Första vinveckan 2013

Har innehållit en del kul viner faktiskt (trots att det är januari). En trivsam vinmiddag hemma hos munskänkskompisen J inleddes med fem blinda glas. Genomgående tema var: ganska intensiv rödfrukt, lite kryddlåda och en lite varierande fatbehandling (bitvis tydligt chokladiga lyxfat) samt bra längd. Inga druvtypiska markörer. Vi gissar runt på tema, från Californien till Italien nämns. Alla har fel - det är fem glas modern Rioja! Verkligt kul att prova. Samtliga glas utvecklas rejält med tid och luft. Sedan kommer en flight till med vissa likheter, men nästan större skillnader: mörkare frukt, ännu modernare vinmakning, mer extraktion, ja mer av allt (inte minst tannin och fat). Även denna gång gissas det friskt och varierat. N. sätter att glas 1 och 4 har några tydliga likheter (doftar smörkakor med mandel; eller "cookie-dough"). Jag lutar först åt några Californiska kultviner vars exklusiva fatbehandling kan dofta så. Men kommer sedan fram till Ribera del Duero - och det visar sig vara rätt. Här finns bla en 2005 Aalto PS med (glas 4) och glas 1 är därmed 2006 Aalto. En klart häftig flight till, stort tack till J för förnämligt arrangemang! Lärdomsnotering (1) till mig själv: intensivt kryddig frukt, med moderna fat och inga andra tydliga druvmarkörer => Tempranillo och Spanien.

Sedan var det fredagskväll och (som vanligt) i all hast rycker jag fram en 2004 Durfort-Vivens från Margaux och häller i karaffen. Första intrycket efter en 15-20 minuter är inte så kul: knutet, kärvt och grönt. Nästan så jag börjar tänka TCA - fast doften är det inget fel på - den är bara stängd. Så vi äter och dricker lite försiktigt, och längre fram på kvällen (mot slutet av "På Spåret" :-) dvs med dryga 2 timmar i karaff så får vi en skön metamorfos - vinet öppnar upp och blir tillgängligt med fin frukt (svarta vinbär och björnbär), en fin tobakston, lite läder och en gnutta starkvin, riktigt bra längd, snygga tanniner och balans (kärvheten är som bortblåst). Lärdomsnotering (2) till mig själv: Durfort-Vivens är ordentligt cabbe-dominerat och behöver luft&tid!

Middag hemma hos fam E är alltid trevligt - och här fick vi bla 2009 Dom Saint Préfert, Reserve Auguste Favier från Ch9. Riktigt smarriga grejer! En 2009 Clos Floridene Blanc smakade också utmärkt bra till fin torsk med klassiska tillbehör.

Intensiv vecka

Veckan som gått har varit intensivare än vanligt, både privat och på jobbet, med bla terminsavslutningar av olika slag. Några buteljer hyggligt vin har även slunkit ned. En skön helhetsupplevelse var bröllopsdagsmiddag på Ulriksdal med en bra trerätters och en flaska 2000 Ch Ferrand från Pomerol som smakade riktigt bra; mogen "bruks-Pomerol" som nog bör drickas relativt snart för denna var rejält utvecklad med lite torra tanniner och en aning soja. 2009 Clos Floridene från Graves bjöd en annan kväll på skön, ung och elegant medelklass-Bordeaux. Klar rekommendation!

2009 Seehof Westhof Kirchspiel Riesling var heller inte dålig, även om förväntningarna kanske var en aning höga tack vare hyllningskören i bloggosfären. 2004 Clos Oratoire, St Emilion är tät och mörkchokladig med lite espresso från faten. Kanske inte i allra bästa drickläge just nu, en butelj för något år sedan var fruktigare och lite mer omedelbart givande. 2010 La Curio, The Nobile, 70% grenache och 30% shiraz från McLaren Vale smakade bättre och bättre för varje klunk. Slutade som den kvällens favorit.

2005 Princeps (Castello Regine) från junisläppet verkade lovande med en kul och komplex typiskt italiensk nos, men spretade lite i smaken, särskilt när den stod bredvid eleganta 2009 Clos Floridene.

Snart måndag igen, och nio arbetsdagar kvar till semestern - det ser vi fram emot!