Här följer noteringar ur minnet från ytterligare några viner som konsumerats hos G&Es farmor och farfar på landet.
2001 Fourcas-Hosten, Listrac Medoc
Ett ganska typiskt stramt Listrac-vin som går fint att dricka nu, bara man har viss tolerans för stramheten. Inget jättevin, men fin bruks-Bordeaux. Lagras med fördel ett par år till.
2001 La Salle de Poujeaux, Moulis Medoc
Det Merlot-dominerade andravinet från Ch Poujeaux. Här är färgen lite ljusare och ganska tydliga tegeltoner. Doften är lite större och med mer starkvin och mognad. Smaken är lite lättare och klart mognare, tanninerna är nästan helt utmognade. Lite mer tillgängligt en kusinen från granndistriktet, men även helt moget och snarast i början av utförsbacken, likväl klart gott och drickvänligt.
2005 Argento CabSauv, Mendoza
Både farfar och syster och svåger har en viss koppling till Argentina och vi tycker ofta att vinerna från Argentina har lite mer karaktär (möjligen terroir) än grannarna från Chile. Argenton är ett relativt billigt och publikt vin som fått ett år eller två på rygg. Resultatet är klart godkänt med druvtypisk svartvinbärsfrukt, rätt bra längd och viss mognad och komplexitet. Svågerns favorit.
2006 The Laughing Magpie, d'Arenberg
En modern Shiraz-Viogner blend som köptes våren 2008 för rimliga ca 150 kr. Mer kraft, syra, frukt och tannin än Argenton (som man kan förvänta sig). Även mer längd och viss komplexitet. Gott tycker faktiskt alla, även om farfar bara dricker ett glas.
Visar inlägg med etikett Cabernet Sauvignon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cabernet Sauvignon. Visa alla inlägg
tisdag 4 augusti 2009
söndag 10 maj 2009
Chardonnay & Cabernet Sauvignon
Vi gillar klassiska viner, vit Bourgogne och röd Bordeaux... problemet är bara att det (oftast) är ganska dyrt att dricka goda sådana viner. Vi försöker därför att emellanåt prova viner från "nya världen" gjorda efter dessa klassiska recept, här är två goda:
2006 Voss Estate Chardonnay, Martinborough, NZ (köpt på SB rea för ca 135 kr)
En härligt halmgul färg, ganska stor doft med rätt typisk mogen frukt (gula plommon, lite ananas) och lite smör, och en god, mogen smak med bra längd och balans och en liten, men angenäm bitterhet. När temperaturen stiger blir smörighet ganska tydlig, och en doft av rostade popcorn/nötter. Betydligt slankare och bättre balans än många andra nya-världen-chardonnayer, utmärkt matvin. Hade det funnits fler hade vi köpt.
Svensk importör (ta gärna hem fler):
http://www.jpcwines.se/
Citat från Voss Estates website:
"Voss Estate Vineyard is a family owned producer in the wine village of Martinborough - just one hour's drive from Wellington, the capital of New Zealand. Established in 1986 by Pinot noir enthusiasts Annette & Gary Voss, their highly focused approach remains hands-on, from managing the vineyards through to making and marketing the wines"
Till helgens biff med fyllning med ost, senap och skinka så drar vi korken ur en 2002 Clos du Val, Oak Vineyard, Stags Leap District Napa Valley. Efter en 30-40 min i karaff doftar och provar vi. Färgen är ganska tät mörkröd med stråk av blått och purpur. Doften är fortfarande lite knuten, men lovande. Smaken är till att börja med ganska stram och vi undrar om vi är för tidigt ute? Frukten är mörk och fin, med någon ton av god mörk choklad från faten. Vinet utvecklas hela kvällen och efter en 3-4 timmar är det jättegott, med den där härliga Napa-frukten och en utmärkt balans från finkorniga tanniner och en bra syra. Faktiskt ett av de allra godaste vinerna vi druckit denna vår. Inget direkt billigt vin, men vi tror ändå att flertalet 400-kronors Bordeauxer skulle få en tuff match. Vi upplever 2002 Clos du Val som nästan lika bra som betydligt dyrare Napa-cabbar (Togni, Spottswoode) och bättre än tex Newtons The Puzzle som vi provade för en tid sedan. Rekommenderas.
2006 Voss Estate Chardonnay, Martinborough, NZ (köpt på SB rea för ca 135 kr)
En härligt halmgul färg, ganska stor doft med rätt typisk mogen frukt (gula plommon, lite ananas) och lite smör, och en god, mogen smak med bra längd och balans och en liten, men angenäm bitterhet. När temperaturen stiger blir smörighet ganska tydlig, och en doft av rostade popcorn/nötter. Betydligt slankare och bättre balans än många andra nya-världen-chardonnayer, utmärkt matvin. Hade det funnits fler hade vi köpt.
Svensk importör (ta gärna hem fler):
http://www.jpcwines.se/
Citat från Voss Estates website:
"Voss Estate Vineyard is a family owned producer in the wine village of Martinborough - just one hour's drive from Wellington, the capital of New Zealand. Established in 1986 by Pinot noir enthusiasts Annette & Gary Voss, their highly focused approach remains hands-on, from managing the vineyards through to making and marketing the wines"
Till helgens biff med fyllning med ost, senap och skinka så drar vi korken ur en 2002 Clos du Val, Oak Vineyard, Stags Leap District Napa Valley. Efter en 30-40 min i karaff doftar och provar vi. Färgen är ganska tät mörkröd med stråk av blått och purpur. Doften är fortfarande lite knuten, men lovande. Smaken är till att börja med ganska stram och vi undrar om vi är för tidigt ute? Frukten är mörk och fin, med någon ton av god mörk choklad från faten. Vinet utvecklas hela kvällen och efter en 3-4 timmar är det jättegott, med den där härliga Napa-frukten och en utmärkt balans från finkorniga tanniner och en bra syra. Faktiskt ett av de allra godaste vinerna vi druckit denna vår. Inget direkt billigt vin, men vi tror ändå att flertalet 400-kronors Bordeauxer skulle få en tuff match. Vi upplever 2002 Clos du Val som nästan lika bra som betydligt dyrare Napa-cabbar (Togni, Spottswoode) och bättre än tex Newtons The Puzzle som vi provade för en tid sedan. Rekommenderas.
söndag 5 oktober 2008
Höstmiddag med viner från Bordeaux
Vi har A’s studiekompisar med respektive på middag och vinprovning. Serverar kalvstek med kantarellrisotto, rödvinssky och en sallad på haricort verts, tomater och rödlök. Efter det en ostbricka med fikonmarmelad och hembakt Pain de Epice. Kvällen inleds med en liten provning. Alla vinerna öppnas i god tid, och vin 2 och 3 får 1 timme i karaff.
Vin 1:
Röd färg, ganska stor doft. Upplevs ganska tät, god och relativt lättdrucken, särskilt i jämförelse med Vin 2 och 3.
Facit: Camberley 2003, Cabernet-Merlot, Stellenbosch
Vin 2:
Mörk röd, tät färg. Till en början lite knuten doft och smak med lite mörk, bitter choklad. Gott, men ingen favorit utan mat.
Facit: Haut-Carles 2004, Fronsac
Vin 3:
Röd färg, medelstor doft, ganska mogen och med viss komplexitet. Någon säger ”dill”, en annan "strävt trä". Smaken är ganska sträv till att börja med, absolut ett matvin.
Facit: Ch Maucaillou 2000, Moulis
Vin 4:
Mörk rödblå tät färg. Stor doft med svarta vinbär och lite mint. Stor, lättgillad smak med samma svarta vinbär, mint och lite läder. God mogen Aussie-cab. Lätt att dricka även utan mat.
Facit: Grant Burge Shadrach 2001, Cabernet Sauvignon.
Innan maten, dvs med ganska kort tid i karaff/glas så är Vin 1 de flesta favorit, även om vi har klara misstankar att Vin 2 och 3 kommer att bli ganska mycket bättre till maten. Till maten (efter ca 1,5 timme i karaff/glas) så är det en fråga om personlig preferens, några föredrar 1, några 2 och någon 3. Vin 1 tar å ena sidan slut först, å andra sidan lämnar det minst kvardröjande doft- och smakspår i minnet. Haut-Carles utvecklas hela kvällen och efter en 6-7 timmar är vinet mycket gott med en lång, mycket god smak av modern vinmakning från högra stranden och en tydlig (jättegod) chokladton. Vintresserad är ju trots allt ändå en ”sucker” för mogen Medoc, och efter ca 3 tim så levererar Ch Maucaillou en mycket god medelklass-Medoc med finkorniga tanniner, lite stall, lite apelsin, svarta vinbär, lite tobak och en aning kola. Mycket gott, långt och balanserat. Haut-Carles är något helt annat; modernt och förföriskt. Sammantaget fyra mycket goda och sinsemellan ganska olika viner som alla dock levererar på en hög nivå.
Till ostarna kommer även en halva 1988 Taylors Quinta de Vargellas fram. Det smakar bra, sirligt och moget men bottensatsen har inte lagt sig ordentligt (trots över 2 dygn i upprätt läge) och de 4 rödvinerna har både höjt stämningen och möjligen sänkt perceptiviteten något, så portvinet kommer inte riktigt till sin rätt. En mycket trevlig och smaklig kväll!
söndag 15 juni 2008
En innehållsrik vecka...
Veckan börjar med utgång med gamla kompisar på måndagen. Vi hamnar på ”Kungsholmens ponton”, ett ställe i Melker Anderssons krogimperium. ”Oxrygg” från träkolsgrillen smakar bra. Börjar med ett glas ”Graham Beck, 2003 The Coffeestone Cabernet Sauvignon”. Alldeles för varmt och därmed svårbedömt. Vi tar in en flaska australiensisk Syrah från producenten Plantagenet – Omrah och ställer den i en ishink. Klart bättre!
På torsdag är det vinprovning med jobbet ”3 x Cabernet Sauvignon”:
Dourthe “La Grand Cuvée 2005”, Bordeaux (SB 99319)
60% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot
Mörkröd färg. Stor, förvånansvärt god utvecklad doft med lite rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, lite röd frukt och ceder. En relativt stram smak med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, kaffe, och kanske lite choklad. Synnerligen god Bordeaux för 100 SEK!
2005 Peter Lehmann The Barossa Cabernet Sauvignon, Australien (120 SEK SB 16477)
100% Cabernet Sauvignon
Mörk, röd färg. Fruktig, utvecklad doft med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, eukalyptus och kokos. Mycket fruktigt, utvecklat vin med rostad fatkaraktär. Ganska typisk ”aussie”, inte riktigt vår påse, men helt OK för den som gillar stilen. Några var mycket positiva!
Max 2004, Sydafrika, Stellenbosch (189 SEK SB 98803)
En blandning av huvudsakligen Cabernet Sauvignon och Merlot från ett litet “Boutique winery – Miles Mossop Wines”. Mörk, tät röd-blå färg. Stor, god ganska komplext fruktig doft. Mycket god och lång smak med mörk frukt, balanserad fatkaraktär och viss komplexitet. Kvällens favorit för de flesta (men långt ifrån alla). Rekommenderas till alla som gillar Cabernet-baserade viner från varma jordar, men som inte riktigt fördrar rökigheten som finns hos många viner från Sydafrika, eller den lite speciella aussie-mint-svartvinbärs-fat kombinationen som ibland återfinns i Australien.
Fredag var Bröllopsdag och finmiddag på restaurant Leijontornet. De har en vinlista med imponerande bredd och djup, utom just Saint-Julien (som råkar vara mitt favoritdistrikt). Menyn är en 5-rätters (förrätt, varmrätt och efterrätt samt två mellanrätter). Alla rätterna är mycket arbetade med komplexa råvarukombinationer, och kräver utan tvekan stor skicklighet i köket. De fokuserar en del på närproducerat (eller åtminstone på ursprunget) i råvarorna. Ganska knepigt att välja ett eller möjligen två viner som passar till allt. Vi väljer därför vinpaketen, även om en Ch Clerc-Milon 2000 ser lockande ut. Priserna är generellt höga eller mycket höga, men det finns några undantag. Vi får dricka mogen Bordeaux hemma istället. Vinpaketen visar sig vara ett gott val, inte så märkvärdiga viner men samtliga passar väldigt bra till maträtterna och skapar harmoni. En kväll att minnas.
På torsdag är det vinprovning med jobbet ”3 x Cabernet Sauvignon”:
Dourthe “La Grand Cuvée 2005”, Bordeaux (SB 99319)
60% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot
Mörkröd färg. Stor, förvånansvärt god utvecklad doft med lite rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, lite röd frukt och ceder. En relativt stram smak med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, kaffe, och kanske lite choklad. Synnerligen god Bordeaux för 100 SEK!
2005 Peter Lehmann The Barossa Cabernet Sauvignon, Australien (120 SEK SB 16477)
100% Cabernet Sauvignon
Mörk, röd färg. Fruktig, utvecklad doft med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, eukalyptus och kokos. Mycket fruktigt, utvecklat vin med rostad fatkaraktär. Ganska typisk ”aussie”, inte riktigt vår påse, men helt OK för den som gillar stilen. Några var mycket positiva!
Max 2004, Sydafrika, Stellenbosch (189 SEK SB 98803)
En blandning av huvudsakligen Cabernet Sauvignon och Merlot från ett litet “Boutique winery – Miles Mossop Wines”. Mörk, tät röd-blå färg. Stor, god ganska komplext fruktig doft. Mycket god och lång smak med mörk frukt, balanserad fatkaraktär och viss komplexitet. Kvällens favorit för de flesta (men långt ifrån alla). Rekommenderas till alla som gillar Cabernet-baserade viner från varma jordar, men som inte riktigt fördrar rökigheten som finns hos många viner från Sydafrika, eller den lite speciella aussie-mint-svartvinbärs-fat kombinationen som ibland återfinns i Australien.
Fredag var Bröllopsdag och finmiddag på restaurant Leijontornet. De har en vinlista med imponerande bredd och djup, utom just Saint-Julien (som råkar vara mitt favoritdistrikt). Menyn är en 5-rätters (förrätt, varmrätt och efterrätt samt två mellanrätter). Alla rätterna är mycket arbetade med komplexa råvarukombinationer, och kräver utan tvekan stor skicklighet i köket. De fokuserar en del på närproducerat (eller åtminstone på ursprunget) i råvarorna. Ganska knepigt att välja ett eller möjligen två viner som passar till allt. Vi väljer därför vinpaketen, även om en Ch Clerc-Milon 2000 ser lockande ut. Priserna är generellt höga eller mycket höga, men det finns några undantag. Vi får dricka mogen Bordeaux hemma istället. Vinpaketen visar sig vara ett gott val, inte så märkvärdiga viner men samtliga passar väldigt bra till maträtterna och skapar harmoni. En kväll att minnas.
Lördagmiddag med svärföräldrarna. Vi börjar med en Ch Camensac 2001, Haut-Medoc (SB 96080) från juni-släppet. Färgen är tät mörkröd med lite blåa toner. Doften är lovande med fin mörk frukt, lite fat, kaffe och en del tobak. Smaken känns däremot lite knuten och en aning kärv. Inget ”fördrinksvin”. Förmodligen kommer lagring i ett par år att göra susen. Söndag kväll är doften ännu lite bättre, och smaken något bättre, men inte lika fräsch som kvällen innan. Rekommenderas, men främst för Bordeaux-tokar. Sedan kommer veckans (kanske?) vinhöjdpunkt: 1995 Chateau Magdeleine, Premier Grand Cru Classe, Saint-Emilion. Detta är tredje och sista flaskan som inköptes på SB för snart 10 år sedan. Vinet får 30 min i karaffen. Färgen är rödbrun och primärdoften innehåller både en liten unkenhet och lite starkvinston, är vinet redan över kanten? Smaken är helt OK, ganska slank och man identifierar lätt ”mogen Bordeaux”, men borde det inte vara bättre än så här? Vi äter upp maten och vinet smakar bra till den marinerade kycklingen. Det sista halva glaset är absolut bäst; här kommer både längd och komplexitet fram mycket bättre. Lite orientaliska kryddor och något som både doftar och smakar jättegott lite tryffelaktigt! Så här ska det smaka. Nedrans att man inte hade mer kvar. Nåväl, en sällsynt innehållsrik vecka blev det iallafall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
