2005 Ch La Fleur, St Emilion

Efter bla Vinordic i stor avsaknad av bättre Bordeaux så är det dags för en provtitt på en nollfemma. Ännu så länge så har de flesta provtittar resulterat i ett enkelt "lagra längre" (utom trevliga Doyenne som Bristly plockat hem, den är i finfin form!). Till kvällens lågtempade lammrostbiff med örtkräm så drar vi korken ur 2005 Ch La Fleur, Grand Cru St Emilion. Ch La Fleur har vi druckit ett par årgångar av förr (åtminstone 1999 och 2000) och det brukar vara en habil St Emilion med rätt tidig utveckling. Nollfemman är dock ett annat djur. Färgen är mörkrödsvart ändå ut i kanten, doften är närmast mörkt mullrande Merlot (om det finns något sådant! mörka plommon och korinter). Smaken är kassaskåpstät och potent som bara den. Espresso och mörk choklad, samtidigt som frukt och tannin äter ekfat till frukost innan de ger sig på något mer substantiellt. Dj-igt gott idag för den med läggning åt ung-tannin-Bordeaux-hållet, alla andra bör nog vänta ett par år till - men då väntar något riktigt bra tror vi! 91 pinnar idag, och potential för minst 93.