Påskvin och kvartalsrapport

Påskhelgen har bjudit flera riktigt goda viner. Av olika anledningar blev det två olika "topp-skumpor":

2005 Comtes de Champagne
Min begränsade erfarenhet visar ändå att Comtes ALLTID är kalasgott! Läcker frukt, perfekt syra och skön, rund, elegant mousse. Flaskan tog slut fort :-)

2002 Bollinger Grand Aneé (deg. 2011)
Denna öppnade vi på påskafton tillsammans med G&Es farmor och farfar. De dricker inte champagne så ofta, men jag ville hälla något som borde vara riktigt bra och denna flaska levererade fint. Lite gulare och rikare frukt (mkt pinot) än Comtes dagen före, lite mer komplexitet (bröd och nötter) och ännu bättre längd. Ganska snäll syra och mousse (för en 2002a) - så känns inte som stort behov att lagra mycket mer.

På den vita sidan blev det en flaska 2009 Salomon Undhof 1ste lage Pfaffenberg, Riesling, ifrån Österrike till ett par olika förrätter på långfredagen. Perfekt mogen och ganska rik Riesling med gul frukt (mogen grape) och även här lite nötter faktiskt. Fint balanserad syra. En av gästerna tyckte den var minst lika god som Comtes-skumpan (inget dåligt betyg för ett vin som kostade ca 200 kr). Funkade väldigt bra till de olika rätterna. Finns tyvärr ej att få tag på i Sverige (längre).

På den röda sidan så blev det (bla) följande tre viner, riktigt sköna alla tre!

2004 Barbaresco, Pio Cesare (magnum)
Pio Cesare är väl inte det mest hippa nebbiolo-vin man kan dricka idag... större producent osv. Men vi gillade denna flaska skarpt med bra, halvmodern frukt och lagom utveckling. Visst finns där lite spår av fat - men de är fint integrerade och funkar jättebra i våra gommar. Flaskan tar slut trots att vi inte är så många... och har druckit Comtes och Salomon Undhof :-)

1985 Ch Mouton Rotschild, Pauillac
Behöver väl ingen närmare bakgrundspresentation... G&Es farfar har haft denna liggande i väntan på det där rätta tillfället. Nu kom vi fram till att påskafton var ett sådant. Jag tog med riktiga glas (utöver Bolly GA) och vi hällde på karaff ca 15 min före servering. Det var rätt lagom (för en gångs skull!) Vinet behövde luftas lite och doftade sedan precis så bra som man hoppas att en mognande topp-bordeaux skall med en hel palett av dofter: fina blommor, lite cassis, lite stall, lite undervegetation men allt sömlöst integrerat och ofta en rejäl puff med tryffel! Smaken är också bra, fast inte riktigt på samma nivå. Allt är helt utvecklat med söt frukt och knappt märkbara silkes-tanniner. Doften får 98 och smaken 95 poäng, exceptionellt vin! Dock så tycker jag att detta är på sin topp nu.

2007 Ch Montrose, St Estephe
Annandagen behövde livas upp lite och påskhelgen rundas av inför ny arbetsvecka. Jag har varit nyfiken på denna sedan vi drack 6 olika topp-bordeaux (Rauzan-Segla till LMHB) från 2007 i september. Alla vinerna hade då kommit in i drickfönstret, även om de förmodligen utvecklas flera år till. 07 Montrose har en mörk och relativt tät färg, doften är inte så stor - men god och klassisk Medoc. Smaken är bättre med fin mörk frukt, nedtonade fat och bra ursprungskänsla. Tanninerna är oväntat runda och snälla. Viss likhet med 2007 Haut-Bailly. Mycket gott och jag är glad att jag har ett par flaskor till!

Så över till det lite mer deprimerande, kvartalsrapporten. Sex inlägg under Q1. Inte godkänt, här krävs uppryckning! Vi får se om Q2 kan komma upp i 10 inlägg?

Ett område som jag faktiskt har kommit en liten bit på under Q1 är det där med Vin&Frihet (se http://vintresserad.blogspot.se/2015/02/nystart-2015.html). Har kommit fram till att det finns åtminstone följande önskvärda "friheter" när det gäller vin:

• Att ha en källare med visst djup. Dvs att ha friheten att leta fram en hygglig Bordeaux från 1998 när man känner för det. Det vore naturligtvis ännu bättre att kunna botanisera bland 1982or och 1961or... men så långt sträcker sig inte friheten (ännu)
• Att kunna välja vin efter eget tycke, och känna friheten att strunta i traditioner såväl som trender (alla måste inte dricka oranga hipster-viner!)
• Att känna friheten att ta ett glas vin (inte en hel flaska) en onsdag kväll om mat, humör och sällskap passar!

That's all folks, 'til next time!



   

2005 Sori Paitin

Efter Piemonte-semester vill man gärna dricka lite mognande nebba på hemmaplan. Vi kyler och korkar upp ett vin jag varit och vänt på några gånger, 2005 Sori Paitin Barbaresco. Färgen är typiskt mörkt granatröd, doften medelstor men inte så uttrycksfull. Smaken är bra med rejäla tanniner, höga syror, nypon och mentol. Gott, och flaskan tar slut, men ändå inte ett vin som får oss att längta efter nästa butelj... Varför inte kan man fråga sig?

1995 Barbaresco, Fr. Barale

Det är alltid roligt att korka upp en äldre butelj, särskilt om det finns anledning att tro att innehållet är intressant. Kvällens flaska är inhandlad under våren från allas vår dansk-italienske pusher, för en klart rimlig peng (ca 200 SEK + frakt mm). Etiketten är ultratraditionell, och i perfekt skick vilket får en att tro att flaskan legat länge i producentens källare och etiketterats nyligen. Vi hinner bara med en kort sväng i karaffen. Färgen är typiskt mogen nebba (orange-brun-röd) och doften är till en början sluten, efter en liten stund blir det lite starkvin, målarlåda och lite terpentin. Det finns även lite rosor och nypon därbakom. Smaken är übertraditionell med massor av tannin och syra, en hel del utveckling (tjära, läder, starkvin mm) men frukten är inte så tydlig. Ett spännande och intressant vin, men faktum är att inte mer än halva flaskan går åt - sedan har vi fått nog av tannin och syra för en kväll.

2007 Borgese Barbaresco, Busso

En kyckling med lite inspiration från Italien (mycket vitlök!) får sällskap av en flaska 2007 Borgese Barbaresco, från producenten Piero Busso. Det är en familjeproducent och detta vin kommer från vingården Borgese och Albesani-läget. Det är inte stort (1,3 Ha enligt producentens hemsida). Ganska traditionell vinmakning (inga rotofermentorer eller barriquer). En vända i karaffen och lite tid. Vinet har en ganska ljus, transparent färg, en medelstor, klassisk, orange Barbaresco-nos med nypon och rosor. Balansen är bra redan nu med en lång smak, fina syror (lingon, röda vinbär) och finkorniga nebba-tanniner. Lagom fylligt, lite anis och sandelträ i bakgrunden kompletterar. Mycket gott och fin drickbarhet redan idag. 

PS. Gårdagens 2000 Ch Kirwan är fortfarande drickbar, men balansen var klart bättre igår. Idag är fatchoklad, piptobak och en viss ekbeska lite väl framträdande. Bordeaux med viss utveckling smakar bäst dag 1. DS

Familjehelg

Efter en vecka med för lite tid hemma hos familjen är det skönt med en familjehelg. Vi inleder med barnvänlig kyckling och till det ett vin som A. tyvärr ganska raskt dömer ut:
- "För spritigt, eldigt och pepprigt. Inte gott, vad är det, en Ch9? Du vet ju att jag inte gillar det..."
och allt detta innan hon sett etiketten. 2005 Clos Mont-Olivet går följaktligen bara hem hos undertecknad, den levererar som den skall: fin röd Ch9-frukt, garrigue och pinje, sköna strömlinjeformade syror och en bra längd, 90-91+. A. får lite modern portugis, 2008 Quinta da Roriz som ersättning, det smakar också bra. Sedan blir det en ugnsbakad lax med fänkålsyoghurt och till det faktiskt en champagne, 2002 Camille Savés, Bouzy. Den gillar vi båda skarpt med en rik frukt, lagom brödig, sköna syror och utmärkt längd, helt enkelt jättegott! De sista glasen dag 2 smakar minst lika bra. Söndagmiddag blir en italiensk, lätt osso bucco inspirerad gryta med pasta, och då får en 2003 Scrimaglio Barbaresco finna sig i att bli av med korken. Det var ett par minuter försent... doften är utmärkt mogen Nebba från varmt år, och smaken är ganska bra med en trevlig kompott av nypon och jordgubbar, och visst finns där lite nebba-tanniner - men syran och balansen är inte som vi hoppats. Fräschören saknas upplever vi. Det smakade nog bättre för ett tag sedan. Inga Bordeauxer eller topp-vinupplevelser, ändå en fin helg med familjen, och det är verkligen något att värdesätta!

2003, Pajé, Roagna

Kvällens vin var ordentligt på tapeten när det släpptes i januari 2010. Många hyllade det som "årets Barbaresco", årets elegantaste 2003a från Piemonte" och tyckte att Luca Roagna verkligen lyckats, trots det varma året.

Vi korkar upp en stund innan servering, men karafferar inte. Häller små mängder i de stora kuporna. Roagna är en traditionalist och det märks. Färgen är perfekt Piemonte-Nebba: transparent men ändå fylligt röd med oranga reflexer. Doften är medelstor med många nyanser och toner av jordgubbar, violer, lakrits, blommor och annat trevligt. Den stora upplevelsen finns dock i smaken, efter dryga timmen i öppen flaska/glas, en perfekt balanserad nebba med skön frukt kompletterad med bra drag i de finpulvriga nebba-tanninerna och syran. En komplexitet värdig en renässansmålare med lite av tjära, lakrits, viol, hyacint (eller om det är pelargon... botanik är inte mitt gebit), röd bärfrukt och en härligt sammansatt avslutning med fin längd. Inte mycket mer man kan begära av en Barbaresco!


PS. Fler som smakat:
http://godavinare.blogspot.com/2010/03/2003-barbaresco-paje-roagna.html

http://miseenbouteille.blogspot.com/2009/11/2003-de-stora-fyndens-argang.html

DS.

Traditionella Helgviner

Efter förra helgens Ch9 överflöd, så kände vi för lite mer traditionella viner och helgens första kork kom från en 2006 Produttori del Barbaresco. En vackert transparent rubinröd färg i karaffen, initialt knuten doft (som väntat) och ganska stramt vin i första klunnkarna, Nebbiolo-tanninerna finns där - men är ändå ganska drickvänliga. Efter en timme i karaff och glas börjar det hända grejer, doften utvecklas ganska rejält till den bukett med nypon, rosor, ljus bärfrukt och även en gnutta tjära och viol - precis som vi hoppats på! Även smaken utvecklas en del, fast detta är framförallt ett traditionellt vin att först dricka till maten och sedan dofta på. Det är så gott att vi struntar i kvällsteet och långsamt dricker ur flaskan istället.

Nästa traditionella vin är en 2006 Riesling Singerriedel från Domäne Wachau (Freie Weingärtner). Årgången var relativt varm och har gett lite ojämn kvalitet, samt ofta relativt snabbmognande viner med inte alltför hög syra. Vi drack 2001an av detta vin i juli 2008 med stort utbyte, så nyfikenheten är rätt stor. Vi får en härligt rik guldgul färg; en stor, ganska varm Riesling-doft som redan från start är med i matchen. Smaken harmoniserar fint med en rik, varm Riesling-frukt (både gula plommon och äpplen) en bra syra (men inte hög) och en lång och rik eftersmak. En del mineral och lite petroleum. Mycket gott, kan säkert utvecklas lite till men osäkert om syran klarar lång lagring...

Den sista flaskan 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc fick också sätta livet till. Här är vi verkligen på hemmaplan med en tät och relativt djupröd färg, en utomordentligt fin Medoc-doft med cassis och rostat kaffe, och en bra blyertston i den långa cassis-dominerade smaken. Suveränt gott! Bara synd att jag inte har fler flaskor. Tre riktigt bra traditionella viner!

Barbaresco på Pont Nouveau

Vi firar bröllopsdag och har ordnat barnvakt. Regnet häller ned så det blir taxi även in till staden. Vi anländer till restaurangen lite tidigare än planerat och blir vänligt väkomnade. Inleder med ett glas champagne, tyvärr är Bernard Hatté slut. Ersättaren 2002 A. Jacquart Blanc de Blancs smakar utmärkt med fin mousse och drickbarhet redan nu. Efter lite prat med den vänliga servitrisen bestämmer vi oss för klassisk mat: Toast Skagen och Kalventrecote med risotto. Vi smuttar vidare på champagnen, pratar om sånt som hör dagen till och läser den digra vinlistan med många spännande (och bitvis okända) producenter. Efter lite beslutsångest och mer prat bestämmer vi oss för 2000 Barbaresco Pajé från producenten Roagna. Förrätten smakar alldeles utmärkt med fina räkor, krämig röra samt god och tillräcklig mängd löjrom. Champagnen smakar fint till, syran möter matens krämighet och sälta väl.

Sedan kommer karaffen in och redan färgen visar på ett utvecklat, mognande vin. Den är ganska transparent, tegelfärg i kanten och orange-röd som en bra Nebbiolo skall vara. Doften är redan från start förnämlig! En härligt utvecklad doft med lite rosor, läder och suverän komplexitet. Smaken är också mycket bra och vi upplever att mognaden är ganska perfekt där doften och den komplexa smaken är i förgrunden, medan frukt, syra och tanninerna är i bakgrunden. Till den utmärkta maten är vinet dessutom ännu bättre! Vi avslutar med varsin bit god ost, sen kaffe och pralin. Sedan beger vi oss hemåt regnet mätta och synnerligen belåtna, både med kvällen och varandra! Tack min A., jag ser fram emot många kommande bröllopsdagsmiddagar med dig!

PS. Vi kan verkligen rekommendera restaurang Pont Nouveau, de gjorde ett utmärkt jobb med mat, vin och servis. Dock bara halvfullt en lördagskväll, så gå dit!

F&V har smakat, se:
http://vinare.blogspot.com/2008/09/2000-roagna-barbaresco-paj.html