Provning med munskänksgänget hemma. Temat bestämde jag i höstas, och har sedan dess både letat flaskor, och provat några okända buteljer. Tanken är att få till en bred översikt över Cabernet Sauvignon från Kalifornien med olika vingårdar, geologi, ålder och prisläge. Det blir sammanlagt nio viner i två flighter. Maten till är en långkokt burgundisk gryta, kanske inte så ursprungstypisk Kalifornier - men det funkar både matlogistiskt och till vinerna. Den första flighten serverades blint, i den andra var två av fem blinda. Här är korta noteringar om vinerna:
A1 Louis Martini, Napa 2007
En tät, rödblå färg, ganska yppig doft med vinbär och lite piptobak efter en stund. Smaken är klockren svartvinbärssaft och lite björnbärssylt. Lite lakrits och fatvanilj. En aning eldig svans. Detta är gott, men behöver stramas upp en hel del för att riktigt passa oss, och hamnar näst sist (före en korkskada) ikväll.
A2 Mount Eden Saratoga, Santa Cruz Mountains 2006
En rödare färg och mer utveckling. Lite bärigare, elegant, med fina bergsmineraler och lite mandelmassa (bittermandel säger någon). Jag tycker detta är kalasgott i en mer balanserad Cali-stil.
A3 Robert Craig Affinity, Napa 2005
Klart stramare än A1, men också yppigare än A2. Rätt mycket av allt: frukt (svarta vinbär, blåbär, slånbär), mineral, men börjar också utveckla en del intresseväckande komplexitet (skön&söt grön paprika, piptobak, läder). Gott och bra, har även mer potential.
A4 Laurel Glen, Sonoma Mountain 2004
Ännu ett bergsvin som jag först provat hos Divine för drygt ett år sedan. Jag gillade det då, och gillar det idag. Mycket av allt, ännu tätare än de övriga vinerna i denna flight (hade stått lika bra i Flight B). Mogen, snygg bergsfrukt, mer struktur och tannin, mer mineral, lite (snygg) bittermandel. Utvecklas hela kvällen. Enda lilla anmärkningen är en gnutta eldighet mot slutet. Min favorit i flighten med en väldigt liten marginal. Borde köpt fler...
Så häller vi Flight B och hämtar vi maten. Alla är rätt hungriga, men vi enas ganska snabbt om att vin B2 är korkskadad. Det är mest källare och våt wellpapp i doften, och de som smakar ställer glaset åt sidan, trist.
B1 Trefethen, Napa Oak Knoll 2005
Ett klassiskt Napa-vin som även smakar som urtypen för en Napa-Cab: fyllig svartvinbärsfrukt med viss struktur, lång god smak. Mycket bra - fast ändå minst intressant i denna flight.
B2 Karl Lawrence, Napa 2006
Kork (:-
B3 Ritchie Creek, Spring Mountain District 2000
Denna är rätt kul, Ritchie Creek är en gammal producent som arbetar med stor respekt för traditionella metoder och gör ovanligt långlivade viner med en ganska modest prislapp. Första gången jag provar; och det är ett gott prov! Lite mer utvecklat än de övriga vinerna, väldigt skönt rödfruktig med utveckling (lite läder) och fin balans (viss likhet med Mt Eden Saratoga). Elegant och gott - några höll detta som kvällens bästa vin.
B4 Dunn Howell Mountain 2005
Är väl ett ganska känt vin i den svenska bloggosfären nu. Denna flaska beter sig faktiskt en aning underligt (har fått två timmar på karaff till skillnad från övriga viner som bara öppnats två timmar i förväg). Alla upplever att vinet är gott, men ingen plockar upp bergsmineralerna (och de är inte så tydliga som de brukar vara) - och vinet känns först förledande lättdrucket. Den sista timmen så kickar dock en växel till in och jag hittar framförallt en större komplexitet nu med mineraler, lite rök och mörkare toner. Längden är hela tiden underbart fin (kvällens längsta vin tror jag).
B5 Dominus, Napa 2002
Inte riktigt en kult Napa-Cab, men nästan. Årgång 2002 är en av advokatens Dominus-favoriter som skriver:
"... the 2002 boasts an extraordinary perfume of roasted coffee intermixed with black currants, cherries, cocoa, cedar, cigar smoke, and new saddle leather. A classic, full-bodied palate possesses great structure, tremendous depth, loads of tannin, and a multilayered, concentrated yet elegant finish. It is difficult to predict when this beauty will plateau in terms of maturity. My best guess is it needs 3-5 years of bottle age, and should last for 25 years."
Jag upplever inte att doften är "extraordinär" - men visst är det väldigt gott - och en verkligt komplex upplevelse, ändå mycket Napa-typisk med den yppiga, lite söta svartvinbärsfrukten (inte alls lika tydlig svartvinbär som A1 förstås), sedan tillkommer tre dimensioner: längd och djup i smaken; komplexitet; och en balans, elegans och sällsynt "likeability" - kvällens allra godaste vin. Sådär en 94-95 poäng om man vill använda den skalan. Om A1 får 88 poäng - så ligger de andra däremellan. Dessa borde man definitivt köpt fler!
Visar inlägg med etikett Sonoma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sonoma. Visa alla inlägg
torsdag 12 januari 2012
söndag 9 oktober 2011
En otrolig kväll...
Det händer att Vintresserad rör sig söder om stan - men inte så ofta nuförtiden. Trots en uppväxt i t-banan så finns en del okända fläckar på t-banekartan. Denna kväll kliver vi av gröna linjen på station Svedmyra, såvitt jag minns för första gången. Det är vinvännen M. som dragit ihop åtta vintokar för variant på BYOB med uppmaning att det skall passa (eller iaf vara drickbart) ihop med en viss maträtt. Fyra maträtter gånger två viner bör ge åtta flaskor, altså en per vingalning... nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig; så slutavräkningen summerar till tjugofyra flaskor... och åtta galningar... you do the math. Hustrun skall iväg på repetition med kören morgonen efter kl 07.30, det blir en aningen tung dag. Nåväl - över till väsentligheterna. Alla vinerna serveras förstås blint, luftning och temperering sköter var och en.
Aperitif: sashimi-lax och gåsleverpastej-mackor:
1996 Palmer Millésime champagne (magnum)
Rik och kalasgod med stor och tydlig utvecklad "kafferost-doft". Visst är det en aning grovkorningt jämfört med toppskumpa - men ändå extremt god!
2007 Zilliken Saarburger Rausch, Kabinett (mitt vin)
Ett helt annat vin; en finstämd och elegant kabinetts-Riesling med skön frukt, viss utveckling, bra balans och behagligt låg alkohol. Passade utmärkt till laxen, men hamnar förstås lite i bakvattnet av champagnen som är betydligt mer "högljudd".
Förrätt: svamp-pasta Tajarin ala Piemonte
Här skänks tre vita:
1999 Meursault, Les Perrières, O.Leflaive
Denna är ganska svår och vinet visar sig behöva en lång startsträcka (faktiskt fyra timmer ska det visa sig!) med en först knuten och reduktiv doft (jag säger "avlopp" till S. förskräckelse). Smaken är intensiv och tät med den tydligaste sten-mineral jag upplevt i en vit Bourgogne. Därför lyckas jag faktiskt gissa just Meursault och läget Les Perrières som lär ge de allra mest mineraliga vinerna från Meursault, som annars mest är känt för yppiga och smöriga saker. Det var dock först efter en fyra-fem timmar som doften gav med sig... långt in på ostarna. En häftig vit Bourgogne utan tvekan!
2009 Sancerre “Cuvée Edmond”, Alphonse Mellot
Denna är ljust gulgrön och uppenbart ung, men ändå fantastiskt drickbar med en gång. Svävar från glaset in i munnen utan något som helst motstånd - extremt ren och snygg. Mycket gamla stockar. Har fått en del tid på fat, men det märks inte överhuvudtaget, jättekul att få prova - mycket svårt att hitta Sauvignon (även om H bredvid mig är inne på det spåret ett tag).
2008 Sonoma Chardonnay “Mon Plaisir”, Peter Michael Winery
Verkligt tät och fin frukt med en del rostade fat (väl integrerade) får de flesta av oss att gissa på nya-världen chardonnay av toppklass. Namn som Kistler och Felton Road nämns.
Mellanviner (här någonstans börjar förfallet och anteckningarna sinar...)
1974 Barolo, Francesco Rinaldi & Figli
En synnerligen tät och traditionell Nebbiolo med väldigt mycket utveckling och frukten förvånansvärt intakt. Jag gissar på 1978, de flesta andra på 80- eller 90-tal. R. skakar på huvudet och säger "äldre"... ett av kvällens allra ballaste viner.
1999 Dom de Chevalier, Pessac Leognan
Denna är stum, rätt syrlig och inte särskilt kul - heller inte direkt defekt, men något knas är det med denna flaska, jag har druckit vinet ett par gånger förut och det har alltid varit bra.
Varmrätt: Helstekt ren, potatismos, tryffelsmör, flera goda såser
2004 Guado al Tasso, Antinori
Här gick jag bort mig... var ganska övertygad om att detta var en lite elegantare och rödfruktig Napa. Huromhelst väldigt gott, och ett av de allra godaste vinerna till maten.
2004 Ornellaia
Även här är jag i Napa, delvis för att det är R. som häller denna och föregående... nu har jag dock lärt mig att han gillar att luras... så nästa gång ska jag inte gå i "Napa-fällan". Vinet är uppseendeväckande bra, den bästa "Supertuscan" jag kan minnas (har dock inte provat så många), klart bättre än 2002 Redigaffi i våras med en fantastiskt yppig frukt och fat i harmonisk balans, en massa små komplexa toner, helt enkelt överjäkligt gott.
1999 Chateau Magdelaine St Emilion
S. häller detta och det står ganska snart klart att vi har ett mer traditionellt glas, elegant och utvecklat, upplevs en gnutta torrt jämfört med Supertoskanarna - men frukten är fint välbehållen. Jag hittar mer plommon och korint (än ceder och svarta vinbär) och gissar därmed på högra stranden och 1998. Gott!
Andra flighten till varmrätten (nu är dikeskanten ännu närmare...)
2005 Gutevin Lukase Reserv
Nja, detta vara nästan bara intressant. Någon säger "Saxhyttegubben blandat med lådvin?" och det är drickbart, men inte särskilt kul med konstiga toner av blåbär och röda vinbär.
1996 Chateau Léoville Poyferré St Julien (mitt vin)
En ganska mörk och tät färg, men kanten avslöjar åldern. På näsan är det superklassisk vänstra-stranden med utmognade svarta vinbär helt integrerade med ceder, blyerts och läder. Smaken harmoniserar till 100%. Inte lika yppig eller "in-your-face" som 2004 Ornellaia, men lite elegantare. De flesta gissar snart vänstra stranden och St Julien (känner mina preferenser) och årgång 2000 eller 2001. N. har dock provat vinet förr och säger med kuslig precision att det är 1996 och ett av Leoville-vinerna, snyggt jobbat!
1999 Opus One, Mondavi – Rothschild Napa Valley
Här är det svårare - vi vandrar mellan "en modern/garagiste i Bdx" eller en rejält franskinfluerad Napa. Utvecklas hela kvällen i glaset, mycket gott!
2008 Trilogia, Christos Kokkalis, Elis Grekland
Denna var riktigt svår, ung och ganska tanninsträv med högklassig frukt från ganska varmjord, ändå förmodligen inte nya världen. Sedan haglar gissningarna; allt från Douro till Kampanien. Ingen kommer dock på det rätta förrän N. avslöjar vinet. Verkligen ett intressant glas!
Nu är vi inne på rena bonus/mellanviner och diskussionerna är livliga. Inga anteckningar överhuvudtaget!
2007 Dézaley, Louis Bovard, Schweiz
N. skänker även detta vin, det har högre syra, elegans och en ganska markant pepprighet som säger Syrah och Norra Rhone - men färgen är samtidigt ganska ljus. Kan det ändå vara något från Etna?
Kul med Syrah från Schweiz (blandat med en del Merlot - den andelen märks dock endast på att vinet upplevs som mer utvecklat än årgången annars ger).
2006 Tsantali Cabernet Sauvignon, Chalkidiki Grekland
Bra och intressant vin, likheterna med "den andra greken" är inte särskilt tydliga.
Sedan är det dags för en omfattande ostbricka med goda tillbehör:
2007 Dom de Christia Chateauneuf-de-Pape
Här får vi ett glas med röd, yppig röd frukt där den där purunga känslan lagt sig, och en viss utveckling och komplexitet börjar titta fram. Mycket gott - och inte helt svårt att placera som en Grenache-dominerad nollsjua från Ch9 för den som provat förr (tex N).
1988 Warre´s Quinta de Cavadinha vintage port
Helt OK, men är nog lite över kullen och skulle kanske ha druckits för ett par år sedan.
1999 Colheita Boal, Barbeito Madeira
N häller detta och då är det lätt att iaf gissa att Madeira eller fortifierat från Portugal. I munnen är det ganska lätt att gissa Madeira då syran är intensiv, frukten klarar balansen fint och tillsammans är det en vinupplevelse som känns även dagen efter, häftigt!
1982 Krohn Colheita port
Första intrycket på näsan ger flera likheter med föregående, färgen är också rätt lik, men i munnen beter sig vinerna olika - syran är inte alls lika intensiv i detta vin, och man kan gissa en klart högre ålder då även frukten är mer i baksätet till förmån för sekundäraromer av läder och torkad frukt. Bra vin och kul att prova. Skulle vara roligt att hälla i parallella glas med Burmester 1975.
2004 Vidal Icewine, Blaxsta Sverige
Här är färgen ganska lik de två föregående, men doft och smak skiljer sig ordentligt. Här finns en (ganska) ren frukt som är olik det mesta jag provat (lite äpplig!) ingen botrytis eller "simmighet" men likväl hög sötma. Eiswein säger någon, och MC som häller avslöjar att vinet fått medaljer. Då gissar jag "Blaxsta" och det är ju alltid roligt när sådana långskott går hem.
Till sist häller R. fem glas med unga viner (som lite av en tillfällighet kom med, öppnade för någon dag sedan). Jag är dock lite trött och okoncentrerad vid det här laget, så det blir loja gissningar mot "unga sydfransoser" och vinerna kommer huvudsakligen från Corbières.
Så kan det bli, en otrolig mat&vinkväll i en av Stockholms södra förorter! Stort och varmt tack till M och S som ordnade det hela!
Aperitif: sashimi-lax och gåsleverpastej-mackor:
1996 Palmer Millésime champagne (magnum)
Rik och kalasgod med stor och tydlig utvecklad "kafferost-doft". Visst är det en aning grovkorningt jämfört med toppskumpa - men ändå extremt god!
2007 Zilliken Saarburger Rausch, Kabinett (mitt vin)
Ett helt annat vin; en finstämd och elegant kabinetts-Riesling med skön frukt, viss utveckling, bra balans och behagligt låg alkohol. Passade utmärkt till laxen, men hamnar förstås lite i bakvattnet av champagnen som är betydligt mer "högljudd".
Förrätt: svamp-pasta Tajarin ala Piemonte
Här skänks tre vita:
1999 Meursault, Les Perrières, O.Leflaive
Denna är ganska svår och vinet visar sig behöva en lång startsträcka (faktiskt fyra timmer ska det visa sig!) med en först knuten och reduktiv doft (jag säger "avlopp" till S. förskräckelse). Smaken är intensiv och tät med den tydligaste sten-mineral jag upplevt i en vit Bourgogne. Därför lyckas jag faktiskt gissa just Meursault och läget Les Perrières som lär ge de allra mest mineraliga vinerna från Meursault, som annars mest är känt för yppiga och smöriga saker. Det var dock först efter en fyra-fem timmar som doften gav med sig... långt in på ostarna. En häftig vit Bourgogne utan tvekan!
2009 Sancerre “Cuvée Edmond”, Alphonse Mellot
Denna är ljust gulgrön och uppenbart ung, men ändå fantastiskt drickbar med en gång. Svävar från glaset in i munnen utan något som helst motstånd - extremt ren och snygg. Mycket gamla stockar. Har fått en del tid på fat, men det märks inte överhuvudtaget, jättekul att få prova - mycket svårt att hitta Sauvignon (även om H bredvid mig är inne på det spåret ett tag).
2008 Sonoma Chardonnay “Mon Plaisir”, Peter Michael Winery
Verkligt tät och fin frukt med en del rostade fat (väl integrerade) får de flesta av oss att gissa på nya-världen chardonnay av toppklass. Namn som Kistler och Felton Road nämns.
Mellanviner (här någonstans börjar förfallet och anteckningarna sinar...)
1974 Barolo, Francesco Rinaldi & Figli
En synnerligen tät och traditionell Nebbiolo med väldigt mycket utveckling och frukten förvånansvärt intakt. Jag gissar på 1978, de flesta andra på 80- eller 90-tal. R. skakar på huvudet och säger "äldre"... ett av kvällens allra ballaste viner.
1999 Dom de Chevalier, Pessac Leognan
Denna är stum, rätt syrlig och inte särskilt kul - heller inte direkt defekt, men något knas är det med denna flaska, jag har druckit vinet ett par gånger förut och det har alltid varit bra.
Varmrätt: Helstekt ren, potatismos, tryffelsmör, flera goda såser
2004 Guado al Tasso, Antinori
Här gick jag bort mig... var ganska övertygad om att detta var en lite elegantare och rödfruktig Napa. Huromhelst väldigt gott, och ett av de allra godaste vinerna till maten.
2004 Ornellaia
Även här är jag i Napa, delvis för att det är R. som häller denna och föregående... nu har jag dock lärt mig att han gillar att luras... så nästa gång ska jag inte gå i "Napa-fällan". Vinet är uppseendeväckande bra, den bästa "Supertuscan" jag kan minnas (har dock inte provat så många), klart bättre än 2002 Redigaffi i våras med en fantastiskt yppig frukt och fat i harmonisk balans, en massa små komplexa toner, helt enkelt överjäkligt gott.
1999 Chateau Magdelaine St Emilion
S. häller detta och det står ganska snart klart att vi har ett mer traditionellt glas, elegant och utvecklat, upplevs en gnutta torrt jämfört med Supertoskanarna - men frukten är fint välbehållen. Jag hittar mer plommon och korint (än ceder och svarta vinbär) och gissar därmed på högra stranden och 1998. Gott!
Andra flighten till varmrätten (nu är dikeskanten ännu närmare...)
2005 Gutevin Lukase Reserv
Nja, detta vara nästan bara intressant. Någon säger "Saxhyttegubben blandat med lådvin?" och det är drickbart, men inte särskilt kul med konstiga toner av blåbär och röda vinbär.
1996 Chateau Léoville Poyferré St Julien (mitt vin)
En ganska mörk och tät färg, men kanten avslöjar åldern. På näsan är det superklassisk vänstra-stranden med utmognade svarta vinbär helt integrerade med ceder, blyerts och läder. Smaken harmoniserar till 100%. Inte lika yppig eller "in-your-face" som 2004 Ornellaia, men lite elegantare. De flesta gissar snart vänstra stranden och St Julien (känner mina preferenser) och årgång 2000 eller 2001. N. har dock provat vinet förr och säger med kuslig precision att det är 1996 och ett av Leoville-vinerna, snyggt jobbat!
1999 Opus One, Mondavi – Rothschild Napa Valley
Här är det svårare - vi vandrar mellan "en modern/garagiste i Bdx" eller en rejält franskinfluerad Napa. Utvecklas hela kvällen i glaset, mycket gott!
2008 Trilogia, Christos Kokkalis, Elis Grekland
Denna var riktigt svår, ung och ganska tanninsträv med högklassig frukt från ganska varmjord, ändå förmodligen inte nya världen. Sedan haglar gissningarna; allt från Douro till Kampanien. Ingen kommer dock på det rätta förrän N. avslöjar vinet. Verkligen ett intressant glas!
Nu är vi inne på rena bonus/mellanviner och diskussionerna är livliga. Inga anteckningar överhuvudtaget!
2007 Dézaley, Louis Bovard, Schweiz
N. skänker även detta vin, det har högre syra, elegans och en ganska markant pepprighet som säger Syrah och Norra Rhone - men färgen är samtidigt ganska ljus. Kan det ändå vara något från Etna?
Kul med Syrah från Schweiz (blandat med en del Merlot - den andelen märks dock endast på att vinet upplevs som mer utvecklat än årgången annars ger).
2006 Tsantali Cabernet Sauvignon, Chalkidiki Grekland
Bra och intressant vin, likheterna med "den andra greken" är inte särskilt tydliga.
Sedan är det dags för en omfattande ostbricka med goda tillbehör:
2007 Dom de Christia Chateauneuf-de-Pape
Här får vi ett glas med röd, yppig röd frukt där den där purunga känslan lagt sig, och en viss utveckling och komplexitet börjar titta fram. Mycket gott - och inte helt svårt att placera som en Grenache-dominerad nollsjua från Ch9 för den som provat förr (tex N).
1988 Warre´s Quinta de Cavadinha vintage port
Helt OK, men är nog lite över kullen och skulle kanske ha druckits för ett par år sedan.
1999 Colheita Boal, Barbeito Madeira
N häller detta och då är det lätt att iaf gissa att Madeira eller fortifierat från Portugal. I munnen är det ganska lätt att gissa Madeira då syran är intensiv, frukten klarar balansen fint och tillsammans är det en vinupplevelse som känns även dagen efter, häftigt!
1982 Krohn Colheita port
Första intrycket på näsan ger flera likheter med föregående, färgen är också rätt lik, men i munnen beter sig vinerna olika - syran är inte alls lika intensiv i detta vin, och man kan gissa en klart högre ålder då även frukten är mer i baksätet till förmån för sekundäraromer av läder och torkad frukt. Bra vin och kul att prova. Skulle vara roligt att hälla i parallella glas med Burmester 1975.
2004 Vidal Icewine, Blaxsta Sverige
Här är färgen ganska lik de två föregående, men doft och smak skiljer sig ordentligt. Här finns en (ganska) ren frukt som är olik det mesta jag provat (lite äpplig!) ingen botrytis eller "simmighet" men likväl hög sötma. Eiswein säger någon, och MC som häller avslöjar att vinet fått medaljer. Då gissar jag "Blaxsta" och det är ju alltid roligt när sådana långskott går hem.
Till sist häller R. fem glas med unga viner (som lite av en tillfällighet kom med, öppnade för någon dag sedan). Jag är dock lite trött och okoncentrerad vid det här laget, så det blir loja gissningar mot "unga sydfransoser" och vinerna kommer huvudsakligen från Corbières.
Så kan det bli, en otrolig mat&vinkväll i en av Stockholms södra förorter! Stort och varmt tack till M och S som ordnade det hela!
måndag 15 februari 2010
2007 Windsor Alex Valley CS + 2002 A.Jacquart
Vi gillar bra Cali Cab. Problemet är bara att bra Cali Cab oftast är lika med en prislapp på en arm och ett ben eller så. Följaktligen letar vi med jämna mellanrum efter god bruks-Cali-Cab på samma sätt som vi alltid är på jakt efter god bruks-Bordeaux. Ett vin som därför är intressant att prova är 2007 Windsor Sonoma Alexander Valley Cabernet Sauvignon för rimliga 129 kr (SB 2406). Vinet har en tät mörk purpurfärg, doften är lovande ungfruktig med vinbär och körsbär omlindade av lite vanilj och choklad från faten. Smaken är också rätt bra med bra ung frukt, här upplever vi att vinbären är svarta och nyligen krossats tillsammans med körsbären, gott! Syran och längden är bra (särskilt för priset), men... det fattas lite struktur, och det finns en del alkohol som inte riktigt balanserar hela bygget. Det kan nog bli någon flaska till framåt sommaren, och det är en ovanligt bra Cali Cab för pengen, men vi kommer nog ändå inte att köpa lådvis.
Fler som provat:
http://frankofilen.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cs-alexander-valley.html
http://johan-p.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cabernet-sauvignon.html
Valentin-dagen firas med bland annat en 2002 André Jacquart Blanc de Blancs Grand Cru "Experience" (BS 88341, 285 kr). Vinhuset ägs numer av firma Couleur & Doyard, importeras av Moestue och är enligt marknadsföringen "på uppåtgående". På pappret är allt bra, 100% Blanc de Blanc från egna Grand Cru klassade odlingar omkring Le Mesnil, en ambitiös vinmakare, minst fem år på jästfällning, samt märkning (dock omöjlig att läsa) av degorgeringsdatum. Men "the proof of the wine is in the glass"... Vi får en fin, beige-gul färg, en bra mousse med fina bubblor, en medelstor doft med lite bröd och elegant Blanc de Blanc. Smaken är bra med början till utveckling och fortfarande rätt så framträdande och långa syror. Lite oförlöst kanske, men smakar bra och lovar än bättre med ett eller ett par år på rygg. Känns väl värt sina 285 kr. Någon annan som provat?
Fler som provat:
http://frankofilen.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cs-alexander-valley.html
http://johan-p.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cabernet-sauvignon.html
Valentin-dagen firas med bland annat en 2002 André Jacquart Blanc de Blancs Grand Cru "Experience" (BS 88341, 285 kr). Vinhuset ägs numer av firma Couleur & Doyard, importeras av Moestue och är enligt marknadsföringen "på uppåtgående". På pappret är allt bra, 100% Blanc de Blanc från egna Grand Cru klassade odlingar omkring Le Mesnil, en ambitiös vinmakare, minst fem år på jästfällning, samt märkning (dock omöjlig att läsa) av degorgeringsdatum. Men "the proof of the wine is in the glass"... Vi får en fin, beige-gul färg, en bra mousse med fina bubblor, en medelstor doft med lite bröd och elegant Blanc de Blanc. Smaken är bra med början till utveckling och fortfarande rätt så framträdande och långa syror. Lite oförlöst kanske, men smakar bra och lovar än bättre med ett eller ett par år på rygg. Känns väl värt sina 285 kr. Någon annan som provat?
fredag 15 januari 2010
2005 Counterpoint
Till en fredagspasta med lövbiff och pepparrot (svår vinmatch) så vill vi ha en USA Cab av bra kvalitet, och provar därför 2005 Counterpoint från Laurel Glen (BS 87774). Counterpoint är Laurels Glens andravin efter Laurel Glen "Estate", vilket innebär att producenten sträver efter lite tidigare drickbarhet både genom urval av druvor och övrig vinmakning. Det blir pop'n'pour och vi får en fin, tät, mörk färg i blå-svart-röd skalan. Kärnan är rejält tät. Doften är ganska öppen redan från början, med skön, söt körsbärsfrukt. Smaken fortsätter doften fint med bra syra, härlig frukt (körsbär, vinbär, lite blåbär) och en bra avrundning med lite mörk choklad från dryga 20 månader på fat. Efter en dryg timme i öppet tillstånd får vi lite mer elegans och komplexitet, men detta vins främst tillgångar är den sköna, rena och välbalanserade frukten. Rättframt och mycket gott! Priset i USA landar mellan 25 och 30 USD + moms, vilket är i samma härad som de 329 kr vinet kostar i BS (även om 1 USD bara kostar dryga 7 SEK, så blir ofta växlingskursen på vin ca 1 USD = 10 SEK). Vinet är nästan i klass med Shafers CabSauv, eller Clos du Val, och kostar lite mindre i Sverige. Väl värt att prova för den som gillar vintypen. Blir nog bara marginellt bättre med mer lagring.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
