Bordeaux, Barolo och Brunello har vi druckit de senaste dagarna. Inledde med ett smakprov av 2010 Fleur Clinet (Ch Clinets andravin) från Pomerol. Bra och tät frukt med potential, men för tidigt att bedöma egentligen (även om vi hade luftat hela dagen).
Sedan var det Osso Buco med A.s studievänner och fyra italienska viner:
2009 Le Difese, Bolgheri (2,5 -vinet från Tenuta San Guido - mest känt för 1a vinet Sassicaia) som kanske är lite väl publikfriande med en ganska tydlig sötma, frukten är det inget fel på - och fathanteringen är (relativt) balanserad - så det är inte dumt alls - när man är på humör för ett modernt italienskt rött med lite fat och någon sötma. Dock mest kvar i karaffen i slutet av kvällen.
2006 Quercecchio Brunello, initialt delar detta vin provarna i två läger: ett stort läger som tycker det doftar mest gummi; ett lite mindre läger (mest undertecknad som vet vad som finns i glasen) som tycker det finns en fin rödfrukt och komplexitet. Till maten lyfter allt rejält! Nu vänder majoriteten och tycker att Quercecchion är det bästa (eller möjligen näst bästa) vinet. Kul - min favorit!
2001 Etna Rosso, Calabretta, en klassiker här hemma och på många andra bord. Snygg transparent granatröd färg, en precis lagom utvecklad näsa med snygga röda bär och sekundärtoner av bla läder. Elegant som 17. I perfekt drickfas just nu (viker dock ned sig i öppnad flaska till dag 2). Måste vara det bästa (utvecklade) vin som går att uppbringa för 135 MUK i Norden.
2003 Prapo. Schiavenza, Barolo (Serralunga), det varma året gör sig påmint med (ovanligt) mörk frukt och rediga toner av balsamico och ädelträ. Tanninerna är sandiga och fina och ger ett bra "grepp" till maten. Dock inte så elegant eller syradrivet - utan går mer på kraft. Frågan är vad som händer med ett par år på rygg till?
Panelens röster fördelar sig ganska jämnt på Quercecchion och Etna Rosso. Själv har jag lite svårt att bestämma mig, men till slut viner Quercecchions komplexitet över Etna-vinets elegans.
Helgens sista vin är en annan klassiker: 2006 Lamothe-Cissac från Haut-Medoc. Vi dricker/provar parallellt med några överblivna slattar från gårdagen. Jag tycker fortfarande att Quercecchion är mycket bra och intresseväckande med sin utvecklade rödfruktiga doft och myriader av smaker och toner. A. föredrar Lamothe-Cissac hela vägen: snygg, mjuk och klassisk. Jag upplever att Lamothe-CIssac är väldigt Haut-Medoc-typisk, och bra med slank, läskande cabernetfrukt och tydlig blyertspenna och cassis. Gott så!
3 x B: Brunello, Barolo och Bordeuax - inte illa en januarihelg :-)
Visar inlägg med etikett Pomerol. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pomerol. Visa alla inlägg
söndag 27 januari 2013
söndag 20 januari 2013
Stora Viner - liten produktion
S. bjuder in till vinmiddag med temat "Stora Viner - liten produktion". Ett kul tema som ger stor variation och ett antal synnerligen svårgissade viner. S. och M. har ordnat utomordentligt god mat:
A. Tilltugg levain-skorpor med två olika tillbehör: ankpastej och tapenade
B. Tunn "sashimi" lax med ruccola, parmesan och örtdressing
C. Inbakad US Hereford-filé med special-mos-bak-potatis och bönor
D. "Cheeses from heaven"
Vi inleder med två skumpor till A. Den första är klart mer gul (drar åt det lätt mässingsgula) färg, en stor och expressivt utvecklad doft av gul frukt, sedan tillkommer lite kaffe, nougat, choklad och annat smarrigt! Krämig och fyllig mousse, mycket gott och i fin drickfas nu - 1999 Gosset Millesime
Andra glaset är till en början lite knutet och mycket svalt, med en lite dominerande syra och fräschör men öppnar upp och blir rikare efter en stund. Mycket svårgissad: NV Cuvée Prestige från Thierry Pierron i Verzenay (90% PN). Båda är goda, jag föredrar dock Gosset utveckling och lite krämigare mousse idag, Pierron smakar sannolikt ännu bättre om ett par år!
Till laxen i B. får vi fyra vita, mycket olika blinda glas. Som vanligt gäller det att ge vinerna lite tid i glaset för att utvecklas, det händer en hel del i samtliga glas ska det visa sig.
B1 är ganska ljust, nästan vattenklart, med en initialt knepig, reduktiv doft som sedan vecklar ut sig till sval stenfrukt och mineral i massor. Hög syra och slank ljus stenfrukt i smaken. Gissningarna landar mest i Loire och en Chenin, men någon säger även Chablis (och Chardonnay). 2010 Diatom Hana Shinobu från Greg Brewer överraskar alla med att vara från Kalifornien. Ett av de godaste vinerna till maten i min mun. B2 är betydligt gulare och mer utveckling, yppig frukt och en hel del (snygga och välintegrerade) fat. Här går gissningarna främst mot en Cali Chard (eller möjligen en välfatad Bourgogne) - men det är en blend av nio druvor från Sydafrika, och då kan man dra slutsatsen att det är en Palladius från Eben Sadie. Årgång 2002 - och vinet håller ihop alldeles utmärkt idag. Rikt, komplext och det kanske mest imponerande vinet - och godast utan mat - men till maten tar faten lite överhanden.
B3 är en typisk Riesling med fin päronsplit-frukt och lite petroluem. Doften är superskön, och smaken är bra, men doften skapar ännu högre förväntningar - likväl mycket bra! 2008 FX Pichler från Wachau. B4 är mycket svårgissat - mina anteckningar säger: Italien, lite beska, vita persikor, stenfrukt, mycket bra matvin. Gissningarna haglar - innan K. avslöjar att det är 2011 Anas-Cëtta från Elvio Cogno i Langhe, verkligen kul att få prova och ett annat vin som verkligen lyfter med mat till. Lär finnas på några restauranger, prova gärna om du ser det!
Vidare till kött och rött!
C1 doftar till en början en del grön paprika och piptobak, men snabbt utvecklar sig en komplexare superskön doft med bla mörka plommon. Munkänslan är väldigt trevlig med mjuk frukt, silkiga tanniner och fin utveckling. Riktigt god Bordeaux enas vi ganska snabbt om, sannolikt från 2001 eller 2004 och högra stranden, 2004 Château l'Évangile från Pomerol (70-80% Merlot och 10-20% CabFranc). Ett av kvällens viner ska det visa sig!
C2 identifieras snabbt som en "icke-Bdx" av Bdx-mannen L. Mitt första intryck är topp-Sangiovese med en hel del tannin och lite oförlöst kraft. Utvecklas en hel del i glaset och tanninerna gör sig mer och mer påminda. Det visar sig vara 2004 Roberto Voerzio, Barolo Brunate. Häftigt vin med mycket potential!
C3 är något annat: snygg, sval samtidigt intensiv cassisfrukt med lite tobak och skogiga toner. Svårspottat, elegant och väldigt, väldigt gott! Gissningarna börjar i Bdx men pendlar sedan "över pölen" till Kalifornien och det stämmer fint: 2003 Spottswoode Estate Cab, från St Helena uppe i Napa Valley.
Vi äter, dricker, diskuterar och njuter! Dags att hälla sista rödvinerna (nu börjar anteckningarna bli extremt kortfattade eller saknas helt!).
C4 Tät färg och tät doft av italien med körsbär och tomatpure. Mycket gott, men också en del oförlöst kraft. 2004 Siro Pacenti, Brunello (minimal produktion av 728 flaskor!)
C5 Korkad doft... jag smakar lite och det finns en redig frukt under korken, ställer undan glaset. K. avslöjar att det är en 2006 Lillian som drabbats av korkfasan. Några runt bordet upplever att frukten (och kanske alkoholen) håller undan en del av korken, och vi provar även det gamla trickset att hälla vinet på en karaff med plastfolie i. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra - tar nog bort iaf 70% av korkdoften och sedan är vinet nästan OK och drickbart.
C6 Mmm - utvecklad näsa med tryffel och en tydligt animalisk ton. I munnen får vi en skönt utvecklad upplevelse med chark, peppar, mogna björnbär och en hel del komplexitet. Syra och tanniner i balans. Alldeles ljuvligt gott och ett av kvällens viner för undertecknad: 2001 Hermitage ifrån lilla JMB Sorrel, tyvärr sista flaskan.
Ostarna kommer från Androuet och Winjas och smakar utomförträffligt bra. Vinerna är spännande och bra, men anteckningarna är helt slut! En bra, rätt torr 1997 Quinta do Infantado Vintage Port. En mycket spännande Vin Santo från 2000 - oerhört god och Madeira-lik (dock lite lägre alkohol och syra). Ett spännande rödvin gjort ungefär som en recioto, fast från Sydafrika och huvudsakligen Syrah, Stellerhone 2006 - lär inte finnas tillgängligt på öppna marknaden.
Ett varmt och stort tack till S. som stod för värdskapet, med viss assistans av M. i köket! Vi ses förhoppningsvis snart igen!
A. Tilltugg levain-skorpor med två olika tillbehör: ankpastej och tapenade
B. Tunn "sashimi" lax med ruccola, parmesan och örtdressing
C. Inbakad US Hereford-filé med special-mos-bak-potatis och bönor
D. "Cheeses from heaven"
Vi inleder med två skumpor till A. Den första är klart mer gul (drar åt det lätt mässingsgula) färg, en stor och expressivt utvecklad doft av gul frukt, sedan tillkommer lite kaffe, nougat, choklad och annat smarrigt! Krämig och fyllig mousse, mycket gott och i fin drickfas nu - 1999 Gosset Millesime
Andra glaset är till en början lite knutet och mycket svalt, med en lite dominerande syra och fräschör men öppnar upp och blir rikare efter en stund. Mycket svårgissad: NV Cuvée Prestige från Thierry Pierron i Verzenay (90% PN). Båda är goda, jag föredrar dock Gosset utveckling och lite krämigare mousse idag, Pierron smakar sannolikt ännu bättre om ett par år!
Till laxen i B. får vi fyra vita, mycket olika blinda glas. Som vanligt gäller det att ge vinerna lite tid i glaset för att utvecklas, det händer en hel del i samtliga glas ska det visa sig.
B1 är ganska ljust, nästan vattenklart, med en initialt knepig, reduktiv doft som sedan vecklar ut sig till sval stenfrukt och mineral i massor. Hög syra och slank ljus stenfrukt i smaken. Gissningarna landar mest i Loire och en Chenin, men någon säger även Chablis (och Chardonnay). 2010 Diatom Hana Shinobu från Greg Brewer överraskar alla med att vara från Kalifornien. Ett av de godaste vinerna till maten i min mun. B2 är betydligt gulare och mer utveckling, yppig frukt och en hel del (snygga och välintegrerade) fat. Här går gissningarna främst mot en Cali Chard (eller möjligen en välfatad Bourgogne) - men det är en blend av nio druvor från Sydafrika, och då kan man dra slutsatsen att det är en Palladius från Eben Sadie. Årgång 2002 - och vinet håller ihop alldeles utmärkt idag. Rikt, komplext och det kanske mest imponerande vinet - och godast utan mat - men till maten tar faten lite överhanden.
B3 är en typisk Riesling med fin päronsplit-frukt och lite petroluem. Doften är superskön, och smaken är bra, men doften skapar ännu högre förväntningar - likväl mycket bra! 2008 FX Pichler från Wachau. B4 är mycket svårgissat - mina anteckningar säger: Italien, lite beska, vita persikor, stenfrukt, mycket bra matvin. Gissningarna haglar - innan K. avslöjar att det är 2011 Anas-Cëtta från Elvio Cogno i Langhe, verkligen kul att få prova och ett annat vin som verkligen lyfter med mat till. Lär finnas på några restauranger, prova gärna om du ser det!
Vidare till kött och rött!
C1 doftar till en början en del grön paprika och piptobak, men snabbt utvecklar sig en komplexare superskön doft med bla mörka plommon. Munkänslan är väldigt trevlig med mjuk frukt, silkiga tanniner och fin utveckling. Riktigt god Bordeaux enas vi ganska snabbt om, sannolikt från 2001 eller 2004 och högra stranden, 2004 Château l'Évangile från Pomerol (70-80% Merlot och 10-20% CabFranc). Ett av kvällens viner ska det visa sig!
C2 identifieras snabbt som en "icke-Bdx" av Bdx-mannen L. Mitt första intryck är topp-Sangiovese med en hel del tannin och lite oförlöst kraft. Utvecklas en hel del i glaset och tanninerna gör sig mer och mer påminda. Det visar sig vara 2004 Roberto Voerzio, Barolo Brunate. Häftigt vin med mycket potential!
C3 är något annat: snygg, sval samtidigt intensiv cassisfrukt med lite tobak och skogiga toner. Svårspottat, elegant och väldigt, väldigt gott! Gissningarna börjar i Bdx men pendlar sedan "över pölen" till Kalifornien och det stämmer fint: 2003 Spottswoode Estate Cab, från St Helena uppe i Napa Valley.
Vi äter, dricker, diskuterar och njuter! Dags att hälla sista rödvinerna (nu börjar anteckningarna bli extremt kortfattade eller saknas helt!).
C4 Tät färg och tät doft av italien med körsbär och tomatpure. Mycket gott, men också en del oförlöst kraft. 2004 Siro Pacenti, Brunello (minimal produktion av 728 flaskor!)
C5 Korkad doft... jag smakar lite och det finns en redig frukt under korken, ställer undan glaset. K. avslöjar att det är en 2006 Lillian som drabbats av korkfasan. Några runt bordet upplever att frukten (och kanske alkoholen) håller undan en del av korken, och vi provar även det gamla trickset att hälla vinet på en karaff med plastfolie i. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra - tar nog bort iaf 70% av korkdoften och sedan är vinet nästan OK och drickbart.
C6 Mmm - utvecklad näsa med tryffel och en tydligt animalisk ton. I munnen får vi en skönt utvecklad upplevelse med chark, peppar, mogna björnbär och en hel del komplexitet. Syra och tanniner i balans. Alldeles ljuvligt gott och ett av kvällens viner för undertecknad: 2001 Hermitage ifrån lilla JMB Sorrel, tyvärr sista flaskan.
Ostarna kommer från Androuet och Winjas och smakar utomförträffligt bra. Vinerna är spännande och bra, men anteckningarna är helt slut! En bra, rätt torr 1997 Quinta do Infantado Vintage Port. En mycket spännande Vin Santo från 2000 - oerhört god och Madeira-lik (dock lite lägre alkohol och syra). Ett spännande rödvin gjort ungefär som en recioto, fast från Sydafrika och huvudsakligen Syrah, Stellerhone 2006 - lär inte finnas tillgängligt på öppna marknaden.
Ett varmt och stort tack till S. som stod för värdskapet, med viss assistans av M. i köket! Vi ses förhoppningsvis snart igen!
söndag 28 oktober 2012
2006 Mazeyres & Co
Den gångna veckan innehöll en blandad kompott med hög aktivitet. Inledning på VinUnics provning av Taylors portvin: allt var bra, och särskilt single quinta-vinet 2001 Terra Feita. Vintage-vinerna var förstås mycket bra - och även den 20-åriga Tawnyn var riktig skön med klassiska nötter och elegans.
Sedan var det dags för en "Glad Rag Doll" - altså konsert med Diana Krall på Konserthuset. Utomordentligt bra på alla vis, strålande duktiga musiker och roligt med ett "20-tals-stomp" sound på hennes annars lite modernare, mer slickade jazz. En tuba hade varit tidstypiskt, men trummisens spel med viss dominans av pukorna gav en liknande stompig effekt. Kul!
Vidare har G&Es farmor (och hennes tvillingsyster) nyligen fyllt år, och det firade vi med extrafin middag hemma hos C&T. Creme ninon med en 2002 Maurice Vessele smakade utmärkt. Kalvfilén fick sällskap av dels 2006 Ch Mazeyres från Pomerol som precis börjat komma in i en skön fas med lite högra-stranden-korinter&plommon som ackompanjeras av allehande sekundärtoner (läder, starkvin) och framförallt så är elegans&balans på rätt plats, farfar ler brett! C&T är lite mer för moderna fruktdrivna saker och till dem har jag plockat med en 2007 Amancaya från Mendoza, ett samarbete mellan Rotschilds och Nicolas Catena, och det smakar precis så - mer Cabernet & Malbec frukt, och även en del struktur (mer tannin än syra). Vi avrundar med tårta och 2007 Château Lafaurie-Peyraguey (Sauternes Premier Cru Classé) - som börjar få lite utveckling med kanderade apelsinskal och honung. Gott!
Veckans sista evenemang är Halloween-middag med ett par andra familjer i förorten. Alla är riktigt läskigt utklädda och allra bäst är nog fam K. med en riktigt röd dj-ul till pappa (hornen i pannan ser ut att ha växt ut det senaste dygnet, även när man kikar på nära håll) och mamma-vampyren med riktiga "fangs" och otäcka röda ögon vill man inte möta en mörk fullmånenatt. Partajet blev iallafall mycket lyckat och alla verkade glada, mätta och trötta när de vandrade hemåt. Vinerna som dracks:
* 2004 Rotari Flavio - gott, torrt och uttrycksfullt med lagom utveckling. Ovanligt bra mousserande
* NV Robert Moncuit, Grand Cru Blanc de Blancs från Le Mesnil. Har legat något år på rygg hemma, och blir fint aptitretande med hög syra.
* 2004 Monsenese Chianti Classico Riserva. Utvecklad och väldigt god i semi-modern stil (ändå inte alls ngt ekmonster). De flestas favorit.
* 2010 Volpolo, Bolgheri. Lite ung men snygg.
* 2009 Norton Privada. Tät och mörk som svart sammet. Modern, och riktigt tät och läcker! Klar rekommendation för alla som går igång på modern Cab.
* 1995 Warres LBV. Buteljerad 1999, började sedan säljas 2003/2004 och ansågs då "ready to drink". Vi drack ett par flaskor 2005-2007, denna är minst lika bra (om inte bättre) med mer utveckling, komplexitet och balans, ändå relativt intakt frukt.
Sedan var det dags för en "Glad Rag Doll" - altså konsert med Diana Krall på Konserthuset. Utomordentligt bra på alla vis, strålande duktiga musiker och roligt med ett "20-tals-stomp" sound på hennes annars lite modernare, mer slickade jazz. En tuba hade varit tidstypiskt, men trummisens spel med viss dominans av pukorna gav en liknande stompig effekt. Kul!
Vidare har G&Es farmor (och hennes tvillingsyster) nyligen fyllt år, och det firade vi med extrafin middag hemma hos C&T. Creme ninon med en 2002 Maurice Vessele smakade utmärkt. Kalvfilén fick sällskap av dels 2006 Ch Mazeyres från Pomerol som precis börjat komma in i en skön fas med lite högra-stranden-korinter&plommon som ackompanjeras av allehande sekundärtoner (läder, starkvin) och framförallt så är elegans&balans på rätt plats, farfar ler brett! C&T är lite mer för moderna fruktdrivna saker och till dem har jag plockat med en 2007 Amancaya från Mendoza, ett samarbete mellan Rotschilds och Nicolas Catena, och det smakar precis så - mer Cabernet & Malbec frukt, och även en del struktur (mer tannin än syra). Vi avrundar med tårta och 2007 Château Lafaurie-Peyraguey (Sauternes Premier Cru Classé) - som börjar få lite utveckling med kanderade apelsinskal och honung. Gott!
Veckans sista evenemang är Halloween-middag med ett par andra familjer i förorten. Alla är riktigt läskigt utklädda och allra bäst är nog fam K. med en riktigt röd dj-ul till pappa (hornen i pannan ser ut att ha växt ut det senaste dygnet, även när man kikar på nära håll) och mamma-vampyren med riktiga "fangs" och otäcka röda ögon vill man inte möta en mörk fullmånenatt. Partajet blev iallafall mycket lyckat och alla verkade glada, mätta och trötta när de vandrade hemåt. Vinerna som dracks:
* 2004 Rotari Flavio - gott, torrt och uttrycksfullt med lagom utveckling. Ovanligt bra mousserande
* NV Robert Moncuit, Grand Cru Blanc de Blancs från Le Mesnil. Har legat något år på rygg hemma, och blir fint aptitretande med hög syra.
* 2004 Monsenese Chianti Classico Riserva. Utvecklad och väldigt god i semi-modern stil (ändå inte alls ngt ekmonster). De flestas favorit.
* 2010 Volpolo, Bolgheri. Lite ung men snygg.
* 2009 Norton Privada. Tät och mörk som svart sammet. Modern, och riktigt tät och läcker! Klar rekommendation för alla som går igång på modern Cab.
* 1995 Warres LBV. Buteljerad 1999, började sedan säljas 2003/2004 och ansågs då "ready to drink". Vi drack ett par flaskor 2005-2007, denna är minst lika bra (om inte bättre) med mer utveckling, komplexitet och balans, ändå relativt intakt frukt.
söndag 17 juni 2012
Intensiv vecka
Veckan som gått har varit intensivare än vanligt, både privat och på jobbet, med bla terminsavslutningar av olika slag. Några buteljer hyggligt vin har även slunkit ned. En skön helhetsupplevelse var bröllopsdagsmiddag på Ulriksdal med en bra trerätters och en flaska 2000 Ch Ferrand från Pomerol som smakade riktigt bra; mogen "bruks-Pomerol" som nog bör drickas relativt snart för denna var rejält utvecklad med lite torra tanniner och en aning soja. 2009 Clos Floridene från Graves bjöd en annan kväll på skön, ung och elegant medelklass-Bordeaux. Klar rekommendation!
2009 Seehof Westhof Kirchspiel Riesling var heller inte dålig, även om förväntningarna kanske var en aning höga tack vare hyllningskören i bloggosfären. 2004 Clos Oratoire, St Emilion är tät och mörkchokladig med lite espresso från faten. Kanske inte i allra bästa drickläge just nu, en butelj för något år sedan var fruktigare och lite mer omedelbart givande. 2010 La Curio, The Nobile, 70% grenache och 30% shiraz från McLaren Vale smakade bättre och bättre för varje klunk. Slutade som den kvällens favorit.
2005 Princeps (Castello Regine) från junisläppet verkade lovande med en kul och komplex typiskt italiensk nos, men spretade lite i smaken, särskilt när den stod bredvid eleganta 2009 Clos Floridene.
Snart måndag igen, och nio arbetsdagar kvar till semestern - det ser vi fram emot!
2009 Seehof Westhof Kirchspiel Riesling var heller inte dålig, även om förväntningarna kanske var en aning höga tack vare hyllningskören i bloggosfären. 2004 Clos Oratoire, St Emilion är tät och mörkchokladig med lite espresso från faten. Kanske inte i allra bästa drickläge just nu, en butelj för något år sedan var fruktigare och lite mer omedelbart givande. 2010 La Curio, The Nobile, 70% grenache och 30% shiraz från McLaren Vale smakade bättre och bättre för varje klunk. Slutade som den kvällens favorit.
2005 Princeps (Castello Regine) från junisläppet verkade lovande med en kul och komplex typiskt italiensk nos, men spretade lite i smaken, särskilt när den stod bredvid eleganta 2009 Clos Floridene.
Snart måndag igen, och nio arbetsdagar kvar till semestern - det ser vi fram emot!
måndag 18 april 2011
Champagne & Claret
Helgen bjöd på väldigt fint aprilväder med en sol som bara sken, solstolarna på terassen fick avnjutas iallafall under delar av en eftermiddag. Vidare så bjöd helgen två middagar med Champagne & Claret. Den ena middagen åts hemma tillsammans med familjen J, sammanlagt 4 vuxna och 5 barn som provåt i nya köket (som ju faktiskt varit i stort sett klart ett antal veckor nu...). Vi fick plats och alla gillade den lätt improviserade fläskfile i ugn med massa grönsaker, lite korv och halloumi ovanpå. Först så fick de vuxna smaka på Camille Savés Cuvée Prestige NV en blandning av 65% Chard och 35% Pinot från Bouzy. Gott, utvecklat, moget och rätt krämigt. Till maten bjöds en mogen och utvecklad Ch Lafleur-Gazin, Pomerol från toppåret 1998. Sammetsmjuka tanniner, mogna (fortfarande ganska mörka) plommon och korinter och ett långt balanserat avslut - riktigt skön claret! Den andra middagen stod de mycket mat-intresserade grannarna A och EL för. Vi bidrog med vin. Kortfattat kan man säga att maten var helt i förväntad toppklass: gåslever (äpple, valnöt, levain); ostron i två serveringar (naturell med champagne och gräslök; gratinerad med vitlök och persilja); rådjursfile, spetskål med tryffel, ugnspotatis ala hasselbacken; bärsurprise. En middag att minnas! Till detta drack vi: Andre Clouet NV: gyllengul, god, rik och ganska bred. 2004 Camille Savés Millesime: elegant fruktig Chard-dominerad med suverän längd och balans. Faktiskt godare än Cuvée Prestige och sällsynt bra skumpa! Stark rekommendation. Till rådjuret blev det två olika röda. 2000 Ch Beychevelle, Saint-Julien Stor och yppig doft med vinbär, ceder och blyerts. Smaken är stor, lång och hänger ihop perfekt. Harmonin med doften är utmärkt - här finner vi även lite Saint-Julien komplexitet och elegans. Helgens vin för undertecknad (ca 93-94). Förmodligen ganska nära sin mognadstopp nu - även om den säkert håller ganska många år till. 2002 Geyserville, Ridge Ett vin jag sparat till denna middag eftersom jag vet att EL föredrar Zin framför Bdx (fast hon gillade även Beychevelle). Här får vi en fokuserad vinbärsfrukt med sällsynt snygg balans och elegans. Ingen som helst syltighet, utmärkt utvecklad idag (ca 92-93). Båda vinerna smakar alldeles utmärkt till rådjuret, det är bara en smaksak vilket man föredrar, Geyserville tar slut något före Beychevelle. En härlig vårhelg med Champagne & Claret! ¨ PS. Vill även sekondera Frankos utmärkta inlägg om Reclaim the claret
måndag 25 oktober 2010
Intensiv vinvecka
Den gångna veckan var intensiv:
Tisdag:
"Ett steg till med Vinosapien" hos Munskänkarna i Stockholm. Mycket bra, kul och lärorik provning med åtta spännande viner. Min favorit var 2001 Ego från firma Bressan (IGT på en blandning av Schioppettino & Cabernet Franc), ett häftigt vin med tydlig identitet och ändå stor drickbarhet.
Torsdag:
Tillsammans med kollega G. så höll jag i provningen "Sauvignon Blanc och Chenin Blanc - likheter och olikheter" för vinklubben på jobbet. Lärorikt och kul, även en del logistik att få alla viner på plats, kylda och öppnade i tid. Här var favoriterna två: 2008 Pouilly Fume, P Jolivet med bra balans och utvecklades fint i glaset under kvällen; och den söta 2005 Cuveé Le Paon från Domaine des Baumard, med renaste frukt parad med stringent syra!
Fredag:
Provning av fem hyfsat mogna Bordeauxer (samt en "ringer" från Clare Valley) hemma tillsammans med Munskänks-kurs-vänner. 1999 Leoville-Poyferre gick bra även denna kväll, alla vinerna utvecklades hela kvällen och smakade mycket bra ca 4-6 timmar efter flaskorna öppnats. Även en nyhemtagen (ständigt denne Carlo M!) 1996 Ioppa Ghemme öppnades - ett spännande vin som jag upplevde som bra och fortfarande rätt vitalt, framförallt syran.
Lördag:
2006 Calabretta Carricante, ett intressant och ganska utvecklat vitt vin från Sicilien gjort på mest Carricante-druvan (första gången jag provar såvitt jag minns). Matinriktat, rätt komplext och givande.
Söndag:
Middag hos G&Es farmor och farfar som vill ha hjälp att välja ett vin från den jämna födelsedagen i våras, det blir en 2003 Certan de May, Pomerol, som smakar mycket bra med fin och ganska komplex plommon-Merlot-frukt, även som syran kanske är lite låg pga det varma året.
Puh, nästan skönt med en vinfri måndag efter en sådan intensiv vinvecka!
Tisdag:
"Ett steg till med Vinosapien" hos Munskänkarna i Stockholm. Mycket bra, kul och lärorik provning med åtta spännande viner. Min favorit var 2001 Ego från firma Bressan (IGT på en blandning av Schioppettino & Cabernet Franc), ett häftigt vin med tydlig identitet och ändå stor drickbarhet.
Torsdag:
Tillsammans med kollega G. så höll jag i provningen "Sauvignon Blanc och Chenin Blanc - likheter och olikheter" för vinklubben på jobbet. Lärorikt och kul, även en del logistik att få alla viner på plats, kylda och öppnade i tid. Här var favoriterna två: 2008 Pouilly Fume, P Jolivet med bra balans och utvecklades fint i glaset under kvällen; och den söta 2005 Cuveé Le Paon från Domaine des Baumard, med renaste frukt parad med stringent syra!
Fredag:
Provning av fem hyfsat mogna Bordeauxer (samt en "ringer" från Clare Valley) hemma tillsammans med Munskänks-kurs-vänner. 1999 Leoville-Poyferre gick bra även denna kväll, alla vinerna utvecklades hela kvällen och smakade mycket bra ca 4-6 timmar efter flaskorna öppnats. Även en nyhemtagen (ständigt denne Carlo M!) 1996 Ioppa Ghemme öppnades - ett spännande vin som jag upplevde som bra och fortfarande rätt vitalt, framförallt syran.
Lördag:
2006 Calabretta Carricante, ett intressant och ganska utvecklat vitt vin från Sicilien gjort på mest Carricante-druvan (första gången jag provar såvitt jag minns). Matinriktat, rätt komplext och givande.
Söndag:
Middag hos G&Es farmor och farfar som vill ha hjälp att välja ett vin från den jämna födelsedagen i våras, det blir en 2003 Certan de May, Pomerol, som smakar mycket bra med fin och ganska komplex plommon-Merlot-frukt, även som syran kanske är lite låg pga det varma året.
Puh, nästan skönt med en vinfri måndag efter en sådan intensiv vinvecka!
söndag 19 april 2009
Fin de Siècle – Bordeaux 1999
Under en tid har jag tänkt att det vore kul att prova 1999or från Bordeaux, eftersom de flaskor vi druckit så här långt ofta smakat betydligt bättre än årgångens halvdana rykte. Vi letar igenom förråden och finner en del flaskor med rätt årtal och lite olika distrikt.
Vi inleder med lite jamon serrano, fänkålssalami, varma smördegsrullar och lite annat småplock och till det 1999 Legras & Haas, Blanc de Blancs, Grand Cru Chouilly champagne. Mycket gott och ganska lagom moget. Sedan sätter vi oss och efter en del funderande om katter och hermeliner (det är alltid kul att försöka lura Bordeaux-mannen L.) och annat så ser startfältet ut så här:
Alla vinerna öppnades ett par timmar i förväg, men ingen karaffering.
Vin1: Bourgneuf, Pomerol
Ganska tät färg och öppen doft med lite multnad, grus, lite jord och en rätt tydlig rökighet som får flera att associera till Graves eller Pessac-Leognan. Med mer tid så är Merlot-frukten klart trevlig med fin mognad och balans. Gott!
Vin2: Fombrauge, St Emilion
Mer transparens i glaset, och en lite mindre och otydligare doft. Smaken är helt OK med bra balans och rätt trevlig frukt, men lite kort och ingen tydlig karaktär.
Vin3: Malleret, Haut-Medoc
Oj! Väldigt tydlig torr-trä-kork-defekt i första doften, men det mesta försvinner efter en 30 min luftande, och smaken är helt OK. De flesta upplever att detta vinet (oavsett kork eller ej) är i en lätt nedförsbacke, syror och tanniner är nästan borta. Det finns dock en rätt intressant komplexitet med kryddlåda och olika frukter (bla citrus) som några upplever som rätt bra.
Sedan uppstår lite pyssel då jag hade tänkt att använda tre glas per person, men ingen har druckit ur den första flighten utan vi enas om att använda en uppsättning glas till, dock lite enklare. Det blir en väldig massa glas på bordet, och efter lite hällande så har vi nu även vin 4-6 framför oss.
Vin4: Giscours, Margaux
Tät fin mörkröd färg, men ganska stängd både doft och smak (inte defekt på något vis). Efter en stund kommer en fin Margaux-parfym med blommor (viol?) balanserad mörk frukt. Bra balanserad frukt, syra och _lite_ sammetstanniner. Vinet utvecklas hela kvällen i glaset.
Vin5: Leoville-Poyferre, St Julien
Färgen är mycket lik Giscours, men doften innehåller mer klassisk Medoc med svarta vinbär och ceder. Smaken är harmonisk med även lite blyertspenna och lite bättre längd än Giscours. Jättegott!
Vin6: Clerc-Milon, Pauillac
När jag öppnar denna flaska ser jag att det läckt lite vin innanför folien, men korken är f.ö i bra skick, så lite misstänksamma är vi. Vinet är dock felfritt och (faktiskt) lite lättare än både Giscours och Leovillen, fin mogen Medoc, utan att vara så väldigt Pauillac-typisk. 
PS. Maten då kanske någon undrar: Honung- och korianderkalvstek med rotfrukts-bulgur och sedan en osttallrik med bla en jättegod Appenzeller från Österkvists i Hötorgshallen. DS
Vi inleder med lite jamon serrano, fänkålssalami, varma smördegsrullar och lite annat småplock och till det 1999 Legras & Haas, Blanc de Blancs, Grand Cru Chouilly champagne. Mycket gott och ganska lagom moget. Sedan sätter vi oss och efter en del funderande om katter och hermeliner (det är alltid kul att försöka lura Bordeaux-mannen L.) och annat så ser startfältet ut så här:
Alla vinerna öppnades ett par timmar i förväg, men ingen karaffering.
Vin1: Bourgneuf, Pomerol
Ganska tät färg och öppen doft med lite multnad, grus, lite jord och en rätt tydlig rökighet som får flera att associera till Graves eller Pessac-Leognan. Med mer tid så är Merlot-frukten klart trevlig med fin mognad och balans. Gott!
Vin2: Fombrauge, St Emilion
Mer transparens i glaset, och en lite mindre och otydligare doft. Smaken är helt OK med bra balans och rätt trevlig frukt, men lite kort och ingen tydlig karaktär.
Vin3: Malleret, Haut-Medoc
Oj! Väldigt tydlig torr-trä-kork-defekt i första doften, men det mesta försvinner efter en 30 min luftande, och smaken är helt OK. De flesta upplever att detta vinet (oavsett kork eller ej) är i en lätt nedförsbacke, syror och tanniner är nästan borta. Det finns dock en rätt intressant komplexitet med kryddlåda och olika frukter (bla citrus) som några upplever som rätt bra.
Sedan uppstår lite pyssel då jag hade tänkt att använda tre glas per person, men ingen har druckit ur den första flighten utan vi enas om att använda en uppsättning glas till, dock lite enklare. Det blir en väldig massa glas på bordet, och efter lite hällande så har vi nu även vin 4-6 framför oss.
Vin4: Giscours, Margaux
Tät fin mörkröd färg, men ganska stängd både doft och smak (inte defekt på något vis). Efter en stund kommer en fin Margaux-parfym med blommor (viol?) balanserad mörk frukt. Bra balanserad frukt, syra och _lite_ sammetstanniner. Vinet utvecklas hela kvällen i glaset.
Vin5: Leoville-Poyferre, St Julien
Färgen är mycket lik Giscours, men doften innehåller mer klassisk Medoc med svarta vinbär och ceder. Smaken är harmonisk med även lite blyertspenna och lite bättre längd än Giscours. Jättegott!
Vin6: Clerc-Milon, Pauillac
När jag öppnar denna flaska ser jag att det läckt lite vin innanför folien, men korken är f.ö i bra skick, så lite misstänksamma är vi. Vinet är dock felfritt och (faktiskt) lite lättare än både Giscours och Leovillen, fin mogen Medoc, utan att vara så väldigt Pauillac-typisk.
Efter en del diskuterande (och en de ledtrådar) sätter L. flera distrikt och även några slott. Provarna resonerar sig fram till det korrekta 1999. Inga katter bland hermelinerna denna gång (men kanske nästa!).
Vi försökte oss på några slutsatser:
* Alla vinerna utom Malleret smakade bra eller mycket bra idag
* De flesta föredrog Leoville-Poyferre (med en liten marginal) som kvällens bästa vin
* Giscours och L-P har viss framtid, de andra är det dags att dricka upp
* Årgången 1999 är lättare och inte så lagringsduglig som tex 2000, men det är ju egentligen ingen nackdel att de flesta vinerna är mogna efter 7-10 år (Malleret var sannolikt på topp sommaren 2007 när vi drack förra flaskan).
Det blir även två ”special”:
1999 Calvet Reserve, ett årgångsbetecknat negociant-vin (som har den allra tyngsta flaskan!). Vinet är korrekt och ännu inte helt utför backen, men inte så spännande jämfört med de övriga.
1994 Figeac, St Emilion GCC
Figeac är ett favoritslott som vi dock dricker väldigt sällan pga pris och ett lite varierande rykte de senaste åren. 1994 är heller ingen kanonårgång i St Emilion. Vinet har en fin färg med ganska tydlig brun kant, doften innehåller en liten korkton, och smaken är bra, utan att vara överväldigande. Alla föredrar L-P 99an. Intressant att notera är att dag2 finns en del Figeac94a kvar och det smakar bättre dag 2, då korktonen vädrats ur. Man borde altså ha karafferat...
Till efterrätten (varm körsbärskompott, mandelmassesmul och vaniljglass) slinker det även ned en 2000 Churchill LBV som är riktigt bra med fin frukt och lite mognad.
PS. Maten då kanske någon undrar: Honung- och korianderkalvstek med rotfrukts-bulgur och sedan en osttallrik med bla en jättegod Appenzeller från Österkvists i Hötorgshallen. DS
fredag 25 april 2008
1998 Benjamin de Beauregard, Pomerol
Fredag igen och ikväll fastnar korkskruven i en flaska som nästan borde vara för gammal? Ett andravin från Pomerol, fast årgången 1998 är erkänt bra på högra stranden. Den förra (första) flaskan drack vi för ca. två år sedan och då blev omdömet – OK, men lite frågetecken om det var på väg utför. Ikväll hamnar vinet rakt i glasen utan att passera karaffen, och till en början är intrycket ganska neutralt. Färgen är fint mörkröd med lite tegel i kanten, doften trevligt vinös utan större åthävor. Smaken är bra, medelfyllig och med fin balans mellan tanniner, syra och frukt. Tanninerna är faktiskt väldigt trevliga... och man anar att det kanske blir bättre? En knapp timme senare är doften mycket bra, en lagom mognadsdoft parad med mörka plommon och lite tobak. Smaken är jättegod, med plommon, körsbär, lite choklad och en fin tobakston! En verkligt trevlig överraskning!
Två andra trevliga överraskningar senaste tiden har varit standardvinet Ch Labadie i den normalt mediokra årgången 2002. Det var mycket gott! En fin kombination av mörk, ganska tät frukt och rostat kaffe. Inga gröna paprikor alls! Den andra var en australiensisk Chateauneuf-de-Pape, d’Arenbergs ”the Stump Jump GSM" 2006 som vi fick på en konferens häromdagen. Visst är fruktsötman lite hög, men annars mycket gott och välbalanserat för ganska få kronor (BS nr. 86252 The Stump Jump Grenache Shiraz Mourvèdre 2006, 89 SEK). Kunde vara intressant att prova jämte tex. 2211 Domaine du Vieux Lazaret och en 99838 Chateau de Valcombe Prestige 2005...)
Två andra trevliga överraskningar senaste tiden har varit standardvinet Ch Labadie i den normalt mediokra årgången 2002. Det var mycket gott! En fin kombination av mörk, ganska tät frukt och rostat kaffe. Inga gröna paprikor alls! Den andra var en australiensisk Chateauneuf-de-Pape, d’Arenbergs ”the Stump Jump GSM" 2006 som vi fick på en konferens häromdagen. Visst är fruktsötman lite hög, men annars mycket gott och välbalanserat för ganska få kronor (BS nr. 86252 The Stump Jump Grenache Shiraz Mourvèdre 2006, 89 SEK). Kunde vara intressant att prova jämte tex. 2211 Domaine du Vieux Lazaret och en 99838 Chateau de Valcombe Prestige 2005...)
lördag 22 mars 2008
Rabl Riesling, Paveil de Luze & Lafleur-Gazin 1999
Långfredagsmiddag med delar av närmaste släkten. Vi inleder med tunnbrödsrullar med ägg (det är ju påsk!) sardellröra och lite rom ovanpå. Till det en Rabl Riesling Steinhaus 2006 (nr 99563, 99 SEK). Färgen är ljus med en ton av både gult och grönt. Doften är ganska stor, frisk, fräsch, gröna äpplen och lite aromatisk. Smaken är utmärkt, mycket frisk, de gröna äpplena kommer igen men kanske även lite pärpn? Syran är utmärkt balanserad och matchar tilltugget fint. Kanske inte en Riesling för "the long haul", men jag skulle gärna köpt några
flaskor till.
Varmrätten är en kyckling med örter, fänkål, paprika och en lite gräddig sås med smulad "Blu Alp" ovanpå. Ganska så vinvänligt. Farfar gillar mogna franska viner så vi har letat fram två Bordeauxer som borde kunna passa både mat och gäster:
flaskor till.
Varmrätten är en kyckling med örter, fänkål, paprika och en lite gräddig sås med smulad "Blu Alp" ovanpå. Ganska så vinvänligt. Farfar gillar mogna franska viner så vi har letat fram två Bordeauxer som borde kunna passa både mat och gäster:
- Paveil de Luze, Margaux
- Lafleur-Gazin, Pomerol
- båda ifrån mellanåret 1999.
Tyvärr missade vi att karaffera vinerna... Vi börjar med Margaux eftersom det av erfarenhet är en ganska lätt Margaux. Färgen är ganska klarröd med oranga kanter, doften är medelstor med frukt, multna löv, stalltoner och en liten trevlig parfymton. Smaken är likaså medelstor och rätt så lång. Balansen är finfin, vi har nog hittat ett bra fönster att dricka vinet. Pomerolen är lite mörkare genomgående, i färgen som är mera mörkröd, doften har mindre stalltoner och mer plommon och mörk frukt. Smaken är även fruktigare, och lite fylligare, men ungefär lika lång.
Båda vinerna är mycket goda för oss som verkligen gillar mogen Bordeaux. Tanninerna är väl avrundade av lagringen, och längd och komplexitet är så bra man kan vänta sig för dessa pengar. De passar dessutom finfint till maten. Efter några timmar i glasen så har vinet från Margaux blivit ännu lite bättre, ännu fler trevliga mognadstoner (framförallt i doften), medan Pomerolen är fortsatt ungefär lika bra. Inget av vinerna skulle få över 90 poäng, men båda är nära 90, och Paveil de Luze nog närmast efter några timmar i glaset. Inte illa för en Bordeaux köpt på Kastrup för ca 150 DKK.
Vi avslutar middagen med en mkt god mandel+kaffekrämstårta och ett glas enkelt portvin (Fonseca Terra Prima). Tårtan vinner den matchen, men portvinet överlever.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
