Helgen bjöd på dessa tre ganska olika viner, här följer några korta noteringar:
1998 Talbot, Saint-Julien
Den som följer bloggen vet att vi gillar Bordeaux och har ett extra gott öga till Saint-Julien. Vi köpte sex flaskor av 1998 Talbot i början av 2000-talet på SB för ganska rimliga 300 kr st. Vi är nu halvvägs. Förra flaskan öppnades i november:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/11/tre-helgviner.html
Denna flaska karafferar vi inte utan det är närmast pop’n’pour!
Färgen är mörk och ganska tät, med lite röd-brun kant. Doften är medelstor med mognad, komplexitet och är mycket god. Klart bättre än i november. Smaken är bra, särskilt till mat, men frukten är lite kantig, det går inte att helt bortse ifrån. Det smakar dock alldeles utmärkt till vår långkokta lammgryta och även till en passande ost efteråt. Vi smygöppnar även en
2005 Chryseia (SB 97597) nyligen inköpt till nedsatt pris, men ändå inte direkt billiga 349 kr. Efter Portugal-äventyret hos Niklas (ja, det sätter fortfarande spår!) så verkade Chryseian lockande då vinet är omskrivet, och producenterna bakom vinet (familjerna Symington-portvin och Prats-Bordeaux), vilket borde kunna hamna ganska mitt i min smakprofil. Tanken är att dricka denna flaska dagen efter, så vi tar bara varsitt litet smakprov. Färgen är mörkt purpur-röd med blåstick. Doften är mycket modern och lite dominerad av mandelmassa. Smaken innehåller god modern frukt, lite slankare än de fyra fruktdrivna kraftpaket vi provade hos Niklas, men alls inte mesig. Dag 2 får vi lite mer komplexitet och balans i Chryseian, och vinet är helt enkelt väldigt gott. Niklas skriver i en kommentar ”crowdpleaser med kalljäst frukt” och det stämmer fint. Vi upplever även att vinets ”staying power” är ganska imponerande, sent på kvällen dag 2 efter ett dygn i försiktigt öppnad flaska och 4-5 timmar i karaff och glas är alla delar fortfarande på plats. Man behöver inte rusa iväg och handla de flaskor som finns kvar, men vi upplever ändå att de 349 kr är relativt väl motiverade.
1998 Talbot, Saint-Julien
Den som följer bloggen vet att vi gillar Bordeaux och har ett extra gott öga till Saint-Julien. Vi köpte sex flaskor av 1998 Talbot i början av 2000-talet på SB för ganska rimliga 300 kr st. Vi är nu halvvägs. Förra flaskan öppnades i november:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/11/tre-helgviner.html
Denna flaska karafferar vi inte utan det är närmast pop’n’pour!
Färgen är mörk och ganska tät, med lite röd-brun kant. Doften är medelstor med mognad, komplexitet och är mycket god. Klart bättre än i november. Smaken är bra, särskilt till mat, men frukten är lite kantig, det går inte att helt bortse ifrån. Det smakar dock alldeles utmärkt till vår långkokta lammgryta och även till en passande ost efteråt. Vi smygöppnar även en
2005 Chryseia (SB 97597) nyligen inköpt till nedsatt pris, men ändå inte direkt billiga 349 kr. Efter Portugal-äventyret hos Niklas (ja, det sätter fortfarande spår!) så verkade Chryseian lockande då vinet är omskrivet, och producenterna bakom vinet (familjerna Symington-portvin och Prats-Bordeaux), vilket borde kunna hamna ganska mitt i min smakprofil. Tanken är att dricka denna flaska dagen efter, så vi tar bara varsitt litet smakprov. Färgen är mörkt purpur-röd med blåstick. Doften är mycket modern och lite dominerad av mandelmassa. Smaken innehåller god modern frukt, lite slankare än de fyra fruktdrivna kraftpaket vi provade hos Niklas, men alls inte mesig. Dag 2 får vi lite mer komplexitet och balans i Chryseian, och vinet är helt enkelt väldigt gott. Niklas skriver i en kommentar ”crowdpleaser med kalljäst frukt” och det stämmer fint. Vi upplever även att vinets ”staying power” är ganska imponerande, sent på kvällen dag 2 efter ett dygn i försiktigt öppnad flaska och 4-5 timmar i karaff och glas är alla delar fortfarande på plats. Man behöver inte rusa iväg och handla de flaskor som finns kvar, men vi upplever ändå att de 349 kr är relativt väl motiverade.
Söndag kväll lagar vi en allt-i-ett fiskgryta och öppnar en 2006 Christmann Gimmeldinger Biengarten Riesling Spätlese Trocken som det fanns några flaskor kvar av till nedsatt pris 151 kr (Crisis, What Crisis?). Vi har läst en del om att årgång 2006 inte var så bra i Tyskland, så förväntningarna är rimligt neutrala. Färgen på vinet är förvånande djupt gul, och doften är bara så god, med finfin frukt, lite skiffer och petroleum. Toner av honung fläktar förbi. Smaken är precis lika bra med frukt och syra i balans, och ett djup och en komplexitet vi verkligen uppskattar. Suveränt gott och 2009 års godaste vita hittills!
2007 Gimmeldinger Biengarten har även provats av:
och 2005 av samma vin här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar