1998 Ch de Fieuzal, Pessac-Leognan

Söndagmiddag med fin oxfile och lite italienskinspirerad smaksättning. Men Barbarescon drack vi igår... så det är tillbaka till moderskeppet (f'´låt - moderregionen) med helgens Bordeaux. Det blir en 1998 Ch de Fieuzal, Pessac-Leognan. Första gången vi dricker en mogen Fieuzal. Vi har lite knapphändig info om slottet och dess historia, men ryktet är väl ändå att slottet hade en glansperiod (tom 1990?) och sedan tappade lite i kvalitet (90-talet?) för att sedan komma igen, framförallt from 2005. Kvällen 1998a visar dock inga svaghetstecken alls - tvärtom; färgen är tät mörkt röd ända ut i kanten; doften är medelstor och ganska fruktdriven; smaken är utmärkt med härligt söt Bordeaux-frukt parad med lite tobakstoner och en lagom komplexitet. Tanninerna är sammetsmjuka. Syran är möjligen lite låg, vilket skulle kunna peka på att det är dags att dricka, samtidigt upplever vi inte någon trötthet alls i vinet. En utmärkt god söndags-Bordeaux!