1977 Leoville Lascases och en kvartett Brunello...

Vinprovarkväll med Munskänksgänget hemma hos C. Snön hänger från träd och hustak, verkligen vinter i närförorten. Det är stilla, kallt och fridfullt, bara ett par medresenärer på bussen som skall på annan sorts fest. Inne hos C. är det ljust och varmt - och det börjar utmärkt med en riktigt bra NV från Roederer i vackra, gamla och stämningskapande champagneskålar i slipad kristall.

Vi får sex glas med rött att prova blint, C. ger ledtråden att det finns två teman, det ena gällar alla vinerna och det andra för fyra av dem. Efter en första doft och smakgenomgång lutar jag åt att glas 1-4 är relativt ung italiensk Sangiovese av god klass, medan glass 5 och 6 är betydligt modernare i stilen, glas 5 är rätt ordentligt fatad och glas 6 knappast från Italien alls. Samtidigt så finns det ju producenter i Italien som gör lika moderna viner som varsomhelst i "Nya Världen" - så man bör egentligen sluta med den indelningen. Det händer rätt mycket glasen med mer luft, framförallt utvecklas doftintrycken. Smaken är en rätt typisk kombination av "snygga surkörsbär", rätt hög syra och ganska så strävsamma tanniner med lite inslag av trä och tradition. Glas 1 och 2 gissar jag är bra Chianti Riserva, medan 3 och 4 skulle kunna vara Brunelli. Glas 5 bör vara en Castello di Fonterutoli och 6 gissar jag är en Sangiovese från Californien av god klass.

Facit:
2004 Tenuta Sesta, Brunello
2004 Tenieri, Brunello
2005 Ciacci Piccolomini d'Aragona, Brunello
2004 Val di Suga, Brunello
2006 Castello di Fonterutoli
2008 Rosemount Sangiovese

Verkligen en kul provning, såvitt jag minns har jag aldrig provat fyra Brunello parallellt. Allt eftersom kvällen går så utvecklas alla glasen, men främst 1-4, och blir mer och mer Brunello-lika med torkad frukt, tobak (den finns där även i början), lite eneträ eller ceder (som kan lura en till vänstra stranden i Bordeaux) och en italiensk kryddlåda med bra längd. Australiensaren är initialt klart öppen och god, men tappar under kvällen då varken struktur eller tillräcklig "stuns" i frukten jämfört med vinerna från Brunello. Fast för prislappen 89 kr är det intressant och gott. Castello di Fonterutoli är som det är, en supermodern Toscanare med ganska yvig fathantering som ändå smakar mycket bra, kanske delvis tack vare den goda årgången 2006.
En härlig Boeuf B. och mandelpotatis smakar strålande till vinerna. Glas 2 - Tenieri är nog en aning vassare än de andra med lite mer frukt och längd.

Sedan blir det efterrätt och då letar C. fram en 1975 Ch Coutet från Barsac! Mycket mörk bärnsten, och lite smulig kork, men vid absolut gott liv och härlig längd. Suveränt gott och kul att prova. Det visar sig finnas en del annat gammalt från Bordeaux i källaren (ett arv), så vi kikar runt och när vi hittar en 1977 Leoville Lascases så säger C. "Vi provar!"... och det säger man förstås inte nej till. 1977 är väl inte känt som det bästa året på 70-talet (snarare tvärtom) men Lascases lär ha gjort bra vin åtminstone sedan 1975. Denna flaska är en högtidsstund för en Saint-Julien-junkie; mogen cassis tillsammans med järn, jord, svamp och undervegetation i snygg harmoni. Längd och balans är utmärkta, ett (lagom) historiskt glas! Stort tack till C. för suverän kväll och förstås till vinvännerna för umgänget, diskussionerna och trivseln!

PS. En annan kväll i en annan förort finns 2002 Ch Beychevelle, Saint-Julien i glaset och gör inte heller bort sig - god, utvecklad Saint-Julien med finfin läskande balans. Riktigt bra 2002a i skönt drickläge nu. Rekommenderas för den som har i källaren. DS