En (något) besvärande kväll...

Torsdag kväll och snöglopp. Jobbet är rejält pressat och delar av familjen förkylda... ändå lyckas jag smita iväg till en vinmiddag jag verkligen sett fram emot. G&L på Divine har samlat ihop fyra Napa-cabbar från 1992 och fyra från 2002. Samt två spännande flighter till, dessutom är det KC&N som lagar maten - och när man kliver in i värmen i lokalen och känner förväntan i luften så känns vardagen genast ganska långt borta. Vinerna serveras halvblint och vi inleder med en vit rhone-blend-flight:

A1 En rik, tät och komplex historia. Aning ekbeska lurar mig till USA - men det visar sig vara 2006 Martinelles Hermitage Blanc. Gott och häftigt

A2 Spontant lite godare och bättre balanserat än A1, lite lägre syra? Sannolikt en "äkta" rhonare. Facit: 2009 Giraud Les Gallimardes Blanc, Ch9. Kul att prova!

A3 Ännu lite godare med en rikare frukt och utmärkt balans. Facit: 2010 Denner Theresa
Gruppens favoritvin i flighten.

A4 Lite tungfotad och ganska hårt fatad. Måste vara en amerikan? Facit: 2006 Turley The White Coat.

Alla fyra vinerna utvecklade sig till det bättre i glasen, och var roliga att prova. Min erfarenhet av vita rhone-blends är (vänligt uttryckt) begränsad. Maten till var en perfekt mjäll kalvbräss med citronbönor och lite gräslök - utmärkt matchning till vinerna!

Så över till en av flighterna med Napa-cabbar med utveckling, först ut är tjugoåringarna:

B1 Hmm, denna är faktiskt rätt trött med en lite fadd doft. Drickbar, men klart över kanten. 1992 La Jota Howell Mountain Cabernet Sauvignon, borde kanske varit bättre.

B2 Helt andra saker med en fräsch, bärig och oerhört god doft. Smaken är (ganska) söt och lång, alldeles väldans gott. Min favorit med en mycket liten marginal i flighten. 1992 La Jota Anniversary.

B3 Ett betydligt stramare och komplexare vin, med stor kryddighet och en del piptobak. Lång finish med (fortfarande) rätt tydliga tanniner. Måste vara 1992 Philip Togni. G. berättar att man på denna tid använde rätt mycket pressvin i blenden - och det känns faktiskt!

B4 Först en lite dämpad doft, men smaken är mycket god, utvecklad och komplex. Känns som en typisk Cali Cab. Är (förstås) 1992 Ridge Monte Bello. Gruppens favorit med en liten marginal.

Här fick vi en långbakad kalvsida och märgben till. Mycket bra kombo!

Vi flyttar oss tio år framåt i tiden, och stannar kvar på USAs västkust:
C1 Typisk Napa med väldigt rik, och söt Cabernetfrukt, verkligt bra balans och bra längd. 2002 Ramey Jericho Canyon.

C2 Om möjligt ännu rikare och vinbärigare. Dessutom snygg, elegant och rätt komplex. Oerhört gott, hedonistiskt och svårspottat (pornografi på flaska enligt bordsgrannen E.). Min favorit i denna flight. 2002 Bond St Eden.

C3 Ännu ett vin där min första notering är "rik frukt"... börjar nästan bli lite enahanda det här :-) Det som tillkommer här är även lite björnbär och faten bidrar med mörk choklad. Också oerhört gott. 2002 Abreu Madrona Ranch 2002

C4 Här är doften lite tyngre, och kanske lite parfymerad (doftar mango?) Första intrycket är inte lika snyggt som C2 - men ännu bättre längd. Här finns även toner av espresso (gissningsvis från faten). 2002 Quilceeda Creek från Washington State och 100 RP. Väldigt gott - och gruppens favorit (fast i efterhand var det flera som framhöll Bond St Eden). Maten till var ännu en fullträff med kalvrilette, flankstek, ugnsbakade morötter och en pure på rostade morötter.

Kvällens sista flight flyttar oss "down-under" och super-Shiraz:
D1 God söt Shiraz-frukt, rätt komplex, bra längd. Efter en stund i glaset framträder detta vin som lite lättare (svalare) i stilen och man kan då gissa på 2004 Yarra Yering Underhill Shiraz

D2 Mycket koncentrerat och tätt. Känns som 110% frukt. Yppigt - samtidigt fokuserat och balanserat (hur nu det går ihop?). Otroligt gott (förutsatt att man gillar stilen). Min favorit i flighten (även denna gång med minimal marginal) 2004 Kalleske Johann Georg.

D3 Lite sötare frukt än D2 och D4, och möjligen inte riktigt samma längd - ändå synnerligen hedonistiskt. 2004 Torbreck Descendant.

D4 Klara likheter med D2, kanske en aning bättre balans och en aning mindre koncentration. Utan tvekan oerhört gott och svårspottat. 2004 Old Bastard, Kaesler.

Sista flighten visar för mig att riktigt bra Aussie Shiraz verkligen är ett vin att räkna in bland världens främsta (förutsatt att man gillar stilen). Maten till var en häftig "meat pie", en älggryta med smördegslock - bakat i ugn. Ännu en suveränt god kombination med vinerna.

Så sitter man då där igen, med sexton nya vinupplevelser innanför västen och filosoferar för sig själv - hur ska man kunna gå tillbaka till sina bruks-Bordeauxer efter såna här sittningar? Det är alltid bra att tänja gränserna lite, men det är allt en aning besvärande att dricka så här bra viner och äta så här bra mat... När jag filosoferat färdigt (om ca 15 minuter eller så) så kommer jag säkert fram till att man vill göra det igen! Som vanligt - stort tack till G&L&KC&N för att ni gör det möjligt!

Fler viner från landet

Här följer noteringar ur minnet från ytterligare några viner som konsumerats hos G&Es farmor och farfar på landet.

2001 Fourcas-Hosten, Listrac Medoc
Ett ganska typiskt stramt Listrac-vin som går fint att dricka nu, bara man har viss tolerans för stramheten. Inget jättevin, men fin bruks-Bordeaux. Lagras med fördel ett par år till.

2001 La Salle de Poujeaux, Moulis Medoc
Det Merlot-dominerade andravinet från Ch Poujeaux. Här är färgen lite ljusare och ganska tydliga tegeltoner. Doften är lite större och med mer starkvin och mognad. Smaken är lite lättare och klart mognare, tanninerna är nästan helt utmognade. Lite mer tillgängligt en kusinen från granndistriktet, men även helt moget och snarast i början av utförsbacken, likväl klart gott och drickvänligt.

2005 Argento CabSauv, Mendoza
Både farfar och syster och svåger har en viss koppling till Argentina och vi tycker ofta att vinerna från Argentina har lite mer karaktär (möjligen terroir) än grannarna från Chile. Argenton är ett relativt billigt och publikt vin som fått ett år eller två på rygg. Resultatet är klart godkänt med druvtypisk svartvinbärsfrukt, rätt bra längd och viss mognad och komplexitet. Svågerns favorit.

2006 The Laughing Magpie, d'Arenberg
En modern Shiraz-Viogner blend som köptes våren 2008 för rimliga ca 150 kr. Mer kraft, syra, frukt och tannin än Argenton (som man kan förvänta sig). Även mer längd och viss komplexitet. Gott tycker faktiskt alla, även om farfar bara dricker ett glas.

2003 Sandalford Shiraz ”Special Selection”, Margaret River

Vi har läst en del om Margaret Rivers förträfflighet som vindistrikt och ibland blivit klart imponerade (tex Vasse Felix Heytesbury) men då ofta med matchande prislapp. Ibland händer dock oväntade saker, t.ex. igår öppnade vi denna Shiraz från Margaret River utan några större förväntningar. Den inköptes för flera år sedan på chans för ca 150 kr och har sedan blivit liggande. Maten till är barnvänliga men inte så vinvänliga tacos…

Vinet har en fin, tät mörkröd färg med stråk av mörk purpur. Doften är stor, utvecklad och inbjudande med fin kryddlåda. Smaken är helt enkelt utmärkt! Jättefin mörk frukt med björnbär och svarta vinbär, balanserad syra, integrerade mjuka tanniner, lite mognadstoner och en ovanligt bra balans. Ingen söt vaniljkladdighet alls. Rekommenderas varmt om du råkar ha flaskor hemma, sällsynt mycket vinupplevelse för bara ca 150 kr.

Yering Station Shiraz Viogner Reserve 2005

Kvällens vin är en ung, australiensisk "Cote Rotie wannabe", prestige cuveen "Reserve" från det utmärkta året 2005 av Yering Stations Shiraz 95% och Viogner 5%. Lagrat 14 månader på fransk ek. Färgen är djupt röd med drag av purpur. Efter en knapp timme i karaff och glas med stor kropp och smal öppning får vi en djup, god, stor doft av shiraz och fin (dyr) ekbehandling. Hade det varit en blindprovning hade jag gissat på en Syrah från Californien. Lite lakrits och viol i doften hittar vi också, kanske även lite rått kött, charkuterier.

Smaken är lång, djup, god med förvånansvärt mjuka (fina?) tanniner. En liten kryddbod finns i både doft och smak. Producenten rekommenderar lagring i minst 5 år och vinet ska "drink well at least 15 years from release" dvs tom 2021. Jag skulle nog inte lagra så länge, men det får framtiden utvisa!

PS. Till F&V - Är vinet syltigt? Nej, det tycker jag inte. Men heller inte alls så stramt som ett motvarande ungt vin från Rhone. DS