2001 Marquise de la Tourette, Hermitage, Delas (invigning)

Dan före nyårsafton och vi lagar till en bit älgbiff i ugnen. Till vilt passar det ju bra med utvecklad Nord-Rhonare, och vi hittar en från 2001 i förrådet. Markisen får dessutom inviga julklappen, en ny karaff från Riedel. Vi karafferar altså en knapp timme innan maten serveras. Men kan inte hålla oss från flera provsmakningar under matlagningen. Det smakar faktiskt riktigt bra i stort sett från början. Allra bäst är dock (som vanligt) de sista dropparna efter maten. Färgen är röd-svart med ganska tydlig utveckling (brunstick och transparens), doften är medelstor och komplex Syrah utan dominerande fruktkomponenter. Smaken är det som räknas - här får vi en skönt utvecklad, komplex Nord-rhonsk Syrah med (ovanligt) tydliga charkuterier och bacon, och en liten pepprighet inbyggd i en lite söt-syrlig rödavinbärsfrukt.

Det bestående intrycket är ändå koncentration, utveckling, längd och balans. Smaken håller i långt efter att klunken tagit slut. (Ännu) ett exempel på ett vin som verkligen vunnit på lagring. Jag upplever att vinet är inne i en fin drickvänlig platåfas, det kommer nog inte att bli bättre än så här. Flaskan tar slut med oroväckande hastighet. Ett skönt vin att (nästan) avsluta 2011 med - och sitter som en tight cykelkeps från Lyon till älgbiffen (92-93p).

Vinåret 2011

Vinåret 2011 har innehållit många goda, intressanta och lärorika vinupplevelser. Heltäckande sammanfattningar och slutsatser av ett helt år är knepiga, här följer istället några saker som gjort ovanligt stort intryck.

Årets lunch
Avnjöts i juni tillsammans med representanter för Ridge, VinUnic och delar av svenska vinjournalistkåren. Monte Bello-vertikalen gjorde stort intryck, ett verkligen stort vin med konsekvent hög kvalite och långt perspektiv.

Årets vinmiddag(ar)
Det har faktiskt blivit flera middagar med riktigt bra viner, verkligt god mat och inspirerande vinsnack. Såpass att de får blir "2011 års tema - Vinmiddagar", se tex:
http://vintresserad.blogspot.com/2011/04/om-katter-hermeliner-och-vertikaler.html
http://vintresserad.blogspot.com/2011/05/diner-gourmande-extraordinaire.html
http://vintresserad.blogspot.com/2011/07/perfektion.html
http://vintresserad.blogspot.com/2011/10/en-otrolig-kvall.html
Förhoppningsvis blir det fler liknande vinmiddagar 2012 :-)

Årets vita
Hmm... det är faktiskt inget vitt som höjer sig så mycket över mängden. Flera goda och intressanta viner, det som ändå sticker ut lite extra är 2009 Sancerre “Cuvée Edmond”, Alphonse Mellot som N. hällde den där otroliga kvällen i oktober. Får se till att prova mer vitt 2012.



Årets champagne
2011 har givit många goda champagner, men det finns en som står ut, 1985 Belle Epoque som R. hällde (ur magnum) i slutet av maj. Perfekt mogen och utvecklad!

Årets vita dessertvin
Hälldes samma kväll, av samme R - nämligen 1986 d'Yquem - det godaste vita dessertvin jag smakat, med marginal.

Andra söta och fortifierade viner
I våras höll jag en portvinsprovning (obloggad) för vinklubben på jobbet (den gick bra!). Portvin har alltid legat mig lite extra varmt om hjärtat, och här provade vi bla. 1975 Burmester Colheita och 1970 Dow Vintage som båda var utomordentligt bra. Med tanke på att Colheitan kostade ca 1/3 av Vintage-vinet så måste Colheitan utses till årets mest prisvärda fortifierade!

Årets röda
Hmm... här blir det svårt igen, fast av andra skäl. Det har varit många härliga rödviner 2011. De två som gjort starkast intryck är nog ändå 1961 La Mission Haut Brion som var fenomenalt gott i början av juli, och 1998 Lafite som K. hällde i början av april.

Strategier 2012
Jag har funderat lite grand (men bara lite) och kommit fram till att det är ungefär samma strategier som föregående år:

• Minska och fokusera inköpen av vin (men köp minst fyra flaskor nar man köper)
• "Rensa förråden" - särskilt från gamla enstaka flaskor med osäker status 
• Fokus på områden som vi vet att vi gillar (tex. Saint-Julien, Haut-Medoc, Napa, Norra Rhone, Piemonte), och områden där vi vill lära oss mer (tex. Champagne)

Det kom ett mail häromdagen från allas vår dansk-italienske pusher - där andemeningen var att de svenska bloggarna borde väl prova lite "goda vardagsviner" och inte bara det exklusiva. Jag kan hålla med, världen behöver egentligen inte ännu ett +300 USD lyx-Napa-Cab; men en drickbar, god och matvänlig italienare från ett mindre känt distrikt (utan överdos av ek) alltid är av godo! Det blir altså mer fokus på "bruks-viner" 2012. Tre bra bruksviner (definition: under 200 SEK) under 2011 har varit: 2005 Quercecchio Brunello, 2004 Haut-Plentey St Emilion och 2001 Etna Rosso, Calabretta. Två av tre från just nämnde pusher...


Gott Nytt Vinår!

PS. Årets ljudåtergivande manick är kombo-spelaren Oppo-BDP95. Klarar en mängd skivformat inkl. SACD och DVD-A för den inbitne audiofilen, men har framförallt en utmärkt återgivning av gamla CD-skivor, särskilt röster som åker i åttor kring det mesta annat jag hört. Kostar en slant, men åker som sagt åttor även runt andra spelare som har en nolla till på prislappen. Stark rekommendation för alla som är lagda åt skiv-hållet och har en rimligt god anläggning för övrigt.

PPS. Årets CD är LTS-utgåvan av Adolphson&Falk, samt Anna Ternheims "The night visitor"...

PPS. Men julvinerna då? Goda bruksviner till bla juldagskalkoen: sista flaskan 2000 Lamothe Cissac, Haut-Medoc (inköpt hos Philipson i Kokkedal för rimliga 120-130 SEK) - denna gillade farfar som föredrar mogen claret; parallellt med 2001 Etna Rosso (alla som fick gillade den). Sedan en 2006 Mount Eden Saratoga tillsammans med svärmor. Väldigt bra bruksvin (fast även en bit över 200 SEK). DS

2006 Chasse-Spleen, Moulis

Vi är lite trötta efter en vecka där allt skall hinnas med, jobb, julförberedelser och ta hand om lite småsjuka barn. Det blir enkel mat - lite kött, grönsaker och tagliatelle. Till det en halvflaska 2006 Ch Chasse-Spleen från inlandskommunen Moulis i Medoc. Vi har druckit en del Chasse-Spleen genom åren, och brukar gilla det klassiska, synnerligen matorienterade Medoc-vinet. Det brukar vara lite anonymt och "kärvt" utan mat. Klarar ofta längre lagring än man tror. Ikväll får vi en (ovanligt) tät röd-svart färg, en doft med tät mörk frukt och en del fat (mörk choklad, espresso). Smaken är tät och rik, men ändå förvånansvärt tillgänglig. Vi upplever att vinet i denna årgång är modernare än det brukade vara, tanninerna finns där - men de är snyggare och finkornigare än vanligt. Inget fel i det så länge man inte tappar upplevelsen av terroir - och den tycker jag är intakt. A gillar och undrar om det finns mer... Man borde köpt fler flaskor.

69 kr för 1 (en) krönika om vin?

Publikationen "Livets Goda" är jag synnerligen ambivalent till. Det finns utan tvekan stor kunskap om, och erfarenhet av att prova vin bland artikelförfattarna. Dessutom så är ju själva ämnena ofta mycket intresseväckande (Bordeaux 2008, Napa Valley, Champagne mfl). Altså köper jag tidningen ibland. Ändå börjar jag alltid läsa en av krönikorna (ni har redan räknat ut vems) - Anders Wennerstrands. Det är helt enkelt den jag finner mest läs- och tänkvärd i hela tidningen. Den skribent jag uppskattar mest. Fast lite bär det emot att betala 69 kr för en endaste krönika om vin...

Mat & champagne

Söndag kväll, ugnsbakad lax&torsk med grönsaker och A.s potatis&blomkålsmos på menyn. Vore kul att prova en matchampagne till - sagt och gjort: ur förrådet letar vi fram en NV Camille Savés, Carte d'Or, gjort på en blandning av 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay, från Bouzy. Vi gillar det vi druckit ifrån familjehuset. Kvällens vin är inget undantag: vi får en härlig mässingsgul uppenbarelse i glaset med skönt vinös och lite brödig doft. En rik och ganska bred smak med bröd, lite nougat, och fin längd. Smakar allra bäst till maten, men även efteråt med lite luft så är det gott att "sippa på" en söndagkväll före jul. Stark rekommendation för ca 250 SEK (via Franska Bolaget, lär vara ännu lägre pris på plats). 

2007 Borgese Barbaresco, Busso

En kyckling med lite inspiration från Italien (mycket vitlök!) får sällskap av en flaska 2007 Borgese Barbaresco, från producenten Piero Busso. Det är en familjeproducent och detta vin kommer från vingården Borgese och Albesani-läget. Det är inte stort (1,3 Ha enligt producentens hemsida). Ganska traditionell vinmakning (inga rotofermentorer eller barriquer). En vända i karaffen och lite tid. Vinet har en ganska ljus, transparent färg, en medelstor, klassisk, orange Barbaresco-nos med nypon och rosor. Balansen är bra redan nu med en lång smak, fina syror (lingon, röda vinbär) och finkorniga nebba-tanniner. Lagom fylligt, lite anis och sandelträ i bakgrunden kompletterar. Mycket gott och fin drickbarhet redan idag. 

PS. Gårdagens 2000 Ch Kirwan är fortfarande drickbar, men balansen var klart bättre igår. Idag är fatchoklad, piptobak och en viss ekbeska lite väl framträdande. Bordeaux med viss utveckling smakar bäst dag 1. DS

The Real McCoy

Fredag kväll, fin hängmörad biff och lite födelsedagsfirande i familjen. Då är det läge att plocka fram en bättre Bordeaux. En flaska 2000 Ch Kirwan från Margaux får sätta livet till, och gör det med den äran. Doften ur både flaska och glas är helt enkelt ljuvlig med tät, mogen frukt och fin komplexitet. Mogna körsbär varvas med violer och lite blommig Margaux-parfym. Smaken är kassaskåpstät med rediga tanniner, lång och balanserad syra - riktigt riktigt gott! Gör sitt jobb till biffen superbt. Inga invändningar alls - tjugohundra var verkligen bra i Bordeaux (93-95p).

2005 Croix de Beaucaillou

Nio dagars luftvägsinfektion med en trekejsarhosta håller familjen vaken om nätterna och sänker humöret under nollpunkten.  För att hitta en liten ljuspunkt i tillvaron handlar A. lite fin rostas och ett set för chokladfondue som blivit barnens favoritefterrätt. Jag vandrar håglöst ut i förrådet och rotar lite planlöst, hittar en 2005 Croix de Beaucaillou från favoritkommunen Saint-Julien som kanske kan pigga upp. Det är andravinet från (det numer überdyra) super-second Ch. Ducru-Beaucaillou. Vinet hälls upp 30 min innan vi börjar prova för att få lite luft. Vinet levererar fint med en tät mörkröd färg, en bra och rätt komplex doft (svarta vinbär, espresso) och smaken håller ihop väl med söt, mörk körsbärsfrukt mitt i de lyxiga espresso och mörk-chokladiga faten. Ett gott matvin som gör ett utmärkt jobb att spjälka nötkött. Två mindre invändningar:
1) blint hade jag nog satt detta i Bolgheri eller Toskana, det är mao inte så ursprungstypiskt;
2) vi upplever att vinet är rätt välbalanserat, men det lutar betänkligt åt "fat och överextraktionshållet" snarare än elegant-frukt-hållet... och det är alltid ett frågetecken i vår bok.

Vi får se hur det vecklar ut sig, har ett par flaskor kvar som det kan vara lagom att ta en per år framöver.

Andra som smakat:
http://frankofilen.blogspot.com/2011/05/2005-la-croix-de-beaucaillou.html