Vin-ödeläggande förkylning

Sedan en vecka är det torrlagt. Jag har haft ett rätt stort antal förkylningar under årens lopp, särskilt sedan G. började på dagis för sex år sedan. Men denna som slog till förra helgen var en av de värre med redigt halsont, feber och en normal årsförbrukning av pappersnäsdukar på fyra dagar. Svartvinbärssaft, te och nyponsoppa har varit dryckerna "par preference". Efter julhelgen kanske det är dags att våga närma korkskruven en flaska rekorderlig Bordeaux igen... vi får se. Lev väl till dess - och God Helg.

2006 Neudorf Chardonnay, Nelson

Söndag kväll serveras ugnsbakad lax med lime, samt en fänkålsrisotto till. A. vill gärna ha en fyllig och lite smörig Chardonnay. Vi skruvar därför upp en sådan från det lilla distriktet Nelson på norra delen av sydön. Detta är "cuveé normale" och inte den vingårdbetecknade Moutere, som blandar druvor från Moutere med kringliggande gårdar. 2006an upplever vi som klart drickfärdig med rik, yppig och tillgänglig gul och tropisk frukt, popcorn (förstås) men det är snyggt sammansatt och balanserat. Riktigt gott och nivån i flaskan sjunker i god takt. Är sannolikt i närheten av sin "peak", så bör drickas inom en inte alltför avlägsen framtid. En liten eldighet i eftersmaken avslöjar dryga 14% alkohol.

1977 Leoville Lascases och en kvartett Brunello...

Vinprovarkväll med Munskänksgänget hemma hos C. Snön hänger från träd och hustak, verkligen vinter i närförorten. Det är stilla, kallt och fridfullt, bara ett par medresenärer på bussen som skall på annan sorts fest. Inne hos C. är det ljust och varmt - och det börjar utmärkt med en riktigt bra NV från Roederer i vackra, gamla och stämningskapande champagneskålar i slipad kristall.

Vi får sex glas med rött att prova blint, C. ger ledtråden att det finns två teman, det ena gällar alla vinerna och det andra för fyra av dem. Efter en första doft och smakgenomgång lutar jag åt att glas 1-4 är relativt ung italiensk Sangiovese av god klass, medan glass 5 och 6 är betydligt modernare i stilen, glas 5 är rätt ordentligt fatad och glas 6 knappast från Italien alls. Samtidigt så finns det ju producenter i Italien som gör lika moderna viner som varsomhelst i "Nya Världen" - så man bör egentligen sluta med den indelningen. Det händer rätt mycket glasen med mer luft, framförallt utvecklas doftintrycken. Smaken är en rätt typisk kombination av "snygga surkörsbär", rätt hög syra och ganska så strävsamma tanniner med lite inslag av trä och tradition. Glas 1 och 2 gissar jag är bra Chianti Riserva, medan 3 och 4 skulle kunna vara Brunelli. Glas 5 bör vara en Castello di Fonterutoli och 6 gissar jag är en Sangiovese från Californien av god klass.

Facit:
2004 Tenuta Sesta, Brunello
2004 Tenieri, Brunello
2005 Ciacci Piccolomini d'Aragona, Brunello
2004 Val di Suga, Brunello
2006 Castello di Fonterutoli
2008 Rosemount Sangiovese

Verkligen en kul provning, såvitt jag minns har jag aldrig provat fyra Brunello parallellt. Allt eftersom kvällen går så utvecklas alla glasen, men främst 1-4, och blir mer och mer Brunello-lika med torkad frukt, tobak (den finns där även i början), lite eneträ eller ceder (som kan lura en till vänstra stranden i Bordeaux) och en italiensk kryddlåda med bra längd. Australiensaren är initialt klart öppen och god, men tappar under kvällen då varken struktur eller tillräcklig "stuns" i frukten jämfört med vinerna från Brunello. Fast för prislappen 89 kr är det intressant och gott. Castello di Fonterutoli är som det är, en supermodern Toscanare med ganska yvig fathantering som ändå smakar mycket bra, kanske delvis tack vare den goda årgången 2006.
En härlig Boeuf B. och mandelpotatis smakar strålande till vinerna. Glas 2 - Tenieri är nog en aning vassare än de andra med lite mer frukt och längd.

Sedan blir det efterrätt och då letar C. fram en 1975 Ch Coutet från Barsac! Mycket mörk bärnsten, och lite smulig kork, men vid absolut gott liv och härlig längd. Suveränt gott och kul att prova. Det visar sig finnas en del annat gammalt från Bordeaux i källaren (ett arv), så vi kikar runt och när vi hittar en 1977 Leoville Lascases så säger C. "Vi provar!"... och det säger man förstås inte nej till. 1977 är väl inte känt som det bästa året på 70-talet (snarare tvärtom) men Lascases lär ha gjort bra vin åtminstone sedan 1975. Denna flaska är en högtidsstund för en Saint-Julien-junkie; mogen cassis tillsammans med järn, jord, svamp och undervegetation i snygg harmoni. Längd och balans är utmärkta, ett (lagom) historiskt glas! Stort tack till C. för suverän kväll och förstås till vinvännerna för umgänget, diskussionerna och trivseln!

PS. En annan kväll i en annan förort finns 2002 Ch Beychevelle, Saint-Julien i glaset och gör inte heller bort sig - god, utvecklad Saint-Julien med finfin läskande balans. Riktigt bra 2002a i skönt drickläge nu. Rekommenderas för den som har i källaren. DS

2005 Langhe Nebbiolo...

... kan vara rätt olika viner. 2005 Langhe Nebbiolo i version A) är närmast en lingonsyrlig hudkrämskarikatyr; som dessutom smakar ungefär likadant efter en vecka i öppnad flaska. Inte särskilt kul, men oväntad "staying power". Version B) innehåller allt vi vill ha i en ung Nebbiolo med skön utvecklad nyponfrukt, tjära, rosor och sammetstanniner med ett rejält grepp i fin harmoni. Tyvärr smakar det inte alls lika bra dag2 (även om det inte är dåligt).

Facit: version A) Cantina Baricchi, som altså inte alls kan rekommenderas utom för den som verkligen gillar hudkräm och lingon. Första bommen från Carlo M. Version B) levereras av La Spinetta, där vi rekommenderar 30 min i karaff och sedan omedelbar konsumtion.

I helgens avslutning så fick även 2004 Cote de Nuits Villages från Domaine Gille sin revansch. Nu får vi en skön hallon-Pinot med rejäla mängder orientalisk kryddlåda och "gamey smell". Syran och transparensen är hög, tanninerna låga. Kanske är denna på väg över kanten? Hursomhelst kul med mogen Bourgogne.

TGIF late November...

Förra helgen dracks ett par hyfsade viner från gamla världen; först en 2004 Cote de Nuits-Villages från Dom. Gille som tyvärr var korkad. Sedan en 2007 Post Scriptum, Douro, från Prats+Symington. Mycket bra modern och balanserad Douro-blend. Till sist en 2000 Cornas från Chapoutier som var OK, men lite väl rustik och murrig. Inget vin som fick igång bloggar-lågan. Veckan som gick innehöll främst en massa jobb och öroninflammation hos sonen, inte särskilt kul det heller. Veckan innehöll också en trevlig Piemonte-provning med flera goda viner, fast 2004 Ratti Barolo Rocce är ju väl dyr. Även de andra vinerna låg på 350-550 SEK i BS, inget som lyser upp en mörk november det heller. Men så var det fredag, och då var det dags! Dags för 2004 Ch du Tertre, GCC Margaux. Och här går både jag och A. igång på alla cylindrarna - skön mörkröd färg, en doft med svartvinbärsfrukt och djup. Smaken innehåller fin svartvinbärsfrukt, piptobak och en bra komplex avslutning. Visst finns där en del grön paprika (ca 30% Cab Franc) men det passar bra i helheten. Flaskan avverkas i närmast rekordfart. Ingen jättelängd eller ett "Grand Vin" kanske, men verkligen riktigt gott för knappa 230 SEK (hos Winefinder.dk i somras). Tur att det finns ett par flaskor kvar i förrådet, då skall vi nog överleva även november 2010!

Cabernet Bonanza i November

En mörk novemberkväll kan lysas upp ordentligt av god mat och stora vinupplevelser. Vinerna denna kväll introduceras av erfarne vinmakaren Ray Kaufman som bla gör vinerna hos Laurel Glen uppe på Sonoma Mountain. Laurel Glen har i många år gjort långlivade viner från bergsdruvor till relativt överkomliga priser. Kul att prova tre viner med utveckling.Vi inleder med deras viner i

Flight A – "Ray K: Wines who speak for themselves…"

1992 Laurel Glen Estate: Doftar klassisk Bordeaux med röda bär, hög syra och mineral. Tanninerna är klart märkbara, och kanske inte riktigt så finkorniga som man kunde önska. Likväl ett mycket gott, utvecklat och moget vin. Blint hade jag satt denna i Bordeaux 9 dagar av 10. Verkligt kul att prova.

2000 Laurel Glen Estate: Kalasgod doft med precis balans mellan frukt, fat och utvecklade sekundäraromer. Smaken är elegant och balanserad Napa med fortsatt ganska hög syra och tydliga tanniner.

2004 Laurel Glen Estate: Mer frukt och lite rundare, silkigare och snällare tanniner (trots att det är yngre vinet). Ray tror att detta kommer att utvecklas minst lika bra som de äldre vinerna med lagring. Vore kul att prova om 12 år.

2007 Ramey Napa: En blandning av olika lägen i Napa. Ray tyckte det var en naturlig fortsättning med fin frukt, runda tanniner och bra drickbarhet. Det är bara att hålla med: frukten är yngre och yppigare med tydligare söta körsbär, vinet är dock ganska väl stoppat och med hygglig struktur. Inte dumt alls!


Flight B – Continue down towards the Bay Area, still relatively cool...
Arietta Wines i ganska svala Carneros (främst känt som Pinot och Chard terräng).

2007 Arietta Variation1 (ovanliga kombon Syrah & Merlot): Först lite tillbakadragen, men efter en 15-20 min luft i glaset riktigt bra och god med liten charkton. (92-93)

2007 Arietta H-Block (Merlot & CabFranc): Initialt liknar detta vin Variation 1, men lite elegantare. Ingen direkt gräsig ton, ändå god sval frukt. Utvecklas mycket med luft i glaset och blir lite mer harmonisk och elegant. (93)

2007 Gemstone Proprietary Red (huvudsakligen Cab Sauv och lite Petit Verdot, görs av Philippe Melka). Från lite varmare område (16 acre hillside property in Yountville) än Carneros, rikare och tyngre – ändå verkligt bra balans med polerad, rik frukt och riktigt bra längd. Min favorit i flighten (94+)

2007 Blankiet Paradise Hill: Ligger nära Dominus-vingård, perfektionism i vingård och vineri. En rikare, tyngre stil som ändå har riktigt bra elegans i 2007. De som sitter vid bordet har många fler Blankiet-årgångar under västen och tycker att 2007 är ovanligt elegant. Mycket gott, snyggt och hedonistiskt, riktigt bra. Men inte helt gratis... (94+).

Flight C – Ray K The Diversity flight...
2007 Araujo Eisele : Varmt område, men Eisele en relativt sval del, uppe på bergsryggen med svalka från havsbukterna. Riktigt bra frukt med lite orientaliska kryddor. Snygg fatbehandling. Ingen som helst syltighet. Växer ännu mer med luft i glaset. Frukt och elegans i ett glas, supergott (94+).

2007 Quilceda Creek : Washington state, öken, varma dagar/kalla nätter. Mycket tydligare svartvinbär med egen, sval, och bärig ton. Inte riktigt samma ryggrad, struktur och fyllighet som Napa cabbarna. Lite annorlunda, ändå gott och elegant. Många Parker-poäng.

2007 Staglin Estate från Rutherford (impeccable organic farming, alluvial well drained soil) 95% Cab. Upplever den som en typisk Napa-cab med stor och rik frukt, ett koncentrerat vin med cassis och björnbär. Lite mörk choklad. Häftig och väldigt god (även om någon kanske tycker att alkoholen är väl tydlig) (94?)

2007 Ramey Annum “Ray K: A winemakers wine” 98% CabS + 2 %PV från huvudsakligen tre vingårdar uppe på Spring Mountain. Bra och snygg, rätt Cali-typisk Cab. Välbalanserad frukt, fat och struktur – ändå med viss elegans. Mycket gott. (92-93)

Vid det här laget börjar det bli alldeles väldigt svårt att spotta...

Flight D – “Power, somewhat a knock-out flight with deep core of fruit…” inleder Ray med. Jag upplever ändå att det också finns en del elegans och balans.

2006 Pahlmeyer Estate (mainly mountain fruit ca 80% Cab), svårartat gott med massiv svartvinbärs- och björnbärsfrukt, som ändå balanseras snyggt av syra och tanninstruktur.

Till sist tre viner från den lilla ”franska” firman Luc Morlet (som jobbat med många välrenommerade: Newton, John Kongsgaard och Peter Michel)

2007 Luc Morlet Mon Chevalier (Knights Valley, där paret Morlet bor)
Mycket bra!

2007 Luc Morlet Coeur de Vallée (Oakville, frukten från vingården To Kalon, 76% Cabernet Sauvignon & 24% Cabernet Franc)
Ändå lite bättre med lite mer komplexitet. Svartvinbär, björnbär och mörk choklad förstås, lite mörka plommon, piptobak och snygg gräsighet/undervegetation kompletterar. Superb längd och balans. Hade jag gärna haft i källaren (men väl kostsamt).

2007 Luc Morlet Passionement (Oakville)
Utvalda fat. Jag upplever att detta är lika bra som Coeur de Vallée, och kanske en aning bättre, svårt att skilja dem åt ikväll.

Som en extraknorr så kommer generösa R&B med två blinda extrakaraffer:
Det första glaset doftar och smakar Bordeaux på mycket eleganta och välbalanserade stereoider, mycket gott, så min gissning faller åt Napa eller ett toppvin från Margeret River som är i början av sin utveckling, kanske en 2004a? Facit: 2003 Ch Pavie! Glaset försvinner fort. Det andra glaset är mer knutet till att börja med, med luft så tittar både nypon och spearmint fram och gissningen blir en riktigt bra, rätt modern Nebbiolo från ett bra år. Tanninerna är otroligt finkorniga, men ger ett verkligt grepp. Min gissning blir en riktigt bra modernist-Barolo från 2001. Facit: 2004 Cannubi Boschi från L. Sandrone.

Att sammanfatta är inte lätt, flertalet viner (faktiskt nästan alla) ger svårartat ha-begär, men gräver också avgrundsdjupa hål i de flesta vinbudgetar. Verkligt kul att prova, och en väldigt trevligt kväll! Inte alldeles oväntat är det G&L på Divine som står bakom arrangemanget tillsammans med KC och N som ordnat maten på ett alldeles strålande sätt. Stort tack till er alla!

PS. Betald med egen, nu tydligt tunnare plånbok. DS

Fyra decennier Bordeaux

En sommarförmiddag på semestern i Danmark hittar jag en vinhandel som har en hel del mogna viner i ganska dammiga lådor. För det mesta är priserna lite väl höga, givet halvdana årgångar, eller slott som idag har betydligt bättre rykte än de hade på 1970- och 1980-talet. Ändå kan jag inte motstå frestelsen att handla en flaska 1970 Pontet-Canet, Mis en Bouteilles dans Cruse & Fils Freres, dvs tappad på flaska hos negocianten och inte på slottet. Flaskorna ser ”lagom” dammiga ut, och nivån är hög och bra. Pratar lite med vinhandlaren som tycker att dessa håller ihop rätt bra fortfarande, men ska drickas direkt efter att ha urkorkning (pop’n’pour altså :-). Tanken på en Pontet vertikal föds, men jag har lite för få flaskor och årgångar för att det skulle kunna genomföras. Däremot har jag lite 1990-tals Cru Classe som börjar bli dags att dricka, och handlade dessutom en 1985 Leoville-Poyferre hos vinbutiken The Sampler i London i juni. Slutsatsen blir då att sätta ihop tre flighter med fem viner vardera; en 1970-1980-talen; en 1990-talet och en 2000-talet. Samt att samla 10 ”Bordeaux-tokar” som vill tillbringa fredagskvällen med att prova (inte så väldigt svårt faktiskt ;-). Som arrangör blir mina anteckningar ännu mer knapphändiga än vanligt, så redovisningen blir lite ojämn (tex bara poäng på de första 9 vinerna).

Flight A – 1990 talet
En rätt utvecklad doft med lite både röda och svarta vinbär, samt lite andra röda bär och kryddlåda. Ganska bra tryck i tanniner och syra, lite oborstad men bra. Utvecklas mycket i glaset. Jag tror att detta är ett av Medoc-vinerna, utan att veta exakt vilket (89-90).
Facit: 1995 Beausejour-Becot, GCC St Emilion
Redan bortkollrad innan man är ur startgropen. Detta bör nog drickas inom ett par år.

En snällare doft, lite söt med mörka plommon. Smaken är god, modern med lite nougat och fudge. Bra längd och balans. Utmärkt att dricka idag (92-93). Jag gissade först att detta var Beausejouren, men det var det inte och andragissningen var korrekt: 1999 Domaine Chevalier, Pessac-Leognan.

Här får vi en klart mörkare, tätare färg med ett djup redan i doften med lite viol. Inget ”in your face” vin, men smaken är riktigt bra med fin mörk svartvinbärs- och violfrukt, och alldeles utmärkt balans och längd, kalasgott (93-94). Borde vara (och är) 1998 Rauzan-Segla, Margaux. Har ganska många år kvar.

Fjärde vinet öppnar med en klart utvecklad och brettig doft, och en lite tunnare frukt. Någon säger ”grön paprika och stjälkig” och visst kan man hitta det, men också en rätt bra svartvinbär och blyerts. Jag gissar först att detta är 1999 Gruaud-Larose, Saint-Julien pga brettigheten, men det visar sig vara 1994 Grand-Puy-Lacoste, Pauillac (88-89), inget dåligt vin men svagast i flighten.

Sista glaset behöver en del luft för att öppna, väl där finns en skön, god cassis och viol-frukt, lite blommighet (som leder mig fel mot Margaux) och en riktigt bra utvecklingskurva under kvällen. Visst finns där lite brett, likväl kalasgott och är 1999 Gruaud-Larose, Saint-Julien (92-94).

Sedan öppnar vi 1970 Pontet och häller den andra flighten och doftar lite på den. Hämtar maten, en långkokt högrev bourguignon. Alla är hungriga och grytan är kanske lite kraftigare än ett par av vinerna i andra flighten klarar av, så vi äter först och provar sen.

Mycket gott med bra utveckling och Saint-Julien karaktär (92-93). Drick nu. Står upp rätt bra mot vin 4 i flighten. 1985 Leoville-Poyferre, Saint-Julien

Först klart knuten, med en blyg doft, men smaken är bra redan från början. Inte samma utveckling som förra vinet, men större och lite sötare frukt, också mycket gott, håller lite kanske lite till (90-91). 1989 Leoville-Barton, Saint-Julien

Nja, här är doften klart murken och frukten vek, men inte helt slut. En del av den unkna doften vädras bort och efter 15 min är det gott, om än en bit i utförsbacken, skulle ha druckits för ett tag sedan (87-88). 1988 Boyd-Cantenac, Margaux

Doften i fjärde glaset är ren Bordeaux med snygg, mogen cassis och precis lagom utveckling. Det finns en riktig elegans, kvalitet och längd här. Supergott, flaskan töms till sista droppen, kvällens vin för de flesta (94-95). Håller ett tag till. 1985 Latour, Pauillac

Doften i sista glaset är ovanlig, men rätt god. Det doftar söt kolasås med kaffe. Jag har aldrig stött på en sådan doft ur ett vinglas vad jag minns. Det är fascinerande, och rätt gott. Smaken är förvånansvärt OK men visst är nästan all frukt utmognad, och det finns tydliga toner av sherry och oxidation. Syran är ganska intakt, men balansen har varit bättre. Verkligen kul att prova en Pontet från 1970!

Sedan dags för lite ostar och tredje flighten med viner från 2000-talet. Första vinet är verkligt snyggt, gott och med utmärkt bra balans, ändå utan att sådär riktigt imponera. 2000 Pavillon Rouge du Ch Margaux.

Andra glaset är modernt, nästan sötsliskigt ”mid-Atlantic”, har en rejält skön frukt. Rikligt med kola och fudge, viss mineralitet och struktur. Jag gillar detta i sin mycket moderna och ”slampiga” stil, andra runt bordet är inte lika förtjusta (”slapp plyschsoffa utan struktur”) En modernist i en varm årgång, 2003 Domaine Chevalier. Jag kommer att dricka resterande flaskor med nöje de närmaste åren!

Tredje vinet i denna flight är stramare och klart elegantare, med en bra och snygg frukt och balans. Rätt Medoc-typiskt med sval cassis och lite blyerts. 2002 Pontet-Canet, en riktigt bra nolltvåa, knappt alls märkt av det svaga året, ingen grönhet eller tunn frukt.

Här kommer sedan ett glas som alla gillar med utveckling, komplexitet, frukt och struktur. Kalasbra, vi tror att detta är en bra Saint-Julien från 2001, men det visar sig vara 2002 Clos Fourtet, PGCC St Emilion! Rejält sned gissning. Clos Fourtet har ju höjt kvaliteten flera snäpp under 2000-talet och detta var ett av kvällens (många) riktiga höjdare.

Sista (ordinarie) glaset är utmärkt, modern Medoc, fast hamnar lite i skuggan av glas fyra som är yppigare och mer ”in-your-face”. 2001 Leoville-Poyferre smakar riktigt bra idag och säkert ganska många år framåt.

15 flaskor högklassig Bordeaux från 1970 till 2003 sätter ens förmåga att hålla isär vinupplevelser på prov. De mest minnesvärda vinerna för mig var:

• 1985 Latour


• 1998 Rauzan-Segla


• 1999 Gruaud-Larose


• 2002 Clos Fourtet

Jag drar följande slutsatser av provningen:

• Man måste inte vänta 20 år på stor Bordeaux, 10-12 år gamla viner kan ge utmärkt utdelning


• Det görs riktigt bra viner i alla huvudkommunerna i Bordeaux (även om Pomerol och St Estephe inte var med ikväll)


• Det är inte alltid så enkelt att skilja högra och vänstra stranden, och det blir (oftast) inte enklare med mognad


• Kvaliteten i Bordeaux är hela tiden på väg upp. 2000-tals flighten var jämnast (även om 2003 Dom Chevalier stod ut)

En provning att minnas länge för en Bordeaux-tok!

Sedan kommer vinkamraten R. med tre blindgångare... alla tre vinerna känns uppenbart yngre och moderna, med välpackad frukt av hög kvalitet. Första glaset har en väldigt tät och god frukt med lite blåbär (icke-Bordeaux), gissningarna går mot Sydamerika. 2007 Almaviva, gott! Sedan blir det ännu bättre i andra glaset med riktigt snygg modern Bordeaux-blend, den täta och aningen varma frukten gör att flera av oss gissar på Napa – och det är 2005 The Matriarch från Bond. Extremt gott, och den flaska (efter Latour) som töms först till sista droppen. Kvällens sista vin delar gänget lite, några tycker den är ”för mycket kokos, fat och allt”, andra gillar den hypermoderna stilen. Strukturen finns där, och flera säger (dock inte jag) att detta nog är Bordeaux, och det stämmer: 2005 Ch Villhardy, ett garagevin från St Emilion. Puh, vilken kväll, 18 rödviner och 1 vit, härligt!

2004 Chorey-les-Beaune, Dom. Tollot-Beaut

Domaine Tollot-Beaut räknas väl till modernisterna i Bourgogne, och har sin hemvist i just den (ganska lilla) byn Chorey-les-Beaune. Vinet kommer från en "monopol-del" av vingården Chapitre. 2004 är ett hyggligt år som börjar utvecklas nu. Maten är kyckling med kantareller och gräddsåd. Borde altså vara riktigt goda förutsättningar för en bra bourgogne-vin-upplevelse... men nu är ju Bourgogne en vinregion som ganska ofta bjuder på överraskningar, och inte sällan negativa sådana. Kvällens vin har en fin, transparent färg, men redan i doften märks något som bäst kan beskrivas som "knepigt". Det finns en kärvhet, eller beska, redan i den relativt kryddiga doften. Visst finns där även en del pinot-hallon&jordgubb-frukt. Det hela går igen i smaken som är OK med ganska utvecklad, medelstor pinot-frukt och kryddlåda; men en klart störande beska/bitterhet. Det är först till en mogen camembert som vinet smakar bra, kanske för att osten är ännu smakrikare än vinet? På något sätt tar iallafall osten udden av bitterheten och det blir en form av synergi. Intressant och ganska gott, dock inget vin som omvänder en gammal Bourgogne-tvivlare. Någon annan som provat? Är vi helt ute och cyklar vad gäller timing eller matmatchning?

Här är ett par andra intryck av 2006 av samma vin:
http://nettareegioia.wordpress.com/2009/08/27/2006-tollot-beaut-chorey-les-beaune/
http://vinare.blogspot.com/2009/09/domaine-tollot-beaut-2006.html

Back to the 70's

I den mörka Allhelgona-kvällen lagar vi en ganska enkel, retroinspirerad middag, nämligen köttfondue. Vi använder rostas från Argentina och köttbuljong pimpad med rött från Douro (2008 Prazo de Roriz - seriöst bra ungt rött). Barnen har inte provat fondue förut, men det går hem i alla led: "Skriv upp det här högst upp på matlistan!" säger G&E med en mun. Det är förstås ovanligt kul när man är van vid att barnen inte gillar kött. Man bör kanske tillägga att köttet är det bästa vi ätit på rätt lång tid, ibland har man helt enkelt lite tur även med en vaccad bit från ICA. Tillbehören är klassiska: potatiskroketter, champinjoner, röd paprika och bea. Fast E. föredrar "den rosa såsen - gjord på chilisås och cremefraiche", hämtad från 70- och 80-talens Rhode Island-sås, då gärna till räkor och avokado. Det hela blir iallafall osedvanligt gott tycker hela familjen!

Till detta dricker de vuxna en chansning från Carlo Merolli: 2004 Brunello, Quercecchio. Vi karafferar en stund och får sedan en riktigt skön granatröd, transparent färg med lite tegel i kanten. Doften är precis lagom stor med söta nypon och körsbär, och en viss komplexitet. Smaken är ännu lite bättre med riktigt bra balans mellan frukt, syra, tanniner och en bra komplex avslutning! Kalasgod Brunello helt enkelt! Inget murket trä, inga överdrivna tanniner, inga snipiga syror. När Brunello är så här gott så är det min Saint-Julien i Toscana. Perfekt att dricka idag, och säkert inte sämre förrän bortom 2014-2015. Om man dessutom betänker att vinet bara kostar 155 DKK (exkl frakt och svensk alkoholskatt) så är det mycket svårt att inte använda det där tveksamma ordet "fynd". Stark rekommendation - oavsett pris.

Höstmiddag

November är ju ingen kul månad. Denna vardagskväll blev en stark ljuspunkt i mörkret när vinmäklaren WineFinder anordnar en höstmiddag på bättre etablissemang, med viner i utmärkt klass. Vi inleder med en ”champagneduell i baren”:

Cristal 2002, Louis Roederer
Elegant, snygg, stram och syrarik. En aning ”jästig” doft som dock vädras ur glaset relativt snabbt. Ungdomlig och lovande, mycket aptitretande.

Dom Perignon 2002, Moet & Chandon
Ett klart bredare, generösare och rikare vin idag. Doften är utmärkt med lite kaffe och kola ovanpå den rika frukten. Väldigt god och min favorit i duellen.

Sedan sätter vi oss till bords och serveras en mycket god potatissoppa med Pata Negra och tryffel. Till det får vi:

2007 Puligny Montrachet , Domaine Dujac Pere & Fils
Vinet har fått en vända i karaffen och det är skönt öppet med en gång med riktigt rejäl ljusgul Chardonnay-frukt av bästa klass, snyggt inlindat i faten, och med en ryggrad av syra. Seriöst god vit bourgogne.

Varmrätten är en lättrökt renkalv med svampmousseline och smaker från skogen. Här ställer servisen fram två stora kupor som fylls med:

2004 Chateau Lynch-Bages, Pauillac
Bra, ren cassis-frukt. Blyerts och lite lakrits. Uppfriskande, elegant och rätt bra längd. Inget Grand Vin, men utmärkt gott idag ändå.

2004 Chateau Ducru Beaucaillou, Saint-Julien
Ahhh, här är vi tillbaka på min gata! Det märks redan vid första doften, även om vinet behöver luft. Detta är arketypisk claret med den där sköna, lite komplexa Saint-Julien-karaktären som är svår att hitta ord för. Vinet utvecklas hela kvällen i glaset och är min favorit. Mycket gott idag, sannolikt ännu bättre om ytterligare något eller några år, men kanske inget vin att spara en mansålder.

Avslutningsvis en citroncheesecake med sorbet och passionfruktgelé, och till det:
2002 Chateau Rayne Vigneau, Sauternes
2002 är väl inget klassiskt år för botrytisvinerna i Bordeaux (som 1997 och 2001) men hyfsat ändå. Detta vin har nått långt på sin utvecklingskurva och har en mörkare gul färg med bruna reflexer, en doft av aprikos och botrytis och vi får även mandarin, mandel och mandelmassa i smaken. Gott och utvecklat idag, men kanske inte den där wow-känslan som riktigt bra Sauternes kan ge.

På väg hem genom den mörka och lite råkalla Stockholmskvällen undrar jag stilla varför det inte finns fler sådana här ljuspunkter som hjälper en att överleva november?

Stort tack till Robert för utmärkt och stilfullt arrangemang med riktigt goda viner och mat!

PS. Ifall någon skulle undra så bekostades det hela med egen plånbok. DS

2002 Ch Kirwan, Margaux

Till söndagens kyckling öppnas ytterligare en 2002a, nämligen välkända Margaux-slottet Chateau Kirwan. Vinet får ca 1 timme i karaff, och utvecklas hela kvällen. Färgen är modernt mörkröd och med någon transparens. Doften är fruktig med precis lagom syrliga vinbär uppblandat med ett eller annat körsbär. Tobak och viol kompletterar. Smaken är uppfriskande, samtidigt rik och rätt komplex, med söt frukt och fin tobak i olika lager. Tanninerna är finkorniga och har just lagom grepp. Längden är OK, särskilt för en 2002a, utan att vara anmärkningsvärd. Jag reflekterar över om detta är quintessential Margaux men det vore nog att ta till överord. Riktigt gott matvin och en bra 2002a hursomhelst. Rekommenderas om du har flaskor att prova.

Bordeaux ala Jean Guyon

Importören Bibendum ordnar en provning främst för vinklubbarna AuZone och CVP med M. Jean Guyon, en entreprenör i inrednings- och fastighetsbranchen som älskar vin och därför köpte sina första 2 ha 1990. Idag är egendomen Rollan de By i norra Medoc (Begadan) omkring 90 ha och han producerar ca 500 000 flaskor årligen, varav ca 350 000 Rollan de By. Han gillar Merlot - så alla vinerna innehåller 65-70% Merlot, och sedan ungefär lika delar CabSauv och CabFranc och en del Petit Verdot för att öka komplexiteten. 12 månader (18 för prestige-cuveén Haut-Condissas) på nya franska fat. Noggrannt arbete i vingård, men inga extremlåga skördeuttag (han är uppenbart även en god affärsman). Vinerna får genomgående goda betyg av tex Grand Jury European (GJE, med allas vår Andreas L.) M. Guyon vill göra viner som är njutbara relativt unga, men som klarar en del lagring. Sympatiskt nog är det ändå årgångarna 2000-2005 som vi provar.

Vi inleder med:
2002 Tour Seran som har en mycket utvecklad näsa med tobak, lite blyertspenna, kafferost och läder. En klart bra, relativt fyllig smak med balans, om än inte så väldigt lång. 2002 var ju ett svårt år, och detta vin är klart bättre än väntat. M. Guyon förklarar med att det handlade om att våga vänta med Merlot-skörden tills druvorna faktiskt mognat.

2004 Rollan de By
Har lite mer struktur och tryck i frukten, bättre längd och elegans, men inte samma uttrycksfulla näsa. Inte heller lika mycket Bordeaux! Gott hursomhelst.

2005 Rollan de By
Har ännu mer av det som 2004an har, framförallt tanninstruktur, och är även ganska knutet i dagsläget, framtidspotentialen är dock fin.

Sedan övergår vi till Haut-Condissas-flighten:

2000
Mycket bra med utveckling och en skön, nästan söt kärna av frukt. Mycket bra balans och harmoni idag (bäst idag). Detta vin skulle man lätt kunna ha en låda av...

2001
Också riktigt bra med en lite slankare balans, ändå ett rikt, fylligt vin med begynnande mognad och komplexitet.

2003
Lite annorlunda pga det varma året med lite sötare, tillgängligare frukt. Mycket fyllig och lättgillad.

2005
Faktiskt upplever jag denna som mer tillgänglig än Rollan de By 2005 idag. Vinet har en tät kärna av svartvinsbärfrukt och mörka (Merlot)-plommon. Strukturen är alldeles utmärkt, detta kommer att bli kalasgott.

Jaha, inga invändningar undrar då någon? Jo, främst två:
a) Jag upplever att vinerna kanske är lite väl polerade och moderna. De är väldigt goda, men har kanske inte den tydligaste Bordeaux-identiteten.
b) Haut-Condissas kostar ca 700 kr flaskan i Sverige. Det finns faktiskt en del annan Bordeaux (och tex Napa Cab som ligger rätt nära att jämföra med) för de pengarna, tex får man hyfsade årgångar av Pontet-Canet, Leoville-Poyferre, Montrose (knappt) eller Lynch-Bages för liknande pengar. Eller en Forman från Napa. Importören berättar att hon provat Haut-Condissas blint mot diverse storheter som Haut-Brion mfl och svårligen lyckas identifera vilket vin som är vilket. I det perspektivet är förstås 700 kr inte så farligt. I min vinekonomi är det dock fortfarande ett ganska sällsynt inslag.

Slutligen stort tack till M.Guyon, Bibendum och Lena T för mycket trevlig och god provning!

PS. Fler intryck här:
http://auzine.wordpress.com/2010/10/27/provning-med-jean-guyon/
DS

Intensiv vinvecka

Den gångna veckan var intensiv:
Tisdag:
"Ett steg till med Vinosapien" hos Munskänkarna i Stockholm. Mycket bra, kul och lärorik provning med åtta spännande viner. Min favorit var 2001 Ego från firma Bressan (IGT på en blandning av Schioppettino & Cabernet Franc), ett häftigt vin med tydlig identitet och ändå stor drickbarhet.

Torsdag:
Tillsammans med kollega G. så höll jag i provningen "Sauvignon Blanc och Chenin Blanc - likheter och olikheter" för vinklubben på jobbet. Lärorikt och kul, även en del logistik att få alla viner på plats, kylda och öppnade i tid. Här var favoriterna två: 2008 Pouilly Fume, P Jolivet med bra balans och utvecklades fint i glaset under kvällen; och den söta 2005 Cuveé Le Paon från Domaine des Baumard, med renaste frukt parad med stringent syra!

Fredag:
Provning av fem hyfsat mogna Bordeauxer (samt en "ringer" från Clare Valley) hemma tillsammans med Munskänks-kurs-vänner. 1999 Leoville-Poyferre gick bra även denna kväll, alla vinerna utvecklades hela kvällen och smakade mycket bra ca 4-6 timmar efter flaskorna öppnats. Även en nyhemtagen (ständigt denne Carlo M!) 1996 Ioppa Ghemme öppnades - ett spännande vin som jag upplevde som bra och fortfarande rätt vitalt, framförallt syran.

Lördag:
2006 Calabretta Carricante, ett intressant och ganska utvecklat vitt vin från Sicilien gjort på mest Carricante-druvan (första gången jag provar såvitt jag minns). Matinriktat, rätt komplext och givande.

Söndag:
Middag hos G&Es farmor och farfar som vill ha hjälp att välja ett vin från den jämna födelsedagen i våras, det blir en 2003 Certan de May, Pomerol, som smakar mycket bra med fin och ganska komplex plommon-Merlot-frukt, även som syran kanske är lite låg pga det varma året.

Puh, nästan skönt med en vinfri måndag efter en sådan intensiv vinvecka!

Lärdomar

Vi har vinmiddag med studiekompisar till A som träffas lite då och då, numer mer mat än vinorienterat. De brukar vara lite njuggt inställda till mina buteljer från sydvästra Frankrike. "Surt, kärvt, besvärligt etc". Min tanke var därför att leta fram lite utvecklade viner, för att se om det får dem mer positivt inställda. Vi inleder med en 2002 Franck Bonville, BdB som jag tycker (lite förvånad) är perfekt mogen att dricka nu med fin balans mellan den fräscha chardonnay-frukten och dess syra; men ändå lite avrundat och viss komplexitet med lite torkad frukt och rondör. Sitter som en sportkeps som aperitif till lite salta lantchips och serrano. Maten är fin höstmat: älgfile med potatis- och kantarellgratäng. Vi provar då (halvblint för mig)

1. Lite lättare och mer utvecklat med viol och cassis, ganska snälla tanniner, en aning filmjölk. Hyfsad längd. Borde vara 2000 Paveil Luze, Margaux och det stämmer. Sista slatten smakar ännu bättre kvällen efter.

2. Bättre, djupare vin med en förvånansvärd kraft i frukten. Plommon och lakrits antyder högra stranden. Utvecklas hela kvällen i glaset. Är det 2005an? Nixpix - facit: 1998 Ch Laroze, StEmilion GCC. Att detta var 12 år gammalt förvånade mig rejält. Det var (för mig) utan tvekan kvällens vin, 92+ på den skalan. Sista dropparna (ca 7-8 timmar efter att flaskan öppnats) smakade allra bäst då doften och komplexiteten kom fram ordentligt.

3. Varmjordsvin med aningen brända toner och rikare frukt. Svarta vinbär & Co, mycket gott. Detta måste vara 2001 Meerlust Rubicon. Flera runt bordet tycker detta är bästa vinet. En liten slatt på söndag kväll smakar också mycket bra, inte ens antydan att vika ned sig - vilket väl visar på ett riktigt bra råmaterial för ett nio år gammal vin från varma jordar. 90+ om man gillar stilen, 75-79 annars.

4. Lite mer anonymt, men med rätt bra drag i tanninerna. Är det 2005an? Ja, det är 2005 Ch Daugay StEmilion GC. Ett bra vin från ett bra år, och även här är det två (eller kanske tre) av åtta runt bordet som har detta som sin favorit. Inget kvar i flaskan efter maten talar sitt språk.

Sedan blir det en spännande dessert som A svängt ihop under eftermiddagen som egentligen inte är så vinvänlig, men stämningen är hög och flera vill gärna ha ett glas port - så snabbt fiskar vi fram och dekanterar en 1997 Burmester Vintage. Det är riktigt gott med bra tryck i frukten och bra komplexitet med torkad dito, russin, läder osv.

Söndag kväll provas diverse överblivet och man kan lätt konstatera att bra vin klarar en tid i kylen med förslutning, medan mindre bra vin inte gör det. En annan lärdom är att bra Bordeaux (och bra Stellenbosch) klarar lagring mycket mer än jag trodde, 1998 Ch Laroze upplevs som ett max 6 år gammalt vin. Vi skulle ha öppnat och karafferat rödvinerna. Nåväl, trevligt, gott och lärorikt!

2004 Zonchera, Ceretto, Barolo

Kvällens vin är Cerettos standard-Barolo, gjord på köpta druvor verkr det som (min italienska lämnar en del övrigt att önska...). Året är utmärkta 2004, men frågan är om vi har hittat en bra utvecklingspunkt hos vinet? Flera bedömar på nätet säger "early drinking..." skulle vi redan druckit detta? Eller är det i en liten tunnel? Eller... karaffen får luftas och sköljas med en liten skvätt vin. Sedan i glasen. Färgen är verkligen grann och inbjudande med en tät (men transparent) rubinröd kärna som övergår i en lite glesare kant i orange-brunt. Doften blir knappt medelstor efter dryga två timmar i öppnad flaska och karaff åtminstone en timme. Den är ändå rätt bra med fin komplexitet och nebba-karaktär av rosor, nypon, och lite jordgubbar. Det är mer drag i smaken med precis lagom grepp i tanninerna och en skön komplex smak med lite söt frukt i mitten (katrinplommon, jordgubbar, nypon), fin balans och i avslutningen lite kafferost (barriquer läste jag någonstans... någon som vet?) och det där avslutande snörpet från nebba-tanninerna. Vi gillar vinet, men någonstans i bakhuvudet så kan man inte låta bli att tänka att man borde få lite mer Piemonte-nebba-magi för dryga 300 SEK... eller hur?

Som vanligt välskrivna noteringar här:
http://vinare.blogspot.com/2009/06/2004-ceretto-barolo-zonchera.html

2004 Castello di Fonterutoli

Trots en viss höstförkylning korkar vi upp ett vin som vi är nyfikna på, men på halvflaska. Det är ju också bra för att bedöma hur långt vinet hunnit i sin utveckling. 2004 Castello di Fonterutoli är mörkrött och relativt tätt. Doften är medelstor och bra, med lite mörkchoklad och kafferost från faten; men framförallt skön mörk körsbärsfrukt och viss komplexitet. Gott att sniffa på! Smaken är relativt stram och harmoniserar bra med doften, visst finns där lite julkryddor och en antydan till julmust - men ändå den bästa Castello di F vi provat på ett tag. Skulle gissa att helflaskan smakar bra i vår och nästa sommar. Någon annan som provat 2004an?

2006 Vacqueyras, Burle, Sirius

Söndag kväll och vi korkar upp en flaska från The Wine Company, 2006 Cuveé Sirius, Domain Burle, Vacqueyras. 2006 är väl ett mellanår mellan de strukturerade 2005orna och den yppiga frukten i 2007orna. Vi har inte provat något vin från domänen förut, och efter en dag på stan med barnen blir det i stort sett pop'n'pour till en helstekt entrecote med rotsaker och lite annat smått&gott. Färgen är mörkröd, varken mer eller mindre; doften är svalt grenachefruktig och fin, smaken är till en början lite spretig och burdus, men efter sådär två timmar i öppnad flaska smakar det riktigt bra med en skönt balanserad frukt, lite lakrits och en hel del garrigue. Enligt www.chateauneuf.dk så håller bröderna Burle till i Gigondas, men äger lite mark med gamla Grenache- och Syrah-rankor i Vacqueyras. Gott söndagsvin!

2006 Hiedler, Heiligenstein

Heiligenstein är ett av de bättre lägena i Kamptal i norra Österrike, och Hiedler är en av de ledande producenterna. 2006 var ett relativt varmt år, med många bra viner - men vissa rapporter finns om viss obalans, osnygg bitterhet och för låg syra. Vi dricker till stekt spätta och det är en bra matchning. Vinet har en skön, grön-gul färg, relativt ungdomlig. Doften är stor och rik, ganska typisk Riesling från Österrike med gul frukt, mineral och en syra som på något sätt går ända upp i doften! Smaken går i samma spår med en mycket rik gul frukt (glittrande på något vis...) en kraftfull syra och en mycket bra längd. Ett häftigt och gott vitvin, enda lilla randanmärkningen är en viss bitterhet, som märks mest när vinet börjar komma upp emot rumstemperatur efter en lång stund i glaset.

Vi drack "lillebror" i januari 2009 med gott resultat:
http://vintresserad.blogspot.com/2009/01/riesling-och-bordeaux.html

Ädelsöta

Vinklubben på jobbet har lyckats engagera "världsmästaren" Andreas Larsson att hålla en provning med söta viner. Det visar sig vara sex sent skördade/ädelsöta viner från några olika områden. Alla viner håller mycket hög klass, något är världsklass. Världmästaren inleder med en sedvanligt trivsam och pedagogisk genomgång av områden, förutsättningar, druvor och vintillverkning. Sedan ger vi oss på vinerna:

1. Näst ljusast färg. Honung, fat, och vanilj i doften. Mandelmassa, vanilj, aprikos, botrytis i smaken. Någon säger saffran - och kanske det. Rätt krämig och ändå bra balans. Inte toksöt. Mycket gott, en av mina favoriter. Borde vara en relativt ung Sauternes, kanske en 07a?
Facit: 2007 Clos Haut Peyraguey
En verkligt bra början.

2. Den ljusaste färgen, ljust gulgrön, nästan vattenklar. Öppen lättillgänglig doft med fläder, blommor och lite petroleum. En friskare, svalkande smak - men ändå klart söt och på ngt vis fyllig, god. En Mosel Riesling av mycket god kvalitet.
Facit: 2006 JJ Prüm Wehlener Sonnenuhr Goldkapsel
Kul, har aldrig provat en Goldkapsel förr.

3. Gul, glimrande fin färg. Doften är länge rätt knuten, och jag undrar nästan om det är ngt knas m vinet. Smaken är dock korrekt med tropisk frukt, botrytis och nästan överväldigande söt och intensiv, häftig. Jag har ingen bra gissning på detta, kanske en ung, modern Tokaj?
Facit: 2006 Alois Kracher Grande Cuvee Trockenbeerenauslese
Jahaja, där gick man bort sig ganska rejält. Doften på vinet utvecklas ordentligt under kvällen och blir till slut bra och matchar den intensiva smaken.

4. En något mörkare gul färg än vin3, och inte lika glimrande. Doften är också rätt knuten, men man kan ana ett vin "for the long haul". Vi hittar en antydan till ylle, men också rejäl frukt och fyllighet och struktur i smaken. En del rostade fat, hög syra, också klart intensivt - men ändå i hyfsad balans. Är detta en bra Sauternes med något år på nacken, eller en super-Loire?
Facit: 2005 Ch Suduiraut
I början var detta vin inte någon favorit, men det växer med tiden i glaset och kommer att bli utmärkt för den som gillar Sauternes med struktur och kraft. 2007 Clos H-P är lättare, elegantare och krämigare i dagsläget. Flera föredrar den, men jag fyller på 2005 Suduiraut och låter stå nästan en timme i glaset och tror det har en bra framtid.

5. En mörkare färg som drar mot bärnsten. Doften är komplex och välmatad med russin, fikon, vanilj, honung och komplexitet. I smaken lägger vi till lite fin apelsinmarmelad och havtorn. Elegant och supergott. Kan det vara en Tokaj?
Facit: 2003 Huët Cuvee Constance, Vouvray
Wow, detta är altså Huëts supercuvee som bara görs av de bästa druvorna, de bästa åren. Verkligt kul att få prova!

6. Mörkast och tätast färg, klart mörk bärnsten. Doften är innehållsrik med söta, torkade frukter men också kryddig med bla nejlika, ett vin att sniffa länge på. Smaken är ännu lite bättre med en enorm längd, apelsinmarmelad, en aning paprika-krydda. Exceptionellt rik smak (nästan för rik tycker bordsgrannen). Kvällens högsta sockerhalt, och förmodligen även syra (kanske att Mosel-Rieslingen är på samma nivå?). Måste vara en super-Tokaj.
Facit: 2003 Istvan Szepsy, Tokaj Aszu 6 puttyonos
Helt klart ett Wow-vin som man kan avnjuta ett glas under lång tid och bara reflektera...

Tack till vinklubben och världsmästaren för en verkligt trevlig och lärorik provning!

2007 Mas de Boislauzon, Côtes du Rhône Villages

Mas de Boislauzon drivs av syskonen Daniel och Christine Chaussy och är belägen i norra delen av appellationen. De sköter gården mycket bra och på väg att övergå till ekologisk odling. Domänens toppvin Cuvée du Quet fick 100 RP hösten 2009 och har sedan dess varit rätt eftertraktad. Vi provade bla på Franska Vindagarna i oktober 2009 och gillade då den normala Cuvée Tradition bäst. Sedan har jag provat båda vinerna ett par gånger och Cuvée du Quet är ett otroligt häftigt vin, som i dagsläget behöver minst 8 timmars luftning.

Ikväll är det dags att prova den enklare 2007 Côtes du Rhône Villages. Den är gjord på 75% grenache, 15% carignan, 5%syrah och 5% mourvèdre, och bör därmed kunna likna en Ch9. Släpptes i augusti på SB, och det finns flaskor kvar. Verkar som att Södra-Rhone-2007-hypen lagt sig lite, vilket ju är rätt skönt. Vinet får en halvtimma i karaffen innan vi provar. Det är alldeles för lite ska det visa sig. Initialt är det inte så spännande, men efter ca 1,5 timmar börjar det lossna och vi får ett vin som jag skulle missta för en Ch9 vilken dag som helst. Färgen är mörkröd-lila och tät ända ut i kanten, doften är relativt stor och med typisk nollsjue-grenache-frukt, lite örtkryddor och lakrits. Smaken är rik och rätt fyllig, den fortsätter med lite grenache-kirsch, lagerblad och mer lakrits. Mycket gott för alla som gillar stilen. Vad skiljer då denna från Ch9?

Nu är jag ute på lite hal is (har inte druckit Mas de B - Ch9 på ett par månader) men jag vågar ändå påstå att Ch9 har mer struktur, mer ryggrad i tanninerna och den kommer att vara mer långlivad. Kvällen CdRV klarar säkert en del lagring, men bör nog drickas före 2015. En annan skillnad är att de 14,5% alkoholen känns mer i CdRV, den är lite eldigare och spretigare än jag minns Ch9. Sammanfattningsvis ett gott, ärligt och intressant vin, särskilt för den som vill låta sin 2007 Ch9 vila ett slag till.

SQN Dinner

Sine Qua Non - mytomspunna viner gjorda av en lika mytomspunnen vinmakare; Manfred Krankl. Skulle vara kul att besöka honom någon gång…

Kvällen provningsmiddag inleds med lite fjällröding och till det fyra vita:
Sublime Isolation 2003
Häftig, utvecklad, mycket fyllig, ganska fatad men frukten klarar det utan några som helst problem. Mycket god (93)

The Rejuvenators 2004
Tyvärr lite defekt.

Hoo Doo Man 2006
Bäst balans, skön, nästan viktlös frukt med en fantastisk härlig aromatik och längd (95)

Body And Soul 2007
Fram till årgång 2007 varit en blandning av Roussanne, Chardonnay och Viognier. Med Body and Soul har SQN droppat Chardonnay och det är en Roussanne dominerad cuvée. Doften är otrolig med en närmast eterisk blommighet, och ändå en bra struktur och balans. Kroppen är en aning mindre än de andra vinerna, men doften är större (94+).

Flight 2 - SINE QUA NON PINOT NOIR
Hollerin´ M 2002
Frukten från vingården Shea I Oregon. Första intrycket är bra, med skön frukt, men inte så Pinot-typisk. Sen händer det saker. Efter att komma tillbaka från vin4 så doftar det Hallon med stort H, och skön Pinosity kombinerad med lite Krankl-magi. Jättegott (93-94). Perfekt att dricka idag.

Omega 2003
Sista årgången med frukten från Shea. Här är Pinot-frukten mer framträdande från början med hallon, jordgubbe och typisk Pinot-kryddighet. Efter en stund i glaset (och till maten) växer vinet ytterligare med längd, balans och komplexitet på en mycket hög nivå. Min favorit i flighten (94-95). Utmärkt att dricka idag, håller säkert ett tag till.

Covert Fingers 2004
Defekt, knas med korkarna 2004.

Over And Out 2005
Nu köper SQN druvorna från vingården Arita Hills i Santa Rita Hills i Kalifornien. 2005 blev Manfreds sista Pinot Noir. Modernare och lite mer kraft, mer ”Krankl” inte lika mycket Pinot; fast ändå väldigt väldigt gott (94). Kommer att hålla längst.

Flight 3 ”Apprentice – Maggie H”
Antica Terra Botanica Pinot Noir 2008
Transparent rubinröd, skön öppen tillgänglig Pinotfrukt med hallon och lingon, jättefina orientaliska kryddor (kanel, kardemumma); riktigt, riktigt snygg och ren frukt, härlig balans. En av de godaste Pinoter jag provat (fast det är ju inga mängder, jag är ingen Pinot-man) (94-95).

Lillian White Hawk 2004
Väldigt stor skillnad mot Antica Terra! Tät, mörk färg, mörkfruktig doft och ett rejält tryck i både doft och smak. Ändå ganska utvecklad, vinner en hel del i glaset, man kan se vartåt det kommer att barka (92-93).

Ojai White Hawk 2005
Samma täta, mörka färg, lite mer fruktdominerat (björnbär, blåbär) väldigt ren och snygg frukt. Struktur, balans och längd är bra (92+). Kul att jämföra Ojais och Maggies vin från vingården White Hawk.

Lillian White Hawk 2006
Egentligen lite för tidig att prova. Samma täta färg, doften är lite knuten, men växer. Här finns både verkligt ren och snygg frukt, och en lite mer intressant komplexitet. Blir riktigt riktigt bra i slutet, fenomenalt gott och hedonistiskt (95-96+)

Maggie Harrison gör Antica Terra och Lillian. Hon har arbetat med Manfred under åtta år. När Manfred förlitar sig mera på egna vingårdar så har Maggie fått ta över en bit av White Hawk som hamnar i Lillian. I Antica Terra kommer druvorna både från deras egna Amity Hills och från Shea vingården. Good stuff!

Flight 4 “SQN Specials – de verkligt svårfunna specialcuvéerna”
Detta är flighten som SQN-habituéerna väntat på. Det kommer sådär en låda till Sverige per år. Finns knappt att få tag på ens på andrahandsmarknaden. Klart inspirerade av Guigals LaLaLa-viner med massor av topp-Syrahfrukt och +36 månader på 100% nya franska fat av bästa märke. 98-100 RP, serious wines.

On Your Toes Syrah 2001
Det klart mest utvecklade av de fyra vinerna. Lite rödare i färgen, fenomalt bra, ändå bara 96 ikväll. Man borde skriva en bok om varje av dessa viner, ändå är anteckningarna ännu mer kortfattade än vanligt (i stil med ”sv-nbra på allt…”).

Hear Chorea Syrah 2002
Vilken doft, vinhimlen öppnar sig i glaset. Den söta, perfekt balanserade frukten är ett hedonistiskt mästerverk med en längd på minst 40 sek. 99++.

The Inaugural Syrah 2003
Åfytusanj-vlar vad bra detta är (igen)! Den renast tänkbara flytande frukt av rubiner. 99+++ idag. Kommer utan tvekan att nå 100 med bara lite mer ryggläge.

Ode To E´Syrah 2004
Också otroligt bra, lite elegantare än ” Hear Chorea Syrah 2002” och ”The Inaugural Syrah 2003”, även om frukten inte är lika häpnadsväckande. Bedövande behagligt, kommer att bli förnämlig. 97-99.

Den sympatiske och generöse R. har med sig två blinda extraviner (som serveras före SQN-specialerna):
R1: Röd färg, ganska utvecklad och komplex doft (bacon säger flera runt bordet). Torr, men ändå verkligt bra frukt. Lite Aussie-känsla. Mycket god! 93-94. Gissning en rimligt mogen Aussie-Syrah av bästa märke.
Facit: 2001 Torbeck RunRig

R2: Mörkblåsvart färg, otroligt fruktig, innehållsrik och modern doft med en massa mörka, nykrossade björnbär, lite örtmedicin, lite eukalyptus och en förnimmelse av likör (nästan cassis – fast ändå inte). Bör vara en ung, modern Aussie-Shiraz av riktigt hög klass.
Facit: 2006 Jim Barry The Armagh

Efter denna provning (och 100 RP övningen i somras) behöver man reflektera lite. Utan tvekan är det fantastiska viner, och jag känner mig lätt överväldigad, fascinerad och lite dekadent – att få prova dessa viner en tisdagskväll i september. Samtidigt kan man känna en slags sorg eller tomhet, dessa viner lär man inte dricka igen, utan till helgen blir det lätt utvecklade bruks-Bordeauxer eller kanske en 2007 Cotes du Rhone. Kommer man att njuta lika mycket av dem efter sådana här vinupplevelser? Eller har man nu slagit in på en väg utan återvändo? En väg kantad av jakt på värstingviner och privatekonomisk ruin. Är det överhuvudtaget moraliskt försvarbart att dricka viner som kostar mer än 1000kr? Det verkar ju ändå som om vinvärlden redan bestämt sig – Premier Cru Bordeaux 2009 kostar mellan 10 000 och 20 000 kr flaskan, 2005 DRC kostar långt över 10 000 kr flaskan; och då framstår ju inte 3000 kr flaskan längre som lika extremt. Även om det vore extremt ansträngande för min ekonomi. Perverst skrev en känd bloggare nyligen om priserna på Bordeaux 2009, och det är nog dags att ta sig en allvarlig funderare på vad en flaska jäst druvjuice egentligen får kosta, och jämföra med upplevelsen att dricka de där vinerna... inga enkla svar ges tyvärr.

1998 Ch de Fieuzal, Pessac-Leognan

Söndagmiddag med fin oxfile och lite italienskinspirerad smaksättning. Men Barbarescon drack vi igår... så det är tillbaka till moderskeppet (f'´låt - moderregionen) med helgens Bordeaux. Det blir en 1998 Ch de Fieuzal, Pessac-Leognan. Första gången vi dricker en mogen Fieuzal. Vi har lite knapphändig info om slottet och dess historia, men ryktet är väl ändå att slottet hade en glansperiod (tom 1990?) och sedan tappade lite i kvalitet (90-talet?) för att sedan komma igen, framförallt from 2005. Kvällen 1998a visar dock inga svaghetstecken alls - tvärtom; färgen är tät mörkt röd ända ut i kanten; doften är medelstor och ganska fruktdriven; smaken är utmärkt med härligt söt Bordeaux-frukt parad med lite tobakstoner och en lagom komplexitet. Tanninerna är sammetsmjuka. Syran är möjligen lite låg, vilket skulle kunna peka på att det är dags att dricka, samtidigt upplever vi inte någon trötthet alls i vinet. En utmärkt god söndags-Bordeaux!

2003, Pajé, Roagna

Kvällens vin var ordentligt på tapeten när det släpptes i januari 2010. Många hyllade det som "årets Barbaresco", årets elegantaste 2003a från Piemonte" och tyckte att Luca Roagna verkligen lyckats, trots det varma året.

Vi korkar upp en stund innan servering, men karafferar inte. Häller små mängder i de stora kuporna. Roagna är en traditionalist och det märks. Färgen är perfekt Piemonte-Nebba: transparent men ändå fylligt röd med oranga reflexer. Doften är medelstor med många nyanser och toner av jordgubbar, violer, lakrits, blommor och annat trevligt. Den stora upplevelsen finns dock i smaken, efter dryga timmen i öppen flaska/glas, en perfekt balanserad nebba med skön frukt kompletterad med bra drag i de finpulvriga nebba-tanninerna och syran. En komplexitet värdig en renässansmålare med lite av tjära, lakrits, viol, hyacint (eller om det är pelargon... botanik är inte mitt gebit), röd bärfrukt och en härligt sammansatt avslutning med fin längd. Inte mycket mer man kan begära av en Barbaresco!


PS. Fler som smakat:
http://godavinare.blogspot.com/2010/03/2003-barbaresco-paje-roagna.html

http://miseenbouteille.blogspot.com/2009/11/2003-de-stora-fyndens-argang.html

DS.

2003 Ch Kirwan, Margaux

Vi avslutar helgen med ett annat vin jag varit och vänt på ett par gånger, men ikväll är det dags att dra korken ur 2003 Ch Kirwan, Margaux. Ni kan historien - medelmåttigt slott med bra förutsättningar får ny ägarbild, kallar in fantomkonsulten M. Rolland och uppryckningen börjar. Vi har druckit/provat en del Kirwan (olika årgångar mellan 1982 till 2004) men detta är faktiskt första 2003an. Vi har främst gillat de senare, modernare årgångarna. Kvällens vin är mörkt och tätt, nosen är öppen och tillgänglig med modern frukt (vinbär, björnbär och lite viol) samt en hel del mörk choklad och lite kafferost från faten. Smaken är rik och fyllig, nästan "mid-Atlantic" med samma komponenter som i doften. Det är ett rejält bygge, som faktiskt skulle kunna ha fått passera som en stramare Napa Cab. Det varma året avspeglas i en lite låg syra, men det ger också mycket fin drickbarhet redan idag. Håller säkert ihop flera år framöver, men uppsidan är inte så stor. A. gillar detta bättre än gårdagens lite spretigare 2004 Branaire som var lite mer läskande tack vare den högre syran. Jag gillar båda vinerna ungefär lika mycket (91). En bra vinhelg för en Bordeaux-tok.

2004 Branaire-Ducru, Saint-Julien

Lördag kväll, inga gäster, oxfile på menyn och relativt lugn och ro. Dags att prova ett vin jag väntat på - 2004 Branaire-Ducru från favoritkommunen Saint-Julien. Saint-Julien kallas ibland arketypisk claret, och håller en jämn och hög kvalitet. Inga riktiga "powerhouses" (med undantag för Las Cases), inga snipiga bottennapp. Även de enklare vinerna (du Glana, Gloria etc) brukar alltid leverera en bra vänstra-stranden-Bordeaux. 2004 är bara sex år gammalt, men årgången har hittils visat på bra drickbarhet med balanserade tanniner. Vi korkar upp och karafferar ca 1 tim. Färgen är klart röd med en mörkt brun ton. Doften är medelstor och lite varierande, i ena stunden lite knuten, i nästa hyfsat öppen och visar på en början till Saint-Julien komplexitet. Vinet smakar mycket bra, särskilt med mer luft och då ger det en skön, läskande, matvänlig bukett av vinbärsfrukt, mörk lite bitter choklad, ganska hög syra, lite ceder och blyertspenna. Längden är bra, det är syran som sitter i längst. Man kan ana att det kommer att bli ett elegant och harmoniskt vin, då krävs lite mer tid på rygg, säg runt 2012. Vinet går förstås utmärkt bra att dricka idag också (91).

2008 Menetou-Salon, Dom P Gilbert

Ikväll provar vi ett vin från Domaine Philippe Gilbert, 2008 Menetou-Salon. Vinet har en ganska ljust gul färg med skönt glitter. Doften är relativt stor och fruktig, men alls inte endimensionell utan med bra vinositet och mineral. Smaken ger en rejäl syrasmäll, med lite ljusgrön frukt (omoget Granny Smith) parat med de klassiska krusbären, citron och en aning vinbärsblad. Lite kalksten, mineral, rökighet och angenäm skalbeska mot slutet. Fast syran är det som verkligen sitter i. Längd och balans är utmärkta. Blint hade jag nästan satt vinet i Rheingau.

Vinik importerar och inte alldeles oväntat har F&V provat:
http://vinare.blogspot.com/search?q=menetou

Bordeaux 2009 - dump med noteringar

Här följer nu en dump av provningsnoteringar. Inte särskilt festligt varken att skriva eller läsa, men bra för det egna minnet av provningen.

Ch Angelus 2007
Mkt fat o kafferost kalasgott, bara en aningen tunn frukt avslöjar årgången 92+

2009
Jodå, detta kommer att gå att dricka! Inte lika opulent frukt som vissa andra 2009or – men kraft så det räcker. 07an är faktiskt attraktivare idag, men sannolikt inte om fem år. 93+? Lite väl extraherad / brända toner?

Beychevelle 2003
Omedelbart god och öppen doft, med söt frukt och orientalisk kryddlåda. Good stuff! Men kostar en hel del... 92+

2007 – Lite tunn frukt (typisk 07a) men ändå hyfsad balans syra, frukt och tanniner.

2009 – Ung och lite knuten, stram men ändå en hel del polerad 09e frukt och struktur. Bra framtid. 92+?

Branaire Ducru 2006
Först lite knuten, ganska mycket struktur (också rätt typisk 06a) med frukten i bakgrunden idag. Öppnar efter en stund – kommer att bli en klassisk och nog rätt så långlivad Branaire. 90-92?

2009
Primär 09e-frukt med skön aromatik, polerade tanniner, bra struktur och syra och en riktigt bra längd. Kommer att bli riktigt bra! 92-95.

Canon La Gaffelière 2007
Mycket bra för en 07a, modernt och kompetent vinmakande. Frukten är bra, precis på rätt sida om gränsen till överextraktion. 89-90.

2009
Mörk frukt, mörk choklad. Verkligt bra modern StEmilion. Lite strömlinjeföromad, bra längd o balans. 91-94

Clos de l'Oratoire 2007
Rätt bra koncentration för en 07a, nästan drickklar idag. Modern, lite chokladig.89+

2009
Blåbär i doften, bra frukt, lång, blåbären återkommer med choklad och fina tanniner. Bra vin – ändå inte riktigt min grej 90+

Guiraud 2007
Bra tryck i frukt och syra, man kan ana komplexitet och botrytis. Bra framtid! Kvällens Sauternes.

Cantemerle 2007
Tillgänglig, öppen bra balans att dricka rätt snart 88+
2009
Knuten, öppnar efter en liten stund, kommer att bli mkt bra. Struktur o tannin – ändå inte odrickbar idag. 90-91+?

Chasse Spleen 2007
Rätt ung, lite grön doft, helt OK att dricka snart 86-87
2009
Öppen doft, enormt grepp i tanninerna (inte lika välpolerade som andra) – kommer att bli ett häftigt vin 89-91+?

Camensac 2002
Öppen, tillgänglig, god, ganska lätt. Lite träig, men rätt utvecklat matvin. 86-88? (Till mat och för den som gillar utvecklad Bordeaux)
2009
Elegant doft, mkt bättre frukt än 02an, kommer också att bli bra, men aningen rustik 90?

Clerc Milon 2006
Bra, trevlig balans och faktiskt nästan drickbar idag. Inte så hårda tanniner som vissa 06or, mkt gott, vinbärsfrukt o piptobak, utvecklas i glaset redan idag 91-92

2009 Jodå, det kommer att bli gott! Igen den ganska uppenbara o läckra 09e-Medoc-cabernet-frukten med polerade tanniner, struktur och längd 92+

Dme de Chevalier rouge 2004
God, utvecklad doft m fat o kafferost, matvin med syra och tanninstruktur 90
2009
Elegant, öppen doft, en del ek. Verkligt bra finpolerade tanniner med struktur och längd 92+
DC 2009 Blanc
Superbra, som vanligt, otroligt fräsch frukt med aprikoser och citrus från himmelen. Stark ”vill ha känsla” och Mkt svårspottat… 94+

Destieux 2006
Kalasgod (som vanligt) kryddig, lite egen karaktär m redig struktur för en StEmilion 90+
2009
Också bra, men jag upplever att 06an är i stort sett lika bra. 90+?

La Clémence 2004
God med härlig utveckling (lätt stallig, läder) och komplexitet. Ett eget uttryck, med mognade mörka plommon. Ett vin som egentligen behöver mycket längre tid än tre-fyra minuter på en sådan här massprovning. Nästan drickfärdigt 91+
2009
Rätt bra, men något lite knas i doften omöjliggör en ordentlig bedömning.

Du Tertre 2006
Bra tryck i frukten, inte så kantig, en bra 06a. Rödbärig och redan lite tobak. Påminner en aning om Clerc-Milon 90+?
2009
Bra och stabil 09a. 90+

Gazin 1999
Klart med transparent färg och komplex doft med Merlot-plommon-frukt, stall och läder. En utvecklad, elegant och mogen Pomerol. Mycket gott idag! 91-93

2009
Riktigt skön doft, ganska lik många andra 09or med purpurfärgad primärfrukt av hög kvalitet och superpolerade tanniner - mkt bra! 93+

Giscours 2009
Bra, men hamnar lite i bakvattnet av LP09 som provas parallellt 92+

Haut Bages Libéral 2004
Bra klassiskt läskande matvin från vänstra stranden med syra och tanniner i förgrunden, frukten lite i bakgrunden. Lite mer tid på rygg skadar nog inte. 88-89.
2009
Tät Pauillac-frukt och mycket struktur… blir nog bra 90+?

Ferriere 2007
Bra frukt, ek o kraft för en 2007a, behöver m tid 88+
2009
Kommer att bli bra, men lite knuten idag. Inte så yppig 09e frukt som vissa andra, mer struktur o kraft 90+ ?

Haut Bailly 2007
Tät purpurröd färg, riktigt bra doft, och en mycket bra smak med frukt o balans. En av de bästa 2007orna 91+
Etfer 09an märks att 07an är klart lättare, mindre koncentration.
2009
Uppenbar och yppig lila frukt, mkt gott redan idag. Fruktdrivet utan att ha blivit en bomb.

Labégorce 2007
Inte så dumt… rätt bra frukt, balans, syra, lite tobak 89+
2009
Kommer att bli bra, förhållandevis rimligt prissatt.

Latour Martillac rouge
2006 och 2009 är helt OK, men har lite tuff konkurrens denna dag 86-89

Lagrange
Både 2006 och 2009 är ”good St Julien stuff” utan att direkt lysa. Leoville-Poyferre och Montrose på nästkommande bord lyser...

Leoville Poyferré 2006
Bra, men inte helt enkelt att prova idag. Kraftig St Julien med svartvinbär, kafferost och cigarrlåda. Komplexiteten kan anas i doften, men strukturen i smaken är rätt tuff. Behöver mer tid, kommer att bli bra 92++?

2009
Först knuten, men sedan – oj! Wow, vilken härligt yppig frukt, finpolerade tanniner o längd. Lite som en riktigt bra 2007 Ch9 med mer struktur och mindre alkohol. Allt man kan önska? 95+ Svårspottat trots sin ungdom-

Montrose 2000
Börjar öppna sig efter 10 år, 2000 är ju en årgång med rejäl struktur. Här avslöjar doften skön utveckling och en verklig komplexitet. Harmoniskt, klassigt och otroligt gott (även om man bortser från slott o år) Mat och Tanninrikt, javisst. En skam att spotta 94-96+
2009
Yppig, tillgänglig, lyxig Medoc-Cabernet-purpurfrukt. Häftig i lättgillad stil – ändå med kraft, syra, struktur och superpolerade tanniner för en mansålder på flaska. Mineraler och klass. Jag får faktiskt lite vibbar av Napa-Cab när den är riktigt bra. Bäst ikväll!? 95-98+ Provad 2 ggr med konsekventa noteringar.

Phélan Ségur 2004
Bra, kryddig, lite ceder, utvecklad och drickfärdig, bra matvin idag. 89
2009
Mer färg o frukt, riktigt bra Medoc-vin för OK pengar

Pichon Baron 2006
Bra struktur o kraft, ganska elegant för en 06a, svartvinbär, mineral och blyertspenna. Man kan börja ana viss utveckling, men 06-anninerna sätter in mot slutet 91-92

Suduiraut 2006
Gott med skön kraft och söt frukt, möjligen fattas lite syra och komplexitet (som dock gissningsvis kommer med mer tid på rygg) 89-91

Pontet Canet 2002
Dagens första rödbäriga vin, gott, medelfylligt med bra grepp i tanninerna. En bra 02a 89+
2009
Ett helt annat vin än 02an, med en otroligt tät, nästan djuriskt kraftig frukt och ett grymt grepp i tanninerna, kommer att bli kanon. 94++

Smith Haut Lafitte rouge 2007
Bra, lite ekig och aning grön, frukten klarar det men ingen marginal. Ganska lätt, mer syra än tannin o strukur. 89+
2009
Bra, men inte lika uppenbart opulent som några andra. Liten överextraktion? Kommer säkert gå fint att dricka ändå, men kanske inte mitt val bland nollniorna. 91-92?

SHL blanc 2008
Ljus färg, stor doft av Sauvignon Blanc (krusbär, hyacinter) Rejäl syra. Mkt bra. 90+?

Talbot 2005
Bra struktur och frukt, tanniner förstås. Håller ihop mkt bra ”one for the long haul” 90+
2009
Den uppenbara-09-Medoc-Cabernet-frukten igen. Mkt bra; kommer att bli kalas. 92-93+. Måste nog inte lagras en evighet heller.

Troplong Mondot 2006
Mycket bra doft med lakrits, röda bär, tät och lång smak, mörk choklad. Inget vin man skojar bort i första taget, seriös StEmilion. 92-93

Bordeaux 2009

Just hemkommen med blåa tänder från Tryffelsvinens Bordeaux-uppvisning. 2009 är ju en sällsynt hypad årgång (tom värre än 2005) och ett par av slotten har inte ens med sig 2009 eftersom de redan är slutsålda. F.ö övrigt så hälls det mycket 2006 och 2007, så man får en bild även av de årgångarna, och mitt intryck nu är 2006 är en lite heterogen årgång med en del bra viner, även om tanninstrukturen emellanåt både är lite kantig och tar över från frukten. Andra 2006-viner känns ganska harmoniska. 2007 är mestadels en lite lättare årgång, typisk restaurant-årgång skulle några säga. Fast jag kan uppskatta tex 1997 och 1999 som varit lite åt samma håll. 2007orna är dock överlag lite dyrare än de borde vara. De vita 2007orna verkar dock vara bra, inte minst Sauternes.

2009 är inte heller en helt homogen årgång, men många slott, framförallt de bättre slotten på vänstra stranden har gjort riktigt bra viner med en sällsynt balanserad kombination av yppig, skön cabernet-frukt, bra och finpolerade tanniner, syra och längd. Tyvärr är priserna bitvis väldigt höga. På högra stranden är det lite ojämnare och jag hittar antydan till överextraktion i något vin, men även dessa kommer nog att bli goda vad det lider. Provningsnoteringarna kommer (förhoppningsvis...) inom kort.

2004 Grosset Gaia, Clare

För ganska många år sedan provade jag ett antal aussie-viner på en slags mindre vinmässa. Ett av de viner som fastnade i minnet var just Jeffrey Grossets Bordeaux-blend Gaia gjord på 70% CS, 25% CF och 5%Merlot från vingården Gaia med ett högt läge i Clare Valley. Vinet får en massa beröm av diverse recenscenter (sådär 91-94 poäng) och med ett drickfönster på 2009-2029. Vi provar och ser. Färgen är relativt tät röd, doften är ganska intensivt vinbärig (både röda o svarta) och ganska elegant. Smaken följer doften väl med en intensiv vinbärsfrukt kompletterat en rätt trevlig (och lätt) ton av eukalyptusblad. Längden, syra och balans är bra, men snarare 88-89 poäng idag. Vi saknar lite komplexitet och något som väcker intresset. Vi sparar sista flaskan ett tag till för att se om det händer mer.

2001 Ch Lafon-Rochet, St Estephe

Fredag kväll och färska, fina lammracks på menyn. Efter en tur i det slarvigt sorterade vinförrådet återvänder jag med en flaska 2001 Ch Lafon-Rochet från Saint-Estephe. Jag har varit och vänt på denna flaska ett tag och nu är det dags att prova. Efter en dryga 30 min i karaff provar vi. Vinet är mörkt och tätt ända ut i kanten, de nio åren har inte lämnat många spår. Doften är medelstor med en ganska kraftfull mörk frukt (svarta vinbär förstås, men även lite annat) och kafferost. Smaken är kompakt och innehållsrik med samma mörka frukt, mörk choklad, kafferost och lite lakrits. Tanninerna tar ett stadigt grepp, även om de är ganska finkorniga. Ihop med maten smakar det mycket bra, men är kanske fortfarande lite tufft på egen hand. Detta är bra idag, och kommer att bli ännu bättre utan större tvekan.

2005, Kaesler Old Vine Riesling

Första veckan efter semestern är ofta inte den muntraste av årets femtiotvå. Som lök på laxen fick familjen höstens första förkylning, ryggont och lite annat smått och gott. Inte den bästa av mat&vin-helger, men till söndagens trerätters (förträffligt ordnat av A!) rycker vi fram en aussie-Riesling utan särskild eftertanke, 2005 Kaesler Old Vine Riesling. Kaesler är mest kända för sina maffiga rödviner (inte minst Old Bastard som jag vill komma åt att prova...). Jag har druckit denna Riesling en gång tidigare (maj 2008 tror jag det var) och då var den god med fin lime-ton och hög, ren syra. Vinet har skruvkork, vilket bla märks på en ovanlig fräschör för ett 5,5 år gammalt vin. Färgen är medel-ljus-gul med fint glitter. Doften ikväll är närmast enastående bra med härlig limefrukt, och särskilt en väl integrerad och verkligt god doft av skiffer och mineral, och lite omogna gråpäron i bakgrunden. Smaken har fyllt ut bra, och den är nu rik och precis lagom bred, utan att på något vis tappa syra eller stadga. Riktigt, riktigt bra (90-91)!

Var är då helgens Bordeaux kanske någon uppmärksam läsare undrar?
Jodå, det blev en 2004 Ch La Gurgue, Margaux också. Inget fel på den (efter ca 2 tim karaffering) men den hamnade klart i bakvattnet av Kaeslers Barossa Riesling!

PS. På Kaeslers website ges rådet att dricka deras Riesling relativt ung, eftersom den "är fyllig och inte gjord på batterisyra". Det går förstås bra, men jag föredrar den klart idag med 5 års långsam (skruvkork!) utveckling. Håller sannolikt rätt många år till. Vingården planterades mellan 1965 och 1968 - så Old Vine är inte bara ett marknadsföringstrick.

PPS. Någon som provat långlagring? Eller senare årgångar? Eller har en annan syn på denna årgång? DS

Claret

Claret är ett lite märkligt, urbrittiskt begrepp som på något underligt vis definierar en klassisk Bordeaux, från vänstra stranden skulle jag tro att de flesta menar. Det skall vara ett gott vin, men inget modernt kraft- frukt- eller tannin-monster, utan snarare lite gammaldags vin med mer elegans än frukt. 2002 Ch Talbot, St Julien är en claret. Färgen är tät, mörkröd med brunsvarta drag. Doften är innehållsrik, men alls inte överväldigande. Man hittar dels lite mörk frukt, kafferost men framförallt de där komplexa mognadskomponenterna som är svåra att sätta ord på: piptobak och ceder finns där, stall och jord likaså. Smaken är lång, relativt komplex och elegant, med bra syra och precis lagom bra grepp i tanninerna, fast de är ganska snälla - inga problem alls att dricka i stora klunkar efter maten bara för att det är så himla gott! 2002 som årgång har ju fått en del beska kommentarer, slottet Ch Talbot likaså (och nej, detta är förstås inte lika bra som 1982 eller 1986) men ändå är detta klara 90+ för den som gillar sin claret!

2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc

Suck, semestern lider mot sitt slut. För att hålla ångesten borta ikväll provar vi en ny årgång av en bruks-Bordeaux; 2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc. 2006 är ju en lite ojämn årgång så man ska egentligen hålla sig till de bättre slotten... men vi är ju i stort sett alltid på jakt efter en drickbar Haut-Medoc till rimlig peng. Kvällens vin har en tät röd-svart färg, en ganska knuten doft men smaken är bra med fin mörkröd frukt, lite kafferost och lakrits. En uppfriskande syra och matorienterade tanniner. Lite bättre stoppat än årgång 2000, som ändå hade en lite mer publikfriande frukt. 2006an är mer ett matvin än charmtroll. För 60 DKK flaskan hos Philipson i Kokkedal ett klockrent köp för den som vill ha en bruksig Bordeaux med struktur och lite motstånd.

PS. Tack till T&S för logistik! DS

En kväll i förorten

6 vuxna, 8 barn och en hel massa regn i förorten en lördagkväll. Det blir ganska livligt med alla inomhus, men vi dricker hyggligt ändå. Vi inleder med 2002 Marguet, Grand Cru, Ambonnay (dg mars 2010, 70% Chard 30% PN). En fin guldgul färg, tät och god gul frukt (äpplen, gula plommon) med fin syra och en liten välbalanserad beska. Bra längd och smakar mycket bra till lite inledande plock.

Till helstekt ryggbiff (charolais) provar vi:

2000 Ch Clement-Pichon, Haut-Medoc
En typisk bättre bruks-Bordeaux från ett bra år. Relativt tät mörkröd färg, stor härlig doft med svartvinbär och tobak. Uppfriskande, medelfyllig smak med viss komplexitet. Gifter sig utmärkt med maten, flaskan tar slut först och de flestas favorit.

2005 Clos du Mont-Olivet, Ch9
Röd färg, härlig doft av röda bär, pinje och garrigue. Smaken är också både uppfriskande och medelfyllig, med en bra Ch9-komplexitet och fin längd. Helt likvärdig vinupplevelse med kusinen från Haut-Medoc och passar också bra till maten.

Till blåbärspajen tar vi fram en 2005 Bastor-Lamontagne, Sauternes. Lite för ung egentligen - men likväl kul att prova, och det smakar bra, med söt aprikoston, bra syra och rätt bra längd. Det man saknar är djupet och komplexiteten som förhoppningsvis kommer med mer lagring.

Sedan är gästernas glas nästan tomma... och det går ju inte an, så vi korkar upp:

2008 Villa Solivo, IGT Corvina di Verona
Ett spontaninköp från semestern. En rejält tung flaska som får goda omdömen av vinhandlaren på Öst-Jylland. I glaset får vi ett vin med klart internationell prägel (bara svaga förnimmelser av surkörsbär eller italiensk beska) utan mer bra, lite söt körsbärsfrukt och en lätt vaniljig fatton. Snyggt, bra längd och gott iallafall, klart rekommendabelt för 90 DKK. Även denna flaska tar slut och korkskruven får jobba igen:

2003 Majella, Cabernet, Coonawarra
Näst sista flaskan ur ett 6pack köpt för en 4-5 år sedan. Röd färg, lite söt Cabernet-doft med tydlig eukalyptus. Gott och smooth drinking utan vassa kanter, bra "after-dinner drink"!

2006 Ch Pesquie, Quintessence

Vi har handlat årgång 2005 av detta vin på SB för ca 160-170 SEK, och tyckt att det var helt OK. Sedan hittade vi 2006an hos Philipson Wine i Kokkedal, Köpenhamn för 80 DKK... och då handlades ganska lätt en låda. Vinet är en av två prestige-cuveer från Ch Pesquie, som i sin tur är en av de bästa producenterna på Mont Ventoux, Provence. Druvorna odlas på drygt 200 m höjd på sluttningarna upp mot berget. Området är mycket vackert. Vinet består av 80% Syrah och 20% Grenache från gårdens äldre stockar. I glaset får vi ett mörkt, tätt, purpur-rött vin. Doften är fruktdriven med mörka björnbär, och lite mandelmasse-likör-kirsch (Grenache). Smaken följer doften fint och där tillkommer lite sötlakrits. 2006an är ett gott vin, men kanske saknas lite komplexitet som skapar det där extra intresset. Vinet håller också ganska hög alkohol och vi upplever en viss eldighet. Sista tredjedelen av flaskan får därför stå resten av kvällen. Vid kvällsteet provar jag vinet igen, och nu finns där lite mer komplexitet och utveckling - så vi borde ha luftat länge! Har även en halvlåda 2007or, som bör bli bra.

Fler semesterviner

Semestern fortsätter och kvicksilvret håller sig norr om 25 grader mest hela dagarna och kvällarna. Egentligen läge för kall öl och kall rosé, fast vi håller linjen och dricker hygglig Bordeaux!

2001 Fourcas-Hosten, Listrac
Ett medelstort slott i inlandskommunen Listrac som inte brukar göra så mycket väsen av sig. Köpt i Danmark för ett par år sedan för rimliga 110-120 DKK. Listrac-viner är gärna både rätt kärva och knutna, inga direkta charmtroll, men denna 2001a har en riktigt fin näsa med massor av fina mognadstoner av svamp, tryffel, läder och annat gott. Smaken är också bra med fin balans och lite lagom mogna, sandiga tanniner. Med beröm godkänt (ca 90).

2004 Dauzac, Margaux
Ett slott som varit en typisk "underachiever" i många år började sedan höja kvaliteten från mitten av 90-talet och framåt. Manageras (härlig svengelska!) idag av André Lurton. Jag har provat någon årgång hos Tryffelsvinen för ett par år sedan och tyckte att det inte var så tokigt. Denna 2004a inhandlades som "nästan-primör" på SB för ca 220 kr. Doften är tät, fruktig och ekig. Smaken är bra, lite slankare än doften antyder men med skön friskhet och läskar fint mellan stora bitar av grillad entrecôte (gotländsk charolais). Ännu en 2004a som ger härlig drickbarhet redan idag. Om du har ett par flaskor hemma, prova gärna.

2005 Doisy-Védrines, 2eme Cru Classe, Barsac
Egentligen lite tidigt att ge sig på denna... men jag var nyfiken. Vi drack en 1997 Sigalas-Rabaud för en tid sedan som var jättebra, och vi giller Sauternes och jordgubbar i olika former. Denna 2005 både doftar och smakar bra, riktig Sauternes, med fin söt aprikoston, botrytis och längd. Sannolikt finns en hel del mer komplexitet att hämta med mer lagring.

En Aussie-variant har även smugit sig in, 2004 Yalumba The Menzies, Coonawarra som är deras vingårds-Bordeaux-blend. Vi drack en för ngt år sedan som vi gillade. Denna flaska är också bra, med en liten trevlig eukalyptuston i frukten och rätt bra utveckling. Men 2004 Dauzac rår den inte alls på, trots liknande prislappar.

Vad dricker ni i värmen?

God fortsättning på sommaren!

Bruks-Bordeaux och andra semesterviner

Nästan två veckor med högsommar ute på farmor och farfars landställe innebar ett rejält genomsvep av diverse Bruks-Bordeauxer:
2000 Lamothe-Cissac: Bra för oss som gillar mogen, utvecklad och okomplicerad Haut-Medoc
2000 L'Hermitage de Chasse-Spleen: Lite mer svartvinbärsfrukt, klart gott!
2003 Labadie Cotes de Bourg: Utvecklat och mjukt, gott. Bör nog drickas rätt snart.
2004 Ch Anneraux, Lalande-Pomerol: Helt ok med tydlig ton av plommon och korinter (rätt typisk enklare Merlot-dominerat högra-stranden-vin)
2004 Haut-Plentey, St Emilion GC: Lite mer stoppning och komplexitet än övriga viner, klart gott och i bra drickfönster nu.

Lite annat har också slunkit ned:
2007 Collection du Rhone, Vacqueyras: Denna flaska var OK, men inte lika bra som de vi drack i vintras. Håller den redan på att "tappa" 07e-frukten?

2008 The Hermit Crab, d'Arenberg: Andra gången vi provar detta annorlunda vita vin och det var lika bra denna gång. Bra frukt och intressanta smaker, alla gillade - även den svårflörtade farfar.

2004 Petite Rousse, Clos Mimi, Paso Robles Syrah: Ett kul vin, gjort av den egensinnige Tim Spears. Behöver lite tid i glaset men sedan blir doften riktigt bra med härlig utvecklad Syrah doft och smaken är rätt slank och uppfriskande med hög syra och bra utveckling. Blint hade det tagit många gissningar att hamna i Kalifornien. Tyvärr enda flaskan.

I den lite högre skikten så har bla följande smakat riktigt bra:
2002 Legras&Haas, Blanc de Blanc: god, elegant och krämig Blanc de Blanc.

2001 Clerc-Milon, Pauillac: På farfars 80-års lunch; riktigt god Pauillac med såväl svartvinbärsfrukt, stall och god piptobak. Faktiskt en av 2010 års bättre viner.

1998 Leoville-Poyferre, St Julien: Leoville är alltid gott och denna flaska var riktigt bra med arketypisk St Julien karaktär och perfekt balans och struktur. Ett annat av 2010 års bättre viner. Klart bättre en samma vin i början av februari.

1997 Sigalas-Rabuad, Sauternes: Ahhh, supergod och perfekt mogen Sauternes dricker man verkligen alldeles för sällen. Flytande aprikoser med mandelmassa och en lång balanserad sötma med lagom botrytis.

Thats all for now folks!

100 RP

Sommar, sol, semester och lata dagar brukar betyda ett ganska avslappnat förhållande till vin. Något okomplicerat till sommarmaten på terassen. Ibland blir det dock lite annorlunda. I slutet av våren dimper det in ett mail från vinvännerna G&L som undrar om jag är "vin-tresserad" av en plats på deras 100-poängsmiddag. Inträdesbiljetten är en flaska som fått raka, rena 100 RP (altså inte 98-100). Det är bara att planera om semestern och leta i källaren. Det finns dock inte särskilt många viner där som är just 100 RP. En väldigt liten handfull, men iallafall ett vin som godkändes av L. Med en kombination av förväntan och viss nervositet sätter jag mig på Roslagsbanan in till stan med flaskan öppnad och dubbeldekanterad två timmar i förväg, och kyld till ca 15-16 grader. G&L har kommit överens med "KC & Niklas" ett köksteam av världsklass som ordnar en rätt per flight. G&L har även kompletterat flighterna med passande ringers, sammanlagt 18 viner, varav 12 med 100 RP och resten 95+. Hyfsade förutsättningar för en både lärorik och smakrik kväll.

A - två vita viner serveras med pilgrimmmussla, rostad mandel, sommartryffel, blomkålspure och brynt smör
Vin1: Rätt tydlig oxidation, men torr, snygg och elegant. Lång smak. Gifter sig enastående med maten. Gissning: Vit Hermitage?
Facit: 1999 l'Ermite, Chapoutier

Vin2: Lysande gul färg och otroligt intensiv och rik både doft och smak. Helt klart ett av de häftigaste (men ändå balanserat) vitvin jag provat. Rejält fatad, men frukten klarar det hela utan några som helst problem. Supergott "an arm and a leg-vin" och 96+ i min bok. Gissning: Riktigt bra Napa Chard?
Facit: 2001 l'Albino, SQN

En perfekt start!

B - 4 mogna röda serveras med fint handskuren kalv och tryffel
Vin3: Doften är volatil, smaken lite bättre. OK, men inte mer. Gissning: Övermogen Bordeaux?
Facit: 1990 Beausejour, St Emilion 1er GCC, B

Vin4: Oj, en helt annan klass. Härlig, lite sötmogen Bordeaux-doft, riktigt god smak. Gissning: En bra 90a? Ca 94-96 i min bok.
Facit: 1989 La Mission Haut-Brion

Vin5: Oj igen! Ännu bättre, detta är absolut världsklass med en perfekt mogen och komplex Bordeaux-doft, och en enastående god smak med tobak, svartvinsbärsfrukt och bara så gott! 99-100 i min bok... förmodligen det godaste vin jag provat. Gissning: 1986 Mouton?
Facit: 1982 Latour

Vin6: Också mycket gott... lite mer syra och inte riktigt lika omedelbar träff i hedonistcentrum som Vin5, men likväl fantastiskt gott! Inte riktigt lika tydlig karaktär av vänstra/högra stranden... efter lite resonerande gissar vi tillsammans på 1989 Haut-Brion, vilket det också är. Vilken flight... helt enastående för en gammal Bordeaux-hund.

C - fyra röda viner serveras med kantarellrisotto och oxmärg
Vin7: Tät, elegant och knuten. Lite gräs och jord. Får återkomma.

Vin8: Omedelbar och öppen doft med söt, modern frukt. Lite likörkänsla? Någon säger "creme de cassis" och det stämmer bra. Verkligt gott i modern stil. Likören och den söta frukten leder mig felaktigt till Ch9.
Facit: Blankiet 2004, Napa

Vin9: Ännu lite sötare och omedelbar doft! De flestas favorit till en början. Jag är till en början även här i Ch9, kanske en Domaine Cristia... men det känns ändå inte rätt.
Facit: 2006 Arajuo, Cabernet Sauvignon, Eisele Vineyard

Vin10: Bra, men tät och knuten. Lite lik Vin7. Svårbedömd.

Återvänder till Vin7 som efter en 10-15 min i glaset har öppnat sig markant och nu smakar riktigt bra med mycket elegant mörk svarvinbärsfrukt och bra struktur. Gissning: En riktigt bra Pauillac (Pichon-Baron?) 2000?
Facit: 1996 Lafite.
Ojdå, det var inte illa. Utvecklas hela kvällen och de sista dropparna är fantastiskt bra.

Vin10 har nu också öppnat sig lite grand, men är fortfarande svårbedömt upplever jag. Kanske en yngre Pauillac / vänstra stranden?
Facit: 2000 Lafite
Oj. Igen.

Ännu en suverän flight och maten till är slut för länge sedan.
Nu kommer KC in med en rejäl skärbräda där det ligger en vacker, hängmörad helstekt biff m kappa och bara ser alldeles ljuvlig ut!

D - fyra röda med biff
Vin11 öppnar med en tät, mörkröd färg och stråk av purpur. Doften är söt, modern och verkligt lovande. Det smakar lika bra som doften lovar med tät, modern och välbalanserad frukt. När man jämför med Vin14 så känns de som Ch9 2007or, fast inte sådär super-Grenache-rika som vissa. 96-99 p i min bok, gissning: 2007 Clos St Jean, Deus Ex Machina
Facit: 2007 Clos St Jean, Combe de Fous

Vin12 känns ännu modernare och öppnare och med riktigt silkiga och dyra fat... och inte så lite SQN-vibbar. Suveränt gott och hedonistiskt. Också 96-99, gissning är en Grenache-baserad SQN.
Facit: Saxum, James Berry Vineyard
En Grenache-dominerad GSM blend, verkligt kul att prova... synd att det inte går att handla!

Vin13 är rött och tillgängligt med en massa, goda röda bär (vinbär, jordgubb, hallon). Bra syra och bra struktur. Inte lika modernt och insmickrande som Vin12, likväl mycket bra. 93-95.
Facit: 2005 Torbreck The Steading

Vin14 är allra mörkast i flighten, och rätt snart är jag ganska säker på att det är mitt vin. En komplex näsa med lite likör och kirsch, mandelmassa, jordgubbar blandat med anis, lakrits och fänkål. Smaken harmonierar fint, trots att vi inte luftat alls så mycket som man borde. Riktigt gott... 95-99 hos mig.
Facit: 2007 Mas de Boislauzon, Cuvee de Quet

Stämningen är nu påtagligt hög (inte mycket spottas en sådan här kväll, det mesta är absolut ospottbart) när sista flighten hälls:

E - fyra röda med toskanska bönor, grisfot och tryffel
Vin 15 - ännu mer SQN-vibbar... apgott! 97-99 p.
Facit: 2005 Atlantis Syrah, SQN

Vin 16 - rött och ganska tätt, en kvast av vitpeppar och charkuterier (Syrah!) Jag är hyfsat säker på att detta är Craggy Ranges Syrah-cuvee "Le Sol" - den vitpepparkvasten har jag bara känt en gång tidigare, och det stämmer. Häftigt!

Vin 17 - lite mer komplexitet på näsan med mogen, mörkröd frukt, lite kafferost, charkuterier och även lite mognadstoner av läder. Balansen och kraften och längden är (förstås) världsklass. Uteslutningsmetoden ger att det är ett LaLaLa-vin med viss mognad, 98+.
Facit: 1998 La Turque, Guigal

Vin 18 - mer SQN, och ännu lite öppnare och mer tillgängligt än Vin 15, sagolikt gott, 99+.
Facit: 2002 Just for the Love of it, SQN

G&L har inte hällt riktigt allt, så man får ytterligare ett smakprov av några viner. Alla jag provar är ännu lite bättre nu med ytterligare ett par timmar i öppen flaska. 1989 La Mission tex lyfter klart, likaså 2007 Cuvee de Quet. SQN är en upplevelse. Att sammanfatta denna kväll är närmast omöjligt, annat än att det var min (hittills) förnämligaste vinupplevelse med 1982 Latour som kronan på verket. Ett stort, ödmjukt och varmt tack till G&L, KC&Niklas och övriga gäster.

PS. Var är bilderna undrar ni? Jag med... att glömma kameran var inte särskilt smart. DS

2007 Sainte-Cosme, Cotes du Rhone

Midsommarhelgen inleddes på hemmaplan med "allt-i-ett-kyckling" på terassen. Jag hämtar ett vin som jag varit nyfiken på ett tag, Saint-Cosmes Cotes du Rhone från 2007. Vi får en härlig, tät mörkröd färg med reflexer i purpur. Doften är suveränt god och smaken likaså, en välbalanserad kompott av mogen sydfransk Syrah och kirsch-fruktig Grenache. Riktigt riktigt gott och hedonistiskt. Kanske ingen struktur för långlagring, detta smakar nog bäst iår och kanske 2011. Stark rekommendation!

92+

Helgen bjuder på tre viner. Först ut är 2004 De Toren Fusion 5, Red Blend, en Bordeaux-blend från Stellenbosch i Sydafrika. Vi drack en del Sydafrikaner för ett par år sedan, men sedan började vi hitta rök och bränd bakelit i varje vin, och då var det inget kul längre. Denna flaska köptes strax före detta började, och det är med viss bävan jag drar korken. Det går dock riktigt bra! Vinet har bra frukt, och fint utvecklad både doft och smak med röda och svarta vinbär samt en hel del komplexitet med läder, korinter och annat gott. Bra syra och lagom finmaskiga tanniner kompletterar upplevelsen väl. Det finns bara en liten, liten gnutta bränd bakelit och den stör faktiskt inte alls. Riktig god inledning på helgen.
Sedan är det Bordeaux-dags; och tyvärr är 1998 Tour du Pin Figeac, Grand Cru Classe St Emilion inget vidare. Det finns visserligen både viss frukt och lite utveckling, men en klart störande ton av lim och lösningsmedel gör att vi helt sonika häller ut större delen av flaskan, trist. En 2005 Grand Corbin Despagne, St Emilion Grand Cru får rycka ut istället. Trots sin ungdom går det fint! Vi får en mörkt röd-svart färg, en knuten doft men en smak som både levererar idag, men framförallt lovar en riktigt god framtid med tydlig och förnäm struktur, bra frukt och balansen rätt i alla delar. Ovanligt givande att dricka idag, trots sin uppenbara ungdom.

Söndagsfisken får sällskap av ett vin jag velat prova en tid, nämligen bröderna Pinsons 2005 Mont-de-Millieu, Premier Cru Chablis. Första intrycket är inte kul; dovt och intetsägande. Ibland kan man uppleva att ett initialt knutet vin ändå har potential; men inte denna Chablis. Synd eftersom jag har fem flaskor till. Vi ordnar lite med maten, dukar fram och lägger upp till barnen och tar ett par tuggor mat. Nästa klunk vin, och nu har det hänt saker! Tvärtemot intrycken i början har vinet öppnat sig rejält och vi får ett alldeles utmärkt matvin med hög, frisk syra; jättebra citrusfrukt och en lång, riktigt bra eftersmak med suverän balans och fin komplexitet med nötter och mineral. Helt enkelt en 92+ vinhelg!

The Sampler, London

Efter att ha läst bloggar-kollegan Konjärens inlägg "Notiser från London", januari 2009, så lockas jag till butiken "The Sampler": www.thesampler.co.uk i Islington.

Egentligen är jag lite för trött (efter en lång dag med föreläsningar, presentationer och workshops i en mörk hotellkällare) men ska åka hem igen imorgon så det är nu chansen finns och de har öppet till 9 pm. Efter en tur med t-banan och lite vandrande i Islington hittar jag fram och kliver in. Det är till en början en utmärkt vinbutik (utbudet av Bordeaux-viner är tex klart överlägset Systembolaget) men det verkligt roliga är att man kan prova viner via samma typ av provningsmaskiner som finns tex på Terrenos Vinotek i Stockholm. Mängderna är inte stora, men det finns många viner att prova (sammanlagt ca 80 st) och de flesta kostar under 3 GBP / provningenhet (ca 3 cl skulle jag gissa). Börjar med en torr Rheingau Riesling från Robert Weil, årgång 1997 - helt OK men inte så spännande. Vidare till en 2007 Ch Baret, Pessac-Leognan och här händer det saker - utmärkt komplex Sauvignon-doft och välbalanserad smak. Ett för mig okänt slott som klart levererar i årgång 2007. Sedan en riktigt bra Chardonnay från Au Bon Climat som jag hade satt en hyfsad slant på att den kom från moderlandets Bourgogne.

Bland de röda vinerna finns mycket intressant att prova från många delar av världen, tex en Brunello från 1975! som faktiskt är i rätt ok form, inte mycket till frukt kvar, men rätt snygga tanniner och balanserade mognadstoner. En Le Cigare Volant 2004 (Bonny Doon ni vet) som dock inte var lika bra som den 2003a vi drack för en tid sedan. 1998 Le Point, Pomerol tar tyvärr slut när jag häller upp - och det sista i sådan flaska är oftast inte så kul. 2004 Ch Fonbadet, Pauillac var OK, men lite grön och filmjölkig. Provar en av Domaine Tempiers specialcuveer (1999 Tourtine) som smakar mycket bra... men kanske inte 60 GBP/flaskan.

De har även en specialmaskin med Icon Wines. Här kostar smakproven lite mer, mellan 5 och 15 GBP men det är helt OK givet att vinerna bla är 1978 Mouton-Rotschild: riktigt bra med fin tobak och utmärkt längd, bäst ikväll! 1993 Ridge Montebello (från halvflaska): bra, men Mouton är klart före idag enligt min åsikt.

Avslutar med en 1993 Cote-Rotie som är väl mogen, men också bra. I sortimentet finns en stor mängd flaskor jag skulle vilja köpa med mig (även om en del priser är ganska höga.... 70 GBP för 2000 Langoa-Barton; 50 GBP för 2005 Domaine de l'Eglise, Pomerol). Suck, varför finns inte sådana här butiker i Sverige?

2001 Ch Camensac, Haut-Medoc

"Comfort drinking" som Nigella skulle ha sagt, iallafall om man gillar St Julien. 2001 Ch Camensac ger en djupröd färg, som fortfarande är ganska tät ändå ut i kanten. Ett härligt komplext doftspektra från frukt (svarta vinbär och mörka plommon) till mognad (lite läder, tobak, karamell) och dessutom en gnutta "funk" för att göra det hela lite mer intressant. Tanninerna är lite torra, och visst kunde vinet vara ännu längre och än mer komplext... men ikväll räcker detta gott! Flaskan tar slut på (förvånansvärt) kort tid.

89 kr för 19/20 Decanter?

I juni-numret av Decanter finns en artikel om Syrah från Chile. Skribenten Peter Richards hävdar bla att druvan är på allas läppar i Chile idag, och att dess framtid är verkligt ljus. Ett av vinerna han provar är 2007 Mayu Reserva Syrah, från Valle del Elqui (det nordligaste vindistriktet i Chile), och hans betyg är 19 p (på Decanters 0-20 skala). 19p viner brukar sällan kosta under 1000 kr, om de ens går att få tag på. Årgång 2006 Mayu Reserva Syrah, Elqui finns på ett Systembolag nära dig med nr. 6699 och kostar 89 kr. Läge att prova? You bet! Särskilt som Chilensk Syrah (Chilenska viner över huvudtaget) är mycket sällsynta här hemma. Färgen är ganska tät, röd med stråk av purpur, doften är bra modern med en skön kombination av björnbär och viol, kryddat med lite peppar och animaliska toner. Smaken är mycket modern (kalljäst?) och fruktdriven, men också bra med fin frukt, mörk choklad, lite rostat kaffe och mörk lakrits. Tanninerna är som en sammetsfilt. Vinet utvecklas bra med tid i glaset och är nog som bäst efter ett par timmar, även om det inte är några gigantiska skillnader. Peter Richards tycker att vinet är "As close a Chile gets to the northern Rhone... grilled meat and black pepper... elegant...". För att jämföra så häller jag en slatt ung Crozes i glaset bredvid, och visst finns det likheter, men skillnaderna är större. Den unga Crozes är lättare, doften betydligt mer Syrah-typisk och smaken klart mer lingonsyrlig. Eftersmaken på vinet från Chile avslöjar även en viss bitterhet, som kan komma från lite för unga vinstockar, för mycket ek, lite överextraktion, för högt uttag; eller en kombination av allt detta. Lite synd, för annars är faktiskt vinet riktigt bra, inga 19/20 p kanske, men en 16 eller 16+, och helheten känns intressant nog för att prova igen, särskilt till uteätarsäsongen. Blir också kul att se om Systemet får in 2007orna om det är en bättre årgång. Någon annan som provat?