Vinvännen Håkan har vänligheten att bjuda in till en provning av tre årgångar (1997, 1998 och 1999) av Côte Rôtie från de förstklassiga producenterna Jamet och Delas. Jag har inte druckit särskilt mycket Côte Rôtie: några årgångar av Guigals Brune et Blonde, en årgång JM Gerin (1997, bra men rätt mycket ek), 2000 Chapoutiers Les Bécasses (nja...) och 2005 Jasmin (rätt bra men ung) så detta var ett mycket välkommet tillfälle att lära sig mer om detta relativt lilla kvalitetsdistrikt i norra Rhone, strax söder om staden Vienne. Någon gång hoppas jag även kunna resa längs Rhone, från Lyon söderut ned till medelhavet vore inte dumt!
Över till väsentligheterna, färgen är ganska likartad på alla sex viner, en relativt tät mörkröd färg med lite transparent kant, en aning brunt här och var och lite svartröd på andra ställen, lovande.
Vin 1:
Först en knuten doft (trots en stund i karaff), sedan lite mer utveckling. Bra, ganska sträv smak med typiska Syrah-markörer som peppar, chark och viol. Känns fint balanserad och mycket typisk. Efter ett ganska bra tag i glaset (en dryg timme) så utvecklas framförallt doften en hel del och det blir en bra och elegant Syrah-harmoni, gott!
Facit: Delas 1998
Vin 2:
Lite öppnare doft direkt med viss pepprighet. Gott, ganska tillgänglighet redan från början, lite mörkare, mer kraft och en aning rustikare, mer animaliskt än Vin 1.
Facit: Jamet 1998
Vin 3:
Lite mer av allt än de föregående, bra tryck i frukt, syra och tanniner. Mycket bra längd. Lite pepprighet, viol, chark, mörk frukt. Mycket gott!
Facit: Delas 1999.
Vin 4:
Här får vi en än mer komplex doft och smak med mörkröd frukt, lite pepprighet, chark men även läder, tobak, och en gnutta starkvin. Verkligt bra syra, komplexitet, balans och jättefin längd. Kvällens glas (men marginalen är inte stor – alla vinerna är mycket bra!). Detta skulle jag gärna haft ett par flaskor av. Ett vin för mat, ost eller kontemplation. Riktigt bra saker.
Facit: Jamet 1999
Vin 5:
Här finns återigen lite mer utveckling och komplexitet. En gnutta ”funk”. Mer mognad och tanninerna är i bakgrunden. Mycket gott och kul att dricka. Ger det mest utvecklade intrycket. Sjunker ihop något efter en tre-fyra timmar.
Facit: Delas 1997
Vin 6:
Oj! En liten kvast av (god) rök och stekt bacon stiger upp ur glaset. Häftigt! Några av provarna håller detta som klar favorit just för att det är så häftigt och personligt, alla tycker att det är gott. Det finns förstås även bra, utvecklad frukt, bra syra och längd också. Håller hela kvällen utan problem.
Facit: Jamet 1997
Sedan hämtar Håkan 2005orna också. Det är (uppenbart) mycket yngre viner, med ett fint uttryck av ung Syrah, men absolut drickbart idag också. Sammanfattningsvis mycket goda viner (allihop) säg mellan ca 90 och 94-95 poäng. 1999orna var bäst tyckte jag. Och mycket trevligt och lärorikt vinsnack med en samling garvade provare.
Extraviner:
Först en öppen vit 1966 Clos Vougeot (inte helt vanligt i karaffen chez Vintresserad :-) som smakade bra, men förstås klart mogen. Både frukt och syra levde kvar, men även viss oxidation. Väldigt kul att få prova, tack till M. som öppnade denna raritet!
Sedan kommer Håkan med en karaff med lite mindre i, en ganska ljusgulgrön klar vätska. Första doften ger omedelbart att detta är en frisk söting (gissningsvis från Tyskland-Österrike). En Auslese eller en Beerenauslese? Mosel? Nahe? Här börjar rävarna runt bordet gissa och jag lyssnar mest. Nördfaktorn är lätt extrem. Flera säger att det är 2003 pga den låga syran, det kan jag hålla med om, vinet är likväl jättegott!
Facit: 2003 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Nr 33. Den närmsta gissningen var på det vinet fast Nr. 38!
God rosmarinskinka, tryffel- och fänkålssalami samt en härligt mogen Beaufort-ost i magnumformat kompletterade utmärkt! Stort tack till Håkan för givande och lärorik provning med verkligt goda, klassiska och ursprungstypiska viner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Utmärkt sätt att spendera en måndagkväll tycker jag. Jag var riktigt glad att gramförallt 98orna var så bra även om 99orna stod ut som absolut mest solida men 97 Jamet vann på sin charm. Det känns som om 10 år är en ganska lagom tid att spara sådana här viner även om de håller längre.
Angående 05orna så kändes de jämna i kvaliteten men väldigt olika, jag tror att de bägge två blir väldigt bra med tiden, kanske att Delas vinner på sin större kraft. Skall jag sätta poäng blir det nog 92 till Jamet och 93 till Delas. Jag är glad att jag köpt och lagt undan bägge.
Intressant läsning. Vad är din bedömning vad gäller utvecklingskurvan på viner från norra Rhône?
Jag håller med, Jamet '97 var strålande, men även Delas '99 med sin mörka och djupa körsbärsfrukt. Skitkul att ingen var på fallrepet alls, speciellt Jamet '97 (med tanke på att Jamet '96 kändes lite trött i somras).
Får se om jag hinner få upp mina noteringar också i närtid...
Mr J: Utvecklingskurva är ju delvis en fråga om preferens, men _jag_ upplevde att '98 och '99 är ganska nära "toppen" men fortfarande på väg åt rätt håll, och de är säkert drickbara ganska många år till. Om jag hade '97or så skulle jag sätta igång att dricka dem, även om det inte är ngn brådska. Jag tror inte de blir bättre. Så en 10-12 års ålder är ganska lagom för bra Cote Rotie. Cornas mognar ofta något fortare skulle jag säga: ca 8-10 år. Hermitage har jag liten erfarenhet av, men gissningvis 10-15 år.
Håkan och Punkarn,
Vad är är syn på utvecklingskurvorna i Norra Rhone?
Punkarn,
Ser fram emot dina noteringar!
MVH - Vintresserad
Jag håller med Vintresserad, men det är också producent och lägesberoende. 10 år för bra årgång, något mer för fantastisk årgång, något mindre för inte så bra årgång.
Jag skall nog ta och dricka upp de 97or jag har kvar, de blir nog inte bättre utan ligger på topp.
Kurvan eller potentialen, kalla den vad du vill, är inte så lätt i norra Rhône. Ett varmt år som 1997 mognar ut ganska snabbt, jag var förvånad över vitaliteten i Jamet som jag nu upplever på topp. 1997 är som Vintresserad säger, dags att dricka ur.
Samtidigt kan man bli förvånad, vi provade en 1990 Guigal BeB för någon vecka sedan i AuZone, vital på alla sätt, mogen men helt OK. Samtidigt drack vi en en 1990 Cornas från Clape som var muggig, men inte för gammal och en strålande Monier de La Sizeranne (Hermitage) från samma år med potential kvar. Och i somras provade jag en 1995 Guigal som var väldigt trött och en Jamet 1996 som skevat ner i diket också.
Så, i vanlig ordning vet man inte vad det blir, men på det hela taget tycker jag de flesta från norra Rhône mår bra av en 8-10 år innan de blommat ut och sedan kan de hålla i allt från fem till 20 år beroende på kvalitet och år (och stil).
En av de större vinupplevelserna det här decenniet var 2001 (och en repris 2005) då jag fick chansen att prova La Chapelle 1978 från Jaboulet (Hermitage), fullt utmogen men utan krämpor. Troligen på topp redan första gången men jag noterade ingen förändring 4 år senare.
Skicka en kommentar