Påskveckan har bla bjudit på en segdragen förkylning - och därmed inte så mycket god mat och vin som tänkt, men några lammracks med chevrekräm och andra goda tillbehör blir det iallafall. Till det ett klassiskt vin från lättare årgång som levererat mestadels sk klassiska viner (dvs ofta en ganska hög syra, lite lättare frukt och i sämsta fall obalanserade tanniner), 2002 Ch Lagrange från hemmakommunen Saint-Julien. Slottets nutida historia är nog relativt välkänd när japanska dryckesjätten Suntory tog över 1983 och en kraftig upprustning av allt efter det. Sedan mitten på nittiotalet håller vinet en jämn och hög kvalitet, ofta faktiskt med en relativt sett lite bättre kvalitet i de lite svagare årgångarna (tex så lär 2008 vara nästan lika bra som 2009 och 2005). För mer info, se gärna vindoktorns informativa profil:
http://www.thewinedoctor.com/tastingsprofile/lagrange.shtml
Kvällens vin är mörkt rött utan tydliga brunstick, doften är medelstor och rätt Saint-Julien typisk med lite citrus och cigarrlåda som kompletterar frukten (som innehåller båda mörka och röda bär). Smaken bärs upp av frukt, syra och en del tanniner - och en helhet i fin balans. Detta är inget Grand Vin och tex 2004 Branaire är kanske både lite elegantare och komplexare - men Ch Lagrange bjuder likväl på en god vinupplevelse och (förvånansvärt) mycket ooomph i den lätta årgången. Kan säkert lagras fem år till för den som vill, men jag skulle ändå rekommendera att prova en flaska nu ifall du har ett par i källaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar