Moget och Utvecklat

När är ett vin optimalt moget att dricka? En fråga med många svar (och sällan ett entydigt rätt sådant). Ett annat perspektiv är om ett vins ursprungskaraktär blir tydligare med utveckling, eller om det kanske är tvärtom så att det finns en gemensam mognadskaraktär som tar över framför ursprungskaraktären? Vi ordnar en vinmiddag för att prova kring temat mogna och utvecklade viner, och fundera lite över om det blir svårare eller lättare...

Vi inleder med en 1996 Mailly Grand Cru La Terre (75% PN) som vi haft i källaren ett bra tag. Vi får en härlig gul färg, en utvecklad doft med gul frukt, mjuk mousse och en bra, lång och utvecklad smak. Känns lagom mogen och utvecklad för oss!

Efter lite blandade tilltugg och snack ger vi oss på de fyra röda.

Vin1: Ganska tät röd färg, utvecklad och komplex doft. De åtta runt bordet hittar allt från lösningsmedel till anis i doften. Smaken är likaså komplex med en rätt bra syra och ett flertal smaker (blåbär, lakrits, lingon, hallon, röda vinbär, läder, stall, starkvin). Kort sagt ett vin där mognadskaraktären står framför ursprunget, och det gissas ganska friskt runt bordet men vi enas om Europa, och sannolikt Frankrike. L. går på lakrits och hallon och säger St Emilion. V. som vet vilka flaskor som finns, men inte ordningen sekonderar.

Facit: 1997 Ch Pradeaux, Bandol

Där ser man... inte mycket Merlot i den inte, men mycket Mourvedre. Moget, utvecklat och gott hursomhelst (även om H. tyckte att det fanns en del mystiska saker i doften). Bör drickas relativt snart.

Vin2: Ännu lite svartare färg, och en doft som inledningsvis är knuten och bara doftar skumbanan och gummi. Detta vin behöver flera timmar för att komma till sin rätt och då får vi en mycket god och komplex smak med söt röd frukt, viol, gummi, och en animalisk, nästan rökig ton. Låter kanske inte så, men det var kvällens godaste röda.

Facit: 1997 Cote-Rotie, JM Gerin

Även här gissades en del, men undertecknad som hade koll på ingående flaskor var rätt säker på denna. Går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.

Vin3: I färg och även doft likt Vin1. Fakiskt kvällens mest förglömliga vin, relativt moget och utvecklat, och felfritt, men inte så spännande. Tydligt moget vin.

Facit: 1996 Ch Soutard, St Emilion GCC.

Bör drickas relativt snart.

Vin4: Svartare och mörkare, doften innehåller lite mint till att börja med. Sedan framträder en god, russinlik frukt med viss komplexitet. En ganska ren och elegant smak, även här med lite starkvinston, men även en del annat som russin, nötter och lite läder. Långt och mycket gott (kvällens godaste vin för några, sammanlagd andraplats). Här gissas det på Italien och Barbaresco (men vinet är för mörkt för en mogen Nebbiolo).

Facit: 1997 Corte Giara, Amarone

Allegrinis instegs-amarone har klarat lagringen mycket väl, går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.

Sammanfattningen får nog bli att för två av vinerna (Cote-Rotie och Amaronen) så har lagringen gett oss viner med bra utvecklad frukt, ursprungskaraktär och mognadskaraktär i en fin mix, medan mognadskaraktären i de andra två ställer sig framför frukt och ursprung.

Vi öppnade även två riktigt mogna viner:

1986 Ch Recougne, Bordeaux Superieur

Gott att sniffa på, men inte mycket frukt kvar.

1978 Fonseca Guimaraens Vintage Port, gott till osten och väl utvecklat. Kanske var frukten lite bättre för ett par år sedan, men fortfarande fullt njutbart.

Till sist, en yngling från Bordeaux: 2005 Ch Le Doyenné, Prem. Cotes de Bordeaux. Här är det förstås frukt för hela slanten, och den är god! Purpur färgad, silkig och utmärkt. Kanske inte så personlig eller så mycket Bordeaux-karaktär idag, ett par år på rygg gör nog ingen skada, även om det går fint att dricka idag också.

En härligt utvecklande vinkväll!

PS. Eloge till Gabriel på Bristly som hörsammat våra önskningar om bruks-Bordeaux tillgängligt via SB! DS

Guim

Helgdryck

De gångna helgdagarna har vi konsumerat (snarare än provat) en del vin (utöver öl och mumma på julafton). Här följer korta noteringar.

2000 Ch Cantemerle, Haut-Medoc
Vi har druckit ett par årgångar av Cantemerle, men aldrig blivit riktigt begeistrade. Engelsmännen talar ofta om Cantemerle som ”good value” och att det tom borde uppgraderas från 5e till 4e eller 3e Cru. Vi dricker en (ensam) halvflaska och ser vad vi tycker. Rätt trevligt vin... fin färg, medelstor Medoc-doft, bra och rätt mogen smak... men fortfarande inte begeistrade. Vi får väl se om 2005orna kan övertyga längre fram.

2007 La Bastide Blanche, Bandol (SB 2262)
Ny årgång av en klassiker på systemet, egendomen är planterad med 70% mourvèdre, 25% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Vi tyckte att 2005an var lovande, men ”backwards”, ”tanninmonster” och ”minst 6 år på rygg”.

http://vintresserad.blogspot.com/2008/09/la-bastide-blanche-2005-bandol.html

Vi provade aldrig 2006, och nu är det redan dags för 2007. Synintrycket är ganska likt tidigare årgångar, svartbläckig och reflexer av purpur. Inte riktigt lika tät dock... doften är ganska öppen och doftar ”söt kirschfrukt och mandelmassa = Grenache från södra Rhone 2007”! Ett betydligt tillgängligare vin än 2005an. Smaken upplever vi som god och driven av Grenache-frukten, inte alls ”backwards” utan ganska okomplicerad och drickbar nu. Vi misstänker två saker: dels att andelen Grenache är betydligt högre än 25%, dels att producenten kanske tagit ut lite mycket vin från markerna. Gott iallafall, men lagringspotentialen är osäker. Någon annan som provat? Vore kul att ställa denna mot andra syd-rhonare från 2007.

2001 Ch Ferrand, Pomerol
På juldagen hos G&Es farmor och farfar bjuds god kalvfile och då plockar vi fram en mogen Bordeaux (sånt som farfar gillar). Detta är andra (och sista) flaskan av en budget-Pomerol (under 200 kr på SB för ett par år sedan). Fin röd färg, mogen doft, rätt bra smak med bra röd frukt (lite burgundiskt elegant) och klassiska mognadsmarkörer läder och starkvin. Bra längd. Mycket gott tycker alla, särskilt farfar!

1997 Dr Loosen, Wehlener Sonnenuhr Kabinett
Väl mogen halvtorr Mosel-Riesling med gul färg, doft av petroleum och fin smak med lite tropisk frukt, gott!

2000 Ch Caronne St Gemme, Haut-Medoc
Ännu en Bordeaux av den utmärkta årgången 2000 får sätta livet till! Denna är klart bra (men inte exceptionell) med fin doft av ceder, svartvinbärsfrukt, tobak och cigarrlåda. Smaken följer doften fint och går fint med en långkokt gryta.

2000 Ch La Dauphine, Fronsac
Helgens kanske godaste vin med en knapp marginal, lite mer utvecklad än kusinen från Haut-Medoc.

Så var det dags att förbereda firande av 2010, Gott Slut tillönskas alla läsare!

La Bastide Blanche 2005, Bandol

Ikväll provar (dricker?) vi vin från Bandol (igen), La Bastide Blanche 2005 (SB nr 2262 för 124 SEK). Nyfikenheten på vinet är stor efter förra helgens goda 1999 Ch Pibarnon. Årgång 2005 är ju bra på de flesta ställen i Frankrike och även i Bandol. Av baksidesetiketten att döma är producenten Earl Bronzo ganska traditionell, druvmixen är 70% mourvèdre, 25% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Korken dras och ned i karaffen. Färgen är verkligen mörkt mörkröd, med streck av blått och svart. Tät, men inte helt ogenomskinlig. Men vart tog doften vägen? Det är något mörkt därnere som kanske håller på att vakna, ett odjur? Vi smakar till maten och det är ganska bra, men mycket knutet, strävt och ganska tjurigt. Doften är fortfarande knuten, några puffar av eldighet bara. Hittills något av det mest ”backwards” vi provat, frukten känns i stort sett helt inlindad i tanninernas tuffa grepp. Efter 3 timmar i karaff är vinet fortfarande tufft, och tanninerna har gasen bra nära botten, men nu är vinet iallafall drickbart. Både doft och smak är nu lite öppnare med mörka bär, lite peppar och en aning tjära (fast inte riktigt). Definitivt en medlem i svarta laget. Bör lagras flera år tycker vi. Kanske behöver Mourvedre-dominerade viner minst 6-8 år på rygg. När vi besökte Ch Pradeux år 2001 så sa de ”minst 10 år innan ni öppnar”, det verkar gälla flera viner från Bandol. Vi får se om det blir några flaskor till som isådana fall göms långt in i källaren.

PS. Alla SBs "klockor" visar på 10, det är i underkant avs. Strävhet :-) DS

Chateau Pibarnon 1999, Bandol

Vi besökte Bandol, Cassis och delar av södra Rhone-dalen för en 7-8 år sedan. Det var en mycket trevlig resa som vi gärna skulle göra om (inte minst inspirerade av F&Vs resa i juni). Vi besökte då bla. Ch Pibarnon, en av de bättre producenterna i Bandol. Bandol är känt sedan ganska lång tid för att producera några av de bästa rödvinerna i Provence (rose-vinet går heller inte av för hackor). Pibarnon ligger ganska högt upp och med terasserade vinodlingar på sluttningarna omkring, mycket idylliskt. Det röda vinet är klassisk Bandol med en dominerande andel Mourvedre (80-90% gissar vi) och resten Grenache, "for the long haul" som di säger i Amerikat. Färgen är klart mörkröd, men utan tegelton, snarare en aning purpur. Doften säger "sweet southern Rhone" och smaken är klart med på det: mandelmassa, kirsch, kanel och god lång smak. Tanninerna är "softa" nio år efter skörd. Som ungt är vinet säkert med i svarta laget, nu är det mitt emellan svarta och röda. Inte 100% vår gränd, men jättegott i alla fall. Sista flaskan får ligga ett år eller två eller tre till.