Syrafest med Theresa

Visst är det en aning tvetydig rubrik, men för alla oss som var med och provade årgång 2010 från Rheingau med Theresa Breuer från Weingut Georg Breuer så är ekvationen enkel - 2010 är väldigt rik på syra - och idag så är det inte alldeles enkelt att se igenom den massiva vägg av syra och mineral som vinerna erbjuder. Här följer (som vanligt) korta noter om vinerna:

Vi inleder med 2011 Sauvage (som kommer ut i butik när 2010 är slutsåld). Jag har bara provat 2010 enstaka gånger och har upplevt den som ganska asketisk. 2011 är betydligt snällare (rikare, bredare, fruktigare) och en riktigt god och rättfram bas-Riesling - rekommenderas!

Sedan en mycket intresssant vertikal med Breuers "Montosa" vin, som kan ses som ett andravin och innehåller vin från alla vingårdslägena, samt en något högre sockernivå.

2009: Ung, lite knuten, ganska lätt och elegant idag. Blir nog bra om 4-5 år.
2008: I en lite avvaktande fas idag, inte helt säker var denna tar vägen.
2004: Ett stort kliv upp med syra, utveckling och fortfarande en skönt frukt med både grape och gråpäron. Tydligen en inte okomplicerad årgång som utvecklats klart bättre än väntat.
2001: Min favorit i denna vertikal med precis lagom mycket utveckling för min smak!
1997: Också väldigt trevlig med en urtypisk Rieslingdoft av petroleum och skiffer. Mogen, söt frukt.

Det roliga är att alla Montosa-vinerna utvecklades väldigt fint i glaset, det är verkligen viner som vinner på lagring, luft och lite högre temperatur. Utomordentliga matviner som är tillräckligt rika i frukten (den lite högre sötman) för att hantera många olika maträtter (serverades med tre härliga vita sparrisar, skinka och hollandaise - gott!)

Vidare till en Breuer-specialitet:
2010 Orleans
Det görs 400 fl varje år, från en liten, ganska varm jordplätt nära floden. Druvan är gammal och har funnits i Rheingau längre än Riesling. Ger ett ganska annorlunda vin med en speciell, svårfångad lite blommig doft och en god och välbalanserad smak. Roligt att få prova, men visst är det Riesling-vinerna vi är här för att prova.

Över till vingårdsinvinerna från den inte helt enkla årgången 2010 (kall, lång växtsäsong,klen blomning och allmänt knepig). Alla vinerna är initialt väldigt knutna - så jag snurrar, och väntar en god stund innan jag provar.

Berg Roseneck
Jag brukar gilla Roseneck för dess lite lättare, fruktigare och blommigare intryck. 2010 är god (efter en ganska lång stund) - men jag upplever ändå att de andra vinerna är aningen mer givande idag.

Berg Rottland
Det vin som lättar lite på förlåten först och visar upp en ren och klassisk Riesling med vita hyacinter i doften och grape och gråpäron i smaken. Lång, ren och klingande hög syra.

Berg Schlossberg
Som väntat det vin som behöver mest tid (+30 min i glaset) men sedan sätter det fart! En verklig sten- och mineralbensin för äkta Riesling-skallar! Oerhört ren syra samtidigt som frukten (mer grape och päron) har klart mest tryck. Längd och balans är oklanderliga.

Berg Nonnenberg
Ger ett lite annorlunda intryck med ännu mognare, rikare och mer grape (grapezest?) och mindre päron. Riktigt gott idag (särskilt med mat och viss syratillvänjning).

Stort tack till Theresa Breuer och Cattis & Co på VinUnic för en härligt lärorik provning!