2005 Ch Phelan-Segur, St Estephe

Planerna för påskhelgen har ändrats pga förkylning i familjen, vilket innebär att vi är på hemmaplan. Påskdagens middag blir en inte helt traditionell köttfondue och vi öppnar en nyligen levererad låda med 2005 Phelan-Segur från Saint-Estephe, för att se hur det smakar idag och skaffa oss en egen uppfattning om utveckling och potential. En snabb runda på internet ger lite blandade, men mest goda omdömen - även om Parkers 89 p inte är så högt en årgång som 2005. Neal Martin och Jane Anson (www.newbordeaux.com) är dock klart positiva. Vi öppnar och häller varsitt glas en knapp timme innan varmrätten är klar. Till förrätt blir det enkel avocado med god räkröra och ett glas aussie-Riesling - ingen dum start alls. Phelan-Segur startar lite stängt som man kan vänta sig, men ger redan från början en elegant och nästan silkig munkänsla dock med bra grepp och stabil frukt. Efter ett par timmar i glas och öppnad flaska så har det börjat utvecklas och ger nu en mycket elegant, silkig Saint-Estephe med blyerts och svarta vinbär, även ceder, lite jordkällare, sötlakrits, undervegetation, stall och annat skoj som man kan hitta i ett vin från Medoc som är på väg åt rätt håll! Detta är klart bra, och elegantare än 2004 Camensac, med ungefär samma utvecklingsnivå - dvs går fint att dricka idag - särskilt med ett par timmars luftning och till mat. Är sannolikt på topp 2013-2015, och kommer nog att leva bortåt 2020. Stark rekommendation för Medoc-junkies.