Masseto 05 och vidare

G75 har fyllt jämnt, och har därför den goda smaken att bjuda in till brakmiddag med vinpaket. Det blir ett hedonistiskt sjöslag, så att man öht kan skriva idag är enbart tack vare en spottkopp. Vissa kvällar är det jobbigare än andra att spotta, men dels så kan man uppleva även de sista vinerna, dels så blir dagen efter lite mindre dagen efter!

Kock-Johan och (numer) fru G75 ordnar mat som i både mängd och kvalitet är på en väldigt hög nivå. Så här gick det till:

Inledning: Krug Rose och Johans ammisar. Väldigt bra, särskilt fint gick rosen ihop med lite rödlöksmarmelad och ankleverterrine.

A) Tre blinda "strama skumpor" med råstekt kungskrabba.
1998 Comtes de Champagne är som väntat en krämig Blanc-de-Blancs med perfekt syra, snygg kafferost och fin längd. Väldigt väldigt god (95), näst bäst i flighten och vi spikade vin och producent, men trodde året var 2002.
2000 Krug är lite svårare att sätta fingret på, inte samma "Krug-power" men den växer fint i glaset så länge det finns något kvar (93).
1997 Salon är grymt bra med otrolig längd och balans, bäst med knapp marginal (96).

B) Två blinda "kraftiga skumpor" med kalvtartar och gulbetskräm
1995 Clos de Goisses - öppnade lite tveksamt, men utvecklades fint i glaset till en trevlig och bra mogen toppskumpa - utan att riktigt glänsa (92-93).
2002 Selosse - ett verkligt maffigt vin med mycket typiska Selosse-aromer av hyacinter och pelargoner. Oerhört bra, men jag föredrog ändå 97 Salon och 98 Comtes i förra flighten (enbart en fråga om smakpreferens) (94-95). Vi spikar producent, men inte år.

C) Tre blinda vita med hälleflundra, ostron och musslor
Ännu en knäckande bra rätt från Kock-Johan!
2011 Cos d’Estournel Blanc - här viskar T (vit bdx?) och polletten trillar ned direkt. Vinet är mycket ursprungstypiskt med sin Sauvignon Blanc - Semillon blend, snygg fathantering. Mycket gott! (92-93)
2010 Keller G-Max, Riesling. Först blir jag inte klok på vinet alls, men med lite luft och ett Riesling-glas så är druva och ursprung mycket tydlig! Det är nog den allra största Riesling jag druckit, växer hela tiden i glaset - extremt svårspottat! (95-96)
2010 Clos de la Barre, Meursault, Comte Lafon. Fatad chardonnay känns som en självklar gissning, men frågan är varifrån? Vi landar i Bourgogne och Meursault, men producent och vingård är inte så lätt. Otroligt bra vin - och vilken man föredrar av denna och G-Max är bara en fråga om preferens. Till hälleflundran tycker jag denna är aningen godare, på egen hand förmodligen G-Max. (95-96)

D) Två mogna röda och iberico bourguignon med tryffel
1994 Musigny, Comte de Vogüé
Ett legendariskt vin, som levererar fint trots den svåra årgången (93-94).
1989 Mazy-Chambertin, Joseph Roty. Denna är knepigare, med en lite "gammel-bordeaux-murkenhet" direkt ur flaskan. Det vädrar ur - och fram träder ett mörk-mustigt rödvin som bordet har svårt att placera rätt. Det gissas på såväl Bordeaux, Piemonte och Norra Rhone. Gott och intressant, men kanske inte möter förväntningarna riktigt (91-92). Maten är makalöst god, alla smackar och närmast slickar tallrikarna för att få upp all finriven australiensisk vintertryffel.

E) Två kraftiga röda med entrecote, savoykål-sallad och parmesan
2007 Redigaffi, Tua Rita (100% Merlot). Här är hela bordet upplurat på läktarna. Vi tror alla på en modern topp Napa Cab (Bond, Ovid). Ganska yvig fathantering och lite sötlakrits men väldigt gott (94-95). Enda problemet är nästa glas... 
2005 Masseto. Holy smoke vad bra det är. Skimrande ren frukt, fina mineraler och fullkomlig längd och balans. Ospottbart. Kvällens vin för undertecknad. Minst 97 poäng!

F) Två söta och persikotarte
Egentligen är vi alldeles mätta nu, alla de tre sista rätterna är av normal varmrättsstorlek. Men persikotarten är underbar så det är bara att äta. Vinerna till är helt magiska de också:
2007 d'Yquem - lite sötare och elegantare. Ren hedonism i flytande form (96+)
2007 de Fargues - lite kryddigare och komplexare (95-96).

Gunnar, Monica och Johan - tack för en makalös mat&vin-fest! Den kommer att gå till historien. Jag ser redan fram emot nästa gång :-)
 

Helgrapport

Vi firar 2a advent med söndagslax och en rak och trevlig Gruner Veltliner. Inget stort vin, men bra och korrekt. Druvtypisk med fin frukt (gråpäron, lite vitpeppar och en aning fet eftersmak). Funkar bra till laxen, utmärkt vitt för 79 kr.

Helgen inleddes med traditionsenlig champagne&skaldjurskväll med vinklubben på jobbet. I år var vinerna rakt igenom ovanligt goda:

• 2007 Legras&Haas en bra blanc-de-blanc
• Smarrig och lite fatig pinot från Paul Dethune i Ambonnay
• Vilmart Grand Cellier i två upplagor - ung och "mogen", dvs deggad 1999. Kul kontrast och båda två goda viner.

Till sist ett "prestige-battle" mellan Selosse Initial (DG aug 2013) och Krug. Båda är ju verkligt seriösa skumpor, men helt olika stil. Selosse är vitblommig (fortfarande en aning öljästig) och elegant, medan Krug är snygg kraft och fat. Måste säga att Krug var svårartat god, åtminstone 93-94 poäng. Hummersoppan och skaldjuren var inte fel heller!

Sedan var det middag hemma med fam D. Inledning med 1999 Ruinart - bra inledning (utan att briljera, eller så är man bortskämd sedan kvällen före). Till lammet en liten match mellan 2001 Barde-Haut (St Emilion) och 2001 Bosquet des Papes Chante le Merle faller ut väl. Båda vinerna är lagom utvecklade och typiska för sitt ursprung. Barde-Haut en modern, mörkfruktig St Emilion med en del rostade fat - men frukten är klart med (som en mini-version av Angelus). Chante le Merle är rödare och elegantare med massor av mogen garrigue. Avslutar med en halva 2005 Doisy Vedrines som är riktigt bra med fyllig frukt (aprikos, apelsinmarmelad) bra syra och perfekt avvägd botrytis. Här skulle man köpt fler!

Bara två veckor kvar till jul...

2009 Saint-Romain & 2007 Rieussec

Middag hos fam E. som bor i närheten, har barn i samma ålder och alltid ordnar god mat och dryck! Det livar verkligen upp en regntung helg när det där ordet ni vet, det där som börjar på h... blir alltmer oundvikligt.  Denna kväll inleds med skön skumpa från Alexander Bonnet, och sedan blir det kantarellmackor med lagom fatad chardonnay från Sydafrika (Sterhuis). Huvudrätten är fläskfile med god svampsås - och till det två röda bourgogner från det tillgängliga året 2009:

A) Bourgogne Rouge Cuvée Saint-Nicolas Patriarche (SB 5471) 179 kr
B) Saint-Romain Domaine Taupenot-Merme (SB 90584) 229 kr
Båda vinerna är typiska för druva och ursprung med rödbärig Pinot-frukt och viss kryddighet.  Cuvée Saint-Nicolas är lite bärigare och rundare, med snällare syra och tanniner; medan Saint-Romain har tydligare struktur och mineral; mer komplexitet och längd. Båda vinerna utvecklas hela kvällen i glaset, jag upplever att Saint-Romain har ett visst försprång redan från början - och det utökas med mer luft och till slut är det en riktigt fin pinne!

Till efterrätten plockar P. fram en halva 2007 Rieussec - och här lyfter det direkt! En väldigt god, rik, intensiv gyllene nektar med begynnande utveckling och komplexitet. Alla beståndsdelar finns för en stor Sauternes - riktigt gott och intresseväckande idag, och säkert en utvecklingskurva många år framåt i tiden. Klar rekommendation för alla som gillar Sauternes (Château Rieussec SB 96807 295 kr). Stort tack till fam E. för en jättetrevlig och välsmakande kväll!

Mat&Vin bland stjärnorna

Så var det dags för en utsvävning i mat&vin igen. Efter ett sedvanlig intensivt mejlande om datum så kom vi i januari fram till ett datum i slutet av mars. Veckorna går - alla funderar på vilka viner de skall ta med, undertecknad och Patrik på mat, planering och upplägg. Till slut så sitter vi där igen, åtta vingalningar och ett större antal buteljer som är maskerade på olika sätt. Här följer korta noter om viner och något om gissningarna:

Flight A - champagne med lite utveckling (salta lantchips och skagenmacka på levain)
Glas 1: En härligt lysande gul färg, en stor, god och ganska rostad doft, gult plommonfruktig smak med citrus (lite söt), vaniljkola, finfin krämig mousse och en lång balanserad (lagom krispig) syra. Väldigt gott och relativt utvecklat idag - ändå tror vi att det finns en del mer att ge under de närmaste 6-10 åren. 1999 Comtes de Champagne, Taittinger.

Kuriosa:
Namnet Comtes de Champagne är länkat till champagnegrevarnas residens som i dag ägs av familjen Taittinger nära katedralen i Reims. Comtes de Champagne är förstås en mönster-blanc de blancs från de främsta byarna i Côte de Blancs. Supereleganta Cramant, Avize, Oger, Mesnil, Chouilly blandas med druvor från firmans mycket gamla vinstockar i Pierry som ger cuvéen en extra tyngd och fyllighet.

Glas 2: Ännu gulare och mer utvecklat, en aning bokna gula äpplen, nougat, lite bröd och jäst. Moussen är finkornigare än glas 1, fast kanske lite i dalande? Också mycket gott, fast några tycker detta är i utförsbacken (även R. som annars gillar 80-tals-skumpa). Gissningarna landar på ett bra hus i en svagare 90-talsårgång. Facit: 1996 Bruno Paillard. Som sagt mycket gott, men bör nog drickas inom de närmaste åren och syran är inte lika hög som en del andra nittiosexor.

Glas 3: Ger ett betydligt yngre och fruktigare intryck, fast bra på alla sätt utan att sticka ut. Också mycket god - flera runt bordet har svårt att välja favorit mellan denna och glas 1. R. gissar att det är en NV som fått ett par års lagring - och det stämmer fint! NV Leclerc-Briant, Cuvée Reserve, inköpt på plats 2004 (så innehåller gissningsvis en blandning av årgångar mellan 1999 och 2002), och sedan lagrad svalt.

Glas 4: Har en svagt rosa ton, och en märklig doft, nästan defekt. Smaken är inte ett dugg bättre med en obalanserad kombination av viss sötma och en ganska grov beska. Jag gissar att detta är en av L. egenhändigt inköpt ryss-champagne... och det stämmer. Intressant, men jag häller ut.

Flight B - Yngre röda (blandade charkuterier)
Glas 5: God och välbalanserad doft, ganska ungt. Rödfruktig, tät ganska modern smak men inga särskilt tydliga varken druv- eller geografimarkörer. Mycket gott. Vi enas om att det nog är nya världen, en gnutta rökighet får oss att gissa på Shiraz från Sydafrika. R. som tagit med flaskan säger att det är 80% Shiraz, och 20% något annat - men inte Sydafrika och inte Aussie och inte USA. Jag är lite inne på italien för jag hittar lite tomatpure. R. avslöjar att det är 20% Sangiovese och att vinet kommer från HuaHin i Thailand! Det var kvällens mest överraskande och svårgissade vin tror jag. Vi hade kunnat gissa till gryningen utan att hamna rätt. Man kanske bör tillägga att det var gårdens prestigecuvée och en italiensk vinmakerska. Kul!

Glas 6: Ganska stor skillnad mot glas 1 med en rejäl, maffig frukt, tannin och syra. Ett powervin som ändå har en viss utveckling och balans. Frukten är kryddiga björnbär och en ganska ordentlig dos ek. På slutet så stramar tanninerna och syran upp helheten och det hela hänger ihop riktigt fint. Gissningarna haglar över hela nya världen och till slut landar de i Spanien och Ribera del Duero. 2004 Astrales - mycket gott. Kan sparas ett tag till för den som vill.

Glas 7: Opak mörkblå-lila färg, purung, supergod perfekt mogen frukt (viss likhet med Ch9 2007 för två år sedan, och även vissa Bdx 2009). Utmärkt balans och bra tryck i den täta, mörka frukten med viss kryddighet. Ganska modernt uttryck - och ändå inte, känns som gamla världen (mörka bär, mörk choklad och lite espresso). Vi gissar på en ung portugis av bästa märke, kanske den nysläppta 2009 Quinta Vale Dona Maria (SB 98028) från Lemos & Van Zeller? Det stämmer säger M.

Kuriosa:
Druvblandningen känns som en fieldblend: Rufete, sousão, tinta amarela, tinta barroca, tinta roriz, touriga francesa och touriga nacional.
Vingården Quinta do Vale Dona Maria ligger i Douros centrala del, Cima Corgo, några kilometer sydost om byn Pinhão. Vinet har lagrats ca 20 månader på franska Allier-ek, varav 75 procent nya.
Vinet har inte filtrerats innan buteljering. Vinmakare är kända (och mycket duktiga) Sandra Tavares da Silva.

Glas 8: Mer transparent färg och klart brunstick i kanten, doften är betydligt mer utvecklad med viss komplexitet. Smaken är ganska hög syra och tanniner, men välbalanserad. Jag får klara Italien och nebba-vibbar (nypon) men tanninerna är inte så markerade. Ra. som tagit med vinet säger då att det är en blend med minst tre druvsorter (beror på årgång) och att Italien är korrekt. Vi gissar vidare men missar att huvuddruvan är Barbera! Jag har nog inte druckit en så pass utveckad och komplex Barbera vad jag kan minnas. Vinet är 2003 Rosso della Boemia från Liedholms vingård i Piemonte. Kul och gott att prova. Det har fått en hel del ek, men den har gått in fint i vinet.

Flight C - röda med utveckling (oxfile, potatis&jordärtskockskaka, tryffelsmör, portvinssky och harrisar)
Här får vi en liten paus först då Patrik ordnar med varmrätten och undertecknad försöker få upp en gammal kork - den är tyvärr inte i bästa skick och går av flera gånger, men det ordnar sig. De övriga vinerna är öppnade men ska ändå "fixas till lite".

Glas 9: Jag häller detta försiktig. Vinet har en klassisk mörkröd-svart färg med brunstick. Doften är "jordig", smaken innehåller en hel del: jord, järn, tanniner och syra. Ett par runt bordet säger ganska snart "korkdefekt". Jag och någon till är inte helt övertygade (kan vara sentimentala skäl eftersom det är min flaska från en i övrigt särdeles god årgång) utan låter vinet stå i glaset resten av kvällen och provar en slurk emellanåt. Jag tycker att det är drickbart och intressant, men motsvarar förstås inte alls förväntningarna på en 1966 Ch Montrose, St Estephe (buteljerat av A. Barriere & Freres), trist.

Glas 10: Snygg, elegant, stram och mycket god. Lite "bläckig frukt" - men aningen återhållen (särskilt jämfört med nästa fyra glas). 1999 Carruades de Lafite, Pauillac. Altså andravinet från Ch Lafite som idag betingar närmast fantasipriser (1999 kostar mellan 2 och 3000 kr enl. wine-searcher) - kul att dricka och skönt att inte ha betalat mer än 1/5!

Glas 11: Ett synnerligen koncentrerat vin, med en mycket god - men svåridentifierad frukt. Jag hittar främst koncentrerade blåbär och gissar därför på en topp-Merlot, det är helt fel. Efter en stund i glaset diverse felaktiga gissningar och lite diskussioner hamnar vi i Sydafrika och S. avslöjar att det är huvudsakligen Syrah kompletterat med Mourvedre så säger någon "Eben Sadie" och då avtäcker S. flaskan med 2001 Columella. Kalasgott och kul att få prova en Columella med utveckling. Skulle vara kul att hälla parallellt med några riktigt bra Aussies (tänker främst på Kaeslers Old Bastard).

Glas 12: En stor, öppen, tillgänglig väldigt god doft, kanske kvällens mest publikfriande. Det doftar Bordeaux - fast ändå inte, det är varmare, frukten mognare och lite mer vanilj. Smaken följer doften fint med en skönt varmfruktig bordeaux-blend. Rättframt och hedonistiskt. Om det inte hade varit L. som hällde vinet så hade vi gissat på Napa... då fumlar L. fram en flaska 95 Cheval Blanc... fast han är lurig, vinet kommer från en 2000 Pahlmeyer (som stämmer mycket bättre med intrycken). Kul att detta vin fick upprättelse efter korkuppvisningen på The Judgement of Lidingö.

Glas 13 och 14 hälls båda av den erkänt lurige R. så alla gör sitt bästa för att avslöja vad han hittat på denna gång. Det går sådär.
Glas 13 är min favorit från början till slut, förmodligen det vin jag tycker är allra bäst denna kväll. Anteckningen är kort: "Good shit!!!!" i perfekt balans och drickbarhet. Tar slut alldeles för fort. Visar sig vara 2001 Dominus.

Glas 14 är tuffare med framförallt mer tanniner men även mer syra. Ännu inte i samma balans som Glas 13. Den gemensamma nämnaren visar sig vara årgången, för detta är 2001 Cheval Blanc! L. har suttit och gjort antydningar åt det hållet... medan jag blev förförd av glas 13 så att jag trodde det var en Bordeaux. Verkligt kul vinpar att avsluta flighten med!

Sedan tar diskussion och vindrickande över en stund medan vi dukar ut och tar fram ostar och tillbehör. Vi häller även två viner till ostarna:
Glas 15: Ganska mogen och utvecklad, sammetsmjuk, grenache-kirschig. Örter och lakrits. Klart typisk och jättegod (tycker jag) Ch9. 2006 Reserve Sixtine från Vatican. Funkar klockrent till de (lagom) salta ostarna (tycker jag), flera andra runt bordet är inte lika övertygade.

Glas 16. Ett moget och utvecklat sött vitt med viss botrytis. Färgen är åt det röda hållet och det lurar mig bort från Sauternes, medan andra (med mer erfarenhet av utvecklad Sauternes) säger att nog kan vara det. Ett varmt år - 1990 - tydlig saffranston i vinet och R. säger "Suduiraut"? Och det stämmer. Mycket gott och kul att prova.

Efter att vi avslutat några glas så återvänder jag till 1966 Montrose och jag upplever att den är lite bättre nu, vilket för mig inte tyder på kork... men så var det sentimentaliteten (och en klart begynnande förkylning) som hämmar både doft och analysförmågan. Så var det dags att promenera hem genom marsnatten efter en verkligt minnesvärd kväll - ett alldeles väldigt stort tack till vår värd Patrik (och till hans familj som stod ut med de åtta galningarna). Förhoppningsvis ses vi snart igen!

Vinåret 2011

Vinåret 2011 har innehållit många goda, intressanta och lärorika vinupplevelser. Heltäckande sammanfattningar och slutsatser av ett helt år är knepiga, här följer istället några saker som gjort ovanligt stort intryck.

Årets lunch
Avnjöts i juni tillsammans med representanter för Ridge, VinUnic och delar av svenska vinjournalistkåren. Monte Bello-vertikalen gjorde stort intryck, ett verkligen stort vin med konsekvent hög kvalite och långt perspektiv.

Årets vinmiddag(ar)
Det har faktiskt blivit flera middagar med riktigt bra viner, verkligt god mat och inspirerande vinsnack. Såpass att de får blir "2011 års tema - Vinmiddagar", se tex:
http://vintresserad.blogspot.com/2011/04/om-katter-hermeliner-och-vertikaler.html
http://vintresserad.blogspot.com/2011/05/diner-gourmande-extraordinaire.html
http://vintresserad.blogspot.com/2011/07/perfektion.html
http://vintresserad.blogspot.com/2011/10/en-otrolig-kvall.html
Förhoppningsvis blir det fler liknande vinmiddagar 2012 :-)

Årets vita
Hmm... det är faktiskt inget vitt som höjer sig så mycket över mängden. Flera goda och intressanta viner, det som ändå sticker ut lite extra är 2009 Sancerre “Cuvée Edmond”, Alphonse Mellot som N. hällde den där otroliga kvällen i oktober. Får se till att prova mer vitt 2012.



Årets champagne
2011 har givit många goda champagner, men det finns en som står ut, 1985 Belle Epoque som R. hällde (ur magnum) i slutet av maj. Perfekt mogen och utvecklad!

Årets vita dessertvin
Hälldes samma kväll, av samme R - nämligen 1986 d'Yquem - det godaste vita dessertvin jag smakat, med marginal.

Andra söta och fortifierade viner
I våras höll jag en portvinsprovning (obloggad) för vinklubben på jobbet (den gick bra!). Portvin har alltid legat mig lite extra varmt om hjärtat, och här provade vi bla. 1975 Burmester Colheita och 1970 Dow Vintage som båda var utomordentligt bra. Med tanke på att Colheitan kostade ca 1/3 av Vintage-vinet så måste Colheitan utses till årets mest prisvärda fortifierade!

Årets röda
Hmm... här blir det svårt igen, fast av andra skäl. Det har varit många härliga rödviner 2011. De två som gjort starkast intryck är nog ändå 1961 La Mission Haut Brion som var fenomenalt gott i början av juli, och 1998 Lafite som K. hällde i början av april.

Strategier 2012
Jag har funderat lite grand (men bara lite) och kommit fram till att det är ungefär samma strategier som föregående år:

• Minska och fokusera inköpen av vin (men köp minst fyra flaskor nar man köper)
• "Rensa förråden" - särskilt från gamla enstaka flaskor med osäker status 
• Fokus på områden som vi vet att vi gillar (tex. Saint-Julien, Haut-Medoc, Napa, Norra Rhone, Piemonte), och områden där vi vill lära oss mer (tex. Champagne)

Det kom ett mail häromdagen från allas vår dansk-italienske pusher - där andemeningen var att de svenska bloggarna borde väl prova lite "goda vardagsviner" och inte bara det exklusiva. Jag kan hålla med, världen behöver egentligen inte ännu ett +300 USD lyx-Napa-Cab; men en drickbar, god och matvänlig italienare från ett mindre känt distrikt (utan överdos av ek) alltid är av godo! Det blir altså mer fokus på "bruks-viner" 2012. Tre bra bruksviner (definition: under 200 SEK) under 2011 har varit: 2005 Quercecchio Brunello, 2004 Haut-Plentey St Emilion och 2001 Etna Rosso, Calabretta. Två av tre från just nämnde pusher...


Gott Nytt Vinår!

PS. Årets ljudåtergivande manick är kombo-spelaren Oppo-BDP95. Klarar en mängd skivformat inkl. SACD och DVD-A för den inbitne audiofilen, men har framförallt en utmärkt återgivning av gamla CD-skivor, särskilt röster som åker i åttor kring det mesta annat jag hört. Kostar en slant, men åker som sagt åttor även runt andra spelare som har en nolla till på prislappen. Stark rekommendation för alla som är lagda åt skiv-hållet och har en rimligt god anläggning för övrigt.

PPS. Årets CD är LTS-utgåvan av Adolphson&Falk, samt Anna Ternheims "The night visitor"...

PPS. Men julvinerna då? Goda bruksviner till bla juldagskalkoen: sista flaskan 2000 Lamothe Cissac, Haut-Medoc (inköpt hos Philipson i Kokkedal för rimliga 120-130 SEK) - denna gillade farfar som föredrar mogen claret; parallellt med 2001 Etna Rosso (alla som fick gillade den). Sedan en 2006 Mount Eden Saratoga tillsammans med svärmor. Väldigt bra bruksvin (fast även en bit över 200 SEK). DS

Semesterviner (3 av X)

Så har vi då lyckats locka ut G&Es farmor&farfar till landet - och därmed så inleds middagen med drink på terassen och vi öppnar då en NV Langlois Crémant de Loire Brut (SB 7404, 119 kr) med en fin mousse och en balanserad torr smak med både gröna och gula äpplen, grape och mineral. Det som framförallt imponerar på mig är balansen - den brukar man få betala mycket mer för. Visst är en årgångsskumpa (tex en 2004 Camille Savès) klart ett par snäpp bättre med mer komplexitet och längd, men jag tror Langlois skulle klara sig rätt bra blint mot enklare budgetskumpa.

Till varmrätten blir det vin i farfars smak - 2005 Ch Daugay, St Emilion GC. Även det smakar mycket bra med bra frukt, struktur (snygg kombo av blyerts och paprika) och en del utveckling (bla anis). Vinet är gjort på 50/50 CabFranc och Merlot - och jag upplever att det sitter ihop mycket bra - inga dominerade toner varken av "soft Merlot-frukt" eller "grön paprika CabFranc", skönt och mycket drickbart. Farfar ger två tummar upp!

Hallon, jordgubbar och glass får sällskap av ett glas 2005 Ch Cantegril, Sauternes. Det funkar utmärkt bra och alla gillar vinet starkt, klart mer intensitet än de "instegs-Sauternes-kopior" som finns på SBs hyllor. En viss krämighet i avslutet (snarare än syra-snörp) indikerar att vinet nog är på sin topp nu. En god kväll på terassen!

Höstmiddag

November är ju ingen kul månad. Denna vardagskväll blev en stark ljuspunkt i mörkret när vinmäklaren WineFinder anordnar en höstmiddag på bättre etablissemang, med viner i utmärkt klass. Vi inleder med en ”champagneduell i baren”:

Cristal 2002, Louis Roederer
Elegant, snygg, stram och syrarik. En aning ”jästig” doft som dock vädras ur glaset relativt snabbt. Ungdomlig och lovande, mycket aptitretande.

Dom Perignon 2002, Moet & Chandon
Ett klart bredare, generösare och rikare vin idag. Doften är utmärkt med lite kaffe och kola ovanpå den rika frukten. Väldigt god och min favorit i duellen.

Sedan sätter vi oss till bords och serveras en mycket god potatissoppa med Pata Negra och tryffel. Till det får vi:

2007 Puligny Montrachet , Domaine Dujac Pere & Fils
Vinet har fått en vända i karaffen och det är skönt öppet med en gång med riktigt rejäl ljusgul Chardonnay-frukt av bästa klass, snyggt inlindat i faten, och med en ryggrad av syra. Seriöst god vit bourgogne.

Varmrätten är en lättrökt renkalv med svampmousseline och smaker från skogen. Här ställer servisen fram två stora kupor som fylls med:

2004 Chateau Lynch-Bages, Pauillac
Bra, ren cassis-frukt. Blyerts och lite lakrits. Uppfriskande, elegant och rätt bra längd. Inget Grand Vin, men utmärkt gott idag ändå.

2004 Chateau Ducru Beaucaillou, Saint-Julien
Ahhh, här är vi tillbaka på min gata! Det märks redan vid första doften, även om vinet behöver luft. Detta är arketypisk claret med den där sköna, lite komplexa Saint-Julien-karaktären som är svår att hitta ord för. Vinet utvecklas hela kvällen i glaset och är min favorit. Mycket gott idag, sannolikt ännu bättre om ytterligare något eller några år, men kanske inget vin att spara en mansålder.

Avslutningsvis en citroncheesecake med sorbet och passionfruktgelé, och till det:
2002 Chateau Rayne Vigneau, Sauternes
2002 är väl inget klassiskt år för botrytisvinerna i Bordeaux (som 1997 och 2001) men hyfsat ändå. Detta vin har nått långt på sin utvecklingskurva och har en mörkare gul färg med bruna reflexer, en doft av aprikos och botrytis och vi får även mandarin, mandel och mandelmassa i smaken. Gott och utvecklat idag, men kanske inte den där wow-känslan som riktigt bra Sauternes kan ge.

På väg hem genom den mörka och lite råkalla Stockholmskvällen undrar jag stilla varför det inte finns fler sådana här ljuspunkter som hjälper en att överleva november?

Stort tack till Robert för utmärkt och stilfullt arrangemang med riktigt goda viner och mat!

PS. Ifall någon skulle undra så bekostades det hela med egen plånbok. DS

Ädelsöta

Vinklubben på jobbet har lyckats engagera "världsmästaren" Andreas Larsson att hålla en provning med söta viner. Det visar sig vara sex sent skördade/ädelsöta viner från några olika områden. Alla viner håller mycket hög klass, något är världsklass. Världmästaren inleder med en sedvanligt trivsam och pedagogisk genomgång av områden, förutsättningar, druvor och vintillverkning. Sedan ger vi oss på vinerna:

1. Näst ljusast färg. Honung, fat, och vanilj i doften. Mandelmassa, vanilj, aprikos, botrytis i smaken. Någon säger saffran - och kanske det. Rätt krämig och ändå bra balans. Inte toksöt. Mycket gott, en av mina favoriter. Borde vara en relativt ung Sauternes, kanske en 07a?
Facit: 2007 Clos Haut Peyraguey
En verkligt bra början.

2. Den ljusaste färgen, ljust gulgrön, nästan vattenklar. Öppen lättillgänglig doft med fläder, blommor och lite petroleum. En friskare, svalkande smak - men ändå klart söt och på ngt vis fyllig, god. En Mosel Riesling av mycket god kvalitet.
Facit: 2006 JJ Prüm Wehlener Sonnenuhr Goldkapsel
Kul, har aldrig provat en Goldkapsel förr.

3. Gul, glimrande fin färg. Doften är länge rätt knuten, och jag undrar nästan om det är ngt knas m vinet. Smaken är dock korrekt med tropisk frukt, botrytis och nästan överväldigande söt och intensiv, häftig. Jag har ingen bra gissning på detta, kanske en ung, modern Tokaj?
Facit: 2006 Alois Kracher Grande Cuvee Trockenbeerenauslese
Jahaja, där gick man bort sig ganska rejält. Doften på vinet utvecklas ordentligt under kvällen och blir till slut bra och matchar den intensiva smaken.

4. En något mörkare gul färg än vin3, och inte lika glimrande. Doften är också rätt knuten, men man kan ana ett vin "for the long haul". Vi hittar en antydan till ylle, men också rejäl frukt och fyllighet och struktur i smaken. En del rostade fat, hög syra, också klart intensivt - men ändå i hyfsad balans. Är detta en bra Sauternes med något år på nacken, eller en super-Loire?
Facit: 2005 Ch Suduiraut
I början var detta vin inte någon favorit, men det växer med tiden i glaset och kommer att bli utmärkt för den som gillar Sauternes med struktur och kraft. 2007 Clos H-P är lättare, elegantare och krämigare i dagsläget. Flera föredrar den, men jag fyller på 2005 Suduiraut och låter stå nästan en timme i glaset och tror det har en bra framtid.

5. En mörkare färg som drar mot bärnsten. Doften är komplex och välmatad med russin, fikon, vanilj, honung och komplexitet. I smaken lägger vi till lite fin apelsinmarmelad och havtorn. Elegant och supergott. Kan det vara en Tokaj?
Facit: 2003 Huët Cuvee Constance, Vouvray
Wow, detta är altså Huëts supercuvee som bara görs av de bästa druvorna, de bästa åren. Verkligt kul att få prova!

6. Mörkast och tätast färg, klart mörk bärnsten. Doften är innehållsrik med söta, torkade frukter men också kryddig med bla nejlika, ett vin att sniffa länge på. Smaken är ännu lite bättre med en enorm längd, apelsinmarmelad, en aning paprika-krydda. Exceptionellt rik smak (nästan för rik tycker bordsgrannen). Kvällens högsta sockerhalt, och förmodligen även syra (kanske att Mosel-Rieslingen är på samma nivå?). Måste vara en super-Tokaj.
Facit: 2003 Istvan Szepsy, Tokaj Aszu 6 puttyonos
Helt klart ett Wow-vin som man kan avnjuta ett glas under lång tid och bara reflektera...

Tack till vinklubben och världsmästaren för en verkligt trevlig och lärorik provning!