Söndag kväll och kyckling i ugnen. Letar efter ett gott rödvin efter fredagens tacos och skogsbrandskadade 2003 Waterford Cabernet. Det blir en 2000 Petit Fombrauge, Saint Emilion Grand Cru. Detta är en ganska liten egendom och vi träffade ägaren sommaren 1999 på en "Jurade" vinmässa i St.Emilion. Han var en aning egensinnig, men tydligt kvalitetsinriktad person. Hans 1997 var klart bättre än den 1996 som tidigare ägare hade presterat. Årgång 2000 är ju generellt lovordad i Bordeaux och jag har en del förväntningar på denna flaska (även om den inte var särskilt kostsam vid inköp i Frankrike år 2007 - ca 25 EUR vill jag minnas). Det är en ganska tät uppenbarelse i glaset, med brunröd kant som hintar om utveckling. Vi har öppnat och luftat ca 1 tim innan servering.
Doften är liten till medelstor, men inte så avslöjande. Smaken är betydligt bättre med en söt Merlot-frukt (mörka plommon, korinter). Det intressanta med så här pass utvecklade viner är ju att alla komponenterna liksom smälter ihop till en helhet som är större än delarna. Det finns en hel del tertiära smaker (läder, starkvin, sötlakrits). Ett mycket gott och utvecklat matvin; där balansen, fruktkvalitéen, utvecklingen och helheten är det som skapar vinupplevelsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar