Om katter, hermeliner och vertikaler

Under en tid har undertecknad och Bordeaux-mannen (B. nedan) planerat en bättre sittning med ett lite luddigt tema kring kommuner och vertikaler. Vi samlar därför sju "vingrabbar" till en helkväll hemma hos B. Här följer en kort redogörelse av kvällen! Undertecknad och P. anländer knappa två timmar i förväg för att öppna, dofta och lufta och maskera vinerna i flight A och B; samt allmänt hjälpa till med maten. Efter ca 1 tim anländer M. med en redig ostbricka och B's barndomvän K. med ett spännande bidrag till flight C som omgående åker i en karaff. J. kommer med sitt bidrag och till sist R. med två intressanta saker till den avslutande blinda "BYOB" i flight C. Sedan åker korken på en Robert Moncuit NV, Bl-d-Bl från Le Mesnil. Den är ganska stram och elegant, med fin syra och en utmärkt start för att tända alla cylindrar och sinnen hos vinnörden. Flight A Första glaset har en fin röd färg, en skön och Saint-Julien typisk komplex "orange" doft med vinbär, apelsin, ceder och lite kafferost. Smaken är medelfyllig och aningen vaniljig, och aningen ekbesk... eller... med mer luft så börjar onda aningar sprida sig. Är den faktiskt korkad? Vid genomgången sedan visar sig tre provare ha precis samma åsikt, och det blir bara värre under en god stund för att sedan plana ut på en "ganska" korkad nivå. Trist, det var en 2004 Branaire-Ducru. Andra glaset känns större och yvigare, med en klart opulent doft av mörka vinbär och Medoc-frukt. Mer av allt - frukt, fat och tannin. Inte helt i balans än, men god framtid hos en 2006 Leoville-Poyferre. Glas tre utvecklas med luften till en snygg, och ganska modern helhet som alla (visar det sig) klart gillar, en mycket god och drickbar 2004 Leoville-Poyferre. Sista glaset i flighten börjar lite anonymt, en ger det klart mognaste intrycket där frukten lagt sig och sekundäraromerna börjat utvecklas och tanninerna är klart snällare. Vi hittar många olika saker: vinbär, skog, svamp, mentol, eneträ och lite snygg cigarrlåda. Jag provar även senare på kvällen och det utvecklas under minst 5 timmar, apgott! 2001 Leoville-Poyferre. Innan vinerna avslöjats diskuterar vi en del kring vad det kan vara, och varför. Här kommer B's citat om "Vilket vin är en katt bland hermeliner?" Normalt innebär det en icke-Bordeaux bland 3-5 Bdx-viner. Det dröjer faktiskt ett bra tag innan gänget fått fram ett det är en vertikal med ett udda slott från samma kommun (även om korken förstås försvårar en del). Jag upplevde alla viner som ganska Saint-Julien typiska, och att det fanns likheter mellan glas 2,3, och 4 - men att utvecklingen skiljer sig rätt mycket mellan årgångarna. En superflight för en Saint-Julien-junkie. Sedan häller vi de tre vinerna i flight B, och tar ett snabbt doft- och smakprov, och sedan härlig lågtempad oxfile i stora lass, med gratäng och portvinssås, kalasgott! B1 har en stor och tydligt fruktig doft av svarta vinbär och Cabernet. I smaken är det riktigt snyggt balanserat, och faktiskt lagom slankt och elegant. Yngsta vinet i flighten och de flestas favorit (iallafall initialt och utan mat). Arketypisk Pauillac levereras av 2004 Pontet-Canet. B2 är rödare och syran och strukturen framträder mer, inte alls lika direkt tilltalande - även om det är ett bra vin. Blir klart bättre med luft och till mat. Jag gissar att det är 2002an och det stämmer fint - 2002 Pontet-Canet. B3 är det mest utvecklade vinet och i en lite torrare stil, ändå väldigt gott och svårspottat. Kanske det allra bästa till maten. Jag provar senare under kvällen och det är riktigt bra! 2001 Pontet-Canet. Tanken och temat här var förstås att hitta två högkvalititativa kommuntypiska viner och få till vertikaler med liknande årgångar. Det lyckades hyggligt och iallafall tyckte jag att (utöver att alla var riktigt goda viner) dessa bidrog till min kunskap och känsla för att identifiera kommuner... fast det kan ju mycket väl bero på att flighterna bara var halvblinda för mig :-) När vi nästan ätit färdigt så hämtar R. sina två viner och säger att det passar nog bra att hälla dessa parallellt: R1 är redan vid första sniffen uppenbart en kalasgod Bordeaux av bättre snitt från ett toppår med alla hönsen hemma. Frukt, fat, utveckling, tanninstruktur, komplexitet och syra - allt i suverän balans. Jag gissar lite tafatt på diverse goda slott och att vinet är från 2000, men lyckas inte hitta att det är 2000 Pontet-Canet! Verkligt kul att detta är ett "Grand Vin" medan 2001, 2002 och 2004 bara nästan är Grand. Jag provar sedan 2001, 2000 och 2004 parallellt och alla vinerna skiner ikapp med 2000 längst fram. R2 är initialt lite knepigare med en massiv vägg av mörk frukt (blåbär, svarta vinbär, björnbär), superhäftig men inte helt i balans ännu. De flesta säger "inte Bordeaux" rätt så omgående, men det finns ju en del garagister som gör viner som inte smakar som traditionell Bdx. Jag gissar Napa, och det stämmer, men jag har ingen bra gissning på producent (Ovid? fast jag har aldrig provat), det visar sig vara 2006 Blankiet Estate (som jag faktiskt har provat annan årgång hos Divine). Mycket gott och superkul att få prova, dessutom smakar varje klunk bara bättre och bättre. Till slut dags för de sista medhavda blindgångarna: C1 ger en snygg och modern doft av kalljäst frukt och fint rostade fat. Men druva och region känns svårare? Jag får lite "La Peira" vibbar och hugger till med en Syrah eller GSM blend från Languedoc av högsta moderna kvalitet? Det var fel. Någon tycker det känns som en modern supertoskanare utan surkörsbär, det är också fel. Sedan gissar någon Rhone-dalen och då börjar J. nicka. Det visar sig vara en 2006 Hermitage, Les Miaux från Maison Ferraton. Riktigt gott och snyggt, men inte så många typiska markörer för Syrah från Norra Rhone, även om man kan hitta lite kött och chark när man vet vad det är. C2 kommer ur K's karaff och jag doftar länge och väl och det är bara så himla gott att sniffa på. Ett suveränt utvecklat Medocvin av allra finaste sort med ett sällsynt djup i doften. Svår-beskrivbart. Min favorit ikväll trots stenhård konkurrens. Jag gissar att det är en Premier Cru från 1995, gissningsvis Margaux (utveckling och balans) eller Mouton (det finns exotisk ton av orientaliska kryddor), fast jag aldrig druckit dem tidigare. Man skulle gått på elegansen - det är 1998 Lafite (oh-sweet-lord vilket vin). C3 är kvällens sista vin och detta borde jag verkligen tagit. B. har varit nere i källaren och snabbluftat. Första intrycken är "bra Bordeaux med viss utveckling, fin viol- och vinbärsfrukt". Det ska altså komma från Margaux, men jag bara dum-chansar med Lynch-Bages (analysförmågan var väl inte på topp vid det här laget även om jag spottat en del...), det är förstås 2000 Pavillion Rouge de Margaux. Denna flaska är både mer spännande och vitalare än den vi drack i november 2010, trots att de köpts samtidigt och lagrats bredvid varandra tom september 2010. Sedan tar ostarna, samtalet och att dricka vinerna vid. Vi gör en snabb gemensam ranking där 2000 Pontet vinner (min tvåa); sedan 1998 Lafite (min etta) före 2006 Blankiet, 2001 Leoville (min trea) och därefter 2001 och 2004 Pontet. En fantastiskt trevlig kväll på alla sätt och vis - stort tack till Lars för värdskap, mat och att vi fick till det hela - vi ses snart igen!