SQN Dinner

Sine Qua Non - mytomspunna viner gjorda av en lika mytomspunnen vinmakare; Manfred Krankl. Skulle vara kul att besöka honom någon gång…

Kvällen provningsmiddag inleds med lite fjällröding och till det fyra vita:
Sublime Isolation 2003
Häftig, utvecklad, mycket fyllig, ganska fatad men frukten klarar det utan några som helst problem. Mycket god (93)

The Rejuvenators 2004
Tyvärr lite defekt.

Hoo Doo Man 2006
Bäst balans, skön, nästan viktlös frukt med en fantastisk härlig aromatik och längd (95)

Body And Soul 2007
Fram till årgång 2007 varit en blandning av Roussanne, Chardonnay och Viognier. Med Body and Soul har SQN droppat Chardonnay och det är en Roussanne dominerad cuvée. Doften är otrolig med en närmast eterisk blommighet, och ändå en bra struktur och balans. Kroppen är en aning mindre än de andra vinerna, men doften är större (94+).

Flight 2 - SINE QUA NON PINOT NOIR
Hollerin´ M 2002
Frukten från vingården Shea I Oregon. Första intrycket är bra, med skön frukt, men inte så Pinot-typisk. Sen händer det saker. Efter att komma tillbaka från vin4 så doftar det Hallon med stort H, och skön Pinosity kombinerad med lite Krankl-magi. Jättegott (93-94). Perfekt att dricka idag.

Omega 2003
Sista årgången med frukten från Shea. Här är Pinot-frukten mer framträdande från början med hallon, jordgubbe och typisk Pinot-kryddighet. Efter en stund i glaset (och till maten) växer vinet ytterligare med längd, balans och komplexitet på en mycket hög nivå. Min favorit i flighten (94-95). Utmärkt att dricka idag, håller säkert ett tag till.

Covert Fingers 2004
Defekt, knas med korkarna 2004.

Over And Out 2005
Nu köper SQN druvorna från vingården Arita Hills i Santa Rita Hills i Kalifornien. 2005 blev Manfreds sista Pinot Noir. Modernare och lite mer kraft, mer ”Krankl” inte lika mycket Pinot; fast ändå väldigt väldigt gott (94). Kommer att hålla längst.

Flight 3 ”Apprentice – Maggie H”
Antica Terra Botanica Pinot Noir 2008
Transparent rubinröd, skön öppen tillgänglig Pinotfrukt med hallon och lingon, jättefina orientaliska kryddor (kanel, kardemumma); riktigt, riktigt snygg och ren frukt, härlig balans. En av de godaste Pinoter jag provat (fast det är ju inga mängder, jag är ingen Pinot-man) (94-95).

Lillian White Hawk 2004
Väldigt stor skillnad mot Antica Terra! Tät, mörk färg, mörkfruktig doft och ett rejält tryck i både doft och smak. Ändå ganska utvecklad, vinner en hel del i glaset, man kan se vartåt det kommer att barka (92-93).

Ojai White Hawk 2005
Samma täta, mörka färg, lite mer fruktdominerat (björnbär, blåbär) väldigt ren och snygg frukt. Struktur, balans och längd är bra (92+). Kul att jämföra Ojais och Maggies vin från vingården White Hawk.

Lillian White Hawk 2006
Egentligen lite för tidig att prova. Samma täta färg, doften är lite knuten, men växer. Här finns både verkligt ren och snygg frukt, och en lite mer intressant komplexitet. Blir riktigt riktigt bra i slutet, fenomenalt gott och hedonistiskt (95-96+)

Maggie Harrison gör Antica Terra och Lillian. Hon har arbetat med Manfred under åtta år. När Manfred förlitar sig mera på egna vingårdar så har Maggie fått ta över en bit av White Hawk som hamnar i Lillian. I Antica Terra kommer druvorna både från deras egna Amity Hills och från Shea vingården. Good stuff!

Flight 4 “SQN Specials – de verkligt svårfunna specialcuvéerna”
Detta är flighten som SQN-habituéerna väntat på. Det kommer sådär en låda till Sverige per år. Finns knappt att få tag på ens på andrahandsmarknaden. Klart inspirerade av Guigals LaLaLa-viner med massor av topp-Syrahfrukt och +36 månader på 100% nya franska fat av bästa märke. 98-100 RP, serious wines.

On Your Toes Syrah 2001
Det klart mest utvecklade av de fyra vinerna. Lite rödare i färgen, fenomalt bra, ändå bara 96 ikväll. Man borde skriva en bok om varje av dessa viner, ändå är anteckningarna ännu mer kortfattade än vanligt (i stil med ”sv-nbra på allt…”).

Hear Chorea Syrah 2002
Vilken doft, vinhimlen öppnar sig i glaset. Den söta, perfekt balanserade frukten är ett hedonistiskt mästerverk med en längd på minst 40 sek. 99++.

The Inaugural Syrah 2003
Åfytusanj-vlar vad bra detta är (igen)! Den renast tänkbara flytande frukt av rubiner. 99+++ idag. Kommer utan tvekan att nå 100 med bara lite mer ryggläge.

Ode To E´Syrah 2004
Också otroligt bra, lite elegantare än ” Hear Chorea Syrah 2002” och ”The Inaugural Syrah 2003”, även om frukten inte är lika häpnadsväckande. Bedövande behagligt, kommer att bli förnämlig. 97-99.

Den sympatiske och generöse R. har med sig två blinda extraviner (som serveras före SQN-specialerna):
R1: Röd färg, ganska utvecklad och komplex doft (bacon säger flera runt bordet). Torr, men ändå verkligt bra frukt. Lite Aussie-känsla. Mycket god! 93-94. Gissning en rimligt mogen Aussie-Syrah av bästa märke.
Facit: 2001 Torbeck RunRig

R2: Mörkblåsvart färg, otroligt fruktig, innehållsrik och modern doft med en massa mörka, nykrossade björnbär, lite örtmedicin, lite eukalyptus och en förnimmelse av likör (nästan cassis – fast ändå inte). Bör vara en ung, modern Aussie-Shiraz av riktigt hög klass.
Facit: 2006 Jim Barry The Armagh

Efter denna provning (och 100 RP övningen i somras) behöver man reflektera lite. Utan tvekan är det fantastiska viner, och jag känner mig lätt överväldigad, fascinerad och lite dekadent – att få prova dessa viner en tisdagskväll i september. Samtidigt kan man känna en slags sorg eller tomhet, dessa viner lär man inte dricka igen, utan till helgen blir det lätt utvecklade bruks-Bordeauxer eller kanske en 2007 Cotes du Rhone. Kommer man att njuta lika mycket av dem efter sådana här vinupplevelser? Eller har man nu slagit in på en väg utan återvändo? En väg kantad av jakt på värstingviner och privatekonomisk ruin. Är det överhuvudtaget moraliskt försvarbart att dricka viner som kostar mer än 1000kr? Det verkar ju ändå som om vinvärlden redan bestämt sig – Premier Cru Bordeaux 2009 kostar mellan 10 000 och 20 000 kr flaskan, 2005 DRC kostar långt över 10 000 kr flaskan; och då framstår ju inte 3000 kr flaskan längre som lika extremt. Även om det vore extremt ansträngande för min ekonomi. Perverst skrev en känd bloggare nyligen om priserna på Bordeaux 2009, och det är nog dags att ta sig en allvarlig funderare på vad en flaska jäst druvjuice egentligen får kosta, och jämföra med upplevelsen att dricka de där vinerna... inga enkla svar ges tyvärr.