Lärdomar

Vi har vinmiddag med studiekompisar till A som träffas lite då och då, numer mer mat än vinorienterat. De brukar vara lite njuggt inställda till mina buteljer från sydvästra Frankrike. "Surt, kärvt, besvärligt etc". Min tanke var därför att leta fram lite utvecklade viner, för att se om det får dem mer positivt inställda. Vi inleder med en 2002 Franck Bonville, BdB som jag tycker (lite förvånad) är perfekt mogen att dricka nu med fin balans mellan den fräscha chardonnay-frukten och dess syra; men ändå lite avrundat och viss komplexitet med lite torkad frukt och rondör. Sitter som en sportkeps som aperitif till lite salta lantchips och serrano. Maten är fin höstmat: älgfile med potatis- och kantarellgratäng. Vi provar då (halvblint för mig)

1. Lite lättare och mer utvecklat med viol och cassis, ganska snälla tanniner, en aning filmjölk. Hyfsad längd. Borde vara 2000 Paveil Luze, Margaux och det stämmer. Sista slatten smakar ännu bättre kvällen efter.

2. Bättre, djupare vin med en förvånansvärd kraft i frukten. Plommon och lakrits antyder högra stranden. Utvecklas hela kvällen i glaset. Är det 2005an? Nixpix - facit: 1998 Ch Laroze, StEmilion GCC. Att detta var 12 år gammalt förvånade mig rejält. Det var (för mig) utan tvekan kvällens vin, 92+ på den skalan. Sista dropparna (ca 7-8 timmar efter att flaskan öppnats) smakade allra bäst då doften och komplexiteten kom fram ordentligt.

3. Varmjordsvin med aningen brända toner och rikare frukt. Svarta vinbär & Co, mycket gott. Detta måste vara 2001 Meerlust Rubicon. Flera runt bordet tycker detta är bästa vinet. En liten slatt på söndag kväll smakar också mycket bra, inte ens antydan att vika ned sig - vilket väl visar på ett riktigt bra råmaterial för ett nio år gammal vin från varma jordar. 90+ om man gillar stilen, 75-79 annars.

4. Lite mer anonymt, men med rätt bra drag i tanninerna. Är det 2005an? Ja, det är 2005 Ch Daugay StEmilion GC. Ett bra vin från ett bra år, och även här är det två (eller kanske tre) av åtta runt bordet som har detta som sin favorit. Inget kvar i flaskan efter maten talar sitt språk.

Sedan blir det en spännande dessert som A svängt ihop under eftermiddagen som egentligen inte är så vinvänlig, men stämningen är hög och flera vill gärna ha ett glas port - så snabbt fiskar vi fram och dekanterar en 1997 Burmester Vintage. Det är riktigt gott med bra tryck i frukten och bra komplexitet med torkad dito, russin, läder osv.

Söndag kväll provas diverse överblivet och man kan lätt konstatera att bra vin klarar en tid i kylen med förslutning, medan mindre bra vin inte gör det. En annan lärdom är att bra Bordeaux (och bra Stellenbosch) klarar lagring mycket mer än jag trodde, 1998 Ch Laroze upplevs som ett max 6 år gammalt vin. Vi skulle ha öppnat och karafferat rödvinerna. Nåväl, trevligt, gott och lärorikt!