Visar inlägg med etikett Blint. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blint. Visa alla inlägg

lördag 25 april 2015

En studie i Syrah

 
Så var det dags igen, 7 vinvänner runt bordet och till slut 19 korkar, nästan alla Syrah.
Syrah-druvan odlas med framgång på många platser i vinvärlden, tanken med denna studie var att både skapa en geografisk översikt, samt prova olika åldrar och se om vi kunde lära oss lite mer om den omskrivna Syrah-tunneln. Lite mat fick vi också :-)


Vi inleder med att G75 häller ett blint bubbel i de nya, mycket trevliga Riedel Veritas champagneglasen. Jag är lite sen med både mat&dekantering, så hinner inte prova ordentligt, utan dricker mest - synnerligen god och elegant skumpa. Precis lagom utvecklad för min smak, glaset är snabbt tomt! 2002 Jacquesson (3,5 gram dosage och deg. Q1 2011, bra baksidesetikett). Synd att de slutat göra denna cuvée.

Första flighten med sex yngre Syrah, de två första öppna referensviner:

2012 Dom. Thalabert, Crozes-Hermitage, Jaboulet
Först lite knuten, sedan fin röd Syrah-frukt med försiktig fathantering. Gott och elegant, utvecklas hlea kvällen (91+).

2013 Te Mata, Bullnose Syrah, Hawke's Bay, Nya Zeeland
Större doft med mycket vitpeppar och lite mer fat. Lite ungt och spretigt idag, de flesta föredrar Dom. Thalabert (89-90+?)

Sedan blint:

2012 EQ Syrah, Matetic, Chile
Varmare och yppigare frukt, ändå inte slappt. Gott helt enkelt! Alla gillar i en mer rättfram stil, "svärmor skulle älska detta säger ngn" (90).

2011 Silice, Coursodon, Saint-Joseph
Här är bordet lite villrådiga, är det norra eller södra rhone? Finns en ljusare och varmare ton med lite funk som inte alla uppskattar. Jag (som vet vinerna) tycker det är kalasgott och rätt typiskt med animaliska toner mitt i rödfrukten och lite krossad granit. (91+).

2010 St Hallet, Garden of Eden Shiraz
Bordet överens, vi är i Australien, men det är ett snyggt bygge med bra syra och alkoholen på måttliga 13,5%. Gott och okomplicerat, lagom avrundat idag (89).

2010 Renaissance, Cornas, A. Clape
Detta är lillebror till Clapes 100 RP vin 2010 Cornas, gjort på samma sätt men med druvmaterial från yngre stockar. Behöver tid i karaff och glas - öppnar sedan upp med en verkligt skönt balanserad frukt och precis lagom animalisk funk. Godaste glaset i denna flight för mig (92+).

Som synes en mycket jämn öppning, där jag ändå upplever att bordet hittade rätt i ursprunget för det mesta. De unga vinerna var överlag goda och välgjorda, med bra druv-typicitet.

Tryffelpastan smakade bra till!

Sedan ett öppet mellanspel från göteborgs-K med två viner av annan ålder och klass:

1994 Hermitage, JL Chave
Denna hade vi förstås mycket höga förväntningar på, lite för höga visade det sig. Moget och utvecklat, men lite grönt och "kantigt". Svårt att beskriva. Gott, men ingen storhet. Jag upplevde att vinet blev långsamt bättre under kvällen, framförallt försvann en del av inledande kantigheten.

1991 Grange, Penfolds
Ett ikonvin som levererar! Djup, väldigt god, lite söt frukt och helt oklanderlig balans. Bara att klunka i sig (fast man bör förstås stanna upp och reflektera lite också :-). Ett av kvällens bästa viner utan tvekan. Sådär 95-96 i min bok.

Nu är varmrätten klar så vi äter barbecuelamm med två variationer på rotselleri, blomkål och spetskål. Jag har kokat en kålbuljong halva eftermiddagen (orsaken att jag var sen med övriga förberedelser). Det hela funkar utmärkt till vinerna.


Flight 2 medelålders Syrah - allt blint:

2006 Cornas, Les Ruchets Jean-Luc Colombo
Colombo är en av producenterna i Cornas med bäst rykte. Han gör vin i traditionell stil, men med en del ek. Här har vi ett exempel på ett vin som är lite i Syrah-tunneln. Det är lite spretigt och inte så charmigt idag, men potentialen finns där.

2006 Ch Ampuis, Guigal
Lite ljusare röd frukt och en doft "to die 4" med fina orientaliska kryddor, söt frukt och fat i harmoni. Lagom med både viol och baconfett. Har kommit ur tunneln och är riktigt gott idag! Kvällens vin för mig parallellt med Grange (95).

2003 RWT, Penfolds
Bra tryck i frukten, utan att bli klumpig eller "too much". Ändå inte ett vin som riktigt lyser eller står ut denna kväll, "bara" mycket gott (ca 92-93).

2003 Ojai, Syrah Melville Vineyard, Santa Rita Hills
Jag gillar detta skarpt, får nästan lite SQN-vibbar (även om frukten inte är lika tät). Mörkare frukt och mer fat, ändå i balans (tycker jag, bordet var inte helt enade). Lagom utvecklat att dricka idag (94).

2005 Le Sol, Craggy Range, Gimblett Gravels , Nya Zeeland
Jag har druckit detta vin två gånger förut, och då stod vitpeppardoften som en kvast ur glaset (andra gången tog jag det blint bara på den doften, så karakteristisk var den). Idag är det bättre balans, och frukten står i centrum (vitpepparn finns där). Flertalet runt bordet gillade skarpt, ett av kvällens topp-5 viner. Vi tyckte att det var rätt drickfärdigt, men producenter rekar lagring bortåt 2020. (94). Enda flaskan, synd, jag hade gärna druckit igen om ett par år.

2005 Amon-Ra, Glaetzer, Barossa Valley
Ben Glaetzers topppvin, Amon-Ra lämnar ingen oberörd. Över 100 år gamla Syrah-stockar i Barossa ger ett mörkt, yppigt vin med massiv frukt. En tungviktare på alla sätt. Gott, häftigt och ändå rätt balanserat i sin stil, men inte allas tekopp (92-93). Går säkert att lagra ett bra tag till.

Sedan blev det lite ostar och fyra viner till... men inga anteckningar.
Kan man då dra några slutsatser av denna studie i Syrah?
  • Alla de unga vinerna gick fint att dricka idag - inga "tunnel-känningar"
  • Medelåldern (10-15 år efter skörd) är en bra tid att dricka de flesta lite bättre viner - oavsett var de odlats
  • Det görs riktigt bra Syrah, och vin med stor druvtypicitet på många platser i världen
  • Norra rhone är ändå riktmärket för Syrah (åtminstone för undertecknad)



lördag 29 september 2012

Utan Etikett

Vad betyder egentligen en etikett? Eller ett omslag (bok, skiva)? Eller en förpackning överhuvudtaget? Och hur påverkar formen och utseendet på dessa - hur en vara (innehållet) uppfattas av en potentiell konsument?

Dessa intressanta frågor ställs av "The Label Project":
http://thelabelproject.co/

Upplägget (min fria tolkning) är att en vinfirma vill testa hur deras produkter (innehållet, inte förpackningen!) uppfattas av ett antal vin-intresserade människor runt om i världen. Man ordnar därför "The Label Project" med hjälp av en/flera reklambyråer och ser till att skapa ett lagom stort hemlighetsmakeri och sedan skeppa ut tre flaskor med okänt innehåll för avsmakning. Vi vin-intresserade (främst bloggare om jag förstått det hela korrekt) skall sedan prova och försöka komma fram till druva och region, men faktiskt inte avge ett kvalitativt omdöme om vinet. Jag har ändå valt att göra det nedan - helt enkelt för att det är kul att kunna göra det helt utan prisreferens. Svaren skulle lämnas in den 28/9 och vilka vinerna är avslöjas den 1/10. Det var ett mycket roligt och intressant att prova vin på detta helblinda sätt! Skulle vara kul om tex en svensk vinimportör gjorde något liknande. Här är mina intryck av vinerna, gissningar om druva och region och ett enkelt poängomdöme.

Vin #1:
Färgen är ljust gulgrön. Doften medelstor och ganska ung. Inga påtagliga frukter, typiskt vitvin med lite grönt äpple, druvor och en aning citrus. Smaken följer doften väl och ger ett balanserat intryck av gröna äpplen, lite (snäll) citrus och en bra balanserad syra och liten angenäm beska mot slutet. Gissning att detta är en ung, oekad Chardonnay från 2010 eller 2011. Vissa drag av Chablis eller Petit Chablis. Frukten känns svalvuxen (inga tropiska toner), men ändå relativt fyllig – så min gissning blir ett svalare område i Australien. Adelaide Hills, Orange, eller kanske Mornington. 86-87 p. Gott och välgjort bruksvin.
Vin#2
Tät röd-svart-purpur färg. Stor, närmast opulent doft med orientaliska kryddor, björnbär och lite torkad frukt. Smaken ger en ganska tät frukt, mer kryddor (viss pepprighet) och känns ändå inte "over the top" - vilket igen antyder ett svalare område i Australien (högre höjd i Barossa Valley, kanske Eden Valley?) Det finns både syra och tanniner, som är väl integrerade. Druvan är med största sannolikhet Shiraz. Gott och välgjort, bättre vin, 89 p.
Vin#3
Färgen är väldigt lik vin#2, doften är svalare och lite slankare med en tydlig mintighet. I smaken finns mörka bär och fin cassis - så slutsatsen är Cabernet Sauvignon från Australien. Jag gissar på regionen Coonawarra (vissa likheter med Wynns Cabernet). Även detta vin upplever vi som välbalanserat och gott (även om minten kan upplevas som lite dominerande). 88-89 p.
En kul, annorlunda och utmanande ”tävling” i att se bortom etiketten och fokusera på innehållet i flaskan. Stort Tack till "The Label Project"! 

lördag 18 juni 2011

Blinda blends

N. bjuder in till provning med mat på Grappe - alltid trevligt. Vi blir sex provare som från början träffades på en Munskänkskurs för ett par år sedan. Det står fem karaffer och väntar på oss, alla med ett ganska mörkrött innehåll. Vi häller upp och börjar dofta och mitt första intryck är "ahhh - Bordeaux 2006 är temat" då vinerna känns ganska Bdx-typiska, fortfarande ganska unga men ändå inte knutna utan rätt så tillgängliga. Efter en liten stund i glaset så sticker glas 1 ut med en typisk Sydafrikansk rökighet (dock ingen bränd bakelit) och glas 3 känns bärigt (hallon) och lättviktigt (men alls inte dåligt) - temat känns genast lite osäkert. G. mittemot säger dock (med en kombination av viss självsäkerhet och samtidigt tvivel) - "Temat är Bordeaux-blends"! och N. har svårt att hålla masken eftersom det är alldeles rätt!

Glas 1 har en tät, mörkröd färg och en relativt stor och komplex doft med mörk svartvinbärsfrukt, björnbär och en del tobak och rök. Smaken är stor, relativt fruktig och komplex och lite bättre än doften. Utan större tvekan en bättre Sydafrikansk Bdx-blend som är ganska ung.
Facit: 2006 Meerlust Rubicon

Glas 2 är mjukare, rundare och mer utvecklat. Känns lite mer harmoniskt och är klart gott. Jag gissar att det är en bra St Emilion från 2004.
Facit: 2004 Ch Desmirail, Margaux
Mitt i drickfönstret skulle jag säga - kommer kanske att utveckla lite mer sekundäraromer, men på viss bekostnad av frukten.

Glas 3 är tydligt bärigt (hallon, skogsbär) och med ganska hög syra och visst tanninsnörp mot slutet. Inte dumt alls, och min första gissning är en Pinot från Nya Zeeland, fast när man vet temat så är det sannolikt en relativt ung Bdx från en kranskommun.
Facit: 2008 Ch Haut Canteloup, Premieres Cotes de Blaye
Jag upplevde att detta vin fick lite oförtjänt mycket stryk runt bordet. Det borde sitta som en sportkeps om det serveras vid 16 grader till en lättare kycklingrätt (utan alltför mkt fett), eller kanske till lax?

Glas 4 är det mest knutna och svårfångade, mörka plommon. Ung, tät, ganska stram ändå modern högkvalitetsjuice, känns Merlot-dominerat. Min gissning blir en bättre Pomerol från 2006.
Facit: 2008 Le Serre Nuove, Bolgheri
Kul! Ornellaias andravin är ju rätt omtalat - och jag upplever att det håller utmärkt klass.

Glas 5 är (förvånansvärt) tillgängligt med stor doft av röda bär och kafferost, rik och mycket god smak men lite svårplacerat. Det är utan tvekan modernt, men inga tydliga vänstra/högra-stranden markörer. Skulle tom kunna vara en Cali, fast då är oftast svartvinbärsfrukten lite mer framträdande, jag tror ändå vi är kvar i Europa. Kanske en 2005a från en modern vinmakare i St Emilion?
Facit: 2008 Virgine de Valandraud
Dubbelkul efter glas 4 - de är nämligen på pappret ganska lika men i glasen mycket olika. Mycket gott, men inget för quercofober för eken är framträdande.

Maten till är långkokt oxkind som faller i goda bitar, lite ostar och sedan en liten kaffe. Vi avslutar på PrimeWinebar med 6 olika glas - alla goda - i mitt fanns en 2008 Les Terasses från Alvaro Palacios i Priorat, fullt godkänt. Stort tack till N. som ordnat, och till er andra - det var jättetrevligt - vi ses igen i höst!