VinUnics nya höjdare

 

Stefan, Claes och Cattis samlar ihop ett gäng vinnördar en kväll på kontoret för att prova (främst) nya årgångar av ett antal höjdare ur VinUnics (ansenliga) vinportfölj. Vi inleder med goda små smörrebröd och Roederer på magnum (mycket bra redan idag).

Först ut - fem vita:

2006 Pazo de Senorans Seleccion Anada
100% kvalitets-albarino, 30 mån på jästfällning och ståltank. Lång, snygg och elegant med lagom utveckling (89-90)

2007 Pewsey Vale Contours Riesling
Skruvkork, lagras alltid ca 5 år innan release. Väldigt typisk aussie-riesling med lime och lite gummiträd. Kalk, päron. Mycket bra längd, balans och fin syra. Kanske inte lika dansant eller mineralisk som sina tyska kusiner - likväl upplever jag detta som riktigt bra! (90-91)

2012 Rossj-Bass Chardonnay, Gaja
Ung, aromatisk men svårdefinierad doft. Utvecklas en hel del i glaset. Någon säger "Viognier" på näsan, och det är lite åt det hållet. Sedan diskuterar vi om det verkligen är 100% chardonnay, eller kanske lite inblandning av sauvignon - vilket skulle förklara doften. I munnen är det ungt och lite spretigt... blir nog bra med lite tid på rygg, men inte helt min påse idag (88).

2011 Ridge Estate Chardonnay
Omedelbart mycket god! Fin frukt och skön syra, rätt typisk kali-chard med en del fat - men de är väldigt snyggt hanterade. Dock en aning spretig jämfört med nästa vin... (91)

2010 Monte Bello Chardonnay, Ridge
Gaah - här händer det. Ännu lite fylligare frukt, en mjukare och skönare attack och munkänsla, och härlig längd. Riktigt bra kali-chard (93+)!


 Vidare till 8 röda:

2009 Barbaresco, Gaja
Ung och knuten upplever jag. Fina nypon och rosor på näsan, men blyga. Finkorniga tanniner och utvecklas fint i glaset. Har bra potential, men lever inte upp till sin prislapp idag (90+?).

2008 Sperss Langhe, Gaja
Här finns lite mer "tryck" i nebbiolofrukten, och en del (snyggt använda) fat. Det är lättare ett känna potentialen, detta kommer att bli bra för alla som vill ha (relativt) modern nebbiolo av toppklass (92++)

2010 Monte Bello Cabernet, Ridge
Samma "Gaah - vad bra detta är!" som på sin vita systervin ovan. Grymt gott idag - och grym potential. Precis så här vill jag ha min cali-cab. Kvällens vin för mig! (95++)

2009 Nicasia Malbec, Catena
Tillgänglig, vaniljfatig, sammetsfruktig och helt enkelt smarrig höghöjdsmalbec. Söta, mogna krossade björnbär. Det vin som är rätt av "gott!!" idag. Sitter nog perfekt till grillen våren och sommaren 2014 (91-92)

2009 Adrianna, Catena
Den andra av vingårdsmalbec-vinerna som har ännu lite tätare tvinnad frukt och koncentration, men bjuder inte alls upp till dans på samma sätt denna kväll. Behöver tid på rygg. (90?)

2009 Nicolas Catena Zapata
"Estate-blend" med en stor andel Cabernet - och det märks. Mer koncentration, cassis, kaffe, ek och tanniner. Häftig idag - men långt ifrån drickfärdig. Potentialen finns där! (92+)

2009 La Mouline, Cote Rotie, Guigal
Underbart att få prova ett av LaLaLa-vinerna från toppårgången 2009. Den är dock lite svår (flera runt bordet tycker inte den beter sig som den skall). Jag häller fram och tillbaka ett par gånger och ger vinet mycket luft. Det hjälper en hel del - och får sedan en intensivt och häftigt vin med örter, kött, animaliska toner, peppar och en hel del baconfett. Behöver lång tid (svårbedömt: 92 idag, potential till minst 96)

2007 The Armagh Jim Barry Shiraz
 En massiv doft av björnbär, björnbärslikör, mynta och vanilj. Svår att motstå eftersom den är så omedelbart god och välgjord i sin super-aussie-stil. Ett annat topp-grillvin, som gissningsvis är lika gott sommaren 2014 som 2024 (93).

Till sist tre bubblande nyheter från Roederer:

2007 Millesime
Riktigt bra och fräsch med en hel blanc-de-blanc känsla (gröna äpplen, brioche) - men vinet är normalt gjort på 70% pinot. Den blockerade malon ger hög upplevd syra och fräschör. Gott att dricka idag och ett antal år framåt, men ingen långliggare skulle jag tro (91-92).

2008 Vintage Rose
2008 omnämns ofta som ett kanonår i champagne, så detta borde vara bra. Men jag går inte igång på vinet - som ofta har jag lite svårt för rosechampagne. Det blir på något sätt varken hackat eller malet. Andra runt bordet var klart entusiastiska.

2006 Cristal
Skyhög syra, tät och knuten frukt, balans - alla byggstenar till ett stort vin finns här. Behöver minst fem år på rygg (92-96).

En härlig avslutning på en verkligt trevlig, god, lärorik och "nördig" kväll! Sista munnen tar jag dock från 2010 Monte Bello Cabernet för att ha kvar smaken i munnen när jag vandrar hemåt i höstmörkret. Stort tack till Claes, Stefan och Cattis!

PS. Fler intryck att läsa:
http://barolista.blogspot.se/2013/10/vinunic-pours-some-fine-wines.html
DS

91 La Turque & Co

De gångna veckorna har varit sällsynt intensiva på flera fronter - jobbet är värre än vanligt; familjeaktiviteterna fler än de brukar och mitt i allt en fyra-fem dagars förkylning. På vinsidan har tre stycken, sedan länge inplanerade aktiviteter gjort sitt för att höja stressnivån. Här följer ett par höjdpunkter på vinsidan, och vi börjar med den högsta höjdpunkten:

1991 Côte-Rotie La Turque, E. Guigal
På en middag ordnad av importören VinUnic provar vi en vertikal med La Turque. Väldigt kul, gott och lärorikt. Alla vinerna (utom 2004 som är mycket säreget grön och trist) är mycket bra, men 91an höjer sig flera steg ovanför de andra med en makalöst fint parfymerad doft och sällsamt harmonisk och lång smak. Ett "topp5-alla-kategorier" vin. 99-100 p. Om du får chans att prova - ta den!

Sedan var det dags för en BYOB med tema 1996. När jag samlade ihop tompavorna blev det 18 st dagen efter... och nästan alla var riktigt bra (utom en enklare StEmilion som var för gammal). Topparna var bla en Bollinger RD, en La Mission Haut Brion, Pichon Comtesse och en Talbot på sin topp.

Den sista aktiviteten var en "US Syrah" provning med AuZone som jag höll i. Det var kul och de flesta vinerna föll väl ut. Trots att det var ett gäng verkliga vinrävar runt bordet, så var det ingen som provat just detta tema förut. Här var det ganska stor variation på åsikterna om vilket vin som var bäst, men till slut vann "de dyra faten och fruktkoncentrationen" hos 2005 Lillian California Syrah från Maggie Harrison. Jag vill även lyfta fram 2009 The Recluse Syrah (SB 73597, 291 kr) från Donkey & Goat som jag upplevde som ovanligt välbalanserad och med bra druv-typicitet, bra pris också.

Så var det helg igen, och familjeaktiviteterna dominerar kalendern. Man får passa på att reflektera och njuta lite av ett glas port (1997 Burmester - klart bra) och en kvällsslurk av matvinet 2006 Montiano, Lazio, firma Falesco, gjort på Merlot av superkonsulten Cotarella. Gott, ganska runt och snällt men lite mycket chokladfat och "internationell stil" snarare än uttryck för terroiren söder om Rom.

2004 Côte Rozier, Côte-Rôtie, Dom Bonnefond

Det kommer att bli en del Syrah denna höst - och detta vin är ett urtypiskt exempel. 2004 Côte Rozier, Côte-Rôtie från bröderna Bonnefond har en typiskt röd färg (ganska tät) med svarta stick. Doften är superskön med komplexa animaliska aromer toppat med lite tryffel. Smaken är riktigt god med fin balans, bra syra och lagom avrundade tanniner. Men framförallt imponerar den eleganta komplexiteten - man kan helt enkelt hitta en massa snyggt integrerade smaker: viol, salami, tryffel, läder, citrus, svamp - och en rejäl laddning trattkantareller! När Côte-Rôtie smakar så här är det redigt bra vin!

PS. Höll en "Syrah jorden runt"-provning på jobbet häromdagen. Då ville vi ha viner som gick att handla på systemet, och en prisnivå under 300 SEK. Där fick bla 2009 Ojai Santa Barbara County goda omdömen i den kraftigare nya-världen stilen, likaså 2009 Cornas från Jaboulet (fast den är ganska knuten idag). 2008 Dombeya Boulder Road från Sydafrika var också trevlig (ingen bränd bakelit, bara lite gummi). DS

2000 Les Bécasses, Cote Rotie, Chapoutier

Jobb jobb jobb jobb
Midsommar (trevligt, men inga bloggviner i år)
Jobb jobb jobb jobb trött
Så har det varit ett tag. Förhoppningsvis blir det bättre framöver.
Kvällens vin är en halvgamling som väntat länge på att bli av med korken. Vi karafferar en (alldeles för kort) stund. Till en början lite spretigt och rödsyrligt. Efter en 45-60 min i karaff och glas börjar vinet komma till sin rätt med fint utvecklad Syrah-frukt (röda bär, tydligt animalisk ton, chark, bacon och rök). Syran är intakt och det som ger strukturen, medan tanninerna är knappt märkbara. Längd och sällsam balans (12,5% är rätt lagom). Ett traditionellt vin som nog inte kan komma någon annanstans ifrån än norra Rhône (möjligen Schweiz). Gott för alla oss som gillar stilen, några andra kanske tycker det är lite torrt och att frukten är för vek. Ingen kan dock tveka om att det är verkligt elegant! Gott så.

Moget och Utvecklat

När är ett vin optimalt moget att dricka? En fråga med många svar (och sällan ett entydigt rätt sådant). Ett annat perspektiv är om ett vins ursprungskaraktär blir tydligare med utveckling, eller om det kanske är tvärtom så att det finns en gemensam mognadskaraktär som tar över framför ursprungskaraktären? Vi ordnar en vinmiddag för att prova kring temat mogna och utvecklade viner, och fundera lite över om det blir svårare eller lättare...

Vi inleder med en 1996 Mailly Grand Cru La Terre (75% PN) som vi haft i källaren ett bra tag. Vi får en härlig gul färg, en utvecklad doft med gul frukt, mjuk mousse och en bra, lång och utvecklad smak. Känns lagom mogen och utvecklad för oss!

Efter lite blandade tilltugg och snack ger vi oss på de fyra röda.

Vin1: Ganska tät röd färg, utvecklad och komplex doft. De åtta runt bordet hittar allt från lösningsmedel till anis i doften. Smaken är likaså komplex med en rätt bra syra och ett flertal smaker (blåbär, lakrits, lingon, hallon, röda vinbär, läder, stall, starkvin). Kort sagt ett vin där mognadskaraktären står framför ursprunget, och det gissas ganska friskt runt bordet men vi enas om Europa, och sannolikt Frankrike. L. går på lakrits och hallon och säger St Emilion. V. som vet vilka flaskor som finns, men inte ordningen sekonderar.

Facit: 1997 Ch Pradeaux, Bandol

Där ser man... inte mycket Merlot i den inte, men mycket Mourvedre. Moget, utvecklat och gott hursomhelst (även om H. tyckte att det fanns en del mystiska saker i doften). Bör drickas relativt snart.

Vin2: Ännu lite svartare färg, och en doft som inledningsvis är knuten och bara doftar skumbanan och gummi. Detta vin behöver flera timmar för att komma till sin rätt och då får vi en mycket god och komplex smak med söt röd frukt, viol, gummi, och en animalisk, nästan rökig ton. Låter kanske inte så, men det var kvällens godaste röda.

Facit: 1997 Cote-Rotie, JM Gerin

Även här gissades en del, men undertecknad som hade koll på ingående flaskor var rätt säker på denna. Går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.

Vin3: I färg och även doft likt Vin1. Fakiskt kvällens mest förglömliga vin, relativt moget och utvecklat, och felfritt, men inte så spännande. Tydligt moget vin.

Facit: 1996 Ch Soutard, St Emilion GCC.

Bör drickas relativt snart.

Vin4: Svartare och mörkare, doften innehåller lite mint till att börja med. Sedan framträder en god, russinlik frukt med viss komplexitet. En ganska ren och elegant smak, även här med lite starkvinston, men även en del annat som russin, nötter och lite läder. Långt och mycket gott (kvällens godaste vin för några, sammanlagd andraplats). Här gissas det på Italien och Barbaresco (men vinet är för mörkt för en mogen Nebbiolo).

Facit: 1997 Corte Giara, Amarone

Allegrinis instegs-amarone har klarat lagringen mycket väl, går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.

Sammanfattningen får nog bli att för två av vinerna (Cote-Rotie och Amaronen) så har lagringen gett oss viner med bra utvecklad frukt, ursprungskaraktär och mognadskaraktär i en fin mix, medan mognadskaraktären i de andra två ställer sig framför frukt och ursprung.

Vi öppnade även två riktigt mogna viner:

1986 Ch Recougne, Bordeaux Superieur

Gott att sniffa på, men inte mycket frukt kvar.

1978 Fonseca Guimaraens Vintage Port, gott till osten och väl utvecklat. Kanske var frukten lite bättre för ett par år sedan, men fortfarande fullt njutbart.

Till sist, en yngling från Bordeaux: 2005 Ch Le Doyenné, Prem. Cotes de Bordeaux. Här är det förstås frukt för hela slanten, och den är god! Purpur färgad, silkig och utmärkt. Kanske inte så personlig eller så mycket Bordeaux-karaktär idag, ett par år på rygg gör nog ingen skada, även om det går fint att dricka idag också.

En härligt utvecklande vinkväll!

PS. Eloge till Gabriel på Bristly som hörsammat våra önskningar om bruks-Bordeaux tillgängligt via SB! DS

Guim

Côte Rôtie från Delas och Jamet

Vinvännen Håkan har vänligheten att bjuda in till en provning av tre årgångar (1997, 1998 och 1999) av Côte Rôtie från de förstklassiga producenterna Jamet och Delas. Jag har inte druckit särskilt mycket Côte Rôtie: några årgångar av Guigals Brune et Blonde, en årgång JM Gerin (1997, bra men rätt mycket ek), 2000 Chapoutiers Les Bécasses (nja...) och 2005 Jasmin (rätt bra men ung) så detta var ett mycket välkommet tillfälle att lära sig mer om detta relativt lilla kvalitetsdistrikt i norra Rhone, strax söder om staden Vienne. Någon gång hoppas jag även kunna resa längs Rhone, från Lyon söderut ned till medelhavet vore inte dumt!

Över till väsentligheterna, färgen är ganska likartad på alla sex viner, en relativt tät mörkröd färg med lite transparent kant, en aning brunt här och var och lite svartröd på andra ställen, lovande.

Vin 1:
Först en knuten doft (trots en stund i karaff), sedan lite mer utveckling. Bra, ganska sträv smak med typiska Syrah-markörer som peppar, chark och viol. Känns fint balanserad och mycket typisk. Efter ett ganska bra tag i glaset (en dryg timme) så utvecklas framförallt doften en hel del och det blir en bra och elegant Syrah-harmoni, gott!
Facit: Delas 1998

Vin 2:
Lite öppnare doft direkt med viss pepprighet. Gott, ganska tillgänglighet redan från början, lite mörkare, mer kraft och en aning rustikare, mer animaliskt än Vin 1.
Facit: Jamet 1998

Vin 3:
Lite mer av allt än de föregående, bra tryck i frukt, syra och tanniner. Mycket bra längd. Lite pepprighet, viol, chark, mörk frukt. Mycket gott!
Facit: Delas 1999.

Vin 4:
Här får vi en än mer komplex doft och smak med mörkröd frukt, lite pepprighet, chark men även läder, tobak, och en gnutta starkvin. Verkligt bra syra, komplexitet, balans och jättefin längd. Kvällens glas (men marginalen är inte stor – alla vinerna är mycket bra!). Detta skulle jag gärna haft ett par flaskor av. Ett vin för mat, ost eller kontemplation. Riktigt bra saker.
Facit: Jamet 1999

Vin 5:
Här finns återigen lite mer utveckling och komplexitet. En gnutta ”funk”. Mer mognad och tanninerna är i bakgrunden. Mycket gott och kul att dricka. Ger det mest utvecklade intrycket. Sjunker ihop något efter en tre-fyra timmar.
Facit: Delas 1997

Vin 6:
Oj! En liten kvast av (god) rök och stekt bacon stiger upp ur glaset. Häftigt! Några av provarna håller detta som klar favorit just för att det är så häftigt och personligt, alla tycker att det är gott. Det finns förstås även bra, utvecklad frukt, bra syra och längd också. Håller hela kvällen utan problem.
Facit: Jamet 1997

Sedan hämtar Håkan 2005orna också. Det är (uppenbart) mycket yngre viner, med ett fint uttryck av ung Syrah, men absolut drickbart idag också. Sammanfattningsvis mycket goda viner (allihop) säg mellan ca 90 och 94-95 poäng. 1999orna var bäst tyckte jag. Och mycket trevligt och lärorikt vinsnack med en samling garvade provare.

Extraviner:
Först en öppen vit 1966 Clos Vougeot (inte helt vanligt i karaffen chez Vintresserad :-) som smakade bra, men förstås klart mogen. Både frukt och syra levde kvar, men även viss oxidation. Väldigt kul att få prova, tack till M. som öppnade denna raritet!

Sedan kommer Håkan med en karaff med lite mindre i, en ganska ljusgulgrön klar vätska. Första doften ger omedelbart att detta är en frisk söting (gissningsvis från Tyskland-Österrike). En Auslese eller en Beerenauslese? Mosel? Nahe? Här börjar rävarna runt bordet gissa och jag lyssnar mest. Nördfaktorn är lätt extrem. Flera säger att det är 2003 pga den låga syran, det kan jag hålla med om, vinet är likväl jättegott!
Facit: 2003 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Nr 33. Den närmsta gissningen var på det vinet fast Nr. 38!

God rosmarinskinka, tryffel- och fänkålssalami samt en härligt mogen Beaufort-ost i magnumformat kompletterade utmärkt! Stort tack till Håkan för givande och lärorik provning med verkligt goda, klassiska och ursprungstypiska viner.

2005 Cote Rotie och 1999 Domaine de Chevalier

Vi får besök av H&S med barn och efter lite diskussioner med H väljer vi att prova 2005 Cote Rotie från Patrick Jasmin (SB: 99540). Vinet är naturligtvis alldeles för ungt, men roligt att prova en tidig flaska och 2005 lär ju vara en bra årgång även i norra Rhone. Färgen är djupt purpurröd, en läcker färg som talar sitt tydliga språk; ett mycket ungt vin, nästan barnarov. Doften är även den tydlig; Cote-Rotie med sin skarpa Syrah-profil av mörka bär, kött/animalisk, lakrits men även en liten fin parfymton som bidrag från Viogner. Syran ger oss något att bita i. Tanninerna är väldigt tydliga, men ändå inte kärva, kanske är det den goda årgången som gör att vinet går (så) bra att dricka nu? Det är den skarpskurna frukten och den goda, unga Syrah-doften som helt dominerar vinet ikväll. Sannolikt får vi mer balans, komplexitet och mognad bortåt 2013-2020.

Kvällens andra vin är något helt annat, en mogen Bordeaux från Pessac-Leognan. 1999 Domaine de Chevalier har ett lite blandat rykte, och är för det mesta inte överdrivet kostsamt (i Bordeaux-termer altså). De flesta årgångar kostar mellan 300 och 500 SEK. Vinet har ibland funnits tillgängligt i Sverige, denna flaska köptes sannolikt på SB för ett antal år sedan och kostade ca 350 SEK... om inte minnet sviker. Det gör det ibland. Färgen är mörkt röd, inga direkta tegeltoner och ganska ”djup”. Doften är till en början lite knuten med lite mörk frukt och tobak. Smaken är redan från början bra, med fin längd, balans, mognad och tanninerna är lena. Doften blir lite bättre hela tiden och efter ca två timmar (karaff och glas) är det alldeles ljuvligt att sniffa lite och sedan smaka lite: fin cassis-frukt i botten, en god piptobakston, mörk choklad, lite kaffe och smaken balanserar utmärkt. H sitter med glaset och myser sedan alla barnen lagt sig. Med en kopp kaffe bredvid så känns kaffesmaken i vinet ännu lite tydligare (vår erfarenhet är annars att kaffe oftast slår ihjäl vinet). Jättegott helt enkelt! Ganska rakt in på årstopp 3 efter SQN och Leoville-Poyferre 1998.

Vi drack även en god Beerenauslese till desserten, Alois Kracher Cuvée Beerenauslese 2006 (SB nr 97437). Stor fin doft med aprikos, tropisk frukt, honung och kanske en aning botrytis. Smaken följer doften och är slankare och lite lättare (men högre syra) än tex Lenz Moser Trockenbeerenauslese eller de ”snik-Sauterner” tex Château Grillon (nr 4115) som finns i liknande prisklass. Till kvällens paj med mycket apelsin passades Kracher-vinet utmärkt.