VinUnics nya höjdare

 

Stefan, Claes och Cattis samlar ihop ett gäng vinnördar en kväll på kontoret för att prova (främst) nya årgångar av ett antal höjdare ur VinUnics (ansenliga) vinportfölj. Vi inleder med goda små smörrebröd och Roederer på magnum (mycket bra redan idag).

Först ut - fem vita:

2006 Pazo de Senorans Seleccion Anada
100% kvalitets-albarino, 30 mån på jästfällning och ståltank. Lång, snygg och elegant med lagom utveckling (89-90)

2007 Pewsey Vale Contours Riesling
Skruvkork, lagras alltid ca 5 år innan release. Väldigt typisk aussie-riesling med lime och lite gummiträd. Kalk, päron. Mycket bra längd, balans och fin syra. Kanske inte lika dansant eller mineralisk som sina tyska kusiner - likväl upplever jag detta som riktigt bra! (90-91)

2012 Rossj-Bass Chardonnay, Gaja
Ung, aromatisk men svårdefinierad doft. Utvecklas en hel del i glaset. Någon säger "Viognier" på näsan, och det är lite åt det hållet. Sedan diskuterar vi om det verkligen är 100% chardonnay, eller kanske lite inblandning av sauvignon - vilket skulle förklara doften. I munnen är det ungt och lite spretigt... blir nog bra med lite tid på rygg, men inte helt min påse idag (88).

2011 Ridge Estate Chardonnay
Omedelbart mycket god! Fin frukt och skön syra, rätt typisk kali-chard med en del fat - men de är väldigt snyggt hanterade. Dock en aning spretig jämfört med nästa vin... (91)

2010 Monte Bello Chardonnay, Ridge
Gaah - här händer det. Ännu lite fylligare frukt, en mjukare och skönare attack och munkänsla, och härlig längd. Riktigt bra kali-chard (93+)!


 Vidare till 8 röda:

2009 Barbaresco, Gaja
Ung och knuten upplever jag. Fina nypon och rosor på näsan, men blyga. Finkorniga tanniner och utvecklas fint i glaset. Har bra potential, men lever inte upp till sin prislapp idag (90+?).

2008 Sperss Langhe, Gaja
Här finns lite mer "tryck" i nebbiolofrukten, och en del (snyggt använda) fat. Det är lättare ett känna potentialen, detta kommer att bli bra för alla som vill ha (relativt) modern nebbiolo av toppklass (92++)

2010 Monte Bello Cabernet, Ridge
Samma "Gaah - vad bra detta är!" som på sin vita systervin ovan. Grymt gott idag - och grym potential. Precis så här vill jag ha min cali-cab. Kvällens vin för mig! (95++)

2009 Nicasia Malbec, Catena
Tillgänglig, vaniljfatig, sammetsfruktig och helt enkelt smarrig höghöjdsmalbec. Söta, mogna krossade björnbär. Det vin som är rätt av "gott!!" idag. Sitter nog perfekt till grillen våren och sommaren 2014 (91-92)

2009 Adrianna, Catena
Den andra av vingårdsmalbec-vinerna som har ännu lite tätare tvinnad frukt och koncentration, men bjuder inte alls upp till dans på samma sätt denna kväll. Behöver tid på rygg. (90?)

2009 Nicolas Catena Zapata
"Estate-blend" med en stor andel Cabernet - och det märks. Mer koncentration, cassis, kaffe, ek och tanniner. Häftig idag - men långt ifrån drickfärdig. Potentialen finns där! (92+)

2009 La Mouline, Cote Rotie, Guigal
Underbart att få prova ett av LaLaLa-vinerna från toppårgången 2009. Den är dock lite svår (flera runt bordet tycker inte den beter sig som den skall). Jag häller fram och tillbaka ett par gånger och ger vinet mycket luft. Det hjälper en hel del - och får sedan en intensivt och häftigt vin med örter, kött, animaliska toner, peppar och en hel del baconfett. Behöver lång tid (svårbedömt: 92 idag, potential till minst 96)

2007 The Armagh Jim Barry Shiraz
 En massiv doft av björnbär, björnbärslikör, mynta och vanilj. Svår att motstå eftersom den är så omedelbart god och välgjord i sin super-aussie-stil. Ett annat topp-grillvin, som gissningsvis är lika gott sommaren 2014 som 2024 (93).

Till sist tre bubblande nyheter från Roederer:

2007 Millesime
Riktigt bra och fräsch med en hel blanc-de-blanc känsla (gröna äpplen, brioche) - men vinet är normalt gjort på 70% pinot. Den blockerade malon ger hög upplevd syra och fräschör. Gott att dricka idag och ett antal år framåt, men ingen långliggare skulle jag tro (91-92).

2008 Vintage Rose
2008 omnämns ofta som ett kanonår i champagne, så detta borde vara bra. Men jag går inte igång på vinet - som ofta har jag lite svårt för rosechampagne. Det blir på något sätt varken hackat eller malet. Andra runt bordet var klart entusiastiska.

2006 Cristal
Skyhög syra, tät och knuten frukt, balans - alla byggstenar till ett stort vin finns här. Behöver minst fem år på rygg (92-96).

En härlig avslutning på en verkligt trevlig, god, lärorik och "nördig" kväll! Sista munnen tar jag dock från 2010 Monte Bello Cabernet för att ha kvar smaken i munnen när jag vandrar hemåt i höstmörkret. Stort tack till Claes, Stefan och Cattis!

PS. Fler intryck att läsa:
http://barolista.blogspot.se/2013/10/vinunic-pours-some-fine-wines.html
DS

Stora Viner - liten produktion

S. bjuder in till vinmiddag med temat "Stora Viner - liten produktion". Ett kul tema som ger stor variation och ett antal synnerligen svårgissade viner. S. och M. har ordnat utomordentligt god mat:
A. Tilltugg levain-skorpor med två olika tillbehör: ankpastej och tapenade
B. Tunn "sashimi" lax med ruccola, parmesan och örtdressing
C. Inbakad US Hereford-filé med special-mos-bak-potatis och bönor
D. "Cheeses from heaven"

Vi inleder med två skumpor till A. Den första är klart mer gul (drar åt det lätt mässingsgula) färg, en stor och expressivt utvecklad doft av gul frukt, sedan tillkommer lite kaffe, nougat, choklad och annat smarrigt! Krämig och fyllig mousse, mycket gott och i fin drickfas nu - 1999 Gosset Millesime
Andra glaset är till en början lite knutet och mycket svalt, med en lite dominerande syra och fräschör men öppnar upp och blir rikare efter en stund. Mycket svårgissad: NV Cuvée Prestige från Thierry Pierron i Verzenay (90% PN). Båda är goda, jag föredrar dock Gosset utveckling och lite krämigare mousse idag, Pierron smakar sannolikt ännu bättre om ett par år!

Till laxen i B. får vi fyra vita, mycket olika blinda glas. Som vanligt gäller det att ge vinerna lite tid i glaset för att utvecklas, det händer en hel del i samtliga glas ska det visa sig.
B1 är ganska ljust, nästan vattenklart, med en initialt knepig, reduktiv doft som sedan vecklar ut sig till sval stenfrukt och mineral i massor. Hög syra och slank ljus stenfrukt i smaken. Gissningarna landar mest i Loire och en Chenin, men någon säger även Chablis (och Chardonnay). 2010 Diatom Hana Shinobu från Greg Brewer överraskar alla med att vara från Kalifornien. Ett av de godaste vinerna till maten i min mun. B2 är betydligt gulare och mer utveckling, yppig frukt och en hel del (snygga och välintegrerade) fat. Här går gissningarna främst mot en Cali Chard (eller möjligen en välfatad Bourgogne) - men det är en blend av nio druvor från Sydafrika, och då kan man dra slutsatsen att det är en Palladius från Eben Sadie. Årgång 2002 - och vinet håller ihop alldeles utmärkt idag. Rikt, komplext och det kanske mest imponerande vinet - och godast utan mat - men till maten tar faten lite överhanden.

B3 är en typisk Riesling med fin päronsplit-frukt och lite petroluem. Doften är superskön, och smaken är bra, men doften skapar ännu högre förväntningar - likväl mycket bra! 2008 FX Pichler från Wachau. B4 är mycket svårgissat - mina anteckningar säger: Italien, lite beska, vita persikor, stenfrukt, mycket bra matvin. Gissningarna haglar - innan K. avslöjar att det är 2011 Anas-Cëtta från Elvio Cogno i Langhe, verkligen kul att få prova och ett annat vin som verkligen lyfter med mat till. Lär finnas på några restauranger, prova gärna om du ser det!

Vidare till kött och rött!
C1 doftar till en början en del grön paprika och piptobak, men snabbt utvecklar sig en komplexare superskön doft med bla mörka plommon. Munkänslan är väldigt trevlig med mjuk frukt, silkiga tanniner och fin utveckling. Riktigt god Bordeaux enas vi ganska snabbt om, sannolikt från 2001 eller 2004 och högra stranden, 2004 Château l'Évangile från Pomerol (70-80% Merlot och 10-20% CabFranc). Ett av kvällens viner ska det visa sig!

C2 identifieras snabbt som en "icke-Bdx" av Bdx-mannen L. Mitt första intryck är topp-Sangiovese med en hel del tannin och lite oförlöst kraft. Utvecklas en hel del i glaset och tanninerna gör sig mer och mer påminda. Det visar sig vara 2004 Roberto Voerzio, Barolo Brunate. Häftigt vin med mycket potential!

C3 är något annat: snygg, sval samtidigt intensiv cassisfrukt med lite tobak och skogiga toner. Svårspottat, elegant och väldigt, väldigt gott! Gissningarna börjar i Bdx men pendlar sedan "över pölen" till Kalifornien och det stämmer fint: 2003 Spottswoode Estate Cab, från St Helena uppe i Napa Valley.

Vi äter, dricker, diskuterar och njuter! Dags att hälla sista rödvinerna (nu börjar anteckningarna bli extremt kortfattade eller saknas helt!).

C4 Tät färg och tät doft av italien med körsbär och tomatpure. Mycket gott, men också en del oförlöst kraft. 2004 Siro Pacenti, Brunello (minimal produktion av 728 flaskor!)

C5 Korkad doft... jag smakar lite och det finns en redig frukt under korken, ställer undan glaset. K. avslöjar att det är en 2006 Lillian som drabbats av korkfasan. Några runt bordet upplever att frukten (och kanske alkoholen) håller undan en del av korken, och vi provar även det gamla trickset att hälla vinet på en karaff med plastfolie i. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra - tar nog bort iaf 70% av korkdoften och sedan är vinet nästan OK och drickbart.

C6 Mmm - utvecklad näsa med tryffel och en tydligt animalisk ton. I munnen får vi en skönt utvecklad upplevelse med chark, peppar, mogna björnbär och en hel del komplexitet. Syra och tanniner i balans. Alldeles ljuvligt gott och ett av kvällens viner för undertecknad: 2001 Hermitage ifrån lilla JMB Sorrel, tyvärr sista flaskan.

Ostarna kommer från Androuet och Winjas och smakar utomförträffligt bra. Vinerna är spännande och bra, men anteckningarna är helt slut! En bra, rätt torr 1997 Quinta do Infantado Vintage Port. En mycket spännande Vin Santo från 2000 - oerhört god och Madeira-lik (dock lite lägre alkohol och syra). Ett spännande rödvin gjort ungefär som en recioto, fast från Sydafrika och huvudsakligen Syrah, Stellerhone 2006 - lär inte finnas tillgängligt på öppna marknaden.

Ett varmt och stort tack till S. som stod för värdskapet, med viss assistans av M. i köket! Vi ses förhoppningsvis snart igen!

2005 Langhe Nebbiolo (La Spinetta)

Söndag kväll är ofta lite vemodigt, man har börjat förbereda och planera för arbetsveckan och alla aktiviteter, och njuter kanske inte av helgkvällen på rätt sätt utan i tankarna är man redan på tisdagen och undrar hur den dagen skall gå ihop? Nåväl, vi försöker laga en god och barnvänlig middag iallafall, och inleder med kronärtskocka på klassiskt vis (kokt, serverad med smör&salt). Barnen älskar detta - och även vi vuxna tycker det är gott - men svårt att matcha med vin? Vi dricker oftast ett glas öl - fast kanske skulle en bättre Riesling från Alsace funka? Tips mottages gärna!

Varmrätten är en italiensk lövbiffspasta med tomat och pesto, och till det korkar jag upp en 2005 Langhe Nebbiolo från La Spinetta. Korken dras ca 1 tim innan servering och jag häller upp ett glas. Som väntat lite knutet, men lagom till maten så får vi en skön och riktigt komplex nebba-näsa med djup, mörk frukt (mörka bär, surkörsbär, lite nypon och rosor), smaken är helt enkelt "perfetto" både avseende utveckling och mognad med tät frukt (samma mörka bär, surkörsbär, lite nypon och lite tomatpuré) snygga välpolerade nebba-tanniner och under alltihopa en fin matta med välintegrerad choklad och espresso från faten. A. är mycket positiv ("väldigt gott vin"). Oerhört gott (92+) för oss som gillar det moderna Piemonte (inget fel i det traditionella - minns tex:
http://vintresserad.blogspot.se/2012/08/2006-gb-burlotto-monvigliero-barolo.html
också synnerligen gott - men i en diametralt motsatt stil).

Sannolikt är detta den bästa (och sista) flaskan av La Spinettas instegs-nebbiolo från 2005. Känns som att den är på absolut topp ikväll. Har lagrats i jämn temperatur (ca 14-17 grader) i fyra-fem år från inköp, vilket stämmer väl med våra första smakprov och uppskattningar. Stark rekommendation!

2005 Langhe Nebbiolo...

... kan vara rätt olika viner. 2005 Langhe Nebbiolo i version A) är närmast en lingonsyrlig hudkrämskarikatyr; som dessutom smakar ungefär likadant efter en vecka i öppnad flaska. Inte särskilt kul, men oväntad "staying power". Version B) innehåller allt vi vill ha i en ung Nebbiolo med skön utvecklad nyponfrukt, tjära, rosor och sammetstanniner med ett rejält grepp i fin harmoni. Tyvärr smakar det inte alls lika bra dag2 (även om det inte är dåligt).

Facit: version A) Cantina Baricchi, som altså inte alls kan rekommenderas utom för den som verkligen gillar hudkräm och lingon. Första bommen från Carlo M. Version B) levereras av La Spinetta, där vi rekommenderar 30 min i karaff och sedan omedelbar konsumtion.

I helgens avslutning så fick även 2004 Cote de Nuits Villages från Domaine Gille sin revansch. Nu får vi en skön hallon-Pinot med rejäla mängder orientalisk kryddlåda och "gamey smell". Syran och transparensen är hög, tanninerna låga. Kanske är denna på väg över kanten? Hursomhelst kul med mogen Bourgogne.

2005 La Spinetta Langhe Nebbiolo

Här är ett ganska omskrivet vin, nämligen den uppskrivna producenten La Spinettas "bas-Nebbiolo" från unga stockar i den (utmärkta) vingården Starderi i Barbaresco-området. Vi provar 2005 (aktuell årgång är 2007, som det av okänd anledning inte varit slagsmål om, även om det mesta försvunnit hastigt från SBs hyllor).

Vinet har en klar, transparent röd färg. Doften är fin efter en timme i karaff och glas med röd frukt (nypon och röda vinbär) och lite mandelmassa från faten. Smaken är ett par snäpp bättre faktiskt med slank fin röd frukt, och en härlig komplexitet av mandelmassa och lakrits. Helt enkelt "Jättegott!" som Mat-Tina skulle sagt. Dag 2 är vinet fortfarande bra, men de unga stockarna gör sannolikt att vinet smakar bäst Dag 1. Vi tror dock att vinet håller flera år till, eftersom alla komponenterna finns på plats med frukt, syra och alkohol. Tanninerna är snälla, särskilt för ett Nebbiolo-vin. Däremot skulle vi inte spara detta 10 år som producenten anger, drickfönstret är nog snarare 3-8 år från skörd.