En studie i Syrah

 

Så var det dags igen, 7 vinvänner runt bordet och till slut 19 korkar, nästan alla Syrah.
Syrah-druvan odlas med framgång på många platser i vinvärlden, tanken med denna studie var att både skapa en geografisk översikt, samt prova olika åldrar och se om vi kunde lära oss lite mer om den omskrivna Syrah-tunneln. Lite mat fick vi också :-)

Vi inleder med att G75 häller ett blint bubbel i de nya, mycket trevliga Riedel Veritas champagneglasen. Jag är lite sen med både mat&dekantering, så hinner inte prova ordentligt, utan dricker mest - synnerligen god och elegant skumpa. Precis lagom utvecklad för min smak, glaset är snabbt tomt! 2002 Jacquesson (3,5 gram dosage och deg. Q1 2011, bra baksidesetikett). Synd att de slutat göra denna cuvée.

Första flighten med sex yngre Syrah, de två första öppna referensviner:

2012 Dom. Thalabert, Crozes-Hermitage, Jaboulet
Först lite knuten, sedan fin röd Syrah-frukt med försiktig fathantering. Gott och elegant, utvecklas hlea kvällen (91+).

2013 Te Mata, Bullnose Syrah, Hawke's Bay, Nya Zeeland
Större doft med mycket vitpeppar och lite mer fat. Lite ungt och spretigt idag, de flesta föredrar Dom. Thalabert (89-90+?)

Sedan blint:

2012 EQ Syrah, Matetic, Chile
Varmare och yppigare frukt, ändå inte slappt. Gott helt enkelt! Alla gillar i en mer rättfram stil, "svärmor skulle älska detta säger ngn" (90).

2011 Silice, Coursodon, Saint-Joseph
Här är bordet lite villrådiga, är det norra eller södra rhone? Finns en ljusare och varmare ton med lite funk som inte alla uppskattar. Jag (som vet vinerna) tycker det är kalasgott och rätt typiskt med animaliska toner mitt i rödfrukten och lite krossad granit. (91+).

2010 St Hallet, Garden of Eden Shiraz
Bordet överens, vi är i Australien, men det är ett snyggt bygge med bra syra och alkoholen på måttliga 13,5%. Gott och okomplicerat, lagom avrundat idag (89).

2010 Renaissance, Cornas, A. Clape
Detta är lillebror till Clapes 100 RP vin 2010 Cornas, gjort på samma sätt men med druvmaterial från yngre stockar. Behöver tid i karaff och glas - öppnar sedan upp med en verkligt skönt balanserad frukt och precis lagom animalisk funk. Godaste glaset i denna flight för mig (92+).

Som synes en mycket jämn öppning, där jag ändå upplever att bordet hittade rätt i ursprunget för det mesta. De unga vinerna var överlag goda och välgjorda, med bra druv-typicitet.

Tryffelpastan smakade bra till!

Sedan ett öppet mellanspel från göteborgs-K med två viner av annan ålder och klass:

1994 Hermitage, JL Chave
Denna hade vi förstås mycket höga förväntningar på, lite för höga visade det sig. Moget och utvecklat, men lite grönt och "kantigt". Svårt att beskriva. Gott, men ingen storhet. Jag upplevde att vinet blev långsamt bättre under kvällen, framförallt försvann en del av inledande kantigheten.

1991 Grange, Penfolds
Ett ikonvin som levererar! Djup, väldigt god, lite söt frukt och helt oklanderlig balans. Bara att klunka i sig (fast man bör förstås stanna upp och reflektera lite också :-). Ett av kvällens bästa viner utan tvekan. Sådär 95-96 i min bok.

Nu är varmrätten klar så vi äter barbecuelamm med två variationer på rotselleri, blomkål och spetskål. Jag har kokat en kålbuljong halva eftermiddagen (orsaken att jag var sen med övriga förberedelser). Det hela funkar utmärkt till vinerna.

Flight 2 medelålders Syrah - allt blint:

2006 Cornas, Les Ruchets Jean-Luc Colombo
Colombo är en av producenterna i Cornas med bäst rykte. Han gör vin i traditionell stil, men med en del ek. Här har vi ett exempel på ett vin som är lite i Syrah-tunneln. Det är lite spretigt och inte så charmigt idag, men potentialen finns där.

2006 Ch Ampuis, Guigal
Lite ljusare röd frukt och en doft "to die 4" med fina orientaliska kryddor, söt frukt och fat i harmoni. Lagom med både viol och baconfett. Har kommit ur tunneln och är riktigt gott idag! Kvällens vin för mig parallellt med Grange (95).

2003 RWT, Penfolds
Bra tryck i frukten, utan att bli klumpig eller "too much". Ändå inte ett vin som riktigt lyser eller står ut denna kväll, "bara" mycket gott (ca 92-93).

2003 Ojai, Syrah Melville Vineyard, Santa Rita Hills
Jag gillar detta skarpt, får nästan lite SQN-vibbar (även om frukten inte är lika tät). Mörkare frukt och mer fat, ändå i balans (tycker jag, bordet var inte helt enade). Lagom utvecklat att dricka idag (94).

2005 Le Sol, Craggy Range, Gimblett Gravels , Nya Zeeland
Jag har druckit detta vin två gånger förut, och då stod vitpeppardoften som en kvast ur glaset (andra gången tog jag det blint bara på den doften, så karakteristisk var den). Idag är det bättre balans, och frukten står i centrum (vitpepparn finns där). Flertalet runt bordet gillade skarpt, ett av kvällens topp-5 viner. Vi tyckte att det var rätt drickfärdigt, men producenter rekar lagring bortåt 2020. (94). Enda flaskan, synd, jag hade gärna druckit igen om ett par år.

2005 Amon-Ra, Glaetzer, Barossa Valley
Ben Glaetzers topppvin, Amon-Ra lämnar ingen oberörd. Över 100 år gamla Syrah-stockar i Barossa ger ett mörkt, yppigt vin med massiv frukt. En tungviktare på alla sätt. Gott, häftigt och ändå rätt balanserat i sin stil, men inte allas tekopp (92-93). Går säkert att lagra ett bra tag till.

Sedan blev det lite ostar och fyra viner till... men inga anteckningar.
Kan man då dra några slutsatser av denna studie i Syrah?

• Alla de unga vinerna gick fint att dricka idag - inga "tunnel-känningar"
• Medelåldern (10-15 år efter skörd) är en bra tid att dricka de flesta lite bättre viner - oavsett var de odlats
• Det görs riktigt bra Syrah, och vin med stor druvtypicitet på många platser i världen
• Norra rhone är ändå riktmärket för Syrah (åtminstone för undertecknad)

2005 Yalumba Handpicked Shiraz

Svågern gillar aussie-shiraz, följaktligen ett bra tillfälle att prova ett moget vin. Vi kyler vinet till 16 grader och drar korken en timme före servering. Ur glaset stiger en skön och mycket typisk doft med rejält mogen frukt (söta björnbär, viol och mynta). I munnen är det "smooth" och lättdrucket, motståndet från tannninerna och syran är närmast noll. Det finns lite sekundäraromer, men är inte lika komplext eller 'intresseväckande' som motsvarande vin från Cote-Rotie. Gott ändå och svågern ger en klar tummen upp! Dags att dricka nu ifall du har flaskor kvar.

Unbelievable

Efter den här trevliga kvällen
http://vintresserad.blogspot.se/2012/04/mat-bland-stjarnorna.html
så kommer "nästan-proffskocken" R. med inbjudan till en ny sittning innan sommaren. Temat är blytungt: 99-100p. Han lovar att ordna flighter och passande mat. Det blir en sensationell kväll. Under kvällens lopp så diskuterar vi flera gånger vad egentligen 100p innebär, och om 100p från Ch9 är lika bra som 100p från Bordeaux? Min analys är att skalan är "så absolut det går givet varje provare", och att vår advokatvän faktiskt är sällsynt konsekvent. De genomgående teman som jag hittar i de viner han satt höga poäng på är: intensitet och persistens (uthålligt, kvarstående smak). Vinet måste förstås även ha rimligt god balans, men jag upplever ändå att balans, elegans och "ursprungstypicitet" (terroir om man vill) inte är lika med höga poäng.

Hursomhelst, så här gick det till en regnig försommarkväll i en Stockholmsförort!
Flight A - tre skumpor med tre tilltugg: anklever, pata negra bellota och tryffelpopcorn
A1: Intensivt mässingsgul färg. Mogen, häftig doft med karaktär, viss ton av torr sherry (amontillado). Nötter, svamp och en aning kaffe (ekfat). Mycket kraft och just persistens! Oerhört gott - särskilt till anklevern (93-95).
A2: Lite mer elegans, utvecklas också mer i glaset, lite ljusare gul frukt. Väldigt intensiv (särskilt efter +30 min i glaset). En del likheter med A1, inte minst längden. Till sist (med liten margin) bäst i flighten (95-96).
A3: Yngre och finare mousse. Mer citrusfrukt. Till en början aning knuten och spretig, men lyfter snabbt i glaset med fina syror och härlig kraft (93+).
Min gissning är att vi har en vertikal med kraftfull  prestigeskumpa, A1 från tidigt 80-tal; A2 mitten-slutet 80-tal och A3 mellan 90 och 95. Sannolikt inte 96, för den borde inte så pass mycket mognadstoner, Dompan kanske? Facit: 1988, 1990 och 1995 Krug. En exceptionell inledning av kvällen, särskilt kul eftersom jag inte provat Krug vintage förut. Det skulle man lätt kunna vänja sig vid att dricka varje helg.

Flight B - rött med grodlår i timjan och vitlök
B1: Tät som natten, kompakt, "a wall of wine" med grillkol, lakrits, mörka plommon - och ändå väldigt väldigt gott! Topp-Bordeaux från varmt år med både intensitet och persistens, men kan säkert utvecklas mer och några provare tycker att balansen inte är riktigt där.
Facit: 2003 Montrose (94++)

B2: Ett tillgängligare vin med en suverän doft av Bordeaux (vinbär, choklad, kaffe, sandelträ och exotisk kryddlåda) - godare och tillgängligare än B1 idag tycker de flesta. Den som analyserar noga finner dock inte samma varken intensitet eller persistens, och RP är därmed ca 5 pinnar lägre. Jag upplever att denna 2004 Mouton är kalasgod idag (97).

B3: Knuten och massiv till en början, och någonstans mitt i atlanten, med en tät mörk oerhört snygg frukt. Omöjligt att gissa. Till sist landar jag ändå i Napa. Behöver mer tid, även om det är väldigt gott idag också. 2004 Latour (94++).

Så var det dags att ta fram de där adjektiven igen - ni vet de där som börjar med "Söte Jesus vilken flight". Fantastiskt att få prova Mouton och Latour i samma flight! Lite kuriosa är att vi till champagnen pratat lite om just årgång 2004 som flera av oss håller högt som en verkligt trevlig Bdx-årgång att dricka nu, och 2004 Mouton bekräftar det.

R. ger sig ut i köket och börjar ordna nästa rätt, och frågar efter en liten stund: "Var är hällpipen?" Svaret från bordet är helt enkelt: "Den sitter i Moutonen!" :-)

Flight C - bressekycklingbröst med linser
C1: Perfekt mogen Bdx med alla bitarna på rätt plats - suverän balans och den där svårfångade essensen som bara (?) finns i mogen bdx. Min gissning är en Premier Cru (Pauillac) från en bra 80-talsårgång, det visar sig vara 1982 Mouton (99), flera runt bordet säger äkta 100p!

C2: Något yngre upplevelse än C1, annars klara likheter. Min favorit med en minimal marginal, osannolikt bra! 1990 Latour, mitt WOTN och 100, ett par andra runt bordet håller 1982 Mouton framför denna.

C3: En betydligt renfruktigare upplevelse med röda och svarta vinbär, och lite körsbärsfrukt helt integrerat. Ett väldigt skönt vin jag hoppas få dricka igen. Snygg och elegant Cali-cab, sent 90-tal eller tidigt 2000-tal. Facit: 2003 Dominus (95+).

En flight att drömma om, med mogen Mouton och Latour från toppårgångar.

Flight D - ravioli med toppmurklor
D1: Skönt rödfruktig, tydliga Ch9-vibbar redan från start. Härlig komplexitet (garrigue, lite lakrits, kryddor av alla de slag). Bra syrastruktur. Jag tror först att alla tre är Ch9 2007, men efter en stund i glasen framstår denna som lite slankare och elegantare än sina kompisar D2 och D3 (som jag är rätt säker på är Ch9 2007). Kanske är detta en 2005a? Facit: 2006 Clos St Jean, Deus Ex Machina (94).

D2: Här är det en mullrande vulkan av mörka grenache-krafter. Massiv, kirschig flytande likörfrukt, sötlakrits och lite malört och en massa andra kryddor. Oerhört gott i sin stil, lite eldig och inte 100% balans - vilket stör några provare. Inte ett vin man dricker stora mängder av. Mas de Boislauzon Quet är min gissning. Det är 2007 Pure (96+) från Barroche. Flaskan var lite spritsig vid karaffering, men det märks inte nu, även om några provare som sagt anmärker på balansen.

D3: Lite bättre balans och harmoni än D2, fortfarande en tydlig Ch9 2007 med fantastisk flytande grenache-frukt. Grymt gott - flytande lycka. 2007 Janasse Vielles Vignes (97-98).

Denna flight sporrade diskussionen än en gång om Ch9-poäng är lika mycket värda som Bdx-poäng. Det korta svaret är att det beror på provarens preferenser. Samtliga dessa Ch9 med 99-100 från RP är dock utan tvekan både intensiva och persistenta. Om man går tillbaka och provar 1982 Mouton så känns det nästan lite vattnigt och kort.

E - guldbiff med karljohan och vitlök
Här sniffar jag mig igenom fyra glas och bestämmer (för mig själv) temat alltför tidigt...

E1: Modern, tät, väldigt god. Inte Frankrike utan Australien eller USA.

E2: Mycket kraft och struktur, lite knuten doft, klart mer klassisk stil än E1. USA.

E3: Topp-Aussie-Shiraz med oerhört tät frukt och ändå en viss tillgänglighet. Vissa SQN-vibbar (exklusiv fathantering) leder mig till: 2005 Astralis (95-96). Mår nog bra av lite mer tid för hitta balans.

E4: Också en topp-aussie, både lite mer internationell stil ( god cocacola) och mer aussie (ganska tydlig mynta och eukalyptus). Kan det vara en Torbreck eller kanske en Jim Barry, The Armaugh? 2004 Grange (95-96).

E1 och E2 visar mindre och mindre Shiraz-drag och mer topp-kalifornier. E1 öppnar upp och blir nästan blåbärfruktig (en avlägsen likhet med Blankiet) medan E2 snarast liknar B2 (2004 Latour). E1 är 2006 Colgin Estate och E2 är 2006 Harlan Estate. Nu sitter jag tyst, och lite tagen av dessa otroliga viner och R.s magnifika mat. Klockan har passerat midnatt, alla är väldigt mätta och belåtna. En helt storartad kväll! Bdx-mannen (L.) börjar plocka ihop sina glas då R. utbrister:
- Men L, du har ju mycket vin kvar, det ska du väl inte hälla ut?
L. svarar (förvånansvärt snabbt med tanke på vinmängd och tidpunkt): - All Bordeaux är ju urdrucken!

Ett gränslöst stort tack till R för en fantastiskt intensiv kväll, där minnena kommer att vara persistenta; helt enkelt UNBELIEVABLE!

Intensiv vinvecka

Veckan började med sortimentsprovning hos kalifornien-specialisten Vinopia. Här finns många godsaker för den som gillar stilen med stor, yppig och tät frukt. Nästan allt är väldigt gott, och (inte oväntat) är de moderna cabbarna från bergslägen de allra intressantaste. Några viner är verkliga uppenbarelser, så bra att man blir mörkrädd! 2009 Au Sommet (Atlas Peak), 2009 Buccela, 2009 Peter Michaels "Les Pavots", 2006 Elivette Spring Mountain, 2008 Ovid, och även 2008 Sinatra Estates är förföriskt bra. Vinerna i lite mer normal prisklass som provades på Vinordic var alla bra även denna dag (bla. 2008 Genuine Risk, 2009 Recluse Donkey&Goat, 2007 Deering Cab). De vita är möjligen inte lika jämna i min smak, men tex 2009 Savoy från Radio Coteau och 2009 Brosseay Donkey&Goat har en balans mellan frukt, fat, syra och mineral som gillas!
Vidare mot ett snabbt stopp på Argentinadagen. Här finner vi många goda och fruktiga unga Malbec-viner som smakar bra, men förstås lite enkla jämfört med Vinopias tungviktskalifornier.
Munskänkarnas champagneprovning var trevlig, god och lärorik. Se gärna:
http://vinare.blogspot.se/2012/05/champagne-med-munskankarna.html
för mer info.

Någon dag senare var det dags att gräva ett riktigt djupt hål i plånboken av lärdomsslantar, på VinUnics DRC-middag. Sammanlagt sju DRC 2009 provades under andakt. Kortfattat kan man säga att de smakade mycket bra idag med en härligt intensiv rödbärig pinotfrukt, sköna mineraler och fina orientaliska kryddor. Naturligtvis är dessa viner tokunga, och kanske inte riktigt motiverar sina fyrsiffriga prislappar idag, förhoppningsvis får man möjlighet att prova något av dem om 15 år - då får vi se! Verkligt trevlig (och förvånansvärt tillgänglig) var 2004 Roederer Cristal, som serverades till ett antal små och mycket smarriga tilltugg på verandan medan solen sken över Stockholms vatten.

Långhelgen tillbringade vi på Västkusten hos släkten och med en försvarlig mängd flaskor packade på olika ställen i bilen. De skulle räcka till dryga tre middagar. Bla provade&drack vi: NV Vilmart Grande Reserve (magnum) - synnerligen trevlig aperitifskumpa, även om de finare cuvéerna är betydligt komplexare. 2000 Crozes Hermitage (magnum) från B.Chave - mogen rödfruktig och utvecklad, uppskattades mycket av alla gästerna, 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc - god och rättfram Haut-Medoc i modernt fruktdriven stil. 2004 Cerbaia Brunello - klassisk piptobaks-brunello. 2005 Ch Le Doyenne - alltid rätt. 2005 Glaetzer Bishop - svågern gillar bra Aussie-shiraz så denna tog slut fort! På den vita sidan så provade vi bla. 2010 Pouilly-Fuissé, Georges Burrier (SB 2756) som gav mersmak med fin balans mellan frukt och fat, fräscha gula frukter (plommon, äpple, aprikos) samt bra syra och längd. Klart bättre än de flesta vita standard-bourgogner (även om Vincent Girardins Cuvée Saint-Vincent för nästan exakt samma pengar spelar i samma liga). Ett bra slut på en intensiv vecka!

2006 Pure vs. Old Bastard

Gamla vännerna J, R och Vintresserad brukar ses ett par gånger per år, ibland med familjerna och ibland bara "Kungholms-grabbarna" på krogen. Denna kväll hade vi bokat bord, mat och vin på Rue Pont Nouveau (som tyvärr snart skall stänga) och vi ville därför hjälpa till med både omsättning och vinkällare den sista tiden. Det blev en synnerligen välsmakande trerätters och en duell mellan två tunga kanoner från 2006: Pure (Domain Barroche:s toppvin på 100% Grenache från gamla stockar) och Kaeslers "Old Bastard" likaledes från mycket gamla stockar (planterade i slutet på 1800-talet) men här är druvan Shiraz. Båda vinerna får en stund i snygga karaffer, fint hanterade av vänliga och proffsiga Clara. Old Bastard inleder klart bäst med en sällsam kombination av tät, rik och intensiv Syrah-frukt, faktiskt direkt slösande rik. Samtidigt är vinet väl balanserat och nästan elegant trots sin intensitet. Fenomenalt gott och hedonistiskt! Smakar väldigt bra till "Angus Beef" med tillbehör. Pure är inledningsvis lite knepig med en doft som varken J eller R riktigt gillar ("det doftar som en gammal, instängd plastbåt med torkande gummislangar...") så illa tycker väl inte jag att det är, men denna karaff behöver tid. Kvällen lider och samtalet är mycket uppsluppet och maten börjar så småningom ta slut - då lägger Pure i ett par växlar till och både doftar och smakar mycket bättre. Vi får nu en mörk hallon-kirschig-Grenache-frukt inlindad i tät sötlakrits och garrigue. Pure är nu en komplexare vinupplevelse, medan Old Bastard är lite mer uppenbart hedonistisk. Båda vinerna har en sällsynt täthet och längd (utan tvekan 94-95 poäng), och tillsammans med den alldeles ovanligt utsökta maten blir det hela en minnesvärd gastronomisk upplevelse!

Henschke

Familjen Henschke odlar vin i 5:e generationen i Barossa och Eden Valley. De äldsta rankorna är ca. 140 år gamla. Man håller till strax norr om den lilla staden Keyneton, i det lite svalare Eden Valley. Denna lunch är det Liz Schoen som presenterar vinerna tillsammans med svenska importören VinUnic. Vi börjar med två vita: Tilly's Vineyard 2006 och 2007. En blandning av Semillon, Chardonnay och Sauvignon Blanc från Eden Valley. Båda smakar förvånande bra med mycket fräsch frukt, bra syra och en intressant och för mig ovanlig komplexitet (vita blommor, lime och lite symaskinsolja!). Ståltank och skruvkork bidrar till fräschören och avsaknad av "feta nya världen-vibbar".

Sedan följer tre årgångar av Julius Eden Valley Riesling: 2002, 2004 och 2009. Här behövs luft, och enligt vinmakaren Stephen Henschke så kan dessa hålla i upp till fyrtio år (med skruvkork). 2002an utvecklas bra i glaset och ger ett ganska utvecklat intryck med typisk Aussie-Riesling (lime, mineral och tät frukt). 2004an är min favorit med ännu större fräschör. 2009an är också bra med yngre toner av blommor, fast behöver nog lite tid för att bli helt harmonisk.

Över till de röda: 2005 Keyneton Estate Euphonium, en blandning av Shiraz & Cab, ganska häftig och lite mintig, yppig frukt och röd söt frukt. Snygg, relativt elegant och lagom utvecklad idag. Mycket gott, men en aning alkohol-eldig. 2005 Lenswood Abbots Prayer (Merlot, Cab) från Adelaide Hills och vingården Lenswood. Också bra - fast lite tuffare idag.

Vidare till tre årgångar Mount Edelstone Shiraz: 2002, 2004 och 2006. 90-åriga stockar, har buteljerats som "single vineyard" sedan 1952. Här är 2004 och 2006 fortfarande ganska primärfruktiga (tät, bra och relativt Aussie-typisk med lite eukalyptus). 2002 är däremot annorlunda med en superskön och utvecklad doft, härligt mogen röd frukt och Syrah-markörer som chark och svartpeppar, osedvanligt gott och eftermiddagens godaste vin! Drick om ni har möjlighet.

Avslutningsvis tre röda från Yalumba: The Signature 2006 (Cab+Shiraz), bra och ren Aussie-typisk söt frukt med svarta vinbär, björnbär och lite mint. The Menzies 2005 (Coonawarra Cab) som är lite rundare, en aning salt och med en komplex mörkbärig frukt. Sitter fint ihop, harmonisk och balanserad. Väldigt gott!

Sista vinet är Yalumbas prestige - 2006 The Octavius Shiraz, som delvis lagras på extrasmå (90 l) ekfat då frukten är ovanligt kompakt. En "super-premium-Aussie-Shiraz" som förstås är mycket tät och rik, om än inte lika elegant som Mount Edelstone. Sammanfattningsvis intressant, lärorikt,gott och trevligt. Intrycket är definitivt att Henschke gör ovanligt eleganta och lagringsdugliga viner med verkligt hög kvalité på frukten. Stort tack till VinUnic för möjligheten att vara med och prova (maten var dessutom alldeles utomordentlig!)

Hedonistmiddag i mars

G&L bjuder in till middag med fyra flighter hedonistviner, de flesta med höga eller mycket höga poäng från den där advokaten (och ofta korresponderande prislapp). Det är bara att gräva ännu ett hål i plånboken och hänga med på resan. N och KC står (som brukligt) för utsökt mat, en rätt per flight.

Flight A "Tema: Ch9, Grenache, uppåt 100p, 2007 och wannabees"
Vin1
Typisk Grenache-doft och dito nollsjue-Grenachefrukt med hallonpastill parad med balanserad kirsch, mandelmassa, och två knivsuddar vanilj. Aningen fatig o eldig, väldigt god, 95+, gissning: Cristia VV

Vin2
Större och mer komplett doft, ändå aningen knuten. Bra struktur och superb balans redan idag. Kommer att bli storartad. 96++, gissning Deus Ex Machina

Vin3
Söt, yppig, rödfruktig doft, riktigt bra komplex och balanserad både smak o doft. Otroligt gott o svårspottat, en aning knuten idag, men blir bättre med bara 15 min i glaset. Bra nära 100… 97+, gissning SQN

Vin4
Stor doft med krossade solmogna hallon i doften, suveränt god smak, enda små punkterna (inte plumpar) i protokollet är en aning bitterhet mot slutet. Synd o skam att spotta. 96+, gissning Saxum.

Ha! För en gångs skull gick gissningarna in. Det luriga med halvblint, man kan inte låta bli att gissa… och ibland blir det rätt men oftare fel. En rätt hyfsad första flight måste man bara säga.


Flight B: "Tema 1997, Napa Cab"
Ett av de bästa åren på 90-talet, relativt svalt. Vissa producenter gjorde för mkt vin… men inte dessa. Samtliga viner växer väldigt tydligt med luft i glasen.
B1
Gott, utvecklat, tobak, grön örtighet, röda o svarta vinbär. Relativt komplex, men inte så lång, 91-93. Gissning von Strasser, Diamond Mountain.

B2
Aromatisk, rödfruktig, nästan söt, silkig och cali-typisk. Ceder, lite tobak, balans och längd. Supergott, 94+. Gissning Seavey. Facit: Togni.

B3
Initialt tät och knuten, sedan kommer den igång med riktigt bra frukt, balans och komplexitet. Perfekt lagom slank struktur, blint hade jag satt detta mellan Saint-Julien och Pauillac, också supergott, 95+, Gissning Togni. Facit: Seavey. Denna borde man försöka få tag på…

B4
Mest av allt, frukt, snygga fat, balans och komplexitet. Choklad, cassis, mint, kaffe, tobak, ceder – fast inget sticker ut, allt hänger ihop. Superdupergott, 97+(+), gissning Harlan

Att plocka ut Harlan var inte så svårt, den stod ett litet huvud över de andra, likaså upplevde jag att von Strassern var ett halvt, litet huvud under - framförallt längden skiljer sig. Både Togni och Seavey är verkligt goda, utvecklade Napa Caps som visar att en Napa Cab av god kvalitet från ett bra år dels utvecklas riktigt bra med en 10-15 års lagring, dels kan förvrida huvudet på en gammal Bordeaux-hund.

Sedan är det dags för R&Bs två extraviner, helt blint (extra kul):
X1
Modern, viss utveckling ändå ung frukt. Röd tät, frukt, animalisk, kött, bacon, lite fat o kafferost. Riktigt snygg och superdupergod, 98+. Gissning: Superb modern Syrah från Kalifornien, södra Rhone eller kanske en Aussie? Facit: 2005 Clarendon Hills Astralis. Överj-ligt gott. Kanske kvällens allra godaste glas... men inte säkert.

X2
Mycket modern, tät, knuten som bara den. Mörk frukt, svårdefinierad. Spanien säger någon? Italien någon annan… jag vet inte alls. Vilse i vinpannkakan. Facit: 2007 Contador, Rioja. En modern ultraperfektionist (Benjamin Rameo) som gör vin i minimala kvantiteter. Mycket gott, men hade behövt minst en timme till i glasen… 94+++ idag.

Flight C Tema: "Syrah, 2002, USA och Australien"
C1
Rätt typisk Aussie-Shiraz med snygg, lite söt frukt och eukalyptus. God och utvecklad, dags att dricka idag, 91+ Gissning: Heysen.

C2
Tätare och modernare, initialt knuten - samtidigt viss utveckling och funkighet. Svårdefinierad. Mycket gott, 93+. Gissning Ojai. Facit: Clos Mimi, White Hawk. Blir mycket bättre med luft. Känns ganska lagom att dricka idag.

C3
Lite rökigare och fruktigare, god, också initialt väldigt knuten, utvecklas fint i glaset. Ändå lite monolitisk. 93+. Gissning Clos Mimi, facit: Ojai Thompson

C4
Redan på doften känns att detta är flightens vin med en riktigt snygg och klassisk Syrah karaktär av röd frukt och kött. Finns även lite vitpeppar, men de är integrerade i den komplexa helheten. Supergod (även om Astralis är ett snäpp upp), 95+, gissning Old Bastard. Vore kul att ha i källaren…

En skön flight med viner som både har frukt och viss utveckling. 2002 var ett kallt och bra år i både Kalifornien och i Barossa Valley.

Till sist, flight D - en öppen vertikal med Andrew Wills "Champoux" uppe i Washington State.
2002: Bra och elegant, god, utvecklad och i balans. Någon säger "hallonvinäger" och det hittar flera av oss andra också. Vinet är nog ganska fullgånget idag. 92-93.

2003: Lite yppigare och än mer utvecklad och sötfruktig, lätt att gilla. Bra balans och viss komplexitet. Fleras favorit, 93+.

2004: Tydligt drag av grön paprika och andra gröna toner (gräs!). Det finns även klassisk cassis och en del "grön tobak". Andelen Cab Franc är ganska hög, och det märks. Det vin i flighten som jag uppskattar minst, 89-90.

2005: Här finns mer mörk frukt, struktur och potential. Mörka, snygga körsbär och cassis. Balansen är utmärkt, detta är gott idag och blir nog som godast om ett par år. Här har vinmakaren Chris Camarda fått till både rätt druvmix och blend, kanske inget "grand vin" men bra nära, 94+(+).

Att sammanfatta kvällen är (som väntat) inte helt lätt, annat än att det är riktigt kul att få prova dessa verkliga världsklass-viner under goda förhållande, med utomordentlig mat och intressanta diskussioner! Tack till G, L, N och KC som gör det möjligt!

Fler intryck här: http://caferotsunda.blogspot.com/2011/03/bortamatch-den-17-mars.html

Krta noter GSM & Bdx

Den gångna helgen har det druckits lite GS, GSM och Bdx. Här följer korta noteringar:

2004 Clos du Caveau, Vacqueyras
Sista flaskan av en gammal bloggfavorit. Nu är vinet ordentligt utvecklat och ger en skön röd färg med både frukt och fina andrahandsaromer med bla lite starkvin, mycket gott och evt. kvarvarande flaskor rekommenderas att dricka snart.

2005 The Medley, Killikanon, Barossa&Clare
En GSM blend som vi provat tidigare med gott resultat, och det smakar likabra denna helg med många söta frukter och fin längd. Inte lika utvecklat och komplext som Vacqueyras-vinet, men med renare frukt istället. Relativt hög alkohol och fruktsötma, men snyggt hanterat. Skruvkork och flera års drickbarhet framåt.

2005 Les Hauts Granget, St Emilion GC
Den (enda?) bruks-StEmilion på SB, inköpt för ett par år sedan för ca 150 SEK. Inget märkvärdigt vin, utan en tidigt mognande, helt färdig StEmilion med lite lakrits och korinter i den ganska snälla frukten. Gott så, också dags att dricka rätt snart.

2006 Ch Pibran, Pauillac (37,5 cl)
Inköpt på SB för drygt 130 SEK, bla eftersom 2005orna fick så god kritik. Vi har även provat 2001an ett par gånger med lite olika resultat. Denna halvflaska är iallafall njutbar med tillgänglig cassisfrukt, lite blyertspenna och en viss Pauillac-bläckighet. Det finns en del rostade fat, men snyggt integrerade. Ganska modern stil och drickbar idag, sannolikt lite bättre om ett par år (på helflaska).

2005, Kaesler Old Vine Riesling

Första veckan efter semestern är ofta inte den muntraste av årets femtiotvå. Som lök på laxen fick familjen höstens första förkylning, ryggont och lite annat smått och gott. Inte den bästa av mat&vin-helger, men till söndagens trerätters (förträffligt ordnat av A!) rycker vi fram en aussie-Riesling utan särskild eftertanke, 2005 Kaesler Old Vine Riesling. Kaesler är mest kända för sina maffiga rödviner (inte minst Old Bastard som jag vill komma åt att prova...). Jag har druckit denna Riesling en gång tidigare (maj 2008 tror jag det var) och då var den god med fin lime-ton och hög, ren syra. Vinet har skruvkork, vilket bla märks på en ovanlig fräschör för ett 5,5 år gammalt vin. Färgen är medel-ljus-gul med fint glitter. Doften ikväll är närmast enastående bra med härlig limefrukt, och särskilt en väl integrerad och verkligt god doft av skiffer och mineral, och lite omogna gråpäron i bakgrunden. Smaken har fyllt ut bra, och den är nu rik och precis lagom bred, utan att på något vis tappa syra eller stadga. Riktigt, riktigt bra (90-91)!

Var är då helgens Bordeaux kanske någon uppmärksam läsare undrar?
Jodå, det blev en 2004 Ch La Gurgue, Margaux också. Inget fel på den (efter ca 2 tim karaffering) men den hamnade klart i bakvattnet av Kaeslers Barossa Riesling!

PS. På Kaeslers website ges rådet att dricka deras Riesling relativt ung, eftersom den "är fyllig och inte gjord på batterisyra". Det går förstås bra, men jag föredrar den klart idag med 5 års långsam (skruvkork!) utveckling. Håller sannolikt rätt många år till. Vingården planterades mellan 1965 och 1968 - så Old Vine är inte bara ett marknadsföringstrick.

PPS. Någon som provat långlagring? Eller senare årgångar? Eller har en annan syn på denna årgång? DS

Farfars vin

Farfar heter Clarence. Troy Kalleske är utsedd till årets vinmakare i Barossa. Divine importerar. Gamla Grenache-stockar. Priset är rimligt. Alltså läge att prova:

Kalleske Clarry's Grenache Shiraz 2006 (SB nr 96267)
65% Grenache, 35% Shiraz. Delvis gamla fat för att bevara frukten. ”Clarry” är smeknamnet på Troys farfar Clarence som arbetat med familjen Kalleskes vingårdar i många år, ett familjevin helt enkelt. G&Es farfar heter också Clarence, men kallas mest farfar.

Vinet har en mörk röd färg med blåa inslag. Doften är stor, fruktig med fin kirsch-ton. Grenache-karaktären dominerar tycker vi. Lite röda bär och kanske lite lakrits. Smaken är relativt fyllig, fruktig, även här en ganska tydlig Grenache / Kirsch ton som vi associerar med modern Chateauneuf-de-Pape. En viss eldighet trots (i sammanhanget) modesta 14%. Noll Syltighet = Bra! Rekommenderas varmt till alla som gillar modern Chateauneuf-de-Pape och tycker att 180 SEK är ett OK pris. Kan säkert sparas/lagras ett tag, men utvecklas nog bara marginellt.

”Storebror” Kalleske Greenock, Shiraz 2006 fick gott omdöme här:
http://mina-vinare.blogspot.com/2008/08/kalleske-vs-kaesler.html