En mörk novemberkväll kan lysas upp ordentligt av god mat och stora vinupplevelser. Vinerna denna kväll introduceras av erfarne vinmakaren Ray Kaufman som bla gör vinerna hos Laurel Glen uppe på Sonoma Mountain. Laurel Glen har i många år gjort långlivade viner från bergsdruvor till relativt överkomliga priser. Kul att prova tre viner med utveckling.Vi inleder med deras viner i
Flight A – "Ray K: Wines who speak for themselves…"
1992 Laurel Glen Estate: Doftar klassisk Bordeaux med röda bär, hög syra och mineral. Tanninerna är klart märkbara, och kanske inte riktigt så finkorniga som man kunde önska. Likväl ett mycket gott, utvecklat och moget vin. Blint hade jag satt denna i Bordeaux 9 dagar av 10. Verkligt kul att prova.
2000 Laurel Glen Estate: Kalasgod doft med precis balans mellan frukt, fat och utvecklade sekundäraromer. Smaken är elegant och balanserad Napa med fortsatt ganska hög syra och tydliga tanniner.
2004 Laurel Glen Estate: Mer frukt och lite rundare, silkigare och snällare tanniner (trots att det är yngre vinet). Ray tror att detta kommer att utvecklas minst lika bra som de äldre vinerna med lagring. Vore kul att prova om 12 år.
2007 Ramey Napa: En blandning av olika lägen i Napa. Ray tyckte det var en naturlig fortsättning med fin frukt, runda tanniner och bra drickbarhet. Det är bara att hålla med: frukten är yngre och yppigare med tydligare söta körsbär, vinet är dock ganska väl stoppat och med hygglig struktur. Inte dumt alls!
Flight B – Continue down towards the Bay Area, still relatively cool...
Arietta Wines i ganska svala Carneros (främst känt som Pinot och Chard terräng).
2007 Arietta Variation1 (ovanliga kombon Syrah & Merlot): Först lite tillbakadragen, men efter en 15-20 min luft i glaset riktigt bra och god med liten charkton. (92-93)
2007 Arietta H-Block (Merlot & CabFranc): Initialt liknar detta vin Variation 1, men lite elegantare. Ingen direkt gräsig ton, ändå god sval frukt. Utvecklas mycket med luft i glaset och blir lite mer harmonisk och elegant. (93)
2007 Gemstone Proprietary Red (huvudsakligen Cab Sauv och lite Petit Verdot, görs av Philippe Melka). Från lite varmare område (16 acre hillside property in Yountville) än Carneros, rikare och tyngre – ändå verkligt bra balans med polerad, rik frukt och riktigt bra längd. Min favorit i flighten (94+)
2007 Blankiet Paradise Hill: Ligger nära Dominus-vingård, perfektionism i vingård och vineri. En rikare, tyngre stil som ändå har riktigt bra elegans i 2007. De som sitter vid bordet har många fler Blankiet-årgångar under västen och tycker att 2007 är ovanligt elegant. Mycket gott, snyggt och hedonistiskt, riktigt bra. Men inte helt gratis... (94+).
Flight C – Ray K The Diversity flight...
2007 Araujo Eisele : Varmt område, men Eisele en relativt sval del, uppe på bergsryggen med svalka från havsbukterna. Riktigt bra frukt med lite orientaliska kryddor. Snygg fatbehandling. Ingen som helst syltighet. Växer ännu mer med luft i glaset. Frukt och elegans i ett glas, supergott (94+).
2007 Quilceda Creek : Washington state, öken, varma dagar/kalla nätter. Mycket tydligare svartvinbär med egen, sval, och bärig ton. Inte riktigt samma ryggrad, struktur och fyllighet som Napa cabbarna. Lite annorlunda, ändå gott och elegant. Många Parker-poäng.
2007 Staglin Estate från Rutherford (impeccable organic farming, alluvial well drained soil) 95% Cab. Upplever den som en typisk Napa-cab med stor och rik frukt, ett koncentrerat vin med cassis och björnbär. Lite mörk choklad. Häftig och väldigt god (även om någon kanske tycker att alkoholen är väl tydlig) (94?)
2007 Ramey Annum “Ray K: A winemakers wine” 98% CabS + 2 %PV från huvudsakligen tre vingårdar uppe på Spring Mountain. Bra och snygg, rätt Cali-typisk Cab. Välbalanserad frukt, fat och struktur – ändå med viss elegans. Mycket gott. (92-93)
Vid det här laget börjar det bli alldeles väldigt svårt att spotta...
Flight D – “Power, somewhat a knock-out flight with deep core of fruit…” inleder Ray med. Jag upplever ändå att det också finns en del elegans och balans.
2006 Pahlmeyer Estate (mainly mountain fruit ca 80% Cab), svårartat gott med massiv svartvinbärs- och björnbärsfrukt, som ändå balanseras snyggt av syra och tanninstruktur.
Till sist tre viner från den lilla ”franska” firman Luc Morlet (som jobbat med många välrenommerade: Newton, John Kongsgaard och Peter Michel)
2007 Luc Morlet Mon Chevalier (Knights Valley, där paret Morlet bor)
Mycket bra!
2007 Luc Morlet Coeur de Vallée (Oakville, frukten från vingården To Kalon, 76% Cabernet Sauvignon & 24% Cabernet Franc)
Ändå lite bättre med lite mer komplexitet. Svartvinbär, björnbär och mörk choklad förstås, lite mörka plommon, piptobak och snygg gräsighet/undervegetation kompletterar. Superb längd och balans. Hade jag gärna haft i källaren (men väl kostsamt).
2007 Luc Morlet Passionement (Oakville)
Utvalda fat. Jag upplever att detta är lika bra som Coeur de Vallée, och kanske en aning bättre, svårt att skilja dem åt ikväll.
Som en extraknorr så kommer generösa R&B med två blinda extrakaraffer:
Det första glaset doftar och smakar Bordeaux på mycket eleganta och välbalanserade stereoider, mycket gott, så min gissning faller åt Napa eller ett toppvin från Margeret River som är i början av sin utveckling, kanske en 2004a? Facit: 2003 Ch Pavie! Glaset försvinner fort. Det andra glaset är mer knutet till att börja med, med luft så tittar både nypon och spearmint fram och gissningen blir en riktigt bra, rätt modern Nebbiolo från ett bra år. Tanninerna är otroligt finkorniga, men ger ett verkligt grepp. Min gissning blir en riktigt bra modernist-Barolo från 2001. Facit: 2004 Cannubi Boschi från L. Sandrone.
Att sammanfatta är inte lätt, flertalet viner (faktiskt nästan alla) ger svårartat ha-begär, men gräver också avgrundsdjupa hål i de flesta vinbudgetar. Verkligt kul att prova, och en väldigt trevligt kväll! Inte alldeles oväntat är det G&L på Divine som står bakom arrangemanget tillsammans med KC och N som ordnat maten på ett alldeles strålande sätt. Stort tack till er alla!
PS. Betald med egen, nu tydligt tunnare plånbok. DS
lördag 20 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar