ren Grenache-frukt med hallonsås, körsbärsgodis och nykrossade björnbär. I smaken får vi även lite likör-kirsch (men ingen direkt mandelmassa). Lysande gott flera kvällar! 2007 och en kunnig producent ger verkligen vinerna från södra Rhone ett lyft.

Sedan är det provningsdags av nysläppta 2005 Ch Reysson, Haut-Medoc. Planteringen innehåller lika delar Merlot och CabSauv, och firma Dourthe gör viner i en klart modern stil med frukt och lite rostade fat. Färgen är lite mörkare och tätare än kusinen från Rhone, doften innehåller tydligt rostat kaffe, och lite mörk choklad. Smaken ger en fin balans med frukt, kaffe, mörk choklad, syra och närvarande tanniner. Redan drickbart idag (vi luftade en dryg timme i öppen karaff), men ett par år på rygg gör säkert ingen skada, även om det inte är någon direkt långliggare. Ett mycket bra tillskott i systemets fullständigt undermåliga sortiment av bruks-Bordeaux, tack för det VinUnic!

PS. F&V har redan provat! DS

NM i instegs-Bordeaux

Med lite inspiration från Finare&Vinares positiva intryck av 2005 Château de Fontenille (SB 3661, 96 SEK) (se här) så ställer vi upp den mot en instegs-Bordeaux inhandlad i Danmark i somras 2005 Ch Le Chene, Haut Medoc, ca 90 SEK.

Båda vinerna får ca 1 tim i ganska stort glas. Sedan provar vi:

Ch Fontenille har en lite lättare, mer transparent purpur-röd färg och en elegant doft med röda bär, lite fat och smaken är slank, elegant (burgundisk) med bra syra och ändå rätt bra frukt. Vi hittar även lite kirschiga toner av hallon och körsbär. Slutet är väl inte varken så långt eller komplext, men rätt bra ändå och den absolut bästa Fontenille vi någonsin provat (83-85p).

Ch Le Chene är mörkare, mer rustik och med lite mer tryck i frukten. Även en liten ekbeska (från halvgamla fat?) hittar vi. Gott och rustikt vin med ovanligt bra medvind i frukten från den goda årgången (83-84p).

Idag föredrar vi faktiskt Ch Fontenille, framförallt för den bättre och elegantare doften. Till en rejäl höstgryta en murrig kväll i november skulle jag välja Ch Le Chene.

Båda vinerna är goda exempel på instegs-Bordeaux för mycket rimliga pengar.

PS. Som jämförelse drack vi en enkel St Emilion från 2004 förra helgen, den var bra mycket tråkigare än kvällens viner. Årgången spelar rätt stor roll för instegs-Bordeaux. DS

Årets vita - igen?

Vi har handlat extrafin fisk hos Melanders i Täby (färsk havskattfile) och vill ha ett riktigt gott vitt. Valet faller på sista flaskan av 2004 Heiligenstein, Hirsch, Kamptal. Ett vin som förmodligen var 2008 års godaste vita. Ingen karaffering, bara lätt kylning (ca 11-12 C) och lite luft. Första smakprovet under matlagningen (vi steker fiskfileérna, de får gå klart i ugnen med bara smör, salt och vitpeppar. Serveras med lite färskriven pepparrot, färska räkor, pressad potatis och skirat smör, mums!), vinet smakar bra redan nu men lovar mer. Doften är innehållsrik med frukt, mineral och syra. Till maten, och i synnerhet efter maten är det suveränt gott med gråpäron, lite gul färsk frukt, mineral, massor av välbalanserad syra och en härligt komplex krämighet i den långa eftersmaken. Hade gärna haft fler flaskor av denna, men årgång 2007 i BS känns närmast oöverkomligt prissatt med sina 389 kr (vi betalade ca 180 kr för 2004 på SB för ett par år sedan).

GRENACHE MANIA med Divine

Att vidga sina vinvyer är alltid lärorikt, så när Divine bjuder in till Grenache-mania med åtminstone två riktiga tungviktare (SQN och Clos St Jean) så är det dags för den gamla Bordeaux-hunden att lära sig sitta vackert. En inte särskilt plågsam lärdom skulle det visa sig...

Många ord har redan skrivits om hur bra Grenache blev sommaren 2007 i Ch9P med omnejd. Kvällens flighter innehöll en del sånt, men även lite annat. Andra årgångar, lite Mourvedre och andra delar av världen. Ofta häller Gunnar & Co blint, denna kväll var det två blinda flighter och tre öppna – där det handlade om vertikaler.

Till glasen – första flighten är upphälld (öppen):
NOON ECLIPSE vertikal
Noon Eclipse 2004 (RP 94)
Bra, fin doft med lite mer komplexitet (90-91)

Noon Eclipse 2005 (RP 95)
Wow! Härlig söt röd frukt (hallon), kirsch och söt mandelmassa. Även lite björnbär. Sedan kommer mint-choko i massor, väldigt gott! Här finns den bästa balansen av Noon-vinerna. Denna hade jag gärna köpt om det gick. Min klara favorit i flighten (94)

Noon Eclipse 2006 (RP 97)
Röd, söt doft och smak. Hallon, sandelträ, mandelmassa, orientaliska kryddor. Lite eldig, men lång. Mycket god. (91)

Noon Eclipse 2007
Häftig, len och alkoholhet både i doft och smak. Efter en stund i glaset tonar alkoholen ned och frukten och mintchokon tittar fram. Dock inte helt balanserad upplever jag. (89 idag)

Dessa viner görs normalt på 65% Grenache och 35% Syrah, och kallas ibland för en ”benchmark Grenache”. Vinerna är klart likartade med en förförisk söt röd frukt, kirsch, mandelmassa och orientaliska kryddor. Alla är lena och har frukten i förgrunden, medan tanniner och syra spelar andra (eller tredje) fiol. Lättgillade och hedonistiska.

Flight 2 (USA, Australien, lite mer utveckling och halvblint)
Gott och klart mer utvecklat än vinerna från Noon. Läcker och svårspottad. Ingen direkt gissning vilket vin det är.
Facit:
2006 Torbreck, Les Amis. Gamla stockar och ovanligt nog nya barriquer. De märks knappt, men när man vet om den nya eken så finns den där, fast jag upplevde det först som ”utveckling” (RP 94, V 90-91)

Gott, otroligt svårspottat (som mycket denna kväll!), häftig med lite karaktär. Mer syra (lingon?) än de andra vinerna så här långt. Kanske är det amerikanen?
Facit:
2003 Ojai Purisma Mountain Grenache (RP 91, V 91-92)

Här är en annorlunda doft, inte defekt men ganska liten, skogig, svampig doft. Mörkare och mer örter. Utvecklad smak med likör, örter (tänk Undenberg) och salmiak. Rätt gott och intressant, men inte alls samma charm som övriga viner. Ingen direkt gissning vilket vin det är.
Facit:
2004 Kaesler Fave Grenache (RP - , V 88)

Här händer det grejer igen! Stor, god söt och lite mer utvecklad doft och smak som hänger bra ihop. Mint och mintchoko gör att gissningen går mot en äldre Aussie. Godast i denna flight.
Facit:
2003 Kalleske Old Vine Grenache (RP 96-99, V 92)

En kul och betydligt mer varierad flight än vinerna från Noon. Trots att snittåldern i denna flight bara är lite äldre än Noon, så upplevs vinerna som klart äldre och mer utvecklade.

Nu kommer en helblind extraflight från generösa R&B.
Gott, här hittar jag lite mer komplexitet och ”bett” än i de rena Grenache-vinerna. Söt fin frukt, mandelmassa, hallon och björnbär. Mycket gott faktiskt... nya världen eller från södra Frankrike? Efter lite diskussion hamnar vi i Ch9P. Vinet upplevs ganska ungt, men inte purungt, kanske en 2005a?
Facit:
2007 Clos de Papes

I andra glaset får vi en riktigt tät färg, och en härligt lagom komplex doft, otroligt gott! Lite mörkare frukt, kaffe, kryddor och eukalyptus och jag börjar luta ut en super-Aussie-Shiraz...
Facit:
2005 Torbreck Les Amis!
Ojdå, att detta är samma vin men annan årgång än i förra flighten var det nog ingen som gissade. Vinner omröstningen om flightens bästa vin, fast jag ska få en annan favorit...

Glas tre är annorlunda, här finns mer av en slags svartvinbärskola, lite körsbär, fint integrerat trä, komplexitet och lite kryddor. Kan det vara en Priorat, kanske från 2001?
Facit:
2004 Brunello från Diego Molinari
Jahaja, där gick man bort sig rejält. Enda ursäkten är väl att det är en modern och mycket snygg Brunello utan vare sig surkörsbär, sträva tanniner eller övermått av trä.

Fjärde glaset i denna flight är först lite sluten, men öppnar snabbt upp med en kalasfin söt purpurfrukt, likörton, sammetstanniner. Lite animalisk. Fast det finns något mer, lite stramare både syra och tanniner som ger en struktur och längd jag verkligen gillar. Kan detta vara den där super-Prioraten? Nja, R avslöjar att det finns Grenache i blenden, men att en annan druva dominerar. Kan det vara en Ch9p med mycket Mourvedre?
Facit:
2005 Beaucastel, Hommage a Perrin (normalt ca 60% Mourvedre)
Ojdå, det var inte kattskit. Första (och kanske sista) gången jag får prova detta omtalade vin. Fantastiskt gott, det bästa vinet i denna flight i min mun, kanske även hela kvällens bästa vin, 98 poäng.

Sedan kommer vi till ännu en vertikal, denna gång Clos St Jeans omtalade Deus Ex Machina

2004 Deus Ex Machina (RP 95)
Utvecklad, komplex doft med svamp och choklad. Lite likör och starkvinston. Varken så lång eller så bra som ryktet och Parker-poängen antyder i min mun. Dags att dricka upp? Gunnar tycker den är en lite tris fas, men att den håller 20 år till (89-90).

2005 Deus Ex Machina (RP 100)
Verkligt bra, svårt att helt se förbi RP 100. Balans, frukt, tyngd, längd, komplexitet. Allt finns där. Bästa vinet i flighten för mig (96).

2006 Deus Ex Machina (RP 99)
RP99 förpliktigar det också, och vinet levererar. Detta är också otroligt gott, men lite mer kirsch och ”bett” än 2005an. Hamnar ändå lite i skuggan av 2005 och 2007. (92).

2007 Deus Ex Machina (RP 98-100)
Wow! Härlig doft, lätt och vilken frukt. Ännu en gång innehåller anteckningarna kraftord som inte lämpar sig för vidare spridning. Oerhört gott och hedonistiskt. Helt omöjligt att spotta (95+). Kommer nog att bli lika bra, eller ännu bättre än 2005 men det finns ju inte fler än 100 RP!

Deus Ex Machina innehåller en hel del Mourvedre (30-40%) till Grenachen, och de integrerar så fint. En grym flight helt enkelt.

Slutligen då, SQN. Nu dricker jag bara och för inga riktiga noteringar. Alla SQN är j-igt goda, ren och skär hedonism. De har dessutom en egen stil som är otroligt svår att sätta ord på, så det blev bara siffror...

2001 Ventriloquist (RP 92, V 94)
2002 More Than Just a Number (RP 96, V 95)
2003 Li´l E 2003 (RP 96, V 98+)
2004 Into The Dark (RP 96, V 96)

Deus Ex Machina-flighten var i det närmaste omöjlig att överträffa, och ändå så gör SQN det (iallafall för mig, även om advokaten tycker tvärtom). 2003 SQN Li´l E är kanske det bästa vin jag druckit, och tillsammans med 2005 Hommage a Perrin kvällens viner med knapp marginal. Sedan anländer läckra, rosa ankbröst och tystnaden lägger sig när alla njuter av mat och vin. Dessutom plockar då Gunnar fram Domaine Cristias 2007 VV och Renaissance. Nu är superlativerna slut, men dessa båda viner visar hur bra 2007 är i Ch9P och det är pur hedonism (igen) att dricka dem redan idag (ca 95-96).

Ska jag då försöka sälja mina Bordeauxer och bara handla Ch9P och Grenache framöver? Nej, så långt ska jag nog inte gå. Men utöver att det var fenomenalt goda viner så kommer det nog även att sätta en del spår i inköpsprioriteringarna framöver.

Stort tack till Gunnar & Kerstin på Divine för en fantastisk kväll!

PS. Ifall någon skulle undra så betalade jag själv för att delta i provningen.
PPS. Glömde kameran, därför inga bilder. SQN flaskorna är rätt balla i sin egenhet. DS

The Judgement of Lidingö – Bordeaux vs Kalifornien

Sedan i våras har vi mailat och planerat inför denna drabbning fritt uppsatt efter den klassiska provningen i Paris (The Judgement of Paris 1976, Steven Spurrier). Laguppställningen är i flight A (första perioden) tre yngre Calis mot tre yngre Bordeauxer; samt i flight B tre av varje med lite mer mognad. De skall bedömas av 13 provare: vinbloggare, inbjudna vinnördar samt proffset Michel J. Mina förväntningar på kvällens viner är höga, mycket höga. Samtidigt så är det ju ”upplevelsebaserad inlärning under nöjsamma former” vi håller på med, inga omfattande värdefulla kontrakt att sälja vin, eller stora pressuppbåd som kan skapa rubriker. Stämningen är mao uppsluppen, men fokuserad, iallafall under första flighten. Vi börjar med två spännande extraviner; det första är en ”Claes special” – en mycket mogen champagne med nötter, nougat och tydligt oxiderad, men syran är förvånansvärt intakt. Sista slurken smakar bäst. Jag har inte provat så här mogen champagne tidigare så har ingen direkt gissning mer än ”kanske 70-tal”?

Facit:
Ayala NV, gissningsvis tidigt 70-tal.

Sedan häller Niklas ett rikt, popcorn-doftande vitvin ur magnumbutelj. Första intrycket är Napa-chardonnay, men jag antar att Niklas är lurigare än så. Det finns även en hel del komplex frukt med persika och gula plommon, och syran, friskheten, blommigheten i slutet är bra och god. Några gissar på norra italien, och jag har vid något tillfälle druckit mycket god Chardonnay från Langhe så det blir min gissning.

Facit:
Simcic Chardonnay Reserve 2000, Slovenien.
Kul med vin från Slovenien och (för mig) förvånande bra.

Sedan häller vi flight A.

A1
God, söt röd frukt. Mycket bra balans och viss komplexitet. Jättegott!
Facit:
Beringer Private Reserve 2004 (3e vin i ranking av flighten)

A2
Nästan lite kirschig söt röd frukt med mandelmassa, sedan kommer ganska rejäla syror och en liten beska. Även detta är mycket gott, men balansen är inte lika bra som A1.
Facit
Mayacamas CS 2002 (6a i flighten)

A3
En medelstor ganska elegant och klart stramare doft avslöjar ganska snabbt att detta är Bordeaux. Mina anteckningar är extremt kortfattade (som många gånger denna kväll) – mycket mycket gott!
Facit:
Ch Pontet-Canet 2001 (2a vin i ranking inom flighten)
Ser man på, detta smakade jag även i tisdags hos Tryffelsvinen, detta glas smakade mer och bättre.

A4
God Bordeaux-doft, mycket bra, Merlot? Jag har ändå en svag preferens för A3.
Facit:
Ch Palmer 2002 (4e vin i ranking inom flighten)
Ojdå, ett vin från Medoc. Då borde det ju vara Cab-dominerat? När jag sedan slår upp Palmer så visar det att slottet odlar ca 47% Merlot.

A5
Här är vi tillbaka i soliga Kalifornien! Stor, god, lite söt-frukt doft med fina svarta vinbär. Känns ganska ungt men ändå mycket bra balans, väldigt svårt att spotta. Näst bästa vinet i flighten enligt mig. Utvecklas mycket i glaset.
Facit:
Forman Cabernet 2005 (5e vin i ranking inom flighten)

A6
En mer svårfångad doft och jag hamnar i Bordeaux. Ändå mycket god doft! Utvecklas fint i glaset till en utmärkt balans. Sedan hittar jag lite plommon och gissar ”Pomerol?” Min favorit i denna flight.
Facit:

Ch Le Bon Pasteur 2000
Smakar klart yngre än sina nio år, vinner den unga flighten.

Mellan flighterna vidtar en himla massa prat om vin, ett extravin från Michel (en mycket god Cali Bordeaux-blend Frogs Leap 1999), ett extravin från Niklas (en intressant tysk sekt gjord på Sylvaner). Henrik och Niklas ordnar mat. Viner dekanteras. Så småningom häller vi Flight B med de mognare vinerna. Koncentration är fortfarande hög, stämningen ännu högre inför:

B1
Mogen Cali! Komplex med röda vinbär, bra syra och mycket bra längd.
Facit:
Dunn CS 1984 (6e vin i ranking inom flighten)

B2
Nu är jag på hemmaplan! En medelstor ganska stram doft med kaffe, ceder och svarta vinbär. En mycket lång smak med utmärkt balans! Utan större tvekan mitt val i denna flight. Jag tror jag vet vilket vin det är och gissar därför inte.
Facit:
Ch Leoville-Barton 1990 (2a vin i ranking inom flighten)

B3
Först lite knuten, sedan kommer en doft med fin vinbärsfrukt och lite rök. Aningen mint i smaken för tanken Aussie. Sedan jordgubbar, det händer mycket i detta glas. Cali.
Facit:
Silverado CS 1987 (4e vin i ranking inom flighten)

B4
God, ren Cassis-frukt, fin balans. Körsbär, tomat. Helt enkelt j-igt gott. Omöjligt att spotta.
Facit:
Spottswoode 1994 (3e vin i ranking inom flighten)

B5
Först en lite knuten och svårfångad doft, men smaken är mycket bra med sällsynt fin balans och komplexitet. Utmärkt längd. Eneträ säger någon och det instämmer jag i. Bordeaux.
Facit:
Ch Talbot 1986 (Vinner denna flight klart)

B6
God, medelstor doft, rätt bra frukt och komplexitet, Bordeaux. I ett annat sammanhang hade detta vin varit en vinnare, men det är milt sagt tuff konkurrens ikväll.
Facit:
Ch Lynch-Bages 1995 (5e vin i ranking inom flighten)

Till denna flight serverar Henrik (med assistans från Niklas) en ljuvligt god lammfile med gratäng och lysande saffrans-sabayonne.

Sedan fortsätter vinpratat och vi hamnar i Bourgogne, Niklas hämtar då snabbt två flaskor som vi dricker till de goda ostarna som M. tagit med. Även här är nivån hög då det visar sig vara två viner från Corton-kullen! Mycket goda och Erik säger sig ha hittat hem.

Att sammanfatta denna kväll är svårt, men här är iallafall ett försök:
* Samtliga viner var lysande goda, klart 92-93 poäng och uppåt. Det var ingen lätt match att försöka ranka dem!
* Ch Talbot 1986 var det siffermässigt starkaste vinet
* Ch Leoville-Barton 1990 var min favorit
* Det var inte så svårt att hitta vilka som var Cali resp Bordeaux, däremot mycket svårt att avgöra vad som var godast

Stort tack till alla som bidrog på olika sätt, extra stort tack till Niklas för lokal och alla utomordentliga viner, Henrik för excellent matlagande och Michel för din kunskap och för de fina mogna Cali-vinerna.

Hoppas vi ses igen inom en snar framtid med andra spännande viner framför oss!

Fler och utförligare intryck och bilder hittar ni här:

http://frankofilen.blogspot.com/2009/09/judgment-of-lidingo-2009.html

PS. Vi hade faktiskt två korkskadade viner: 2004 Cos och 2000 Pahlmeyer. Då kunde Niklas resp. Michel rycka ut med ersättningsflaskor av klass. DS

Blå tänder från Bordeaux

Importören Tryffelsvinet anordnar tillsammans med firma Beyerman i Bordeaux en provning av dels primörer från 2008 (fatprov) och dels s.k referensårgångar, varierande mellan 1999 (ganska moget) till 2007 (bra nära primör det med). Vi har varit med ett par år tidigare och detta är förstås en högtidsstund för oss inbitna Bordeaux-nördar; även om det blåa på tänderna inte gått bort än.

Först ett par korta ord om intrycken av årgångarna:
2008 – kan nog bli rätt bra. Jag brukar ha mycket svårt med så unga viner från Bordeaux men här fanns flera viner med frukt, mineral, charm och balans. Priserna verkar bli ”inte orimliga iallafall”.

2007 – en lättare årgång, bitvis tunn och bitvis ganska drickbar redan. En s.k restaurant-årgång. Priserna är dock avskräckande höga. Vi provade en Sauternes (Guiraud) som var alldeles utmärkt.

2006 – bitvis bra, men lite ojämn. Betydligt tuffare tanniner än 2007.

2005 – inga viner var med.

2004 – trevlig, klassisk årgång med flera fina viner som nu börjar bli drickbara. Elegans och balans hos de bästa vinerna, lite tråkig hos andra.

2003 – bara ett vin (Ch d’Armailhac) men det var utmärkt, lite exotiskt.

2002 – ett par viner, några bra, några mindre bra, generellt får man nog säga att det är en ganska svår årgång.

2001 – ett par viner, ganska tillgänglig idag. Lite varierande men bättre än 2002 och mer klassisk än 2003.

Här följer mina mycket kortfattade noteringar och (ibland) poängsättning (0-20) av vinerna:

2003 d'Armailhac
Bra, trevlig lättförståelig Pauillac med svartvinbärsfrukt, tobak och lite exotisk känsla. 16p

2001 Clerc Milon
Mognare än d'Armailhac, med lite mer intressant komplexitet. 17p

2002 Beychevelle
OK, särskilt för att vara 2002. 16-p

2004 Branaire-Ducru
Mycket bra, kvällens bästa balans? 18p

2007 Canon La Gaffelière
Bra, men slottet kan mer i bättre årgångar, dyr. 16-17p

2007 Clos de l'Oratoire
Helt OK. 16p

2007 Aiguilhe
Nja...

2007 Guiraud, Sauternes
Mycket bra! Jättefin frukt, syra och längd. Kommer att bli alldeles utmärkt. Tyvärr ganska dyrt...

2007 Cantemerle
Knappt godkänt.

2008 Carmes Haut Brion, Pessac-Leognan
Gott med fin frukt och potential.

2007 Carmes Haut Brion, Pessac-Leognan
Bra för att vara 2007 men väl dyr.

2002 Chasse Spleen
Bra för att vara 2002.

2008 Camensac
Gott, bra potential och bra pris. 16p

2001 Camensac
Gott och relativt moget, bra prisläge för en mogen Bordeaux. 16p

2006 Clos Fourtet
En av de godaste 2006orna med fin, söt Merlotfrukt och bra balans. 17-18p

2006 Poujeaux
Fyrkantigare än Clos Fourtet (tufft att stå på samma bord). 15-16 p.

2008 Domaine de Chevalier
Bra potential 17+p

2002 Domaine de Chevalier
Gott och utvecklat, godaste 2002an idag. 17+p

2008 Domaine de Chevalier Blanc
Detta vita vin är alltid mycket gott med en ovanlig kombination av Sauvignon-frukt, syra, balans och längd. Kommer att bli mycket gott, men prislappen är därefter.

2008 Destieux
En annan tillgänglig 2008 med fin frukt och lite kryddighet, bra! 16+p

2004 Destieux
En gammal favorit som är vid god vigör. 16-17p.

1999 La Clémence, Pomerol
Kvällens äldsta vin och mest utvecklade vin. Gott.

2008 och 2007 Gazin
Båda var bra, men 2008an lite bättre och lite lägre pris!

2006 Giscours
Mycket bra, 17p

2006 Grand Puy Lacoste
Bra Pauillac-frukt, rostade fat och fin struktur, kommer att bli bra. 17+p

2007 Haut Bailly
Fin doft, lättare smak. OK, men för hög prislapp.

2004 Lagrange
Bra, frukt, ceder, rostade fat. 17p

2004 Fiefs de Lagrange
Rätt bra med frukt och St Julien-karaktär, inte lika bra balans som förstavinet. 15-16 p

2004 Leoville Poyferre
Ännu en gammal favorit, mycket bra frukt (svarta vinbär), ceder, längd och St Julien. 17-18p

2008 Pontet Canet
Förvånande nog fullt drickbar! Inte alls något tanninmonster.

2001 Pontet Canet
Mycket bra, men ännu inte helt utvecklad (Clerc-M är mer utvecklad idag tyckte vi). 17-18 p

2007 Smith Haut Lafitte Rouge
OK, men inte den frukt vi förväntat oss från SHL.

Som vanligt en mycket trevlig tillställning om man tål tanniner och blåa tänder!
Stort tack till Tryffelsvinen för denna möjlighet att prova dessa viner i Sverige.

Fler som var på plats:
http://miseenbouteille.blogspot.com/2009/09/bordeaux-2008-med-svinen.html

PS. Så här tyckte vi förra året:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/09/bordeaux-provning-p-nordiska.html

2007 Quinta Nova, Douro

Vi fortsätter vårt trägna utforskande av portugiser med ett av augusti-släppen i sympatisk prisklass:

2007 Quinta Nova (SB 95114), Douro för 109 kr.

Vi öppnar, tar ett glas och sätter i korken. Dag 2 häller vi sedan på karaff. Efter ca 1 timme dag2 så får vi ett vin med en härlig purpurfärg, en medelstor doft med frukt (plommon) och fat (god mandelmassa, ingen vanilj) och lite kryddor. Smaken är rätt väl balanserad med samma plommon, mandel och en gnutta choklad. Klart gott, men kräver karaffering, dag 1 var vinet knutet.

2 röda & 2 vita

Den senaste tiden har vi (inte helt ovanligt) druckit några röda och några vita... även om vi inte druckit dessa i parallella glas tycker jag att de passar att sammanställa, eftersom de är i liknande prisklass, från klassiska distrikt och med hyfsad mognad.

2 röda:
2001 Ch Semeillan Mazeau, Listrac
En god, röd bruks-Bordeaux som är riktigt trevlig med både bra frukt och viss mognadskomplexitet. Inte alltför stram, som Listrac-viner ofta annars är, gott! (Ca 16 EUR i Finland 2008)

2000 Divinus, Ch Bonnet, Bordeuax
Här är frukten (mörka bär, svarta vinbär) mer framträdande och elegantare. Även längden är bättre, riktigt gott och den bästa av de tre flaskor vi handlade för 1,5 år sedan. 220 kr på SB.

2 vita:
2004 "2 Terroirs" Pouilly-Fuisse, Mommesin
Även detta är sista flaskan, men här är vi klart i början av utförsbacken. Visst finns det både frukt och viss komplexitet, men det börjar bli obalanserat. OK, men inte mer. Ca 170 kr på SB.

2006 Kimmeridgien Bourgogne (SB 5521) JM Brocard
Detta vin är både yngre och lite enklare än "de två jordarna"; men ändå klart bättre i vår smak. Faktiskt riktigt gott! Fin, ganska lätt frukt, bra syra, och mycket elegans. Känns precis lagom moget, verkligt gott vin för de ca 90 kr vi betalade för något år sedan. Dock nu prishöjt till 99 kr.

Till Italien

reste familjen på sol&bad-semester. Kosan styrdes mot Terracina, en italiensk semesterort ca 12 mil söder om Rom, i södra delen av regionen Lazio (Latium på svenska?). Vi fick förmånen att inkvartera oss hos fam H. vars släkt har ett ställe på sluttningarna ner mot havet. 30-33 grader i skuggan och 27-28 både i poolen och havet gör att barnen är mer i vattnet än på land, medan vi vuxna gärna sitter i skuggan. Fokus under veckan är som sagt sol&bad och lugnt tempo, men man måste ju äta och dricka också. Vi handlar god mat, ostar (ca 10 EUR/kg för Taleggio, lagrad Pecorino mm), charkuterier (all slags prosciutto och salami för 9-15 EUR/kg) i sammanlagt fyra manuella diskar... inte illa i en semesterstad med ca 40 000 invånare. Men det är förstås fler när Romarna har semester. Vinavdelningen är inte lika välfylld, men priserna är klart vänliga. Vi handlar tex Berlucchi NV Brut och Rose för 10 resp 12 EUR (Francia-corta bubbel som vi provade på Gambero Rosso med gott minne); eller en Fassito Vino Nobile 2005 för under 10 EUR (mycket god, inga problem alls med årgång 2005). Samt ett klassiskt syd-italienskt "kvalitets-tjut", Corvo Rosso från Sicilien årgång 2006 för drygt 4 EUR satt som en tight italiensk sportkeps till den goda, rejäla lokala pizzan. I regionen håller man en del vattenbufflar så det finns lokal, mycket god buffelmozzarella.

En kväll äter vi på lokal, St Patricks Winebar i Centro Storico (altså gamla stan... fast denna har anor sedan romartiden). Här är matmenyn inte så omfattande, men allt smakar mycket bra. Vinlistan är dock mycket lång och innehållsrik. Till slut fastnar vi för en 1999 Prunotto Barbaresco Bric Turot, en mogen vingårds-Barbaresco från ett bra år. Vinkyparen dekanterar fint mot ett klassisk stearinljus. Trots värmen och att vi sitter utomhus smakar vinet alldeles förträffligt bra!




Vi köper även med oss ett lite mer lokalt vin hemåt, 2003 Vigna Camarato, Villa Matilde, som ligger i norra delarna av Kampanien, gissningsvis en 10-20 mil söder om Terracina. Vi smakar kvällen efter och det är ett tydligt varmjordsvin med mycket frukt, kraft, syra och tannin, men även en ovanlig elegans. Rekommenderas om ni skulle springa på det!

En av de sista dagarna ger vi oss ut att leta efter ett par av de ganska fåtaliga vingårdar som ändå finns. Vi hittar lätt Cantina Sant´Andrea. De gör ganska många olika sorters vin (vitt, rött, torrt och sött). Man odlar rätt mycket Moscato-druvor och gör även torrt vin på druvan, det faller oss dock inte i smaken. Vi köper däremot ett par flaskor Sogno som är ett rött DOC Circeo, gjort på en blandning av Merlot och Cesanese. Det görs bara bra år, tex gjordes ingen 2006 utan det vi handlar är 2003 (endast på magnum) och 2005 (som vi får smaka). Djupmörkröd färg, rätt bra och fruktig doft och en bra, modern, italiensk smak med fin körsbärsbitterhet och bra frukt, 9 EUR känns som ett lågt pris för vin av denna kvalitet. Även ett par flaskor "Moscato Passito" får följa med hem.

Nästa anhalt är Cantina Villa Gianna som enligt uppgift skall finnas i den lilla staden Saubaudia bara 10 min bort. Vi kör och letar och frågar och kör och letar osv. Till slut hittar vi till en kontorsbyggnad där det står en skylt att "Vendita Diretta al publico" sker ute vid huvudvägen 148; som vi altså nu åkt fjorton kringelkrokar runt. Nu hittar vi lätt, och det är väl värt mödan. Cantinan ger ett modernare intryck och man talar lite engelska. Det är mitt på dagen och varmt, men den vänlige mannen öppnar den ena flaska efter den andra för oss att prova. Här är vinerna lite modernare och generellt bättre, men även ännu billigare! Man får en flaska fullt drickbart "Circeo Bianco" för bara ca 2,5 EUR. Vi satsar dock på deras dyraste viner och handlar:
2006 Barriano, IGT Lazio, 7 EUR (Merlot, Cabernet och Sangiovese) 12 månader på barriques.
Djupröd färg, fruktig men även komplex doft. Fint integrerade fat. Smaken är konsistent med doften och lång. Väldigt väldigt mycket vin för 7 EUR. Hade köpt en låda om jag haft transportmöjlighet.
2008 Innato, Circeo Bianco, 7 EUR (Trebbiano, Malvasia och Chardonnay)
Trevlig ljusgul färg, initialt lite knuten doft, sedan en ganska elegant doft med frukt och härlig aromatik. Smaken är nästan lika bra som doften med fin balans. Även detta är väldigt mycket vin för 7 EUR och jag hade gärna köpt 6 flaskor.
2007 Elegio, Vino Passito Malvasia, IGT Lazio, 10 EUR
En ren och lagom söt passito gjord endast på Malvasia. Mycket gott.

Roligt att upptäcka och lära sig om nya viner.

Stort tack till P&P och hela familjen H. för en fantastisk vecka i Terracina!


Ett par relevanta länkar:

http://www.villagianna.it/index_uk.html


http://www.prunotto.it/vini/cru/turot1999.htm

Tilbud

Tidigare i somras besökte vi familjen A. i Malmö. Det var (som alltid) mycket trevligt, med mycket god mat och trivsam samvaro mestadels kring det stora bordet på uteplatsen. Kul att se att barnen som inte sett varandra på ett år ganska snabbt finner kompisen och sedan är som bortblåsta. Lille I. som just fyllt 1 år och gått ca 1 månad kräver dock passning på heltid. Med lite tur med logistiken så lyckas vi få till ett besök på Philipson Wine i Kokkedal. Det är en dansk vinhandel som nästan är som ett mellanting mellan en partihandel, en riktig vinbutik och ett slags lågprisbutik! Där finns viner mellan 40 DKK och många tusen DKK; allt bör handlas lådvis och endast på Tilbud om man betalar med SEK. Vi får med oss ett antal lådor hem som sedan provas.

Anledningen till att det blev just Philipson Wine stavas:

2000 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc
Vi drack detta vin i våras (inköpt på Kastrup för ett antal år sedan) och blev lyriska! Just sådan mogen bruks-Bordeaux som vi så ofta efterlyst. En låda inhandlades till det utmärkta priset 80 DKK/fl, ca 120 SEK. Vi har sedan druckit fyra buteljer med likartade (men inte 100% konsistenta) intryck. En medelfyllig arketypisk medelklass-Medoc från ett bra år med just nu perfekt mognad. Lite svartvinbärsfrukt, lite salmiak, mognadskomplexiteten sitter främst i doften (drick gärna inomhus) och en hyfsat lång, elegant, matvänlig eftersmak. Detta gillade farfar allra bäst! Rekommenderas varmt till alla som gillar denna typ av Bordeaux och kan (vill) konsumera en låda under 2009-2010. Hade det funnits i Sverige för under 200 SEK hade jag köpt en låda också.

2004 Renato Ratti Marcanesco, Barolo
Priset hos Philipson var 130 DKK (ca 195 SEK). 2005an släpps i höst på SB för 343 SEK...
I dagsläget är vinet lite knutet, men inte vrångt utan rätt trevlig frukt och helt OK matvin. Klart mer tillgängligt än Voerzios La Serra som kom på SB i våras. Karaffera gärna, även svärmor gillade detta!

2006 Le Quintessence, Ch Pesquié, Cotes de Ventoux
Fint Syrah-dominerat från södra Rhone. Bra frukt och hyfsat tillgängligt redan nu, men förstås lite endimensionellt. Bör nog lagras ett par år. 80 DKK / 120 SEK på tilbud känns väl motiverat.

1989 Burmester Vintage Port
Detta var en chansning. 1989 är inget stort vintage-år. Faktum är att jag inte känner till någon annan producent som deklarerade 1989. Burmester är en relativt liten producent, men med rimligt gott rykte. Varför då köpa 12 flaskor? Ni har redan räknat ut det... Tilbud. Nedsatt från 360 DKK till 170 DKK / flaska om man köper 12. 255 SEK för en flaska mogen Vintage Port var ett tag sedan man såg... altså chansade vi. Det visade sig vara ett gott drag, vinet har en typisk brun-röd färg, en stor innehållsrik doft med nötter, russin, torkad frukt, choklad mm. Smaken är bra med fin syra och bra längd. Inte den allra bästa Vintage jag druckit men likväl mycket gott!

Sammantaget ett bra byte från Tilbuden hos Philipson Wine! och Stort Tack till P&C för en jättetrevlig vistelse!

Fler viner från landet

Här följer noteringar ur minnet från ytterligare några viner som konsumerats hos G&Es farmor och farfar på landet.

2001 Fourcas-Hosten, Listrac Medoc
Ett ganska typiskt stramt Listrac-vin som går fint att dricka nu, bara man har viss tolerans för stramheten. Inget jättevin, men fin bruks-Bordeaux. Lagras med fördel ett par år till.

2001 La Salle de Poujeaux, Moulis Medoc
Det Merlot-dominerade andravinet från Ch Poujeaux. Här är färgen lite ljusare och ganska tydliga tegeltoner. Doften är lite större och med mer starkvin och mognad. Smaken är lite lättare och klart mognare, tanninerna är nästan helt utmognade. Lite mer tillgängligt en kusinen från granndistriktet, men även helt moget och snarast i början av utförsbacken, likväl klart gott och drickvänligt.

2005 Argento CabSauv, Mendoza
Både farfar och syster och svåger har en viss koppling till Argentina och vi tycker ofta att vinerna från Argentina har lite mer karaktär (möjligen terroir) än grannarna från Chile. Argenton är ett relativt billigt och publikt vin som fått ett år eller två på rygg. Resultatet är klart godkänt med druvtypisk svartvinbärsfrukt, rätt bra längd och viss mognad och komplexitet. Svågerns favorit.

2006 The Laughing Magpie, d'Arenberg
En modern Shiraz-Viogner blend som köptes våren 2008 för rimliga ca 150 kr. Mer kraft, syra, frukt och tannin än Argenton (som man kan förvänta sig). Även mer längd och viss komplexitet. Gott tycker faktiskt alla, även om farfar bara dricker ett glas.

2004 Yalumba The Menzies

Hittade en bild av denna aussie-cab som vi drack delvis parallellt m 2001 Ch Pibran. Aussien var mycket bra i förväntad stil; dvs med stor, mörk frukt (plommon, svarta vinbär mm). Men det fanns även elegans och längd. Går att dricka nu men håller för flera (många?) års lagring. Rekommenderas för alla som gillar stilen!

2002 Haut-Bages Liberal

På besök hos familjen H. i Västerås bjuds vi på god lammstek med många goda tillbehör, bla kantareller som plockats under em! Efter en liten exkursion i vinkällaren så korkar vi upp en 2002 Haut-Bages Liberal från Pauillac. 2002 är ju en lite lättare årgång i Bordeaux men som ändå levererar goda matviner. Färgen är ganska tät röd, doften klart knuten till att börja med. Efter ca en timme i de fina Riedel Bordeaux-glasen öppnar doft och smak upp och vi får en bra Bordeaux-karaktär med röda och svarta vinbär, lite ceder och bra syror och matvänliga tanniner. Mat och vin gifter sig utmärkt och nivån i flaskan sjunker snabbt. Till den av barnen valda efterrätten marängsviss så kommer två glas med halvblinda efterrättsviner. Det ena är ett hemgjort, långlagrat rönnbärsvin som faktiskt doftar och smakar bra, även om den fortifierade varianten från Australien är lite godare! Kul att prova och stort tack till familjen för en jättetrevlig eftermiddag och kväll!

1998 Kirwan och 2001 Pibran

Efter lite rotande i hörnen i förråden både hemma och hos "Bordeaux-mannen" så dricker vi Bordeaux med några år på nacken ett par kvällar, dels för att bedöma mognad men med förhoppning om gott vin.

1998 Ch Kirwan, Margaux
Förvånansvärt djup mörkröd färg, mindre stråk av tegel men färgen avslöjar inte att vinet är 11 år gammalt. Inte doften heller som är ganska knuten under rätt lång tid. Smaken är bättre med en tyngd och viss utveckling i frukten. Smakar allra bäst efter 4 timmar i glaset. Skulle ha karafferats 1-2 timmar. Mycket gott hursomhelst för oss som gillar Bordeaux, nästa flaska får vänta ngt år tror jag.

2001 Ch Pibran, Pauillac
Vi karafferar en stund. Röd, ganska tät färg. Doften är relativt öppen, medelstor med både röda och svarta vinbär. Smaken är mycket bra med fin frukt, viss mognad och utveckling. Bra längd och balans. Ett lite enklare vin än Kirwanen, men lika njutbart i dagsläget.

Inga dåliga semesterviner! Dock var 2000 Ch Monbrison som vi drack tidigare i somras en ännu bättre Bordeaux.

På resa

Vi har tillbringat de senaste veckorna på resa mellan släkt och vänner söderut i Sverige. Det är alltid trevligt att träffa dem och har nästan blivit en årlig tradition. Inför resan brukar vi packa en väska med viner att ha med som bidrag till hushållet, så även i år. Några av vinerna har vi även fått vara med och dricka! Här kommer en mycket kortfattad redovisning av några intryck ur minnet.

2004 Palazzo della Torre, Allegrini
Vi drack ett antal flaskar av årgång 1997 av detta vin och de blev bara bättre och bättre. Därför köpte vi på oss några 2004 när de lanserades för drygt ett år sedan. 2004an är ett gott vin, men inte lika komplext eller långlivat som 1997an. 2004an är som man kan förvänta sig en acceptabel kvalitets-ripasso med fin frukt och ganska lite amarone-toner. Kanske väntar mer komplexitet med mer lagring.

2004 Synchronicity, Meinert Wines, Stellenbosch
Vi har tidigare gillat "lillasystern" Devon Crest från denna lilla vinfirma i Stellenbosch. Detta vin är lite mer innehållsrikt med en sammetsmjuk, mörk frukt, viss komplexitet och snälla syror och tanniner. Dock finns en rätt så tydlig ton av rök (inte bränd bakelit iaf). Priset på SBs rea 159 kr är helt OK.

2005 Allesverloren Tinta Barocca, Swartland Sydafrika
Rätt trevligt vin med fin frukt och ingen rök/bakelitton. Inte jättekomplext, men det behövs inte alltid! Gott!

2006 Isabel Pinot Noir, Nya Zeeland
En kryddig, ganska fruktig och rätt trevlig PN.

2000 Ch Monbrison, Margaux
Härlig djup Bordeaux-färg med såväl röda, purpur som tegeltoner. Doften är ett utmärkt spektrum på vad Bordeaux handlar om med fin svartvinbärsfrukt i grunden och sedan olika mognadstoner ovanpå. Smaken är helt enkelt jättegod! Tråkigt att bara ha en flaska kvar...

Morgadio da Calçada Branco 2007

Vi dricker en vit portugis signerad Dirk Niepoort gjort på en rejäl field blend av druvor: codega, rabiato, viosinho, arinto och malvasia fina... inga direkta kändisar altså. Färgen är ganska ljust gul, doften är alldeles utmärkt med fin frukt (gråpäron?), lite örter, mineral och hav. Smaken är likaså utmärkt med bra balans mellan frukt och syra, utmärkt längd och en liten, liten bitterhet i slutet som gör att vinet smakar så bra till den ugnsbakade laxen smaksatt med lime och örter. Vinet finns kvar hos några av SBs butiker och rekommenderas varmt (SB 96999 129 kr).

På landet

På landet ska livet vara lite mer tillbakalutat, och mat&dryck anpassad därefter. Riktigt så tillbakalutat blir det inte hos G&Es farmor&farfar där vi är 5-6 vuxna och 4 barn mellan 7 månader och 6 år. Vi vill ändå dricka drickbara viner och inte retardera till BiB. Här är därför korta noteringar ur minnet från senaste tiden på landet

2007 A.Christmann Riesling, Pfalz

Ganska rik gul-grön färg. Härlig, stor, ung, Rieslingdoft med lime och citrus. Smaken är rik med fin citrusfrukt, bra syror och bra längd. Helt enkelt utmärkt både som aperitif och till mat. Sällsynt bra för 115 kr och därmed husets vita i dagsläget.

2003 Hautes Côtes de Nuits, H&G Remoriquet

Tredje flaskan av denna bruks-bourgogne, och jag tror att denna är den bästa hittills. Färgen är ganska tät och mörkt röd med lite bruna reflexer. Doften är medelstor och ganska innehållsrik. Smaken är fyllig för att vara bourgogne med viss mörk frukt (även lite mer typiska röda bär) och en rätt bra komplexitet. Gott, även om farfar som gillar mogna fransoser inte är så imponerad. Han gillar nog egentligen mest bara mogen Bordeaux...

2000 Simposio, Angelini

Detta är firma Angelinis topp-Vino Nobile di Montepulciano och därmed så har vi en del förväntningar, även om vinet inte var särskilt dyrt (inköpt på SB för ca 160 kr ca 2005 skulle jag tro). Färgen är mörkt röd med tydlig tegel i kanten, doften är stor och klart mogen med starkvinston och en massa orientaliska kryddor (och även lite julmust!). Smaken är rätt stor, mogen och mycket komplex. Tanninerna är lite torra, medelkorniga och en aning träiga vilket drar ned intrycket lite, annars ett gott och intressant vin.

2002 Hollick Cabernet (85%) & Merlot (15%), Coonawarra

Här har vi just inga förväntningar, en ensam okänd flaska köpt på SB för en 2-4 år sedan, priset var ca 120-150 kr. Färgen är lite lättare och rödare än de andra vinerna, doften är mycket lovande! Fin röd ren frukt med viss komplexitet som för tankarna till mognande St Emilion. Smaken håller samma linje som doften med mycket ren frukt, bra syra och ganska snälla tanniner. Ett riktigt bra vin faktiskt, stark rekommendation!

2004 LTDB revisited

För ett drygt år sedan så var 2004 Ch La Tour de By, Medoc en hajp i vinbloggosfären. Vi gillade också vinet och drack ett par flaskor. Dessutom rimligt pris och tillgängligt på halvbutelj!

Nu har vi lagrat ett par flaskor och provar en (fast de går fortsatt att handla på SB). Det ger en ganska transparent röd färg med tydlig tegel i kanten (snabb mognad), en ganska lätt men rätt bra doft med kryddor och en lite animalisk ton. Smaken är bra balanserad med tidig mognad. Altså något så ovanligt som en god bruks-Bordeaux som går att köpa på SB! Kors i taket (om någon minns den formuleringen... ).

1999: Castello di Brolio vs ”den lilla vita hästen”

Grillmiddag med Bordeaux-mannen & familj. Det är egentligen lite för varmt ute för bättre viner men vi vill i alla fall ha ett par drickbara och relativt mogna buteljer så vi tar en 1999 Castello di Brolio (som F&V nyligen omnämnt som både mogen och Bordeaux-lik) och en 1999 Le Petit Cheval St Emilion Grand Cru, alltså Ch Cheval Blancs andravin. Både vinerna har stått upp drygt ett dygn och är tempererade till ca 18 grader (som dock stiger snabbt när vi tar ut dem). Vi tar inga noteringar utan det är intryck från minnet. Färgen hos båda vinerna är ganska likartad, en tät mörkröd färg med inslag av både mörkbrunt och purpur (lite ovanligt faktiskt… kanske var något med ljuset utomhus). Dofterna är initialt knutna, men sedan får vi:

1999 Castello di Brolio
Ganska stor, och komplex doft med lite körsbär och mognadstoner (rätt så tydlig starkvinston). En bra, fyllig smak med fin balans med lite högre syra. Efter en god stund så framträder en god ton av julmust.

1999 Le Petit Cheval
Lite elegantare och sirligare än kamraten från Toscana. Växer långsamt under större delen av kvällen. En liten korkfläkt vädrar bort efter en stund. Mycket gott!
Sammanfattningsvis två bra och intressanta viner som väl motsvarar förväntningarna. Vintresserad föredrar Broilion med en liten marginal medan Bordeaux-mannen föredrar Petit Cheval på motsvarande sätt. Fast han medger att Castello di Brolio är ett gott ”riktigt vin”, ett bra omdöme från honom!

Barbaresco på Pont Nouveau

Vi firar bröllopsdag och har ordnat barnvakt. Regnet häller ned så det blir taxi även in till staden. Vi anländer till restaurangen lite tidigare än planerat och blir vänligt väkomnade. Inleder med ett glas champagne, tyvärr är Bernard Hatté slut. Ersättaren 2002 A. Jacquart Blanc de Blancs smakar utmärkt med fin mousse och drickbarhet redan nu. Efter lite prat med den vänliga servitrisen bestämmer vi oss för klassisk mat: Toast Skagen och Kalventrecote med risotto. Vi smuttar vidare på champagnen, pratar om sånt som hör dagen till och läser den digra vinlistan med många spännande (och bitvis okända) producenter. Efter lite beslutsångest och mer prat bestämmer vi oss för 2000 Barbaresco Pajé från producenten Roagna. Förrätten smakar alldeles utmärkt med fina räkor, krämig röra samt god och tillräcklig mängd löjrom. Champagnen smakar fint till, syran möter matens krämighet och sälta väl.

Sedan kommer karaffen in och redan färgen visar på ett utvecklat, mognande vin. Den är ganska transparent, tegelfärg i kanten och orange-röd som en bra Nebbiolo skall vara. Doften är redan från start förnämlig! En härligt utvecklad doft med lite rosor, läder och suverän komplexitet. Smaken är också mycket bra och vi upplever att mognaden är ganska perfekt där doften och den komplexa smaken är i förgrunden, medan frukt, syra och tanninerna är i bakgrunden. Till den utmärkta maten är vinet dessutom ännu bättre! Vi avslutar med varsin bit god ost, sen kaffe och pralin. Sedan beger vi oss hemåt regnet mätta och synnerligen belåtna, både med kvällen och varandra! Tack min A., jag ser fram emot många kommande bröllopsdagsmiddagar med dig!

PS. Vi kan verkligen rekommendera restaurang Pont Nouveau, de gjorde ett utmärkt jobb med mat, vin och servis. Dock bara halvfullt en lördagskväll, så gå dit!

F&V har smakat, se:
http://vinare.blogspot.com/2008/09/2000-roagna-barbaresco-paj.html

Ung Merlot från trakten av Bordå!

I parallella glas finnes:

SB 95208 Château Les Merles Réserve Lajonie 2007, Bergerac för 89 kr
och
BS 75552 Château de la Dauphine 2006, Fronsac för 194 kr.

Borde vara en lätt match, eller?

Druvblandningen är likartad med lite dominerande Merlot och kompletterande Cabernet i båda vinerna. Färgen är lite ljusare och mer transparent hos kollegan från Bergerac. Doften i Bergerac-vinet är öppnare och större. Där finns söt röd frukt (körsbär, hallon) och lite gräddkola (från faten). Smaken är bra, ganska slank med bra drickbarhet redan idag, och en bra syra, samt en rätt bra balans frukt, fat och syra. Tanninerna är snälla och i bakgrunden. En ”lätt-Bordeaux” som passar fint både till mat och att dricka för sig själv.

La Dauphine är ett större vin med mörkare frukt, mer struktur och mer påtagliga tanniner. Gott till mat redan idag, men de flesta skulle nog tycka det är lite tufft utan mat. Mår säkert fint av ett par år på rygg i mörker och svalka. Till priset är Bergerac-vinet svårslaget, rekommenderas!

Tack till
http://korkdragaren.blogspot.com/2009/06/chateau-les-merles-reserve-lajonie-2007.html
för tips om Château Les Merles Réserve.

Goda vinare har också smakat La Dauphine:
http://godavinare.blogspot.com/2009/05/2006-chateau-de-la-dauphine.html

PS. Häromdagen provades även SB 95104 Southern Ocean Cabernet Merlot 2008 89 kr, SB 95201 Quinta de Chocapalha Cabernet Sauvignon 2006 139 kr samt 2003 Ch Camensac, Haut-Medoc 289 kr. Inte oväntat var Camensac ganska mycket bättre med stor härlig doft av svarta vinbär, rostat kaffe och tobak. Quinta de Chocapalha (som görs av Sandra Tavares da Silva) utvecklades bra med luft och hade fin pinjeton. Southern Ocean var OK, men flera tyckte den var lite mesig och konstgjord. Idag skulle jag hellre köpa Château Les Merles Réserve.

Någon annan som provat någon av dessa?

Dag2
Ch Les Merles, vinet smakar fortfarande fint, idag med en nästan kirschig sötfruktig smak som påminner lite om god Grenache. En aning insmickrande är det, och syran är väl inte så hög, men ändå mycket bättre än de flesta sötsliskiga, strömlinjeformade nya-världen-viner i samma prisklass.

Dauphine 06 utvecklas hela kvällen och smakar som bäst efter ca 3-4 timmar i glaset. Det är lovande. Samtidigt skall man inte förvänta sig underverk.

The Zinatics strikes back!

I slutet av 90-talet drack vi en del Zin efter en mycket trevlig resa i San Fransisco med omnejd, bla en halvgammal (9-10 år om jag minns rätt) Storybook Mountain som var trevlig med fin komplexitet. Oftast var det dock enklare Zin-viner och gärna från Ravenswood. På senare år har det inte blivit Zin så ofta på bordet, även om A. emellanåt säger att nu är det dags. Denna provning av både yngre och lite mognare Zin var därför jättekul och lärorik då jag främst druckit enklare Zin tidigare. Producenterna var Ridge och Seghesio, platsen AuZones källare.

Flight A med sex unga viner

Vin 1:
Mörkrödblå, ganska tät färg. Ung, fruktig doft. Fin blåbärs- och björnbärsfrukt, med en rätt bra balans. Gott och bra. Seghesio?
Facit: 2004 Seghesio Cortina.

Vin 2:
En gnutta mörkare och sötare, defintivt ett ”amerikanskt” vin med lite mer kraft än Vin 1. Fortfarande gott. Samma producent?
Facit: 2005 Seghesio Rockpile

Vin 3:
Upplever jag som det äldsta vinet i denna flight, rödare färg, lite mer transparens i kanten. Aning ihåligt i mitten? Inte lika mycket kraft&frukt som Vin 2, men kan detta vara en Ridge?...
Facit: 2005 Ridge Geyserville. En liten besvikelse, jag har någon flaska av detta hemma (men aldrig provat tidigare) och hade rätt höga förväntningar.

Vin 4:
En bättre doft igen! Större och längre än vin 3. Lite gräddkola i doften. Bra balans och komplexitet. Det står ett ”R” i anteckningarna… men lite oklart hur jag drog den slutsatsen :-)
Facit: 2006 Ridge Lytton Springs

Vin 5:
Till en början ganska likt Vin 2, men utvecklas hela tiden i glaset och blir till sist ”klart bäst” med frukt, kraft, balans och viss komplexitet. Mycket gott och lovar gott för framtiden.
Facit: 2006 Ridge Geyserville

Vin 6:
Här har färgen fler blåa och purpurdrag, och doften är lite enklare med mindre komplexitet. Frukten är dock finfin! Borde vara (och är) 2007 Seghesio Sonoma. Står sig mycket bra i konkurrensen tycker jag (med tanke på att priset är mer än 100 kr lägre än de andra vinerna).

En reflektion är att frukten i dessa viner är väldigt tilltalande, och att de utvecklas mycket bra under den dryga halvtimmen vi provar. Jag upplever heller inte att de skulle vara särskilt syltiga, däremot lite eldiga.

Flight B med sex viner med några år på nacken…

Vin 7:
Relativt ung färg med tät kärna. Initialt ganska sluten doft. Smaken är ganska häftig fruktattack, men inte så lång. Bra vin. Ingen aning om detta är en Ridge eller Seghesio?
Facit: 2002 Seghesio Home Ranch

Vin 8:
Upplever jag som lite äldre än vin7 med viss mognad i färg, doft och smak. Liten ”besk-örtighet”, fast god. Aning starkvinston. God, utvecklad mogen doft med lite russin och fikon. Mycket gott!
Facit: 2002 Seghesio Sonoma

Vin 9:
Tät röd färg med ännu tätare kärna, lite sediment. Bra doft med viss mognad och komplexitet. God, mogen smak med bra längd och liten bitterhet mot slutet. Gott!
Facit: 2002 Ridge Geyserville

Vin 10:
Tät färg, ganska knuten doft till att börja med, utvecklas efter ett tag och blir rätt komplex med frukter, en aning gräddkola men även lite örter. Smaken är mycket bra, lång och komplex. Framförallt efter ett tag kvällens godaste vin!
Facit: 2002 Seghesio Old Vine. Detta skulle jag gärna haft i källaren…

Vin 11:
Ganska tät färg, mogen doft, viss likhet med vin9. Mycket gott!
Facit: 2001 Ridge Lytton Springs

Vin 12:
Transparent röd färg med tegel, klart äldst, rätt så tydlig starkvinston. Rätt fin och komplex doft med tydlig mognad (gammalt läder, torkad frukt). God smak men upplevs vara i utförsbacken. Har lite svårt att stå upp mot de andra vinerna i flighten trots viss elegans.
Facit: 1994 Ridge Lytton Springs

Sammanfattning
En verkligt kul provning där jag lärde mig mycket om både Ridge och Seghesio. Extra kul att träffa alla ”vinarskallarna”:-)
Stort tack till Franko och Winepunker som ordnade; samt förstås till Dansken som bidrog med de flesta vinerna!
För fler och utförligare kommentarer se:

http://frankofilen.blogspot.com/2009/05/zinfandel-ridge-vs-seghesio.html

http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2009/5/19_Bloggfolket_provar_Zinfandel.html

Halvblinda, mogna Napa-cabbar och andra högtflygande upplevelser

Gunnar & Co på Divine ordnar ”Fyra fyrklövrar i maj”. Det är halvblint (utom första flighten som är helblind) och hög nivå på poäng, pris och svårtillgänglighet på flaskorna.

Flight 1 – helblind träningsomgång
1a: Mogen ganska transparent tegelfärg, lite sediment. Doften är mogen och komplex, . Det lättaste och mognaste (äldsta) vinet i flighten. Gissning Bordeaux 1990?
Facit: Pesquera Janus 1994. Några andra runt bordet hittar lite dill och hamnar då i Spanien, men lite för bra kraft och frukt för att vara Rioja.

1b: Yngre både färg och doft, lite annorlunda med mer örter. Smaken innehåller mer tanniner och en del komplexitet. Gott, men kanske inte 96 Parker-points?
Facit: Villa Fidelia Sportoletti 1999

1c: Mörk, tät färg. Mycket mörk frukt i doften (lite åt Mordor-hållet initialt) utvecklas mycket under 20 min i glas, en aning skumbanan. Smaken är mycket bra med fin balans, lite mer syra än tannin och mer röd frukt. Inte en aning vad detta kan vara!
Facit. Achavar-Ferrers Malbec toppcuvee (jag missade årgången men gissningvis 2004)

1d: Purpurfärg, och en bra fruktig doft med fin fatbehandling, mandelmassa, hallonlikör och örter. Smaken är mycket modern och frukten sitter djupt. Mycket gott (min favorit i flighten). Mina gissningar är antingen en bra, ung (2002-2005) Napa Cab eller en modern Bordeaux.
Facit. 2005 CV, Douro, Christian van Zellers prestigevin som Niklas J bjöd på i februari. Jättegott även denna gång, och lite tillgängligare än jag minns. Den borde man ha varit närmare på...

1e. Ganska tät röd färg, men doften är annorlunda än allt jag brukar dofta på. Den enda associationen är lite lakrits och animalisk doft. Smaken är bättre, men här hittar jag lite ägg! Och katrinplommon. Det är gott, men jag har ingen aning, kallklimat Syrah?
Facit: 2002 Batonage från Kracher i Österrike med Blaufränkisch, Merlot och någon mer druva.

Tjosan, det var en lärorik första flight som visade att blint är tufft!


Flight 2 – mogen Napa Cab (årgång 1994)

2a. Ung och purpur-färgad (snabbt identifierad som denna flights katt bland hermeliner). Modern, bra, ung Cab. Napa?
Facit: Nicolás Catena Zapata 2004, Argentina
Kom bort lite grand ibland följande fyrklöver-viner...

2b: Bra längd och elegans, helt moget, frukten en liten aning i utförsbacken, mycket gott idag. Gissning: Spottswoode?
Facit: 1994 Spottswoode Cabernet Sauvignon

2c: Vital med lite tobak (Pessac-Leognan?) mycket bra och elegant!
Gissning: Togni?
Facit: 1994 Dominus Estate

2d: Mycket bra, lite mer frukt och kraft än 2c. Fin mognad och mogen frukt, ett vin att kontemplera över. Efter en stund i glaset än mer komplext. Jättegott idag, men säkert även framöver.
Gissning: Togni?
Facit: 1994 Philip Togni Cabernet Sauvignon

2e: Lite mörkare färg, tydligare svartvinbär i doft och smak. En gnutta yngre och ”sötare” än de andra. Väldigt gott... min favorit med en hårsmån. Gissning: Harlan?
Facit: 1994 Harlan Estate

Jag hoppas ni har överseende med de mycket kortfattade noteringarna ovan. Detta är första gången jag provar Harlan, och Spottswoode och Togni har jag provat vid enstaka tillfällen tidigare, men då betydligt yngre viner. Jag fokuserade helt enkelt på vinupplevelsen och inte på noteringarna. Den enkla slutsatsen är att samtliga dessa fyra mogna Napa-cabbar var utomordentliga vinupplevelser. Det svåra är att sätta dem i perspektiv av pris, tillgänglighet och eventuellt ytterligare utveckling. En reflektion är att med dagens priser på BS så får man två flaskor var av Togni, Spottswoode och van Zellers CV för samma pris som en flaska Harlan Estate...

Fortsättning följer....

PS. Ifall någon skulle undra så betalade jag själv för att delta i evenemanget. DS