Brumont

Alain Brumont och hans viner från Madiran, huvudsakligen gjorda på Tannat-druvan är välkända för de allra flesta vinvänner i Sverige. De har funnits på Systembolaget i många årgångar. Jag har mest provat Ch Bouscassé samt den enkla vita La Gascogne Gros Manseng-Sauvignon Blanc. Båda goda, korrekta och habila viner, utan att göra ett större eller djupare intryck. När så chansen bjuds att prova ett större antal viner från Brumont, krönt med en vertikal av prestige-cuvéen La Tyre så är det bara att skapa utrymme i kalendern och boka in sig omgående. Vi inleder med ett glas La Gascogne Rosé, som erbjuder en god instegs-rosé med fräschör och hallonbärighet. Smakar nog ännu bättre på sommarverandan utan några större vinambitioner. Sedan två vita, först kändisen 2010 La Gascogne Gros Manseng-Sauvignon Blanc som håller sedvanligt god kvalitet, ren och fräsch med tydliga Sauvignon-krusbär. Inget stort vin, men gott och korrekt. 2008 Ch Montus Blanc är flera nummer större med en fyllig, gul plommon-frukt, honung och en aning vax i doften. I smaken så förvånar syran som är både högre och uthålligare än man först tror. Riktigt bra och intressant vin, faktiskt ett av eftermiddagens mest intresseväckande viner!

Den första röda flighten innehåller fyra viner från 2009:
Bouscassé Vieilles Vignes: först kommer lite babyfet lila frukt, och sedan en massiv bredsida med tanniner. 120% kraft och struktur. Tokungt och en aning kantigt idag, men kommer sannolikt att smaka riktigt bra om en fem-tio år.

Perron Segondine Haut Lieu: lite rundare, fruktigare och snällare intryck, bara 105% kraft. Gott idag - och sannolikt ännu bättre bortemot 2015 och framåt.

Montus: detta är intressant, jag upplever att tanninerna i Montus är en aning mer polerade än i kusinen Bouscassé och helheten lite bättre i balans, medan grannarna tycker tvärtom! Detta gillar jag redan idag. Synd att det bara finns i RS.

Montus Cuvée Prestige: här märks faten lite mer än i vanliga Montus, men frukten klarar det bra (upplever jag). Det finns även något lager till med komplexitet som förhöjer både upplevelsen idag och framtidspotentialen. Detta kan bli riktigt bra tror jag! Skulle gärna ha en låda eller så i källaren (lutar åt privatimport...).

Sedan till La Tyre-vertikalen. Här är det mellan 140 och 200% kraft hela vägen. Tannat-tanninerna är inte att leka med (och jag är ändå relativt tannin-tålig). Samtliga viner skulle ha behövt minst en timme på karaff, och några (2007, 2008 och 2009) hellre tre-fyra timmar. Det är ändå ganska lätt att uppfatta potentialen. För att ta till ett bildspråk från sagan - det är sju rejäla, vänligt sinnade drakar som inte släpper någon över ån utan ett rejält nappatag med sina tanniner. Jag upplever att 2009 faktiskt är bäst, sedan 2001 och 2005. 2002 är lite svårbedömd (även om KF Reuter från Brumont anser att 2002 är en utmärkt årgång). 2006 är lite lättare och rödsyrligare (vissa likheter med en Syrah från Norra Rhone). 2007 och 2008 är knutna och svårtrugade idag. En häftig upplevelse av tannin och frukt!

Sista vinet är (utan större tvekan) eftermiddagens vinupplevelse: 1996 Ch Montus XL. XL-cuvéen görs bara de allra bästa årgångarna, och får 40 månader på fat! Dessa fat märks knappt, däremot en elegans och balans som inget av de andra vinerna. Det handlar framförallt om tid och lagring, XL ligger mellan Montus Prestige och La Tyre i pris. Blint hade jag satt detta i Medoc (St Estephe) 99 gånger av 100. Detta vin hade inte gjort bort sig i en flight med Cos, Montrose mfl tungviktare från vänstra stranden. Kanske inte Margaux-elegant, eller St Julien-komplext - men alldeles utmärkt gott, mångfacetterat och välbalanserat. Ett vin som verkligen visar mig att Tannat är en druva att räkna in bland de som gör världens stora viner. Det krävs bara tålamod och en viss tannin-tålighet. Stort tack till Cattis & VinUnic för denna utomordentliga utbildning i Tannat och familjen Brumonts vinmakeri!