Till en "Wallenbergarlimpa" med mos på potatis och rotselleri (väldans gott! stark rekommendation) och klassiska tillbehör (ärtor, lingon och en lite lättare sås) har jag tagit fram en 2002 Marsannay "Les Longeroies" från Domaine Bruno Clair. Häller i karaffen i god tid (en dryg timme före maten). Det doftar inte mycket. När det närmar sig maten så är doften fortfarande på "mute" och smaken är halv-OK, men det finns en klart störande beska i eftersmaken. Det är inte särskilt gott. Sannolik TCA - trist. Snabbt fram med en annan flaska med mognad - det blir en 2000 Crozes-Hermitage från Alain Graillot. Även här är doften initialt dov och stum, men smaken är rätt vital med fin röd frukt. Lite snabbkaraffering och sen får vi ett bra, intressant och utvecklat vin med balans mellan frukt och utveckling. Frukten är klassisk röd Crozes med lingon, röda vinbär och rönnbär. Bland sekundäraromerna hittar vi saltlakrits och en hel del animaliska toner av olika slag. Syran stagar upp bygget och ger en fin matvänlighet. Tanninerna är huvudsakligen utmognade. Sammanfattningsvis är det mycket gott idag, men bör nog drickas upp inom de närmaste åren (året?).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar