Kock-Johan och (numer) fru G75 ordnar mat som i både mängd och kvalitet är på en väldigt hög nivå. Så här gick det till:
Inledning: Krug Rose och Johans ammisar. Väldigt bra, särskilt fint gick rosen ihop med lite rödlöksmarmelad och ankleverterrine.
A) Tre blinda "strama skumpor" med råstekt kungskrabba.
1998 Comtes de Champagne är som väntat en krämig Blanc-de-Blancs med perfekt syra, snygg kafferost och fin längd. Väldigt väldigt god (95), näst bäst i flighten och vi spikade vin och producent, men trodde året var 2002.
2000 Krug är lite svårare att sätta fingret på, inte samma "Krug-power" men den växer fint i glaset så länge det finns något kvar (93).
1997 Salon är grymt bra med otrolig längd och balans, bäst med knapp marginal (96).
B) Två blinda "kraftiga skumpor" med kalvtartar och gulbetskräm
1995 Clos de Goisses - öppnade lite tveksamt, men utvecklades fint i glaset till en trevlig och bra mogen toppskumpa - utan att riktigt glänsa (92-93).
2002 Selosse - ett verkligt maffigt vin med mycket typiska Selosse-aromer av hyacinter och pelargoner. Oerhört bra, men jag föredrog ändå 97 Salon och 98 Comtes i förra flighten (enbart en fråga om smakpreferens) (94-95). Vi spikar producent, men inte år.
C) Tre blinda vita med hälleflundra, ostron och musslor
Ännu en knäckande bra rätt från Kock-Johan!
2011 Cos d’Estournel Blanc - här viskar T (vit bdx?) och polletten trillar ned direkt. Vinet är mycket ursprungstypiskt med sin Sauvignon Blanc - Semillon blend, snygg fathantering. Mycket gott! (92-93)
2010 Keller G-Max, Riesling. Först blir jag inte klok på vinet alls, men med lite luft och ett Riesling-glas så är druva och ursprung mycket tydlig! Det är nog den allra största Riesling jag druckit, växer hela tiden i glaset - extremt svårspottat! (95-96)
2010 Clos de la Barre, Meursault, Comte Lafon. Fatad chardonnay känns som en självklar gissning, men frågan är varifrån? Vi landar i Bourgogne och Meursault, men producent och vingård är inte så lätt. Otroligt bra vin - och vilken man föredrar av denna och G-Max är bara en fråga om preferens. Till hälleflundran tycker jag denna är aningen godare, på egen hand förmodligen G-Max. (95-96)
D) Två mogna röda och iberico bourguignon med tryffel
1994 Musigny, Comte de Vogüé
Ett legendariskt vin, som levererar fint trots den svåra årgången (93-94).
1989 Mazy-Chambertin, Joseph Roty. Denna är knepigare, med en lite "gammel-bordeaux-murkenhet" direkt ur flaskan. Det vädrar ur - och fram träder ett mörk-mustigt rödvin som bordet har svårt att placera rätt. Det gissas på såväl Bordeaux, Piemonte och Norra Rhone. Gott och intressant, men kanske inte möter förväntningarna riktigt (91-92). Maten är makalöst god, alla smackar och närmast slickar tallrikarna för att få upp all finriven australiensisk vintertryffel.
E) Två kraftiga röda med entrecote, savoykål-sallad och parmesan
2007 Redigaffi, Tua Rita (100% Merlot). Här är hela bordet upplurat på läktarna. Vi tror alla på en modern topp Napa Cab (Bond, Ovid). Ganska yvig fathantering och lite sötlakrits men väldigt gott (94-95). Enda problemet är nästa glas...
2005 Masseto. Holy smoke vad bra det är. Skimrande ren frukt, fina mineraler och fullkomlig längd och balans. Ospottbart. Kvällens vin för undertecknad. Minst 97 poäng!
F) Två söta och persikotarte
Egentligen är vi alldeles mätta nu, alla de tre sista rätterna är av normal varmrättsstorlek. Men persikotarten är underbar så det är bara att äta. Vinerna till är helt magiska de också:
2007 d'Yquem - lite sötare och elegantare. Ren hedonism i flytande form (96+)
2007 de Fargues - lite kryddigare och komplexare (95-96).
Gunnar, Monica och Johan - tack för en makalös mat&vin-fest! Den kommer att gå till historien. Jag ser redan fram emot nästa gång :-)
Inledning: Krug Rose och Johans ammisar. Väldigt bra, särskilt fint gick rosen ihop med lite rödlöksmarmelad och ankleverterrine.
A) Tre blinda "strama skumpor" med råstekt kungskrabba.
1998 Comtes de Champagne är som väntat en krämig Blanc-de-Blancs med perfekt syra, snygg kafferost och fin längd. Väldigt väldigt god (95), näst bäst i flighten och vi spikade vin och producent, men trodde året var 2002.
2000 Krug är lite svårare att sätta fingret på, inte samma "Krug-power" men den växer fint i glaset så länge det finns något kvar (93).
1997 Salon är grymt bra med otrolig längd och balans, bäst med knapp marginal (96).
B) Två blinda "kraftiga skumpor" med kalvtartar och gulbetskräm
1995 Clos de Goisses - öppnade lite tveksamt, men utvecklades fint i glaset till en trevlig och bra mogen toppskumpa - utan att riktigt glänsa (92-93).
2002 Selosse - ett verkligt maffigt vin med mycket typiska Selosse-aromer av hyacinter och pelargoner. Oerhört bra, men jag föredrog ändå 97 Salon och 98 Comtes i förra flighten (enbart en fråga om smakpreferens) (94-95). Vi spikar producent, men inte år.
C) Tre blinda vita med hälleflundra, ostron och musslor
Ännu en knäckande bra rätt från Kock-Johan!
2011 Cos d’Estournel Blanc - här viskar T (vit bdx?) och polletten trillar ned direkt. Vinet är mycket ursprungstypiskt med sin Sauvignon Blanc - Semillon blend, snygg fathantering. Mycket gott! (92-93)
2010 Keller G-Max, Riesling. Först blir jag inte klok på vinet alls, men med lite luft och ett Riesling-glas så är druva och ursprung mycket tydlig! Det är nog den allra största Riesling jag druckit, växer hela tiden i glaset - extremt svårspottat! (95-96)
2010 Clos de la Barre, Meursault, Comte Lafon. Fatad chardonnay känns som en självklar gissning, men frågan är varifrån? Vi landar i Bourgogne och Meursault, men producent och vingård är inte så lätt. Otroligt bra vin - och vilken man föredrar av denna och G-Max är bara en fråga om preferens. Till hälleflundran tycker jag denna är aningen godare, på egen hand förmodligen G-Max. (95-96)
D) Två mogna röda och iberico bourguignon med tryffel
1994 Musigny, Comte de Vogüé
Ett legendariskt vin, som levererar fint trots den svåra årgången (93-94).
1989 Mazy-Chambertin, Joseph Roty. Denna är knepigare, med en lite "gammel-bordeaux-murkenhet" direkt ur flaskan. Det vädrar ur - och fram träder ett mörk-mustigt rödvin som bordet har svårt att placera rätt. Det gissas på såväl Bordeaux, Piemonte och Norra Rhone. Gott och intressant, men kanske inte möter förväntningarna riktigt (91-92). Maten är makalöst god, alla smackar och närmast slickar tallrikarna för att få upp all finriven australiensisk vintertryffel.
E) Två kraftiga röda med entrecote, savoykål-sallad och parmesan
2007 Redigaffi, Tua Rita (100% Merlot). Här är hela bordet upplurat på läktarna. Vi tror alla på en modern topp Napa Cab (Bond, Ovid). Ganska yvig fathantering och lite sötlakrits men väldigt gott (94-95). Enda problemet är nästa glas...
2005 Masseto. Holy smoke vad bra det är. Skimrande ren frukt, fina mineraler och fullkomlig längd och balans. Ospottbart. Kvällens vin för undertecknad. Minst 97 poäng!
F) Två söta och persikotarte
Egentligen är vi alldeles mätta nu, alla de tre sista rätterna är av normal varmrättsstorlek. Men persikotarten är underbar så det är bara att äta. Vinerna till är helt magiska de också:
2007 d'Yquem - lite sötare och elegantare. Ren hedonism i flytande form (96+)
2007 de Fargues - lite kryddigare och komplexare (95-96).
Gunnar, Monica och Johan - tack för en makalös mat&vin-fest! Den kommer att gå till historien. Jag ser redan fram emot nästa gång :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar