Domaine Paul Jaboulet

Caroline Frey (oenolog and proprietess) is in Stockholm to show the wines from the old and very well respected Domaine Paul Jaboulet of the Rhone. Focus is on the 2012 vintage. I have fond memories of great bottles of La Chapelle as well as the Domaine Thalabert Crozes Hermitage. But also some memories of underperforming bottles, especially from the early 2000-ies and the Cote Rotie Les Jumelles and the Cornas Les Grandes Terasses.

Caroline presents the domain and the philosophy well; they cultivate the vines carefully and minimize winemaking intervention. The aim is balance, purity and respect for the terroir. Sounds familiar?

As always, the proof is in the glass. The entry-level Parallele 45 wines are fine CdR's with good fruit and acidity. Well balanced and food-friendly. The White 2012 Hermitage Blanc "Chevalier Sterimberg" show great promise for all who like the whites from northern Rhône.

The southern Rhône Chateauneuf and Gigondas wines are OK, but not really my cup of tea. They are also from years when the Frey family recently took over the domain - and maybe therefore not fully representative.

Then there are the really interesting wines, first Domaine Thalabert. A fairly large vineyard in Crozes, about 40-45 ha producing around 7000 cases yearly. I got the opportunity to taste:

• 1991 - Amazingly good 24 year old wine from such a humble appelation. Perfectly mature fruit, herbs and a joy to drink!
• 2003 is almost as good, from a warm year the fruit is more forward but the acidity and structure is there. Drink now!
• 2006 is on its way, with finely balanced red fruits.
• 2012 has an even more elegant fruit concentration, but shows a somewhat tightly knit structure and needs air. I also had this wine one week ago, and it was slightly better then. Young wine that needs air and time. At around 22-23 EUR (in Sweden) - great wine!

Jaboulets flagship wine is of course the La Chapelle Hermitage. Usually blended from Les Bessards, Les Greffieux and Le Meal plots on the Hermitage hill. The 1961 is nothing short of legendary (if you happen to have a bottle, call me when you open it!). We tasted the young 2012 and the potential shines bright and clear. I also managed to taste three different bottles of the 1988. One was absolutely stunning, one was very good and the third somewhat cork tainted. It was easy to tell the greatness in La Chapelle. In general, the 2012s are very promising, but I am also looking forward to future vintages from the Frey family now at the helm of Domaine Paul Jaboulet.

 

En studie i Syrah

 

Så var det dags igen, 7 vinvänner runt bordet och till slut 19 korkar, nästan alla Syrah.
Syrah-druvan odlas med framgång på många platser i vinvärlden, tanken med denna studie var att både skapa en geografisk översikt, samt prova olika åldrar och se om vi kunde lära oss lite mer om den omskrivna Syrah-tunneln. Lite mat fick vi också :-)

Vi inleder med att G75 häller ett blint bubbel i de nya, mycket trevliga Riedel Veritas champagneglasen. Jag är lite sen med både mat&dekantering, så hinner inte prova ordentligt, utan dricker mest - synnerligen god och elegant skumpa. Precis lagom utvecklad för min smak, glaset är snabbt tomt! 2002 Jacquesson (3,5 gram dosage och deg. Q1 2011, bra baksidesetikett). Synd att de slutat göra denna cuvée.

Första flighten med sex yngre Syrah, de två första öppna referensviner:

2012 Dom. Thalabert, Crozes-Hermitage, Jaboulet
Först lite knuten, sedan fin röd Syrah-frukt med försiktig fathantering. Gott och elegant, utvecklas hlea kvällen (91+).

2013 Te Mata, Bullnose Syrah, Hawke's Bay, Nya Zeeland
Större doft med mycket vitpeppar och lite mer fat. Lite ungt och spretigt idag, de flesta föredrar Dom. Thalabert (89-90+?)

Sedan blint:

2012 EQ Syrah, Matetic, Chile
Varmare och yppigare frukt, ändå inte slappt. Gott helt enkelt! Alla gillar i en mer rättfram stil, "svärmor skulle älska detta säger ngn" (90).

2011 Silice, Coursodon, Saint-Joseph
Här är bordet lite villrådiga, är det norra eller södra rhone? Finns en ljusare och varmare ton med lite funk som inte alla uppskattar. Jag (som vet vinerna) tycker det är kalasgott och rätt typiskt med animaliska toner mitt i rödfrukten och lite krossad granit. (91+).

2010 St Hallet, Garden of Eden Shiraz
Bordet överens, vi är i Australien, men det är ett snyggt bygge med bra syra och alkoholen på måttliga 13,5%. Gott och okomplicerat, lagom avrundat idag (89).

2010 Renaissance, Cornas, A. Clape
Detta är lillebror till Clapes 100 RP vin 2010 Cornas, gjort på samma sätt men med druvmaterial från yngre stockar. Behöver tid i karaff och glas - öppnar sedan upp med en verkligt skönt balanserad frukt och precis lagom animalisk funk. Godaste glaset i denna flight för mig (92+).

Som synes en mycket jämn öppning, där jag ändå upplever att bordet hittade rätt i ursprunget för det mesta. De unga vinerna var överlag goda och välgjorda, med bra druv-typicitet.

Tryffelpastan smakade bra till!

Sedan ett öppet mellanspel från göteborgs-K med två viner av annan ålder och klass:

1994 Hermitage, JL Chave
Denna hade vi förstås mycket höga förväntningar på, lite för höga visade det sig. Moget och utvecklat, men lite grönt och "kantigt". Svårt att beskriva. Gott, men ingen storhet. Jag upplevde att vinet blev långsamt bättre under kvällen, framförallt försvann en del av inledande kantigheten.

1991 Grange, Penfolds
Ett ikonvin som levererar! Djup, väldigt god, lite söt frukt och helt oklanderlig balans. Bara att klunka i sig (fast man bör förstås stanna upp och reflektera lite också :-). Ett av kvällens bästa viner utan tvekan. Sådär 95-96 i min bok.

Nu är varmrätten klar så vi äter barbecuelamm med två variationer på rotselleri, blomkål och spetskål. Jag har kokat en kålbuljong halva eftermiddagen (orsaken att jag var sen med övriga förberedelser). Det hela funkar utmärkt till vinerna.

Flight 2 medelålders Syrah - allt blint:

2006 Cornas, Les Ruchets Jean-Luc Colombo
Colombo är en av producenterna i Cornas med bäst rykte. Han gör vin i traditionell stil, men med en del ek. Här har vi ett exempel på ett vin som är lite i Syrah-tunneln. Det är lite spretigt och inte så charmigt idag, men potentialen finns där.

2006 Ch Ampuis, Guigal
Lite ljusare röd frukt och en doft "to die 4" med fina orientaliska kryddor, söt frukt och fat i harmoni. Lagom med både viol och baconfett. Har kommit ur tunneln och är riktigt gott idag! Kvällens vin för mig parallellt med Grange (95).

2003 RWT, Penfolds
Bra tryck i frukten, utan att bli klumpig eller "too much". Ändå inte ett vin som riktigt lyser eller står ut denna kväll, "bara" mycket gott (ca 92-93).

2003 Ojai, Syrah Melville Vineyard, Santa Rita Hills
Jag gillar detta skarpt, får nästan lite SQN-vibbar (även om frukten inte är lika tät). Mörkare frukt och mer fat, ändå i balans (tycker jag, bordet var inte helt enade). Lagom utvecklat att dricka idag (94).

2005 Le Sol, Craggy Range, Gimblett Gravels , Nya Zeeland
Jag har druckit detta vin två gånger förut, och då stod vitpeppardoften som en kvast ur glaset (andra gången tog jag det blint bara på den doften, så karakteristisk var den). Idag är det bättre balans, och frukten står i centrum (vitpepparn finns där). Flertalet runt bordet gillade skarpt, ett av kvällens topp-5 viner. Vi tyckte att det var rätt drickfärdigt, men producenter rekar lagring bortåt 2020. (94). Enda flaskan, synd, jag hade gärna druckit igen om ett par år.

2005 Amon-Ra, Glaetzer, Barossa Valley
Ben Glaetzers topppvin, Amon-Ra lämnar ingen oberörd. Över 100 år gamla Syrah-stockar i Barossa ger ett mörkt, yppigt vin med massiv frukt. En tungviktare på alla sätt. Gott, häftigt och ändå rätt balanserat i sin stil, men inte allas tekopp (92-93). Går säkert att lagra ett bra tag till.

Sedan blev det lite ostar och fyra viner till... men inga anteckningar.
Kan man då dra några slutsatser av denna studie i Syrah?

• Alla de unga vinerna gick fint att dricka idag - inga "tunnel-känningar"
• Medelåldern (10-15 år efter skörd) är en bra tid att dricka de flesta lite bättre viner - oavsett var de odlats
• Det görs riktigt bra Syrah, och vin med stor druvtypicitet på många platser i världen
• Norra rhone är ändå riktmärket för Syrah (åtminstone för undertecknad)

2000 Graillot Crozes

Till en "Wallenbergarlimpa" med mos på potatis och rotselleri (väldans gott! stark rekommendation) och klassiska tillbehör (ärtor, lingon och en lite lättare sås) har jag tagit fram en 2002 Marsannay "Les Longeroies" från Domaine Bruno Clair. Häller i karaffen i god tid (en dryg timme före maten). Det doftar inte mycket. När det närmar sig maten så är doften fortfarande på "mute" och smaken är halv-OK, men det finns en klart störande beska i eftersmaken. Det är inte särskilt gott. Sannolik TCA - trist. Snabbt fram med en annan flaska med mognad - det blir en 2000 Crozes-Hermitage från Alain Graillot. Även här är doften initialt dov och stum, men smaken är rätt vital med fin röd frukt. Lite snabbkaraffering och sen får vi ett bra, intressant och utvecklat vin med balans mellan frukt och utveckling. Frukten är klassisk röd Crozes med lingon, röda vinbär och rönnbär. Bland sekundäraromerna hittar vi saltlakrits och en hel del animaliska toner av olika slag. Syran stagar upp bygget och ger en fin matvänlighet. Tanninerna är huvudsakligen utmognade. Sammanfattningsvis är det mycket gott idag, men bör nog drickas upp inom de närmaste åren (året?).

2007 "Les Launes" Delas, Crozes-Hermitage

En klassiker där vi drack ett flertal årgångar runt 2000, men sedan svalnade intresset. Vi upplevde att frukten blev tunnare och känslan av "terroir" försvann. 2007 provade vi på en mässa (el likn) och tyckte att kvaliteten höjts tillbaka till normalnivån igen. Men det var ett par år sedan (minst, kanske 2009 eller 2010?). Nu hade vi en ensam flaska kvar - och det var dags att dra en kork och se vart det hela tagit vägen. En stund i karaffen hinner vi med. Färgen är transparent röd med lite svarta stick. Doften är stor och skönt Crozes-typisk med röda bär, peppar och en tydligt animalisk ton. Smaken följer upp fint: den är ganska lätt och läskande, helt befriad från onödig tyngd. Inget stort vin, men gott som bara den!  

Intensiv vinvecka

Veckan började med sortimentsprovning hos kalifornien-specialisten Vinopia. Här finns många godsaker för den som gillar stilen med stor, yppig och tät frukt. Nästan allt är väldigt gott, och (inte oväntat) är de moderna cabbarna från bergslägen de allra intressantaste. Några viner är verkliga uppenbarelser, så bra att man blir mörkrädd! 2009 Au Sommet (Atlas Peak), 2009 Buccela, 2009 Peter Michaels "Les Pavots", 2006 Elivette Spring Mountain, 2008 Ovid, och även 2008 Sinatra Estates är förföriskt bra. Vinerna i lite mer normal prisklass som provades på Vinordic var alla bra även denna dag (bla. 2008 Genuine Risk, 2009 Recluse Donkey&Goat, 2007 Deering Cab). De vita är möjligen inte lika jämna i min smak, men tex 2009 Savoy från Radio Coteau och 2009 Brosseay Donkey&Goat har en balans mellan frukt, fat, syra och mineral som gillas!
Vidare mot ett snabbt stopp på Argentinadagen. Här finner vi många goda och fruktiga unga Malbec-viner som smakar bra, men förstås lite enkla jämfört med Vinopias tungviktskalifornier.
Munskänkarnas champagneprovning var trevlig, god och lärorik. Se gärna:
http://vinare.blogspot.se/2012/05/champagne-med-munskankarna.html
för mer info.

Någon dag senare var det dags att gräva ett riktigt djupt hål i plånboken av lärdomsslantar, på VinUnics DRC-middag. Sammanlagt sju DRC 2009 provades under andakt. Kortfattat kan man säga att de smakade mycket bra idag med en härligt intensiv rödbärig pinotfrukt, sköna mineraler och fina orientaliska kryddor. Naturligtvis är dessa viner tokunga, och kanske inte riktigt motiverar sina fyrsiffriga prislappar idag, förhoppningsvis får man möjlighet att prova något av dem om 15 år - då får vi se! Verkligt trevlig (och förvånansvärt tillgänglig) var 2004 Roederer Cristal, som serverades till ett antal små och mycket smarriga tilltugg på verandan medan solen sken över Stockholms vatten.

Långhelgen tillbringade vi på Västkusten hos släkten och med en försvarlig mängd flaskor packade på olika ställen i bilen. De skulle räcka till dryga tre middagar. Bla provade&drack vi: NV Vilmart Grande Reserve (magnum) - synnerligen trevlig aperitifskumpa, även om de finare cuvéerna är betydligt komplexare. 2000 Crozes Hermitage (magnum) från B.Chave - mogen rödfruktig och utvecklad, uppskattades mycket av alla gästerna, 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc - god och rättfram Haut-Medoc i modernt fruktdriven stil. 2004 Cerbaia Brunello - klassisk piptobaks-brunello. 2005 Ch Le Doyenne - alltid rätt. 2005 Glaetzer Bishop - svågern gillar bra Aussie-shiraz så denna tog slut fort! På den vita sidan så provade vi bla. 2010 Pouilly-Fuissé, Georges Burrier (SB 2756) som gav mersmak med fin balans mellan frukt och fat, fräscha gula frukter (plommon, äpple, aprikos) samt bra syra och längd. Klart bättre än de flesta vita standard-bourgogner (även om Vincent Girardins Cuvée Saint-Vincent för nästan exakt samma pengar spelar i samma liga). Ett bra slut på en intensiv vecka!

Habil Hermitage (nästan)

Fredagskväll, familjemiddag och förkylningen är (äntligen) nästan kurerad! I hastigheten rycker vi fram 2007 Crozes-Hermitage från Cave de Tain. Ett danskt impulsköp om jag minns rätt. Pop'n'pour. Röd, nästan transparent färg. Rödfruktig Syrah-doft. Klunkvänlig, slank och uppfriskande rödvinbärssyrlig smak som är ganska druvtypisk (vi hittar lite viol, lakrits, vitpeppar och rått kött). En habil Crozes, men det finns (betydligt) bättre, tex Guigal och Yann Chave. Har för mig att vi gav ungefär en svensk hundralapp, och det är ett helt OK vin för den pengen. Känns inte som vinet har så mycket mer att ge, utan drick nu.

Några fler ord

Köket är nu monterat, och en hel del köksattiraljer på plats. Det blev snyggt, och för det mesta en klar "upgrade" - men även ett par smärre missar. Nåväl, de får vi väl leva med. Nu ska vi bara skaffa allt det andra som behöver uppgraderas (köksbord, stolar, lampa, gardiner etc).

Virusarna härjar fortfarande på olika sätt, mest i käken, öronen och huvudet... fast dagens läkare pratade om visdomständer. Inte det minsta roligt, ska till tandläkaren imorgon.

Det blev även några viner i helgen, bäst var en lagrad (ca 2 år sedan inköp) halva NV Roederer, faktiskt riktigt bra skumpa! En magnum 2000 Crozes-Hermitage från Yann Chave dracks med nöje i förra veckan, fin Rhone-Syrah karaktär med snygga röda bär (mest vinbär), lite peppar och chark, och en heltorr, lång och balanserad eftersmak. Har nog precis passerat zenit.

En 2006 Château Ducluzeau (SB 94791) från Listrac-Médoc har också provats. Mörk, rödblå färg, viss utveckling i doften med svarta vinbär, plommon och en liten grön örtbukett. Smaken är medelstor med samma vinbär och plommon, här får vi också lite ceder och ett ganska snällt tanninsnörp. Rätt bra tidig drickbarhet, och inte alls så "tight" som många andra viner från Listrac. En hyfsad bruks-Bordeaux, som gärna skulle kosta en tjuga mindre.

2000 är en bra årgång

Gamla vännerna R och J med familjer kommer på lördagmiddag och vi provar att laga rådjurssadel för första gången (det blir gott om man följer receptet från http://www.viltpoolen.se/). Vi inleder med en NV Piper-Heidsick Cuvee Florens Louis (verkar vara ett snäpp över standardcuveen, men ändå inte riktig prestige?) Smakar hursomhelst mycket bra med ganska yppig och fin frukt, utan att syrorna blir för mesiga.

Till dessa (ungefär årliga) tillställningar letar jag gärna fram en magnumbutelj och har denna gång dragit korken på en 2000 Crozes Hermitage, Tete de Cuvee från Domaine Bernard Chave (som numer tagits över av sonen Yann om jag har rätt info). Vi korkar även upp en gammal bekant i form av 2000 Ch Lamothe-Cissac, Haut-Medoc. Båda vinerna är inköpta i Danmark det senaste året för rimliga priser.

Rhone-vinet är mörkt rött, med tät, nästan svart kärna. Doften är knuten och efter ett tag (faktiskt uppåt 2 timmar) i karaff och glas lossnar det rejält och nästan alla kryssrutor för en bra Nord-Rhonare kan prickas av: tjära, viol, salmiak, intensiv mörkröd frukt, bra syra, utmärkt längd, och vi hittar även något animaliskt som ger fin komplexitet. Faktiskt den bästa Crozes jag kan minnas. Blint hade jag utan större tvekan gissat på Hermitage (eller en bra Cornas). Det passar (förstås) alldeles förträffligt till rådjuret. Kusinen från Haut-Medoc är omkörd enligt de flesta runt bordet, även om det lite lättare och mer utvecklade Bordeaux-vinet passar bättre när vi behagligt tillbakalutade konstaterar att rådjuret är slut.

Efter lite rast och vila kommer så äppelkaka och glass på bordet, vi ställer då en 1989 Burmeister Vintage Port i portvinsvaggan och även det blir en kalasgod kombination. Portvinet är ganska utvecklat och med relativt välbevarad frukt, syran och eldigheten sköljer ned de sista resterna av äppelkakan. Sen är vi ordentligt mätta och belåtna!

PS. Ursäkta den usla bildkvaliteten... DS

Tre helgviner

Vi inleder helgen med Cape Mentelle Trinders Cabernet Sauvignon – Merlot 2002 ifrån Margaret River i Western Australia. Firman tycker att 2002 är en medelårgång som kan sparas fram till 2012. Vi har inte druckit vinet förut, men provat deras rena CabSauv samt Shiraz och det var fylliga viner med ganska tydlig eukalyptus (CS) och ”rök, tobak och lakrits” i Shirazen. Båda var goda och moderna viner, men utan att direkt glänsa eller uppmana till merköp. Trinders CabSauv-Merlot blenden är nog vår favorit hittills med en fin balanserad frukt och ganska komplex smak, även om de svarta vinbären och eukalyptusen är mest framträdande. Även lite citrus i smaken efter ett tag. Färg, doft och smak indikerar alla att vinet är relativt moget redan nu, men håller säkert ett par år till. Inget vin som omvänder en die-hard Bordeuax-fan, men gott och sympatiskt ändå.

Helgvin nummer två är lite grövre kaliber (iaf på pappret), nämligen 1998 Ch Talbot från St Julien (vårt favoritdistrikt i favoritregionen Bordeaux). Hugh Johnson hävdar att Talbot 98 är en lyckad årgång hos slottet. Ganska höga förväntningar altså. 1998 är ett år i Bordeaux som gett mycket bra viner från högra stranden, men vinerna från vänstra stranden kan vara lite kantiga och fruktfattiga. Vi karafferar och får en fin färg, men lite svårbestämd, är den röd eller lite tegel eller... ? Den första doften är mycket liten. Betydligt mindre än vi hoppats. Vi smakar, inget fel på smaken, men inte heller så bra som vi förväntat oss. Frukten är klart i bakgrunden, medan tanniner, syra och en viss träighet är i förgrunden. Ajdå, inte så kul. Till maten är det bättre. Det som smakar allra bäst är den sista tredjedelen av flaskan som inte varit i karaffen. Slutsatsen blir att detta var en ovanligt mogen 98, just lite kantig och med frukten i bakgrunden, som ändå gick bra att dricka till mat och särskilt inte skall passera karaffen! Vi äter en kalvgryta som krävde en hel del jobb, de vuxna tyckte den smakade bra (men inte sensationellt). Barnen var tveksamma, särskilt G. Sedan kom äppelkaka med mandelmassa på bordet, då blev det annat liv i luckan!

Helgens sista vin är en flaska Guigal Crozes-Hermitage 2003 som tas fram utan större eftertanke till en enkel lövbiff och ugnspotatis. Snabbt i karaffen. Färgen är fin, klarröd där man även kan ana lite purpur. Doften är enastående god! Ett riktigt sniff-vin, vad roligt, det hade vi inte väntat oss. Vi hittar en härlig, begynnande mogen Syrah-frukt med (faktiskt) lite syd-Rhonsk kirsch och mandelmassa. Smaken är lite slankare och tanninerna märks tydligt, utmärkt till maten. Efter några timmar i glas och karaff är doften ännu bättre! Som en riktigt bra Ch9dP, och då har även tanninerna lagt sig lite, så det går fint att dofta och smaka efter maten. Helgens vin utan någon som helst tvekan. Vem hade trott det?

Crozes-Hermitage Les Launes 2005 (Delas)

Kycklingpasta och onsdagskväll, en halva rött vore väl inte fel? Vi tog fram en Crozes som fått många goda omdömen. Vi har tidigare druckit 2000 och ngn mer årgång (från helbutelj) men aldrig blivit helt övertygade. Denna kommer också direkt ifrån "källaren" och är lite för kall (11-12 grader) och inte luftad. Färgen är blåröd och det doftar Syrah med stort S! Mörk, röd frukt, tjärpastill och kanske lite örtkrydda, lovande... De första klunkarna är alldeles för kalla. Vinet får värma på och lufta medan maten går klart och läggs upp. Doften utvecklas och blir lite bättre; smaken likaså, men syran är fortfarande lite väl hög och inte så fina tanniner som jag hoppats på. Lite snipigt helt enkelt. Men helt OK som matvin en onsdag. Efter 3 timmar i glaset kvarstår de flesta intrycken.