Tre helgviner

Vi inleder helgen med Cape Mentelle Trinders Cabernet Sauvignon – Merlot 2002 ifrån Margaret River i Western Australia. Firman tycker att 2002 är en medelårgång som kan sparas fram till 2012. Vi har inte druckit vinet förut, men provat deras rena CabSauv samt Shiraz och det var fylliga viner med ganska tydlig eukalyptus (CS) och ”rök, tobak och lakrits” i Shirazen. Båda var goda och moderna viner, men utan att direkt glänsa eller uppmana till merköp. Trinders CabSauv-Merlot blenden är nog vår favorit hittills med en fin balanserad frukt och ganska komplex smak, även om de svarta vinbären och eukalyptusen är mest framträdande. Även lite citrus i smaken efter ett tag. Färg, doft och smak indikerar alla att vinet är relativt moget redan nu, men håller säkert ett par år till. Inget vin som omvänder en die-hard Bordeuax-fan, men gott och sympatiskt ändå.

Helgvin nummer två är lite grövre kaliber (iaf på pappret), nämligen 1998 Ch Talbot från St Julien (vårt favoritdistrikt i favoritregionen Bordeaux). Hugh Johnson hävdar att Talbot 98 är en lyckad årgång hos slottet. Ganska höga förväntningar altså. 1998 är ett år i Bordeaux som gett mycket bra viner från högra stranden, men vinerna från vänstra stranden kan vara lite kantiga och fruktfattiga. Vi karafferar och får en fin färg, men lite svårbestämd, är den röd eller lite tegel eller... ? Den första doften är mycket liten. Betydligt mindre än vi hoppats. Vi smakar, inget fel på smaken, men inte heller så bra som vi förväntat oss. Frukten är klart i bakgrunden, medan tanniner, syra och en viss träighet är i förgrunden. Ajdå, inte så kul. Till maten är det bättre. Det som smakar allra bäst är den sista tredjedelen av flaskan som inte varit i karaffen. Slutsatsen blir att detta var en ovanligt mogen 98, just lite kantig och med frukten i bakgrunden, som ändå gick bra att dricka till mat och särskilt inte skall passera karaffen! Vi äter en kalvgryta som krävde en hel del jobb, de vuxna tyckte den smakade bra (men inte sensationellt). Barnen var tveksamma, särskilt G. Sedan kom äppelkaka med mandelmassa på bordet, då blev det annat liv i luckan!

Helgens sista vin är en flaska Guigal Crozes-Hermitage 2003 som tas fram utan större eftertanke till en enkel lövbiff och ugnspotatis. Snabbt i karaffen. Färgen är fin, klarröd där man även kan ana lite purpur. Doften är enastående god! Ett riktigt sniff-vin, vad roligt, det hade vi inte väntat oss. Vi hittar en härlig, begynnande mogen Syrah-frukt med (faktiskt) lite syd-Rhonsk kirsch och mandelmassa. Smaken är lite slankare och tanninerna märks tydligt, utmärkt till maten. Efter några timmar i glas och karaff är doften ännu bättre! Som en riktigt bra Ch9dP, och då har även tanninerna lagt sig lite, så det går fint att dofta och smaka efter maten. Helgens vin utan någon som helst tvekan. Vem hade trott det?