Världsklass för 200 kr?

Hösten och mörket är nu tydligt och påtagligt här. Det går inte att komma runt det, man kan tänka positivt hur mycket som helst, kl 16 är det mörkt. Då behövs mat, tända ljus, god musik, goda vänner och inte minst ett riktigt gott vin. Ett par av de gångna helgerna har det varit fester av olika slag, då är det lätt att skjuta ångesten framför sig. Denna helg är det ingen fest, och då krävs det tyngre (vin)-grejer. Kvällens vin är dock ganska lätt, eller precis lagom tungt faktiskt. Färgen är mörkt röd med lite bruna stick. Doften är djup, komplex och helt enkelt störtskön med röd frukt och en massa fina utvecklingskomponenter (lakrits, läder, skog, violer, tryffel). Smaken har den där balansen som man alltid söker med frukt, utveckling, syra och tanniner - allt i utsökt harmoni. Längden är oklanderlig, men det som gör att jag upplever detta som ett världsklassvin är framförallt den där oemotståndligt intresseväckande doften med sin komplexitet. Smakar (förstås) allra bäst till mat, men gör inte bort sig efter maten heller. Vinet är 2001 Cornas, M. Chapoutier. Vi har druckit ganska många Cornas-årgångar från Chapoutier sedan 1990, denna är nog den bästa. Perfekt utvecklad elva år efter skörd. Man kan bara hoppas att de Cornas 2009 som nu finns att handla blir lika bra år 2020.

2000 Cornas, Dom Rochepertuis

Fredag och kyckling, en snabb räd i förrådet efter ett drickbart vin med lite utveckling - och jag hittar denna 2000 Cornas, Domaine de Rochepertuis från firma J. Lionnet. Ett för mig oprovat vin, med möjligen för många år på rygg. Köptes för ganska många år sedan (ca 2003 skulle jag gissa, ca 200-230 kr). Det blir i stort sett pop'n'pour och synen i glaset är rätt lovande med en tät svart-röd färg och lite brun reflexer i kanten. Doften är till en början helt stängd. Denna kamrat har fått för mycket tid på rygg. Efter en trettio minuter så börjar maskineriet veva igång, med en djup, animalisk smak med ganska söt röd frukt. Helheten är väldigt harmonisk och mogen, helgjuten. Tanninerna är fullständigt utmognade och den fortfarande söta frukten (viol, lite peppar) sitter i förarsätet. Det är inget stort vin (framförallt är doften för liten för det) men väldigt gott och matvänligt. Smakar även bra efter maten - vilket ju indikerar både att luften behövs och att Syrah-tanninerna mognat. Drick nu ifall du har flaskor kvar. Någon annan som provat?

Cornas 99 och Mont-Redon 05

Vi gillar Cornas från Chapoutier och har druckit ett flertal årgångar mellan 1990 och 2001. Detta är andra (eller tredje) flaskan av årgång 1999. Färgen är fint mörkt mogen röd, doften medelstor, mogen och god. Smaken är bra, elegant, mogen och rätt lång. Smakar fint både till lammet och osten. Ändå är inte intrycket riktigt lika bra som förra flaskan (se
http://vintresserad.blogspot.com/2008/08/cornas-1999.html
... svårt att sätta fingret på vad som skiljer.

Sedan är dags att (äntligen) prova Ch Mont-Redon 2005. Vi gillar oftast Mont-Redon i de lite varmare årgångarna så 2005 borde passa oss och det gör den! Färgen är fint mörk-röd-purpur. Doften medelstor men lite dov Grenache-frukt. Smaken är mycket bra med lite kirsch, mandelmassa och jättefin frukt. Fin balans och längd. Ingen direkt eldighet, även om det ändå märks att det är 14,5% (minst?).

Blandade karameller

Inte så sällan dricker man viner som är goda, och passar fint med mat och sällskap, men kanske ändå inte hinner (prioriterar) att skriva ngt mer om dem. Tänkte iallafall få ned några korta rader om diverse viner (mm) som upplevts den senaste tiden.

2002 La Tense Sassella, Valtellina.
Det här vinet är väl beskrivet i många omgångar i bloggosfären. F&V har kallat det ”systemets mest prisvärda” etc. Vi har druckit flera flaskor av flera årgångar och alltid varit nöjda, utan att vara överväldigade. Det blir vi inte av denna 2002a heller, men den är väldigt god och helt perfekt mogen för vår smak. Dessutom synnerligen elegant! En mycket stark rekommendation att dra korken om du har några 2002or kvar.

2003, A.Voge Cornas
Vi besökte Primewinebar i veckan som gick. Ett mycket trevligt ställe med en lång vinlista, även på glas. Vi drack bla Graham Becks 2003 Blanc-de-Blanc, mycket gott bobbel, samt några röda Graham Beck-viner. Kvällens vin var dock utan större tvekan Alain Voges Cornas VV 2003. En (lite förvånansvärt) ganska klar, ljusröd färg och en härligt stor och innehållsrik doft med röda bär. Återigen ett mycket elegant vin som för tankarna mot de bättre distrikten i Bourgogne (även det lite förvånande).

Vinbloggar-kollega ”Vinös” har redan provat både 2003 och 2005, och jag lånar följande citat från beskrivningen av 2005 som jag tycker passar utmärkt även på 2003:
”I munnen är vinet burgundiskt saftigt och slankt men uppvisar riktigt bra koncentration och härliga syror. Det här är seriös Syrah och förutsättningen för den härliga kombinationen av slankhet och koncentration stavas garanterat lågt uttag.”

Se:
http://vineuse.blogspot.com/2008/11/alain-voge-cornas-les-vieilles-vignes.html

2005, Les Boucauds, Claude Riffault, Sancerre
För ett antal år sedan drack vi en del Sancerre, då syran, frukten och elegansen ofta var tilltalande (särskilt som vi på 90-talet ju drack en del ekade-Aussie-chardonnays som varken hade syra, frukt eller elegansJ). Sedan gick tiden och vi försökte hitta chardonnay med syra, frukt och elegans – ibland lyckades vi, men oftast inte. Nu var det iallafall dags igen för en Sancerre igen efter att ha köpt en halvlåda på Tryffelsvinens entusiasm för denna helt okända (för vår del) producent. Färgen är ljust vit med lite gröna toner. Doften är medelfyllig med syra, grön frukt och viss elegans. Inga svartvinbärsblad, krusbär eller liknande. Smaken är bra med fin mineralitet och hög syra, utan att vara märkvärdig. Rätt bra, men kanske lite endimensionell. Vi sparar nog resterande flaskor till nästa sommar iaf.

Cornas 1999

Vår första Cornas var Chapoutiers årgång 1990 inköpt till ”nedsatt pris” på SB i Skärholmen ca år 1995. Sedan dess har vi köpt flera årgångar och för det mesta druckit dem med ganska lång lagring, så även kvällens vin som är den andra 1999an som får sätta livet till. Färgen är ganska ”svart i mitten” och tydligt orange-brun i kanten. Doften är medelstor, komplex, mogen med ganska typisk nord-Rhonsk Syrah-toner av bla tjärpastill, viol, charkuterier och mörk, röd frukt. Smaken är mycket god, med fortfarande ganska höga syror medan tanninerna håller sig i bakgrunden. Det mesta av frukten är mognat och vi finner mognadstoner som lite multna löv, en aning tobak och faktiskt lite apelsin och en gnutta choklad. Inget vin som förändrar världen, men mycket gott och helt i vår smak, även om någon tidigare flaska (var det 1998 eller 1995?) kanske var ännu bättre.

Under veckan som gick har vi även druckit d’Arenbergs The Stump Jump 2006, en GSM-blend från olika gårdar och vinlotter som d’Arenberg på olika sätt får tag på. Vi drack vinet på konferens i våras och det gav mersmak. Nu har vi druckit ett par flaskor under sommaren och intrycken är ganska likformiga: ett intressant vin som smakar som man förväntar sig av en ”budget-C9dP-wannabee-from-downunder”. Ganska stor doft, en aningen fläskig men både smak och doft är klart bra efter en timme eller två i glas.

En 1999 Tenute Marchese Antinori, Chianti Classico Riserva fick även farfar att bevekas; ”inte så dumt faktiskt...” Helt mogen, med brunröd kant, medelstor italiensk mogen doft och en ganska lång, slank, mogen smak med tydlig Chianti-karaktär. Gott och dags att korka upp.