2006 Gimmeldinger Biengarten, A.Christmann

Söndagens SvD innehåller en artikel om löpning och löpbloggare, där står "löppasset är inte klart förrän bloggen är uppdaterad, det går före duschen". Svårt att finna en precis analogi med vinbloggen, men kanske något i stil med att "flaskan är inte helt urdrucken innan bloggen är uppdaterad..."
Kvällens flaska är en 2006 Gimmeldinger Biengarten från A.Christmann i Pfalz. Maten är ugnbakad torsk med fina skivor lufttorkad skinka, och citronolja. Vinet har en rik, guldgul färg, doften är utmärkt med tropisk frukt, honung och petroleum i harmoni. Smaken är ännu bättre med bra balans mellan den rika frukten och den härliga skifferdoftande syran. Längd och fyllighet är jättebra, ett klart steg upp jämfört med Christmanns standardriesling (som ändå är bra). Flera provare har tyckt att 2006 i Tyskland inte är något vidare, men detta vin är isådana fall ett undantag, det är helt enkelt utmärkt. Visst är det relativt moget redan idag, men flaskan är redan slut så det måste ha smakat bra! Det är ju egentligen inget fel med snabbmognande årgångar (jmf 1999 i Bordeaux) bara slutresultat blir bra. Alltid kul att läsa om någon annan provat?

PS. Tidigare provat för ett knappt år sedan:
http://vintresserad.blogspot.com/2009/03/1998-talbot-2005-chryseia-och-2006.html
DS.

Bisarrt gott för 80 DKK

I somras fick vi tag på sådär en halv låda av 2000 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc, hos Philipson Wine i Kokkedal för det synnerligen facila priset av 80 DKK per butelj. Ikväll är det dags att korka upp en till, och som det vinet levererar! För den som gillar sin Bordeaux mogen, matvänlig och lagom komplex måste detta vin vara precis mitt-i-prick. Frukt och syra är i balans, tanninerna är nästan helt utmognade och komplexiteten finns där. Maten är passande lågtempade lammytterfiler med tillbehör (rotsaks-och-lammkorv reduktion samt gräddkokt spetskål och broccoli), helt enkelt kalasgott! Vinet är rött med fin transparent kant, en medelstor doft med fin mognad och en härlig kombination av svartavinbär, rostat kaffe, lite kola och lite citrustoner. Smaken fortsätter doften fint: den är slank, frisk, med bra syra, och kombinationen rostat kaffe, smörkola och relativt mogen Medoc-frukt sitter som en sportmössa till lammet. Då är det gott att leva!

PS. I parallella glas finns:
2004 Max, Miles Mossop, Sydafrika. Smakar faktiskt bättre än för en vecka sedan då det mesta av röken är utvädrat och frukten relativt intakt. Förvånande gott!
2003 Saga Pegot, Faugeres, Laurent Miquel. Denna korkades upp igår till Wallenbergare men var faktiskt lite för tuff trots 7 års utveckling. Igår var det fortfarande "from the dark side" och mycket mörk choklad, idag är det OK, men var nog bäst någongång i natt! Någon annan som har erfarenhet av mer lagring av detta vin?

Bordeaux-vinet (som är klart billigast) slår ut de båda andra med båda händerna bakom ryggen och lapp för ena ögat ikväll.

Tidigare smakprov finns här:
http://vintresserad.blogspot.com/2009/11/2000-ar-en-bra-argang.html
http://vintresserad.blogspot.com/2009/08/tilbud.html
DS.

Bordeaux 1989

Föreningen Munskänkarna har många positiva sidor, och endast ett fåtal negativa. En nackdel är att det finns många vinälskare med klassisk smak som är med... så att när man annonserade en Bordeaux 1989 provning redan i början av hösten och satte ett anmälningsdatum i början på december så gjordes många anteckningar om att sätta väckarklockan extra tidigt just denna decembermorgon. Resultatet blev en överlastad server och ett stort antal mail med mindre trivsamt innehåll till ordföranden mfl. Ett par av dem var jag avsändare till, vill härmed be offentligt om ursäkt för dem. Särskilt som ni lyckades ordna en provning till, med lottning om de fåtaliga platserna, och jag för en gångs skulle hade tur i ett lotteri.

Sedan kan man fråga sig hur man skall förhålla sig till en provning med de fem Premier Grand Cru Classe slotten, från 1989 som är en av de 4-5 bästa årgångarna de senaste 50 åren eller så? Det blir ganska lätt rejält höga förväntningar om man säger så... och de flesta av oss vet att möjligheten att dricka dessa viner (ikväll är det smakprov om ca 4 cl) är i princip noll. Varför då bemöda sig över huvudtaget? Senare årgångar med samma klass kostar lika många eller fler sekiner per flaska. Ändå var det ett mycket lätt val, bara att anmäla sig till lotteriet, leta rätt på en knapp tusing på något sparkonto som inte var länsat efter jul&nyår och hoppas. Just eftersom chansen knappast återkommer. Och för att vinerna verkar så goda att även ynka 4 cl är verkligt eftersträvansvärt.

Kvällen inleds med ett initierat föredrag av en ärrad Munskänk med många Bordeaux-årgångar innanför tröjan. Sedan kommer glasen in. Ljudnivån blir påtagligt lägre. Alla börjar dofta, först lite försiktigt sedan med lite snurrande, sedan smakas det. Här är noteringarna:

Vin1:
Rödbrun-kant, medeltransparent. God, mogen, lite sötfruktig, jättegod doft! Mycket gott vin, klart bättre än vin2 och vin3, men ändå inte något som ändrar jordens bana. Vinet sticker ut lite grand från de andra med mer mognad och balans.
Min gissning: Mouton.
Facit: 1989 Haut-Brion
Vi diskuterar evt. ytterligare lagring, men konsensus är att detta vin nog är i stort sett på topp idag och några år framåt (kanske 5-7 år till, men hade jag flera flaskor skulle jag dricka en per år eller så!) Inte 100 poäng, men kanske 93-95 hos mig.

Vin2:
Lite tätare och mörkare färg, något mindre utvecklad doft, men härlig Bordeaux-doft när man snurrar glaset. Lite mer röd-orange smak med bra syra och rätt fin fräschör (upplevde jag, andra tyckte mer rustikt). Bra längd.
Min gissning: Pauillac?
Facit: 1989 Margaux. Tydligen inte så typisk, jag finner inga blommor eller parfym, bara mogen Cabernet-frukt i doften.

Vin3:
Färg och initial doft ganska lik vin 2. Smaken har lite mer, och torrare tanniner, frukten är lite i bakgrunden. Tobak, jord, efter en stund får vi även den röd-oranga syran.
Min gissning: Pauillac? eller Margaux? Jag hittar ett uns rost&järn och det tillsammans med jordkällaren får mig att skriva rustikt.
Facit: 1989 Latour
Helt OK, men Latour bör vara bättre än så här tycker jag.

Vin4:
Färgen igen mycket lik 2 och 3. Doften är lite mer tillgänglig och rätt så Bordeaux-typisk. Smaken är välbalanserad med bra syra, sandiga tanniner och bra längd. Mycket gott.
Min gissning är antingen Latour eller Lafite.
Facit: 1989 Lafite-Rotschild
Bättre än Latour ikväll upplevde jag.

Vin5:
Än en gång är färgen mycket lik vin2-4. Doften är däremot betydligt öppnare och mer lättförståelig med fina svarta vinbär och rostat kaffe! Den klart godaste och mest hedonistiska doften i min näsa (men inte mest komplex, det var Haut-Brion). Smaken är mycket bra. Kvällens vin för mig med en liten marginal till Vin1.
Min gissning: Haut-Brion
Facit: 1989 Mouton-Rotschild

Ja ha ja, så var det roliga över (inte riktigt, smakerna sitter i hela vägen hem). Verkligt kul, men det där med förväntningar är svårt. Det är inte fem 100+ poängviner, utan två verkligt goda, utvecklade Bordeaux-viner av toppklass och tre goda högklassiga Bordeauxer. Är de bättre än den 1989 Leoville-Barton vi drack i helgen (det fanns en plan där...)? Haut-Brion och Mouton är en klass upp, men de andra tre är jag inte lika säker på. Om någon har ett par flaskor kan jag gärna bidra med en Leoville-Barton så kan vi prova!

1989 Leoville-Barton mm

Förväntningarna är rätt stora på helgens vinösa höjdpunkt, 1989 Leoville-Barton från favoritkommunen Saint-Julien i Medoc. Vi är lite försiktiga med karaffering, även om Leoville-Barton brukar vara ett vin med ovanligt god lagringsförmåga. 1989 är en årgång med gott rykte, en stor skörd av fylliga och kraftulla viner med mycket tannin men inte så hög syra. Vi har bara druckit ett par viner de senaste åren, och även om något av dessa varit klart över kanten så har de andra varit goda, om än inte fantastiska. Vi häller ca 1 glas av kvällens vin i karaff ca 30 min innan den egentliga serveringen. Färgen är ganska tät mörkröd med en ton av mörkbrunt. Doften till en början sluten, sedan får vi en härlig medelstor doft med svarta vinbär, söt piptobak, ceder och mogen Cabernet. Smaken är ännu lite bättre, särskilt efter en 3-4 timmar med öppnad flaska, då frukten är närmast söt. Tanninerna är nästan helt utmognande, syran ganska låg och vi dricker helt utan motstånd. En vinupplevelse.



Vi har även hunnit med ett par andra flaskor senaste tiden:


2006 Am Berg, detta är instegs-Grüner Veltliner från Weingut Ott i Wagram, Österrike. Det är bra syra och även i GV-typisk pepprighet och gråpäron, men frukten är kanske en aning tunn. Men det är ett instegsvin och smakar bra! Smakar dessutom bättre och mer balanserat efter ett par timmar i öppen flaska och glas.
http://www.ott.at/weine/detail.php?id=1&sprache=e

2004 Max, Miles Mossop Wines

Detta vin var en av våra favoriter 2008, så förväntningarna finns där. Och det är rätt bra, frukten är ren och balanserad, det har utvecklat en viss komplexitet, ingen rök i doften (men en gnutta i smaken), och ändå går vi inte igång på alla cylindrarna (även om A. gillar vinet). Kanske en lite småtråkig fas, eller så har vår smak utvecklas mycket på knappa två år.

2007 Palliser Chardonnay

En god Kiwi-Chardonnay för relativt rimlig slant. Fin frukt, en del ek och lite popcorn (men rätt väl hanterad). Kanske lite låg syra (särskilt jämfört med GVn ovan). Finns i BS 75798 för 119 kr.

2010 - ett vintema

I min 2008-krönika skrev jag att:

”2008 var ett bra vinupplevelseår, även om det finns uppenbar lärande- och utvecklingpotential. Den hoppas vi kunna dra nytta av under 2009 genom fler intressanta provningar, lärorik och rolig kommunikation via bloggen, och vindrickande med goda vänner.”

Det har verkligen infriats då 2009 har varit ett år fyllt av intressanta provningar, lärorik och rolig kommunikation (på provningar, mässor, via bloggar och mail) och vindrickande med goda och nya vinvänner! Antalet provade viner har minst fördubblats, vinkunskapen likaså. Alla kontakter och all diskussion med kunniga, initierade och verkligt engagerade människor som finns bakom bloggarna och importörernas provningsbord är otroligt givande och inspirerande. Man skulle kunna säga att temat för 2009 har varit upptäckter i vinets värld.

Här följer några av de mest signifikanta upptäckterna under 2009:

• Grenache-druvan, inte minst från ”Grenache-mania” med Divine
• Det moderna Portugal och speciellt bordsvinerna från Douro
• Riesling (en fortsättning från 2008)
• Champagne, gott, varierande (och ofta rätt så kostsamt)

Årets vinrelaterade problem 1:
Enstaka flaskor i ett allt mer oöverskådligt förråd och dålig inventering. Enda uppsidan med detta är när man hittar en rolig flaska som jag glömt att den fanns.

Årets vinrelaterade problem 2:
Ekonomi. Med upptäckter av nya (eller nygamla) regioner (exvis. Ch9P) och fler intressanta producenter (=fler flaskor att handla) och ökade kvalitetskrav (=dyrare snittpris) så blir utläggen för vin en allt större post i resultaträkningen.

Årets vinproblem 3:
Korkdefekt! I år har vi upptäckt fler korkdefekter än sammanlagt tidigare år.

Årets vinmissar:
- Att jag inte lyckades planera om och delta på Niklas Pavie-sittning
- Att jag missade Bristlys kväll med Luca Roagna

Vad blir då Tema 2010?
Jo: Fokus och självdisciplin, tema konsolidering. Handla mer av sånt jag vet blir bra och både jag och A. gillar; mindre av sånt jag ofta inte får samma upplevelse av att dricka.

Mer (fler)

• Mid-price Bordeaux från bra år
• Torr Riesling, tex från Rheingau, Pfals, Nahe och Kamptal
• Barbaresco
• Utforskande av nätet som handelskanal
• Champagne från bra år, gärna mindre producenter
• Ärliga och ursprungstypiska italienare utan hårdrostad ek (fast jag har ännu inte fastnat varken för Dolcetto eller Barbera...)
• Provningar!

Mindre (färre eller inga egna köp, men ska fortsätta att prova på mässor o dyl)

• Röd Bourgogne (ett minfält med högt inträde)
• Impulsköp av enstaka flaskor som sedan blir liggande
• Sydafrika
• Kostsamma, enstaka ”prestige-flaskor” som visserligen kan bli riktigt bra, men svårt att veta när om man bara tar sig råd att köpa en eller möjligen två
• Mosel Riesling (varken jag eller A. har riktigt förstått oss på de där halvtorra...)

Vill passa på att lyfta fram ett par importörer som jag tycker har något extra:
- Bristly och Gabriel med en servicekänsla och viner långt utöver det normala
- Origo och Sverker med energi, ambition och härliga viner med personlighet och ursprungskänsla
- Divine, jag vet att flera hackar på Divines priser, men vinerna är verkligt bra och man letar hela tiden efter nya intressanta producenter som ligger i framkanten.

Till sist, det finns idag rätt många vinbloggar som är kul och lärorika att läsa, men man hinner inte alltid kommentera, och i vissa fall har jag inget varken att kommentera eller tillägga utan bara sitter och läser medan snålvattnet rinner... En vinblogg som jag verkligen uppskattar är http://billigtvin.blogspot.com/

Ingvar och Jörgen (eller ännu hellre Trisse och Esping) har dels ett sunt förhållande till vinpriser, men framförallt egna personliga perspektiv på vin, deras blogg är alltid lika trevlig att läsa, stark rekommendation!

PS. Kom ihåg Rule #6 ”Dont take yourself (or wine) to darned seriously!” DS

2002 Ch Beychevelle, Saint-Julien

Tradition och Saint-Julien skapar arketypisk claret!

2002 är ingen höjdarårgång i Bordeaux, men 2002 Chateau Beychevelle ger ändå fin och tidig drickbarhet med rätt urval och behandling. Som ungt var detta vin ganska grönt, och med ett rätt stort hål i mitten. Beychevelle brukar inte vara så lovande i sin ungdom, men efter en 6-8 år (8-10 i stora årgångar) så händer det grejer: utveckling, komplexitet och balans tonar fram, och en del av hålet i mitten fylls ut. Färgen är typisk mogen claret dvs mörkröd kärna och transparent brunröd kant. Doften är simply wonderful med cigarrlåda, orientaliska kryddor och sammetsmjuka svarta vinbär. Smaken är lättare, tanninerna redan sandiga, frukten och syran dansar försiktig vals till en lysande harmonisk avslutning. Nej, inget grand vin, men likväl suverän claret-njutning idag från Saint-Julien.

2005 Counterpoint

Till en fredagspasta med lövbiff och pepparrot (svår vinmatch) så vill vi ha en USA Cab av bra kvalitet, och provar därför 2005 Counterpoint från Laurel Glen (BS 87774). Counterpoint är Laurels Glens andravin efter Laurel Glen "Estate", vilket innebär att producenten sträver efter lite tidigare drickbarhet både genom urval av druvor och övrig vinmakning. Det blir pop'n'pour och vi får en fin, tät, mörk färg i blå-svart-röd skalan. Kärnan är rejält tät. Doften är ganska öppen redan från början, med skön, söt körsbärsfrukt. Smaken fortsätter doften fint med bra syra, härlig frukt (körsbär, vinbär, lite blåbär) och en bra avrundning med lite mörk choklad från dryga 20 månader på fat. Efter en dryg timme i öppet tillstånd får vi lite mer elegans och komplexitet, men detta vins främst tillgångar är den sköna, rena och välbalanserade frukten. Rättframt och mycket gott! Priset i USA landar mellan 25 och 30 USD + moms, vilket är i samma härad som de 329 kr vinet kostar i BS (även om 1 USD bara kostar dryga 7 SEK, så blir ofta växlingskursen på vin ca 1 USD = 10 SEK). Vinet är nästan i klass med Shafers CabSauv, eller Clos du Val, och kostar lite mindre i Sverige. Väl värt att prova för den som gillar vintypen. Blir nog bara marginellt bättre med mer lagring.