Madeira från 1826 och framåt

Historisk Madeira provning med Munskänkarna och "vulkanmannen" Niklas. Det var enkelt att prioritera och klämma in i kalendern. Niklas är en passionerad och synnerligen kunnig Madeira-fantast med goda kontakter på ön, så chansen att få prova verkliga rariteter är förstås också ett dragplåster. Niklas inleder med att ställa fram ett sjunde glas som vi kan smutta på under presentationen. Det är en yngling i sammanhanget: 1971 Terrantez Vintage producerad av d’Oliveiras. Den är skönt häftig med stor intensitet och komplexitet (nötter, citrus, syra, tallbarr) och finfin längd och elegans. Ett sällsynt bra inledningsvin!

Niklas berättar sedan om historien (lång!), om produktionsmetoder, svårodlade druvsorter som nu nästan försvunnit. Om Solera (som också nästan försvunnit), om Colheitas och förstås Vintage Madeira. Oidium, vinlus, konkurser och andra kriser. Visar fina bilder. Alla runt bordet är nu mycket nyfikna på de sex glasen framför oss.

1860 Sercial Solera, Leacocks
I snitt 65 år på fat (och resten på damejanne och flaska)
Grumligt brunt med gröna stick
Doften är komplex som bara den. Smaken är intensiv, klassiskt komplex (bla lite målarlåda) och elegant Madeira med osannolikt intakt och frisk syra (betänk åldern)!

1940 Sercial Vintage, Justinos
Tappad på flaska 2011, altså 71 år på fat.
Superfin mörk bärnsten. Ung! fräsch, närmast druvig. Blommig och floral. Syran är hög, intensiv och lång som en decembernatt. Ett verkligt läckert och elegant vin, skördat i början av andra världskriget, en av mina favoriter ikväll.

Sedan en trio Verdelho Vintages från d'Oliveiras. Det finns klara likheter mellan dessa tre Verdelho-viner: de är mörkare, tyngre, sötare (sockerrör el. mörkt muscovado) och kryddigare (kanel, muskot) än de andra vinerna denna kväll.

1966
Buteljerad 2007
Häftig! Mörkare med mer kola, kaffe, rostade nötter.

1850
130 år på fat, tappad på flaska 2011 (och damejanne däremellan)
"Out-of-this-world!", så bra är detta med mörk, mullrande frukt (mer harmonisk och integrerad kaffe, kola och rostade nötter). Citrus-syran är faktiskt tydligare i denna än i 1966, ändå upplever jag helheten som rundare, finare och närmast perfekt balans. Oerhört gott - tänk att sitta framför brasan med ett (lagom) stort glas av detta elixir. Sedan kan man långsamt somna in... Ett topp-5 alla kategorier vin (och kvällens glas för undertecknad).

1912 (knappt 100 år på fat, buteljerat i våras)
Och här drar ett "wow" runt bordet. En större intensitet, och mer sötma än 1850. Lite intensivare frukt. Niklas berättar att man sannolikt använt sockerrörs-sprit vid fortifieringen, och det kan man nästan känna - mer av allt jämfört med 1850 - men 1850 upplever jag som lite bättre integrerad och balanserad.

Kvällen sista vin började sin bana långt före vinlusen och 1855-klassifieringen i Bordeaux, långt före det mesta som vi kallar livets nödtorft idag.

1826 Boal Solera, Blandy’s
Solera * på Madeira är normalt en blandning av upp till 10 årgångar, och gjordes för att jämna ut kvaliteten och kunna upprätthålla försäljning av ett bra vin även efter dåliga år. Idag görs nästan ingen Solera alls. Detta vin innehåller sannolikt bara vin som skördats under 1800-talet.

Komplex och elegant till max är den enkla sammanfattningen! En mer vinös, lätt, elegant, nästan eterisk stil. Oerhört gott, min andra favorit denna kväll.

Sammanfattning: en otrolig historielektion med fantastiska viner. Min allra starkaste rekommendation att prova dessa skatter om du får möjlighet. Har du dessutom turen att få höra Niklas berätta, så är lyckan dubbel!


* Maximalt 10% får tas från Soleran årligen.
Ska ersättas med vin av samma kvalitet och stil.
Proceduren får upprepas 10 gånger varvid allt ska buteljeras vid sista tillfället.
Startåret ska anges och vinet ska registreras.