Masseto 05 och vidare

G75 har fyllt jämnt, och har därför den goda smaken att bjuda in till brakmiddag med vinpaket. Det blir ett hedonistiskt sjöslag, så att man öht kan skriva idag är enbart tack vare en spottkopp. Vissa kvällar är det jobbigare än andra att spotta, men dels så kan man uppleva även de sista vinerna, dels så blir dagen efter lite mindre dagen efter!

Kock-Johan och (numer) fru G75 ordnar mat som i både mängd och kvalitet är på en väldigt hög nivå. Så här gick det till:

Inledning: Krug Rose och Johans ammisar. Väldigt bra, särskilt fint gick rosen ihop med lite rödlöksmarmelad och ankleverterrine.

A) Tre blinda "strama skumpor" med råstekt kungskrabba.
1998 Comtes de Champagne är som väntat en krämig Blanc-de-Blancs med perfekt syra, snygg kafferost och fin längd. Väldigt väldigt god (95), näst bäst i flighten och vi spikade vin och producent, men trodde året var 2002.
2000 Krug är lite svårare att sätta fingret på, inte samma "Krug-power" men den växer fint i glaset så länge det finns något kvar (93).
1997 Salon är grymt bra med otrolig längd och balans, bäst med knapp marginal (96).

B) Två blinda "kraftiga skumpor" med kalvtartar och gulbetskräm
1995 Clos de Goisses - öppnade lite tveksamt, men utvecklades fint i glaset till en trevlig och bra mogen toppskumpa - utan att riktigt glänsa (92-93).
2002 Selosse - ett verkligt maffigt vin med mycket typiska Selosse-aromer av hyacinter och pelargoner. Oerhört bra, men jag föredrog ändå 97 Salon och 98 Comtes i förra flighten (enbart en fråga om smakpreferens) (94-95). Vi spikar producent, men inte år.

C) Tre blinda vita med hälleflundra, ostron och musslor
Ännu en knäckande bra rätt från Kock-Johan!
2011 Cos d’Estournel Blanc - här viskar T (vit bdx?) och polletten trillar ned direkt. Vinet är mycket ursprungstypiskt med sin Sauvignon Blanc - Semillon blend, snygg fathantering. Mycket gott! (92-93)
2010 Keller G-Max, Riesling. Först blir jag inte klok på vinet alls, men med lite luft och ett Riesling-glas så är druva och ursprung mycket tydlig! Det är nog den allra största Riesling jag druckit, växer hela tiden i glaset - extremt svårspottat! (95-96)
2010 Clos de la Barre, Meursault, Comte Lafon. Fatad chardonnay känns som en självklar gissning, men frågan är varifrån? Vi landar i Bourgogne och Meursault, men producent och vingård är inte så lätt. Otroligt bra vin - och vilken man föredrar av denna och G-Max är bara en fråga om preferens. Till hälleflundran tycker jag denna är aningen godare, på egen hand förmodligen G-Max. (95-96)

D) Två mogna röda och iberico bourguignon med tryffel
1994 Musigny, Comte de Vogüé
Ett legendariskt vin, som levererar fint trots den svåra årgången (93-94).
1989 Mazy-Chambertin, Joseph Roty. Denna är knepigare, med en lite "gammel-bordeaux-murkenhet" direkt ur flaskan. Det vädrar ur - och fram träder ett mörk-mustigt rödvin som bordet har svårt att placera rätt. Det gissas på såväl Bordeaux, Piemonte och Norra Rhone. Gott och intressant, men kanske inte möter förväntningarna riktigt (91-92). Maten är makalöst god, alla smackar och närmast slickar tallrikarna för att få upp all finriven australiensisk vintertryffel.

E) Två kraftiga röda med entrecote, savoykål-sallad och parmesan
2007 Redigaffi, Tua Rita (100% Merlot). Här är hela bordet upplurat på läktarna. Vi tror alla på en modern topp Napa Cab (Bond, Ovid). Ganska yvig fathantering och lite sötlakrits men väldigt gott (94-95). Enda problemet är nästa glas... 
2005 Masseto. Holy smoke vad bra det är. Skimrande ren frukt, fina mineraler och fullkomlig längd och balans. Ospottbart. Kvällens vin för undertecknad. Minst 97 poäng!

F) Två söta och persikotarte
Egentligen är vi alldeles mätta nu, alla de tre sista rätterna är av normal varmrättsstorlek. Men persikotarten är underbar så det är bara att äta. Vinerna till är helt magiska de också:
2007 d'Yquem - lite sötare och elegantare. Ren hedonism i flytande form (96+)
2007 de Fargues - lite kryddigare och komplexare (95-96).

Gunnar, Monica och Johan - tack för en makalös mat&vin-fest! Den kommer att gå till historien. Jag ser redan fram emot nästa gång :-)
 

2006 Jobard Blanc

Klassisk rödtunga med vitvinssås får sällskap av en lika klassisk 2006 Domaine Remi Jobard Bourgogne Blanc. Gul-grön färg, medelstor (lite knuten) doft med gröna äpplen. Rik smak med mer frukt och en redig syra (lite åt chablis-hållet) och en hel del steniga mineraler, faten är väl integrerade. Förvånansvärt ungdomlig fortfarande. Utmärkt matvin till rödtungan.

2009 Saint-Romain & 2007 Rieussec

Middag hos fam E. som bor i närheten, har barn i samma ålder och alltid ordnar god mat och dryck! Det livar verkligen upp en regntung helg när det där ordet ni vet, det där som börjar på h... blir alltmer oundvikligt.  Denna kväll inleds med skön skumpa från Alexander Bonnet, och sedan blir det kantarellmackor med lagom fatad chardonnay från Sydafrika (Sterhuis). Huvudrätten är fläskfile med god svampsås - och till det två röda bourgogner från det tillgängliga året 2009:

A) Bourgogne Rouge Cuvée Saint-Nicolas Patriarche (SB 5471) 179 kr
B) Saint-Romain Domaine Taupenot-Merme (SB 90584) 229 kr
Båda vinerna är typiska för druva och ursprung med rödbärig Pinot-frukt och viss kryddighet.  Cuvée Saint-Nicolas är lite bärigare och rundare, med snällare syra och tanniner; medan Saint-Romain har tydligare struktur och mineral; mer komplexitet och längd. Båda vinerna utvecklas hela kvällen i glaset, jag upplever att Saint-Romain har ett visst försprång redan från början - och det utökas med mer luft och till slut är det en riktigt fin pinne!

Till efterrätten plockar P. fram en halva 2007 Rieussec - och här lyfter det direkt! En väldigt god, rik, intensiv gyllene nektar med begynnande utveckling och komplexitet. Alla beståndsdelar finns för en stor Sauternes - riktigt gott och intresseväckande idag, och säkert en utvecklingskurva många år framåt i tiden. Klar rekommendation för alla som gillar Sauternes (Château Rieussec SB 96807 295 kr). Stort tack till fam E. för en jättetrevlig och välsmakande kväll!

2004 Côte de Nuits-Villages, Dom Gille

Middag på landet hos G&Es farfar och farmor, och till klassisk köttfärslimpa letar jag fram en lätt och mogen Bourgogne, 2004 Côte de Nuits-Villages från Domain Gille. Vi får en pinot-typiskt granatröd transparent färg; en skönt utvecklad doft med hallon, orientaliska kryddor och lite utveckling (skog!). Smaken är också ganska lätt, sirlig och utvecklad. Syran och helheten är fint balanserad. Börjar kanske närma sig början på utförsbacken, men är precis det vi söker denna kväll och funkar alldeles utmärkt till maten.

Senast provad här (liknande intryck):
http://vintresserad.blogspot.se/2010/11/2005-langhe-nebbiolo.html

Intensiv vinvecka

Veckan började med sortimentsprovning hos kalifornien-specialisten Vinopia. Här finns många godsaker för den som gillar stilen med stor, yppig och tät frukt. Nästan allt är väldigt gott, och (inte oväntat) är de moderna cabbarna från bergslägen de allra intressantaste. Några viner är verkliga uppenbarelser, så bra att man blir mörkrädd! 2009 Au Sommet (Atlas Peak), 2009 Buccela, 2009 Peter Michaels "Les Pavots", 2006 Elivette Spring Mountain, 2008 Ovid, och även 2008 Sinatra Estates är förföriskt bra. Vinerna i lite mer normal prisklass som provades på Vinordic var alla bra även denna dag (bla. 2008 Genuine Risk, 2009 Recluse Donkey&Goat, 2007 Deering Cab). De vita är möjligen inte lika jämna i min smak, men tex 2009 Savoy från Radio Coteau och 2009 Brosseay Donkey&Goat har en balans mellan frukt, fat, syra och mineral som gillas!
Vidare mot ett snabbt stopp på Argentinadagen. Här finner vi många goda och fruktiga unga Malbec-viner som smakar bra, men förstås lite enkla jämfört med Vinopias tungviktskalifornier.
Munskänkarnas champagneprovning var trevlig, god och lärorik. Se gärna:
http://vinare.blogspot.se/2012/05/champagne-med-munskankarna.html
för mer info.

Någon dag senare var det dags att gräva ett riktigt djupt hål i plånboken av lärdomsslantar, på VinUnics DRC-middag. Sammanlagt sju DRC 2009 provades under andakt. Kortfattat kan man säga att de smakade mycket bra idag med en härligt intensiv rödbärig pinotfrukt, sköna mineraler och fina orientaliska kryddor. Naturligtvis är dessa viner tokunga, och kanske inte riktigt motiverar sina fyrsiffriga prislappar idag, förhoppningsvis får man möjlighet att prova något av dem om 15 år - då får vi se! Verkligt trevlig (och förvånansvärt tillgänglig) var 2004 Roederer Cristal, som serverades till ett antal små och mycket smarriga tilltugg på verandan medan solen sken över Stockholms vatten.

Långhelgen tillbringade vi på Västkusten hos släkten och med en försvarlig mängd flaskor packade på olika ställen i bilen. De skulle räcka till dryga tre middagar. Bla provade&drack vi: NV Vilmart Grande Reserve (magnum) - synnerligen trevlig aperitifskumpa, även om de finare cuvéerna är betydligt komplexare. 2000 Crozes Hermitage (magnum) från B.Chave - mogen rödfruktig och utvecklad, uppskattades mycket av alla gästerna, 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc - god och rättfram Haut-Medoc i modernt fruktdriven stil. 2004 Cerbaia Brunello - klassisk piptobaks-brunello. 2005 Ch Le Doyenne - alltid rätt. 2005 Glaetzer Bishop - svågern gillar bra Aussie-shiraz så denna tog slut fort! På den vita sidan så provade vi bla. 2010 Pouilly-Fuissé, Georges Burrier (SB 2756) som gav mersmak med fin balans mellan frukt och fat, fräscha gula frukter (plommon, äpple, aprikos) samt bra syra och längd. Klart bättre än de flesta vita standard-bourgogner (även om Vincent Girardins Cuvée Saint-Vincent för nästan exakt samma pengar spelar i samma liga). Ett bra slut på en intensiv vecka!

Briljant från Bourgogne

Pinot Noir är inte direkt hemmaplan för Vintresserad, även om det förstås blivit en och annan genom åren. När då möjligheten dyker upp att både få prova ett antal viner med utveckling och dessutom tillsammans med utmärkt mat så gäller det att passa på. Här följer korta noteringar om vinerna.

2006 Beaune 1er cru Greves, blanc
Medelfyllig och elegant, en söt gulfruktig doft och en helt torr smak med skön frukt och snygga fat. Väldigt gott och köpläge för den som uppskattar enkla nöjen!

2003 Meursault var betydligt tyngre, och en gnutta oxiderad. Häftig, komplex och god.

1998 Puligny-Montrachet 1er cru Les Combettes upplevde jag som allra bäst i flighten med suverän balans och längd.

Nästa vita flight omfattade tre tungviktare:

1997 Chassagne-Montrachet 1er cru Ruchottes
Rik, komplett, nötig, utvecklad, enastående god och i perfekt balans idag, bäst i flighten.

2003 Batard-Montrachet Grand Cru
Otroligt rik och komplex smak, ändå lite märkt av det varma och svåra året.

1978 Corton-Charlemagne Grand Cru
Mycket utvecklad, rik smak med lemoncurd och en gnutta (god) kittost! En av kvällens häftigaste vinupplevelser. Drick upp relativt snart tror både jag och de rutinerade rävarna runt bordet.

Vidare till första röda flighten:

2006 Gevrey-Chambertin, 1er cru Clos Saint-Jacques
Initialt lite knutet, efter en stund så får vi en finfin pinne med den där patenterade kombinationen av rödbärig frukt, kryddor, syra och elegans som bara (?) en bra röd Bourgogne kan erbjuda. Min favorit i flighten.

2003 Beaune Clos des Ursules
Läcker och häftig med utveckling (skogssvamp, undervegetation) och lingonsyrlig frukt. Ändå lite funky och årgångsmärkt.

2001 Latricieres-Chambertin Grand Cru
Tunga saker från en ganska liten skörd. En rikare och tätare smak med betydligt mer struktur. Ganska stram och tanninerna är kanske lite för framstående idag. Kom igen om tio år eller så.

2000 Moulin-a-Vent Clos de Rochegres
Denna var verkligt kul, frukten och strukturen är riktigt bra och står väl uppemot sina kusiner från norröver. Silkig munkänsla, en aning kolaton, skön rödbärig frukt och fin utveckling och balans. Faktiskt det näst godaste vinet i flighten idag!

Så till den sista flighten, med röda tungviktare:

1997 Pommard 1er cru Epenots
Direkt apbra! Ännu ett vin med vidunderlig balans (frukt, syra, utveckling, elegans) och den lite rikare strukturen från Pommard.

1983 Chapelle-Chambertin Grand Cru
Ett fantastiskt moget och utvecklat vin. Bör nog drickas inom en inte alltför avlägsen framtid. Hamnade lite i bakvattnet av nästa vin.

1976 Corton-Pougets Grand Cru (magnum)
Åfytusanjävlars vad bra! (ursäkta språket) - detta måste vara ett av de bästa viner jag provat (1982 Latour är ännu lite bättre, ifall någon undrar) med en härligt utvecklad doft som man kan sitta och sniffa på länge. Söt pinotfrukt inbäddad i sandelträ, orientalisk kryddlåda och en mängd andra subtila noter av utveckling. Smaken är ännu lite bättre med perfekt balans och utmärkt längd.

Maten passade utsökt till varje vinflight. Alla vinerna kom från firma Jadot. En mästerlig och helgjuten mat&vinupplevelse, och dessutom hade vi väldigt trevligt runt bordet! Ett särskilt stort och varmt tack till Cattis&Co på VinUnic som ordnat!

Fler intryck (och mer detaljer)
http://vinare.blogspot.com/2012/02/jacques-lardiere-och-louis-jadot.html

http://caferotsunda.blogspot.com/2012/02/esperanto-den-27-februari.html

En otrolig kväll...

Det händer att Vintresserad rör sig söder om stan - men inte så ofta nuförtiden. Trots en uppväxt i t-banan så finns en del okända fläckar på t-banekartan. Denna kväll kliver vi av gröna linjen på station Svedmyra, såvitt jag minns för första gången. Det är vinvännen M. som dragit ihop åtta vintokar för variant på BYOB med uppmaning att det skall passa (eller iaf vara drickbart) ihop med en viss maträtt. Fyra maträtter gånger två viner bör ge åtta flaskor, altså en per vingalning... nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig; så slutavräkningen summerar till tjugofyra flaskor... och åtta galningar... you do the math. Hustrun skall iväg på repetition med kören morgonen efter kl 07.30, det blir en aningen tung dag. Nåväl - över till väsentligheterna. Alla vinerna serveras förstås blint, luftning och temperering sköter var och en.

Aperitif: sashimi-lax och gåsleverpastej-mackor:
1996 Palmer Millésime champagne (magnum)

Rik och kalasgod med stor och tydlig utvecklad "kafferost-doft". Visst är det en aning grovkorningt jämfört med toppskumpa - men ändå extremt god!
2007 Zilliken Saarburger Rausch, Kabinett (mitt vin)
Ett helt annat vin; en finstämd och elegant kabinetts-Riesling med skön frukt, viss utveckling, bra balans och behagligt låg alkohol. Passade utmärkt till laxen, men hamnar förstås lite i bakvattnet av champagnen som är betydligt mer "högljudd".

Förrätt: svamp-pasta Tajarin ala Piemonte
Här skänks tre vita:
1999 Meursault, Les Perrières, O.Leflaive
Denna är ganska svår och vinet visar sig behöva en lång startsträcka (faktiskt fyra timmer ska det visa sig!) med en först knuten och reduktiv doft (jag säger "avlopp" till S. förskräckelse). Smaken är intensiv och tät med den tydligaste sten-mineral jag upplevt i en vit Bourgogne. Därför lyckas jag faktiskt gissa just Meursault och läget Les Perrières som lär ge de allra mest mineraliga vinerna från Meursault, som annars mest är känt för yppiga och smöriga saker. Det var dock först efter en fyra-fem timmar som doften gav med sig... långt in på ostarna. En häftig vit Bourgogne utan tvekan!

2009 Sancerre “Cuvée Edmond”, Alphonse Mellot
Denna är ljust gulgrön och uppenbart ung, men ändå fantastiskt drickbar med en gång. Svävar från glaset in i munnen utan något som helst motstånd - extremt ren och snygg. Mycket gamla stockar. Har fått en del tid på fat, men det märks inte överhuvudtaget, jättekul att få prova - mycket svårt att hitta Sauvignon (även om H bredvid mig är inne på det spåret ett tag).

2008 Sonoma Chardonnay “Mon Plaisir”, Peter Michael Winery
Verkligt tät och fin frukt med en del rostade fat (väl integrerade) får de flesta av oss att gissa på nya-världen chardonnay av toppklass. Namn som Kistler och Felton Road nämns.

Mellanviner (här någonstans börjar förfallet och anteckningarna sinar...)
1974 Barolo, Francesco Rinaldi & Figli
En synnerligen tät och traditionell Nebbiolo med väldigt mycket utveckling och frukten förvånansvärt intakt. Jag gissar på 1978, de flesta andra på 80- eller 90-tal. R. skakar på huvudet och säger "äldre"... ett av kvällens allra ballaste viner.
1999 Dom de Chevalier, Pessac Leognan
Denna är stum, rätt syrlig och inte särskilt kul - heller inte direkt defekt, men något knas är det med denna flaska, jag har druckit vinet ett par gånger förut och det har alltid varit bra.

Varmrätt: Helstekt ren, potatismos, tryffelsmör, flera goda såser

2004 Guado al Tasso, Antinori
Här gick jag bort mig... var ganska övertygad om att detta var en lite elegantare och rödfruktig Napa. Huromhelst väldigt gott, och ett av de allra godaste vinerna till maten.

2004 Ornellaia
Även här är jag i Napa, delvis för att det är R. som häller denna och föregående... nu har jag dock lärt mig att han gillar att luras... så nästa gång ska jag inte gå i "Napa-fällan". Vinet är uppseendeväckande bra, den bästa "Supertuscan" jag kan minnas (har dock inte provat så många), klart bättre än 2002 Redigaffi i våras med en fantastiskt yppig frukt och fat i harmonisk balans, en massa små komplexa toner, helt enkelt överjäkligt gott.

1999 Chateau Magdelaine St Emilion
S. häller detta och det står ganska snart klart att vi har ett mer traditionellt glas, elegant och utvecklat, upplevs en gnutta torrt jämfört med Supertoskanarna - men frukten är fint välbehållen. Jag hittar mer plommon och korint (än ceder och svarta vinbär) och gissar därmed på högra stranden och 1998. Gott!

Andra flighten till varmrätten (nu är dikeskanten ännu närmare...)

2005 Gutevin Lukase Reserv
Nja, detta vara nästan bara intressant. Någon säger "Saxhyttegubben blandat med lådvin?" och det är drickbart, men inte särskilt kul med konstiga toner av blåbär och röda vinbär.

1996 Chateau Léoville Poyferré St Julien (mitt vin)
En ganska mörk och tät färg, men kanten avslöjar åldern. På näsan är det superklassisk vänstra-stranden med utmognade svarta vinbär helt integrerade med ceder, blyerts och läder. Smaken harmoniserar till 100%. Inte lika yppig eller "in-your-face" som 2004 Ornellaia, men lite elegantare. De flesta gissar snart vänstra stranden och St Julien (känner mina preferenser) och årgång 2000 eller 2001. N. har dock provat vinet förr och säger med kuslig precision att det är 1996 och ett av Leoville-vinerna, snyggt jobbat!

1999 Opus One, Mondavi – Rothschild Napa Valley
Här är det svårare - vi vandrar mellan "en modern/garagiste i Bdx" eller en rejält franskinfluerad Napa. Utvecklas hela kvällen i glaset, mycket gott!

2008 Trilogia, Christos Kokkalis, Elis Grekland
Denna var riktigt svår, ung och ganska tanninsträv med högklassig frukt från ganska varmjord, ändå förmodligen inte nya världen. Sedan haglar gissningarna; allt från Douro till Kampanien. Ingen kommer dock på det rätta förrän N. avslöjar vinet. Verkligen ett intressant glas!
Nu är vi inne på rena bonus/mellanviner och diskussionerna är livliga. Inga anteckningar överhuvudtaget!

2007 Dézaley, Louis Bovard, Schweiz
N. skänker även detta vin, det har högre syra, elegans och en ganska markant pepprighet som säger Syrah och Norra Rhone - men färgen är samtidigt ganska ljus. Kan det ändå vara något från Etna?
Kul med Syrah från Schweiz (blandat med en del Merlot - den andelen märks dock endast på att vinet upplevs som mer utvecklat än årgången annars ger).

2006 Tsantali Cabernet Sauvignon, Chalkidiki Grekland
Bra och intressant vin, likheterna med "den andra greken" är inte särskilt tydliga.

Sedan är det dags för en omfattande ostbricka med goda tillbehör:

2007 Dom de Christia Chateauneuf-de-Pape
Här får vi ett glas med röd, yppig röd frukt där den där purunga känslan lagt sig, och en viss utveckling och komplexitet börjar titta fram. Mycket gott - och inte helt svårt att placera som en Grenache-dominerad nollsjua från Ch9 för den som provat förr (tex N).

1988 Warre´s Quinta de Cavadinha vintage port
Helt OK, men är nog lite över kullen och skulle kanske ha druckits för ett par år sedan.

1999 Colheita Boal, Barbeito Madeira
N häller detta och då är det lätt att iaf gissa att Madeira eller fortifierat från Portugal. I munnen är det ganska lätt att gissa Madeira då syran är intensiv, frukten klarar balansen fint och tillsammans är det en vinupplevelse som känns även dagen efter, häftigt!

1982 Krohn Colheita port
Första intrycket på näsan ger flera likheter med föregående, färgen är också rätt lik, men i munnen beter sig vinerna olika - syran är inte alls lika intensiv i detta vin, och man kan gissa en klart högre ålder då även frukten är mer i baksätet till förmån för sekundäraromer av läder och torkad frukt. Bra vin och kul att prova. Skulle vara roligt att hälla i parallella glas med Burmester 1975.

2004 Vidal Icewine, Blaxsta Sverige
Här är färgen ganska lik de två föregående, men doft och smak skiljer sig ordentligt. Här finns en (ganska) ren frukt som är olik det mesta jag provat (lite äpplig!) ingen botrytis eller "simmighet" men likväl hög sötma. Eiswein säger någon, och MC som häller avslöjar att vinet fått medaljer. Då gissar jag "Blaxsta" och det är ju alltid roligt när sådana långskott går hem.

Till sist häller R. fem glas med unga viner (som lite av en tillfällighet kom med, öppnade för någon dag sedan). Jag är dock lite trött och okoncentrerad vid det här laget, så det blir loja gissningar mot "unga sydfransoser" och vinerna kommer huvudsakligen från Corbières.

Så kan det bli, en otrolig mat&vinkväll i en av Stockholms södra förorter! Stort och varmt tack till M och S som ordnade det hela!

2005 Langhe Nebbiolo...

... kan vara rätt olika viner. 2005 Langhe Nebbiolo i version A) är närmast en lingonsyrlig hudkrämskarikatyr; som dessutom smakar ungefär likadant efter en vecka i öppnad flaska. Inte särskilt kul, men oväntad "staying power". Version B) innehåller allt vi vill ha i en ung Nebbiolo med skön utvecklad nyponfrukt, tjära, rosor och sammetstanniner med ett rejält grepp i fin harmoni. Tyvärr smakar det inte alls lika bra dag2 (även om det inte är dåligt).

Facit: version A) Cantina Baricchi, som altså inte alls kan rekommenderas utom för den som verkligen gillar hudkräm och lingon. Första bommen från Carlo M. Version B) levereras av La Spinetta, där vi rekommenderar 30 min i karaff och sedan omedelbar konsumtion.

I helgens avslutning så fick även 2004 Cote de Nuits Villages från Domaine Gille sin revansch. Nu får vi en skön hallon-Pinot med rejäla mängder orientalisk kryddlåda och "gamey smell". Syran och transparensen är hög, tanninerna låga. Kanske är denna på väg över kanten? Hursomhelst kul med mogen Bourgogne.

Höstmiddag

November är ju ingen kul månad. Denna vardagskväll blev en stark ljuspunkt i mörkret när vinmäklaren WineFinder anordnar en höstmiddag på bättre etablissemang, med viner i utmärkt klass. Vi inleder med en ”champagneduell i baren”:

Cristal 2002, Louis Roederer
Elegant, snygg, stram och syrarik. En aning ”jästig” doft som dock vädras ur glaset relativt snabbt. Ungdomlig och lovande, mycket aptitretande.

Dom Perignon 2002, Moet & Chandon
Ett klart bredare, generösare och rikare vin idag. Doften är utmärkt med lite kaffe och kola ovanpå den rika frukten. Väldigt god och min favorit i duellen.

Sedan sätter vi oss till bords och serveras en mycket god potatissoppa med Pata Negra och tryffel. Till det får vi:

2007 Puligny Montrachet , Domaine Dujac Pere & Fils
Vinet har fått en vända i karaffen och det är skönt öppet med en gång med riktigt rejäl ljusgul Chardonnay-frukt av bästa klass, snyggt inlindat i faten, och med en ryggrad av syra. Seriöst god vit bourgogne.

Varmrätten är en lättrökt renkalv med svampmousseline och smaker från skogen. Här ställer servisen fram två stora kupor som fylls med:

2004 Chateau Lynch-Bages, Pauillac
Bra, ren cassis-frukt. Blyerts och lite lakrits. Uppfriskande, elegant och rätt bra längd. Inget Grand Vin, men utmärkt gott idag ändå.

2004 Chateau Ducru Beaucaillou, Saint-Julien
Ahhh, här är vi tillbaka på min gata! Det märks redan vid första doften, även om vinet behöver luft. Detta är arketypisk claret med den där sköna, lite komplexa Saint-Julien-karaktären som är svår att hitta ord för. Vinet utvecklas hela kvällen i glaset och är min favorit. Mycket gott idag, sannolikt ännu bättre om ytterligare något eller några år, men kanske inget vin att spara en mansålder.

Avslutningsvis en citroncheesecake med sorbet och passionfruktgelé, och till det:
2002 Chateau Rayne Vigneau, Sauternes
2002 är väl inget klassiskt år för botrytisvinerna i Bordeaux (som 1997 och 2001) men hyfsat ändå. Detta vin har nått långt på sin utvecklingskurva och har en mörkare gul färg med bruna reflexer, en doft av aprikos och botrytis och vi får även mandarin, mandel och mandelmassa i smaken. Gott och utvecklat idag, men kanske inte den där wow-känslan som riktigt bra Sauternes kan ge.

På väg hem genom den mörka och lite råkalla Stockholmskvällen undrar jag stilla varför det inte finns fler sådana här ljuspunkter som hjälper en att överleva november?

Stort tack till Robert för utmärkt och stilfullt arrangemang med riktigt goda viner och mat!

PS. Ifall någon skulle undra så bekostades det hela med egen plånbok. DS

Bourgogne Grand Cru...

hör inte direkt till vanligheterna vid bordet i kataloghuset av trä i förorten. Faktum är att detta kan vara första gången vi öppnar en flaska hemma i lugn och ro. Flaskan är en 2004 Corton, Clos de Maréchaudes från huset Albert Bichot. Inte den bästa av årgångar, eller det bästa huset, men en hygglig producent och ett hyggligt år och därmed kanske en rimlig startpunkt att börja lära sig lite mer om varför alla riktiga vinnördar slutar som Bourgogne-eller Pinot-junkees.

Maten är baconlindade kalvfärsbiffar som bör matcha. Vinet får en halvtimme i karaff (för lite!) och vi får sedan en klar, röd färg med drag åt tegel. Doften är lite knuten, men ganska lovande med antydningar om både röd Pinot-frukt och orientaliska kryddor. Smaken ger ifrån sig ett ganska bra tryck i frukten (särskilt för en Pinot) och lingonsyrlig röd frukt (men vi hittar varken hallon eller jordgubbar), piptobak, nästan tjära, hög syra, orientaliska kryddor, och en rejäl syradriven längd. Vinet passar avgjort bäst till mat, och är inte varken så elegant eller insmickrande som jag trodde en Bourgogne på denna nivå skulle vara. Oväntat nog funkar vår Corton bra till en mycket smakrik (långlagrad) hårdost (liknande Gruyere), där syran och frukten matchar osten. Sedan får vinet stå medan vi plockar undan och lägger barnen. Efter dryga tre timmar i glaset så har vinet utvecklat en nästan aggresiv kombination av syra, trä och piptobak! Efter ytterligare två timmar så får vi lite mer harmoni och frukt, men fortfarande känns vinet relativt ungt. Nästa flaska får allt vänta ett par år. Sammantaget ett fascinerande vin, men inget som omvänder oss till Bourgogne-die-hards.

2 röda & 2 vita

Den senaste tiden har vi (inte helt ovanligt) druckit några röda och några vita... även om vi inte druckit dessa i parallella glas tycker jag att de passar att sammanställa, eftersom de är i liknande prisklass, från klassiska distrikt och med hyfsad mognad.

2 röda:
2001 Ch Semeillan Mazeau, Listrac
En god, röd bruks-Bordeaux som är riktigt trevlig med både bra frukt och viss mognadskomplexitet. Inte alltför stram, som Listrac-viner ofta annars är, gott! (Ca 16 EUR i Finland 2008)

2000 Divinus, Ch Bonnet, Bordeuax
Här är frukten (mörka bär, svarta vinbär) mer framträdande och elegantare. Även längden är bättre, riktigt gott och den bästa av de tre flaskor vi handlade för 1,5 år sedan. 220 kr på SB.

2 vita:
2004 "2 Terroirs" Pouilly-Fuisse, Mommesin
Även detta är sista flaskan, men här är vi klart i början av utförsbacken. Visst finns det både frukt och viss komplexitet, men det börjar bli obalanserat. OK, men inte mer. Ca 170 kr på SB.

2006 Kimmeridgien Bourgogne (SB 5521) JM Brocard
Detta vin är både yngre och lite enklare än "de två jordarna"; men ändå klart bättre i vår smak. Faktiskt riktigt gott! Fin, ganska lätt frukt, bra syra, och mycket elegans. Känns precis lagom moget, verkligt gott vin för de ca 90 kr vi betalade för något år sedan. Dock nu prishöjt till 99 kr.

På landet

På landet ska livet vara lite mer tillbakalutat, och mat&dryck anpassad därefter. Riktigt så tillbakalutat blir det inte hos G&Es farmor&farfar där vi är 5-6 vuxna och 4 barn mellan 7 månader och 6 år. Vi vill ändå dricka drickbara viner och inte retardera till BiB. Här är därför korta noteringar ur minnet från senaste tiden på landet

2007 A.Christmann Riesling, Pfalz

Ganska rik gul-grön färg. Härlig, stor, ung, Rieslingdoft med lime och citrus. Smaken är rik med fin citrusfrukt, bra syror och bra längd. Helt enkelt utmärkt både som aperitif och till mat. Sällsynt bra för 115 kr och därmed husets vita i dagsläget.

2003 Hautes Côtes de Nuits, H&G Remoriquet

Tredje flaskan av denna bruks-bourgogne, och jag tror att denna är den bästa hittills. Färgen är ganska tät och mörkt röd med lite bruna reflexer. Doften är medelstor och ganska innehållsrik. Smaken är fyllig för att vara bourgogne med viss mörk frukt (även lite mer typiska röda bär) och en rätt bra komplexitet. Gott, även om farfar som gillar mogna fransoser inte är så imponerad. Han gillar nog egentligen mest bara mogen Bordeaux...

2000 Simposio, Angelini

Detta är firma Angelinis topp-Vino Nobile di Montepulciano och därmed så har vi en del förväntningar, även om vinet inte var särskilt dyrt (inköpt på SB för ca 160 kr ca 2005 skulle jag tro). Färgen är mörkt röd med tydlig tegel i kanten, doften är stor och klart mogen med starkvinston och en massa orientaliska kryddor (och även lite julmust!). Smaken är rätt stor, mogen och mycket komplex. Tanninerna är lite torra, medelkorniga och en aning träiga vilket drar ned intrycket lite, annars ett gott och intressant vin.

2002 Hollick Cabernet (85%) & Merlot (15%), Coonawarra

Här har vi just inga förväntningar, en ensam okänd flaska köpt på SB för en 2-4 år sedan, priset var ca 120-150 kr. Färgen är lite lättare och rödare än de andra vinerna, doften är mycket lovande! Fin röd ren frukt med viss komplexitet som för tankarna till mognande St Emilion. Smaken håller samma linje som doften med mycket ren frukt, bra syra och ganska snälla tanniner. Ett riktigt bra vin faktiskt, stark rekommendation!

Modern, but allowed, fruit

Inspirerad av Mise en Bouteilles fantastiska Portugal-kväll för ett par veckor sedan har diverse viner från Portugal inhandlats via BS och beställningar från andra butiker. I helgen hämtade jag därför en låda med varierat innehåll. De flesta är egentligen lite väl unga, men här är i alla fall en kortfattad redogörelse för helgens viner:

I brist på Alvarinho från Portugal provade vi Orballo Albariño 2007 (SB 2696) 89 kr ifrån Rias Baixas i Galicien, strax norr om Portugal som sägs var en god proxy. Det var den! Färgen är ljusgul med gröna reflexer, doften är ung, frisk, fräsch med lite citrus och mineral. Smaken är torr, medelfyllig med fin frukt och mineral. Mycket läskande och gott, särskilt med tanke på att det bara kostar 89 kr. Lite trist etikett kanske. Hursomhelst en klockren kandidat till husets vita under 100 kr.

Vi har även druckit Redoma Tinto 2003 (BS 89414) 239 kr, från Douro och firma Niepoort, över två kvällar. Flaskan är lite smutsig, men korken är i utmärkt skick. Färgen är mycket tät mörkt röd-blå-purpur (precis som de unga Douro-vinerna hos Niklas). Doften är medelstor och med samma täta frukt backad av mandelmassa och lite mörk choklad (sannolikt bidrar faten). Smaken är öppnare och mer tillgänglig än de 05-or vi provade hos Niklas. Det är ändå en rejäl frukttryckare med mandelmassa, mandel, och nötter återkommer med tydlig kraft. Inte så jättekomplext, men mycket gott ändå och inte på något vis slätstruket. Idag har frukten överhand, men det finns både syra och fina tanniner så vinet klarar säkert en hel del lagring. Väldigt gott tycker alla som smakar. Dag 2 är vinet ganska likt dag 1, den goda mandelmassan i doften är lite mer tillbakadragen. Vinet bildar en ganska rejäl fällning i flaska, karaff och glas.

Ett annat modernt vin som vi funderat på en tid och som nyligen fått nedsatt pris är Grosset Gaia 2004 (SB 98833) som numer också kostar 239 kr. Grosset är väl mest kända för sina Rieslingar (Polish Hill och Watervale). Vi provar altså 2004 Gaia som är gjort på en druvblandning av cabernet sauvignon (70%), cabernet franc (25%) och merlot (5%), och kommer från Grossets odlingar på relativt hög höjd i Clare Valley. Producenten anser att vinet är drickbart efter tre år, bättre vid fem år och kan lagras betydligt längre än så. Vi öppnar skruvkorken och ned i karaffen en dryg timme. Färgen är mörkröd och doften är relativt stor, tydligt rödfruktig och med mynta, både röda och svarta vinbär, lite vingummi och lite mintchoklad. Smaken är medelfyllig och nu hittar vi faktiskt lite jordgubbar också. Det är helt klart ett lättare och elegantare vin än kamraten från Douro, men båda vinerna har tydlig karaktär, identitet och absolut tillräcklig komplexitet för att göra dem intressanta och drickvärda. Vi ser fram emot att dricka båda dessa viner igen! Det gemensamma priset 239 kr känns väl motiverat.

Vi avslutar helgen med ett mognare vin från gamla världen, nämligen nästa flaska av bröderna Remoriquets 2003 Hautes Cotes de Nuits. Det är en relativt kraftig Pinot från hemtrakten, med ganska mörk röd färg med vissa bruna reflexer, en lite dov, ganska elegant doft och en medelfyllig smak med viss mörk frukt, lite choklad och orientaliska kryddor och viss komplexitet. Gott, men vi föredrar helgens båda andra rödviner. Så här tyckte vi för ett drygt år sedan:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/01/hautes-ctes-de-nuits-2003-remoriquet.html

Sammanfattningsvis en trevlig vinhelg!

En god vit bourgogne

Till en relativt innehållsrik fisk&räkgryta behövde vi en god, lagom mogen chardonnay med väl hanterade fat (inte alltför mycket). I källaren (förrådet altså) hittade jag en "Clos du Chateau, Bourgogne 2004" från Domaine du Chateau de Meursault. Det verkar vara "det enklaste" vita vinet som Domänen producerar, men kommer likväl från god terroir. Domänen skriver själva:
"Vinifié comme un Chardonnay issu d'un terroir de grand blanc, en fûts neufs et fûts de 1 ou 2 vins et cuves inox le vin CLOS DU CHATEAU est pratiquement du niveau qualitatif d'un meursault village."

Det kanske är att ta i lite, men våra intryck var iallafall följande:

• Färgen är fint halmgul
• Doften är medelstor, god, fin frukt och en ganska lagom smörighet och fatton.
• Smaken är välbalanserad, lite lagom mogen även om ett år till på rygg inte hade varit skadligt, med finfin syra, komplexitet och längd.

Väl värt sina ca 150 SEK på SB för något år sedan. Klart bättre än de flesta andra Chardonnay-viner vi druckit senaste året (fast en Puligny-Montrachet på provning i höstas var klart vassare...)

Lagrad Bordeaux & Bourgogne i midsommartid

Midsommar är ju traditionellt en tid för öl och snaps snarare än vin. Den som följt bloggen vet att lagrade Bordeaux-viner är mer i vintresserads smak. Vi börjar med grillspett med hängmörad entrecote och rökt sidfläsk, rödvinssås och en ljummen sallad med bla ugnsbakad lök, morot och stora vita bönor. Till det dricker vi 2000 Chateau Siaurac, Lalande-de-Pomerol. Inget märkvärdigt vin (ca 150 SEK på SB för en 4-5 år sedan) men synnerligen gott nu åtta år gammalt. En lagom mogen Merlot-dominerad Bordeaux med balans, komplexitet, mognad och längd. Rekommenderas varmt!
På midsommardagen blir det sedan ugnsbakad lax med gräddkokt lök och till det 2004 Louis Jadot Couvent des Jacobins, en enkel bas-Bourgogne som med två år på rygg utvecklats fint. Balanserad gamla-världen chardonnay och lite smör och ekfat. Inte superkomplext, men klart drick- och matvänligare än tex Torricella 2006 för liknande pengar.

Hautes-Côtes-de Nuits 2003 - Remoriquet

Helgens tredje vin är från Bourgogne, inte direkt våra hemtrakter även om en resa förde oss dit för sådär 14 år sedan. Beaune är (var iallafall) en trevlig stad med många bra restauranter mm. Vägen upp till Dijon är mycket trevlig "cellar door hunting". Vinerna från den resan är slut sedan länge, och sedan dess har jag oftast blivit besviken på Bourgogne, källaren innehåller bara enstaka flaskor. På en stor mäss-provning i höstas fick vi prova ett par riktigt goda Gevrey-Chambertin, men de var prisklass 500+ och det är inte direkt viner för varje vecka.

Så anlände Tryffelsvinens nyhetsmail med tips om en bra och prisvärd Bourgogne som "bara" var klassad "Hautes Cotes Nuits" - dvs inte ens med bynamnet. Dessa kan vara de viner med bäst pris/prestanda (om man har tur och en bra producent). Så vi chansade. Resultat är ett vin med relativt bra röd, klar färg. Doften är medelstor och relativt generös för en så enkel Bourgogne. I smak och doft finns flera klassiska Pinot-toner: Hallon, lite balanserade fat, lite kryddor och en relativt rik, fyllig, generös (i motsats till snipigt syrlig) smak. Längden är mer än godkänd givet ursprung och pris. Inte dumt alls! Inget vin som förändrar världen, men som sagt, mer än godkänd Bourgogne för sina pengar (175 SEK/butelj). Jag har dock inte provat SB standardbourgogner på länge, men mitt minne är att de är enklare, tråkigare och allt som oftast just snipiga.

Maten då kanske ngn undrar? En trevlig nötgryta med lite lök, fänkål, annat grönt, fond och några uns apelsin och saffran. Vinet matchade fint.

Sammanfattning: Yering Station Reserve Shiraz-Viogner var helgens klart mest imponerande vin, men de andra var båda mycket goda viner till maten.