Valborgsviner

Valborg är lite kylslaget (som oftast) men vi inleder med en ganska lätt sommarartad aperitif-champagne, 2002 de Saint Gall Blanc de Blancs Premier Cru. Färgen är ganska ljust gul, doften typisk "champagne" med friska gula äpplen, lite brioche och nötter. Smaken har en ordentligt uppfriskande syra och fin harmoni med doften. Denna flaska smakar bra idag, men klarar säkert flera års lagring till utan problem.

Till ugnskyckling, grönsaker, merguez, fetaost och pasta kanske man borde ha haft en mogen italienare - men vi väljer en matvänlig Haut-Medoc: 2000 Ch d'Agassac. Det är (som väntat) vår egen bakgata med sköna, utvecklade svarta vinbär, piptobak och ceder i doften. Smaken är lång, mjuk, och med samma mjuka piptobak och vinbär som i doften. Enda minustecknet i protokollet är en aning kort, besk och lite metallisk eftersmak. Kanske är det någon komponent i maten som inte är optimal. Till en liten bit lagrad comté är det väldigt gott och så nära "bulls eye-Saint-Julien" man kommer utanför hemmakommunen. Blint hade det tveklöst varit en bättre Haut-Medoc eller någon av de finare kommunerna (St Estephe, Pauillac, St Julien eller kanske Margaux - Ch du Tertre har vissa likheter).

Vi har även öppnat en 2006 Syrah Le Pousseur från Bonny Doon (Randahl Grahm), Central Coast, California. Vi har tidigare smakat ett par av hans viner inspirerade från Rhone-dalen, nästan alltid med gott utfall. Kvällens extravin är inget undantag - vi får en skön, Syrah-doft med röda frukter, lite animalisk ton och en balanserad pepprighet. Smaken är nästan lika bra men kanske en aning tunnare än doften antyder. Ändå en rätt bra balans och längd. Ett par av gästerna föredrar denna framför Ch d'Agassac - men för Vintresserad är det förstås en promenadseger för Haut-Medoc-vinet. En bra Valborg trots att påskförkylningen sätter stopp för majbrasor och dylikt.