70 cm snö och minus 26 grader... då behöver man koncentrerad spolarvätska!
Som tur är detta bottennoteringen, men helgens skottning av tung blötsnö från garagetaket var inte heller så festlig. Veckan har innehållit en del annat också:
2002 Henri Goutorbe Spècial Club Grand Cru
På middag hos genomtrevliga vännerna E&J bjuds vi på denna spännande champagne. De har handlat via kunniga vänner som reser till moderlandet. Vinet är beige-halmgult och med fin lyster, elegant och med riktigt bra skjuts i syran. Gröna, fräscha äpplen, citrus, verkligt bra mousse och lång bra syra. Lite jäst i inledningen antyder att än längre lagring kan vara av godo. Jättegott! Till maten häller vi 2006 Le Tense Sassella (SB 32341), vi har druckit flera tidigare årgångar (ca 1999-2002) men sedan missat ett par. 2006an har fått lysande rekommendationer (tex http://vinare.blogspot.com/2010/01/2006-nicolas-potel-charmes-chambertin.html)
Lovorden är välmotiverade, vi har aldrig druckit en bättre Le Tense! 2006an har en härlig röd färg, en direkt förförisk doft av nypon, röda rosor och lite mandelmassa. Smaken är inte lika bra som doften, men riktigt god ändå med fin balans och längd. Kanske inte samma lagringsprojekt som vissa tidigare årgångar (vi drack 2002or med behållning så sent som i december 2008
http://vintresserad.blogspot.com/2008/12/blandade-karameller.html), men det gör inget alls när det är så här gott idag!
Sedan var det jobb och annat innan svärmor landade häromkvällen, och vi har provat bla: 2006 La Grola, Allegrini. Även här är 2006an en bra årgång med fin mörk, ren Veneto-frukt, rätt balanserad fatbehandling och ett gott glas. 2001 Castello di Fonterutoli är ett mycket mer utvecklat vin med lite julmust-varning, men gott, särskilt de sista dropparna. 2000 Ch Monbrison, Margaux leverar (precis som i somras) en härlig, elegant och sval svartvinbärsfrukt med bra Bordeaux-karaktär (blyertspenna, lite ceder och viol), undertecknads favorit.
Svärmor möjliggör också en kväll på staden, vi har bokat biljetter till Fascing för att höra Håkan Broströms "New Places Orchestra" med gäster. Gästerna är sångerskan Fredrika Stahl och jazzrapparna Movits. Det blir en härlig kväll med mycket bra musik, och även god mat och en god flaska 2006 Chateauneuf från Vidal-Fleury. Ingen tråkig vecka trots snön och minusgraderna!
söndag 28 februari 2010
söndag 21 februari 2010
Moget och Utvecklat
När är ett vin optimalt moget att dricka? En fråga med många svar (och sällan ett entydigt rätt sådant). Ett annat perspektiv är om ett vins ursprungskaraktär blir tydligare med utveckling, eller om det kanske är tvärtom så att det finns en gemensam mognadskaraktär som tar över framför ursprungskaraktären? Vi ordnar en vinmiddag för att prova kring temat mogna och utvecklade viner, och fundera lite över om det blir svårare eller lättare...
Vi inleder med en 1996 Mailly Grand Cru La Terre (75% PN) som vi haft i källaren ett bra tag. Vi får en härlig gul färg, en utvecklad doft med gul frukt, mjuk mousse och en bra, lång och utvecklad smak. Känns lagom mogen och utvecklad för oss!
Efter lite blandade tilltugg och snack ger vi oss på de fyra röda.
Vin1: Ganska tät röd färg, utvecklad och komplex doft. De åtta runt bordet hittar allt från lösningsmedel till anis i doften. Smaken är likaså komplex med en rätt bra syra och ett flertal smaker (blåbär, lakrits, lingon, hallon, röda vinbär, läder, stall, starkvin). Kort sagt ett vin där mognadskaraktären står framför ursprunget, och det gissas ganska friskt runt bordet men vi enas om Europa, och sannolikt Frankrike. L. går på lakrits och hallon och säger St Emilion. V. som vet vilka flaskor som finns, men inte ordningen sekonderar.
Facit: 1997 Ch Pradeaux, Bandol
Där ser man... inte mycket Merlot i den inte, men mycket Mourvedre. Moget, utvecklat och gott hursomhelst (även om H. tyckte att det fanns en del mystiska saker i doften). Bör drickas relativt snart.
Vin2: Ännu lite svartare färg, och en doft som inledningsvis är knuten och bara doftar skumbanan och gummi. Detta vin behöver flera timmar för att komma till sin rätt och då får vi en mycket god och komplex smak med söt röd frukt, viol, gummi, och en animalisk, nästan rökig ton. Låter kanske inte så, men det var kvällens godaste röda.
Facit: 1997 Cote-Rotie, JM Gerin
Även här gissades en del, men undertecknad som hade koll på ingående flaskor var rätt säker på denna. Går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.
Vin3: I färg och även doft likt Vin1. Fakiskt kvällens mest förglömliga vin, relativt moget och utvecklat, och felfritt, men inte så spännande. Tydligt moget vin.
Facit: 1996 Ch Soutard, St Emilion GCC.
Bör drickas relativt snart.
Vin4: Svartare och mörkare, doften innehåller lite mint till att börja med. Sedan framträder en god, russinlik frukt med viss komplexitet. En ganska ren och elegant smak, även här med lite starkvinston, men även en del annat som russin, nötter och lite läder. Långt och mycket gott (kvällens godaste vin för några, sammanlagd andraplats). Här gissas det på Italien och Barbaresco (men vinet är för mörkt för en mogen Nebbiolo).
Facit: 1997 Corte Giara, Amarone
Allegrinis instegs-amarone har klarat lagringen mycket väl, går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.
Sammanfattningen får nog bli att för två av vinerna (Cote-Rotie och Amaronen) så har lagringen gett oss viner med bra utvecklad frukt, ursprungskaraktär och mognadskaraktär i en fin mix, medan mognadskaraktären i de andra två ställer sig framför frukt och ursprung.
Vi öppnade även två riktigt mogna viner:
1986 Ch Recougne, Bordeaux Superieur
Gott att sniffa på, men inte mycket frukt kvar.
1978 Fonseca Guimaraens Vintage Port, gott till osten och väl utvecklat. Kanske var frukten lite bättre för ett par år sedan, men fortfarande fullt njutbart.
Till sist, en yngling från Bordeaux: 2005 Ch Le Doyenné, Prem. Cotes de Bordeaux. Här är det förstås frukt för hela slanten, och den är god! Purpur färgad, silkig och utmärkt. Kanske inte så personlig eller så mycket Bordeaux-karaktär idag, ett par år på rygg gör nog ingen skada, även om det går fint att dricka idag också.
En härligt utvecklande vinkväll!
PS. Eloge till Gabriel på Bristly som hörsammat våra önskningar om bruks-Bordeaux tillgängligt via SB! DS
Guim
måndag 15 februari 2010
2007 Windsor Alex Valley CS + 2002 A.Jacquart
Vi gillar bra Cali Cab. Problemet är bara att bra Cali Cab oftast är lika med en prislapp på en arm och ett ben eller så. Följaktligen letar vi med jämna mellanrum efter god bruks-Cali-Cab på samma sätt som vi alltid är på jakt efter god bruks-Bordeaux. Ett vin som därför är intressant att prova är 2007 Windsor Sonoma Alexander Valley Cabernet Sauvignon för rimliga 129 kr (SB 2406). Vinet har en tät mörk purpurfärg, doften är lovande ungfruktig med vinbär och körsbär omlindade av lite vanilj och choklad från faten. Smaken är också rätt bra med bra ung frukt, här upplever vi att vinbären är svarta och nyligen krossats tillsammans med körsbären, gott! Syran och längden är bra (särskilt för priset), men... det fattas lite struktur, och det finns en del alkohol som inte riktigt balanserar hela bygget. Det kan nog bli någon flaska till framåt sommaren, och det är en ovanligt bra Cali Cab för pengen, men vi kommer nog ändå inte att köpa lådvis.
Fler som provat:
http://frankofilen.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cs-alexander-valley.html
http://johan-p.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cabernet-sauvignon.html
Valentin-dagen firas med bland annat en 2002 André Jacquart Blanc de Blancs Grand Cru "Experience" (BS 88341, 285 kr). Vinhuset ägs numer av firma Couleur & Doyard, importeras av Moestue och är enligt marknadsföringen "på uppåtgående". På pappret är allt bra, 100% Blanc de Blanc från egna Grand Cru klassade odlingar omkring Le Mesnil, en ambitiös vinmakare, minst fem år på jästfällning, samt märkning (dock omöjlig att läsa) av degorgeringsdatum. Men "the proof of the wine is in the glass"... Vi får en fin, beige-gul färg, en bra mousse med fina bubblor, en medelstor doft med lite bröd och elegant Blanc de Blanc. Smaken är bra med början till utveckling och fortfarande rätt så framträdande och långa syror. Lite oförlöst kanske, men smakar bra och lovar än bättre med ett eller ett par år på rygg. Känns väl värt sina 285 kr. Någon annan som provat?
Fler som provat:
http://frankofilen.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cs-alexander-valley.html
http://johan-p.blogspot.com/2010/01/2007-windsor-sonoma-cabernet-sauvignon.html
Valentin-dagen firas med bland annat en 2002 André Jacquart Blanc de Blancs Grand Cru "Experience" (BS 88341, 285 kr). Vinhuset ägs numer av firma Couleur & Doyard, importeras av Moestue och är enligt marknadsföringen "på uppåtgående". På pappret är allt bra, 100% Blanc de Blanc från egna Grand Cru klassade odlingar omkring Le Mesnil, en ambitiös vinmakare, minst fem år på jästfällning, samt märkning (dock omöjlig att läsa) av degorgeringsdatum. Men "the proof of the wine is in the glass"... Vi får en fin, beige-gul färg, en bra mousse med fina bubblor, en medelstor doft med lite bröd och elegant Blanc de Blanc. Smaken är bra med början till utveckling och fortfarande rätt så framträdande och långa syror. Lite oförlöst kanske, men smakar bra och lovar än bättre med ett eller ett par år på rygg. Känns väl värt sina 285 kr. Någon annan som provat?
söndag 7 februari 2010
Söndagsvin
Söndagsmiddag och ambitionen i familjen är att äta tillsammans i lugn och ro i "matsalen". Vi lagar mat som passar barnen, tänder några ljus, dukar tillsammans och spelar lite klassisk musik. Maten är fylld köttfärslimpa, sås och ugnsrostade rotsaker, inte särskilt nytänkande men brukar gå hem hyfsat bra hos G & E.
Vinet är också klassiskt, en 2001 Sarget de Gruaud-Larose, Saint-Julien, altså andravinet från 2eme Cru slottet Gruaud-Larose. Vinet har en tät mörkröd kärna, men ganska transparenta kanter med ton av tegel. Doften är medelstor (när den är som störst) och lite svårfångad, svarta vinbär och andra mörka bär, kombinerat med viss mognadskomplexitet. Smaken är medelslank, och faktiskt rätt elegant med sval och läskande svartvinbärsfrukt, lite läder och stalltoner, och nästan helt utmognade tanniner. Mycket gott både till mat och på egen hand. Har mognat fint på två år. Varken ett grand vin, eller en publikfriare, men för oss som gillar claret ett ganska perfekt söndagsvin.
PS. Sist vi provade och skrev tyckte vi så här:
DS
lördag 6 februari 2010
BYOB hos Bordeaux-mannen
Efter en trevlig lunch och lite diskussion om hur&när vi skall ses igen för att dricka lite vin bestäms en BYOB hos Bordeaux-mannen. Vi är sex gubbar runt bordet: L, J, S, P, M och undertecknad V. Vinerna serveras i två flighter, med mat emellan. Alla vinerna utvecklas rätt mycket i glaset, så beskrivningarna nedan är efter sådär en timme i glaset.
Vin1:
Röd färg, lite transparent och bruntonad kant. Utvecklad mogen doft med läder och stall. Bordet kommer ganska snart fram till att det är vänstra stranden i Bordeaux. Klart avrundade tanniner och en fint mogen smak. Bra balans, ganska "snäll", kan det vara en Margaux? Mycket gott!
Facit: 1990 Château Ducru-Beaucaillou, Saint-Julien
Vin2:
Tät, mörkröd färg, en annorlunda doft relativt komplex (skumbanan? gummi?). Smaken är varm, fyllig och med röda bär, en ganska rejäl syra. Vi gissar unisont på gamla världen, och dras åt Portugal då M. som tagit med vinet har kontakter där. Kan det vara en Baga? Gott!
Facit: 1997 Sidonio de Sousa Garrafeira, Bairrada
Vin3:
Lite tätare än vin1, yngre doft med mer svarta vinbär och choklad. Vi hittar även lite kaffe, tobak och choklad i doft och smak. Mycket gott!
Facit: 1998 Leoville-Poyferre, Saint-Julien
Sedan ordnar L. mycket välsmakande oxfile och rotsaker i ugn och vi häller andra flighten samtidigt med mycket vinsnack. Det är kul med vin-nörderi!
Vin4:
Mörkröd färg, en lite först lite svårfångad doft men ganska Bordeaux-typisk. Vi får lite rundare mognadsintryck och mindre svarta vinbär, och gissar därför högra stranden 1999, 2000, 2001. Det var ett rätt och ett fel, årgången är 1996 ger S som ledtråd. Då är det ett mycket bra vin som har så intakt plommon-Merlot-frukt. Vinet utvecklas hela tiden och är nog som allra bäst efter en 2-3 timmar i glas då det är jättegott!
Facit: 1996 Château Canon-la-Gaffelière, St Emilion GCC
Vin5:
Ljusare och mer transparent färg. Doften är helt annorlunda, mycket sötare och nästan lite vaniljig som direkt skickar iväg gissningarna mot nya världen och kanske främst USA. S. sitter dock och klurar och hittar en del örter först, och kombinerar dem med färgen och den härliga söta frukten och tänker "Grenache och Sydfrankrike". När då J. säger "13 druvsorter" så ropas det Chateauneuf på ca 3 ms. Dock har båda S. och V låst in lite på Grenachen och gissar på diverse goda domäner... som är fel. Årgången sätter vi till 2005-2007. Doften är suverän, kalasgott hela kvällen!
Facit: 2006 Château de Beaucastel, Ch9P
Vin6:
Mörkare tätare färg, initialt helt stängd doft. Sedan kommer en ganska elegant och finstämd doft av svarta vinbär och ceder. L säger ganska snabbt "Pauillac". Smaken är lite lättare en färgen antyder, men förstås mycket god, elegant och välbalanserad. Hamnar lite i skymundan från den utåtriktade Beaucastelen, likväl ett mycket bra vin. L och V gissar (med lite fusk, eftersom vi handlat samtidigt) på 1999 Carruades de Lafite, också mycket gott.
Sammanfattning
Alla vinerna är mycket goda och intressant, inget som står ut som klart bättre än de andra (även om Bagan och Beaucastel naturligtvis sticker ut en del f.ö bland fyra ärke-Bordeauxer). Slutsatsen blir ändå att 1990 Ducru är bäst idag med en liten marginal... då flaskan tar slut först.
Sedan kommer M. med en samling goda ostar från Winjas. L. hämtar en 2004 Ch Destieux, St Emilion GC. Vinet är förstås klart yngre (än de andra Bordeauxerna) men smakar ändå verkligt bra. Doften är stor och inbjudande med modern frukt, rostat kaffe och mörk choklad. Det är bra tryck i frukten. Fortfarande relativt ungt, men inte knutet utan mycket njutbart redan idag. Kvällens häftigaste doft parallellt med Beaucastel. Efter ytterligare vinsnack, och diskussion om moderna Bordeauxer och Bordeaux-blends från andra områden hämtar undertecknad en sista blindgångare som snabbkarafferas. Ett mörkare och yngre intryck, klart slutet till en början. Sedan en snygg, modern doft med mörka bär och plommon (syltfri). Inte så stram som en Bordeaux, och inte heller så söt och yppig som Nya Världen ibland blir. Choklad och kokos. Fyllig frukt och gott! Efter lite ledtrådar hittar bordet fram till Nya Zeeland och Hawkes Bay / Gimblett Gravels.
Facit: 2005 Sophia, Craggy Range, Gimblett Gravels
Summering: Åtta verkligt goda glas, utmärkt mat och jättetrevligt sällskap! Det får vi göra igen.
Vin1:
Röd färg, lite transparent och bruntonad kant. Utvecklad mogen doft med läder och stall. Bordet kommer ganska snart fram till att det är vänstra stranden i Bordeaux. Klart avrundade tanniner och en fint mogen smak. Bra balans, ganska "snäll", kan det vara en Margaux? Mycket gott!
Facit: 1990 Château Ducru-Beaucaillou, Saint-Julien
Vin2:
Tät, mörkröd färg, en annorlunda doft relativt komplex (skumbanan? gummi?). Smaken är varm, fyllig och med röda bär, en ganska rejäl syra. Vi gissar unisont på gamla världen, och dras åt Portugal då M. som tagit med vinet har kontakter där. Kan det vara en Baga? Gott!
Facit: 1997 Sidonio de Sousa Garrafeira, Bairrada
Vin3:
Lite tätare än vin1, yngre doft med mer svarta vinbär och choklad. Vi hittar även lite kaffe, tobak och choklad i doft och smak. Mycket gott!
Facit: 1998 Leoville-Poyferre, Saint-Julien
Sedan ordnar L. mycket välsmakande oxfile och rotsaker i ugn och vi häller andra flighten samtidigt med mycket vinsnack. Det är kul med vin-nörderi!
Vin4:
Mörkröd färg, en lite först lite svårfångad doft men ganska Bordeaux-typisk. Vi får lite rundare mognadsintryck och mindre svarta vinbär, och gissar därför högra stranden 1999, 2000, 2001. Det var ett rätt och ett fel, årgången är 1996 ger S som ledtråd. Då är det ett mycket bra vin som har så intakt plommon-Merlot-frukt. Vinet utvecklas hela tiden och är nog som allra bäst efter en 2-3 timmar i glas då det är jättegott!
Facit: 1996 Château Canon-la-Gaffelière, St Emilion GCC
Vin5:
Ljusare och mer transparent färg. Doften är helt annorlunda, mycket sötare och nästan lite vaniljig som direkt skickar iväg gissningarna mot nya världen och kanske främst USA. S. sitter dock och klurar och hittar en del örter först, och kombinerar dem med färgen och den härliga söta frukten och tänker "Grenache och Sydfrankrike". När då J. säger "13 druvsorter" så ropas det Chateauneuf på ca 3 ms. Dock har båda S. och V låst in lite på Grenachen och gissar på diverse goda domäner... som är fel. Årgången sätter vi till 2005-2007. Doften är suverän, kalasgott hela kvällen!
Facit: 2006 Château de Beaucastel, Ch9P
Vin6:
Mörkare tätare färg, initialt helt stängd doft. Sedan kommer en ganska elegant och finstämd doft av svarta vinbär och ceder. L säger ganska snabbt "Pauillac". Smaken är lite lättare en färgen antyder, men förstås mycket god, elegant och välbalanserad. Hamnar lite i skymundan från den utåtriktade Beaucastelen, likväl ett mycket bra vin. L och V gissar (med lite fusk, eftersom vi handlat samtidigt) på 1999 Carruades de Lafite, också mycket gott.
Sammanfattning
Alla vinerna är mycket goda och intressant, inget som står ut som klart bättre än de andra (även om Bagan och Beaucastel naturligtvis sticker ut en del f.ö bland fyra ärke-Bordeauxer). Slutsatsen blir ändå att 1990 Ducru är bäst idag med en liten marginal... då flaskan tar slut först.
Sedan kommer M. med en samling goda ostar från Winjas. L. hämtar en 2004 Ch Destieux, St Emilion GC. Vinet är förstås klart yngre (än de andra Bordeauxerna) men smakar ändå verkligt bra. Doften är stor och inbjudande med modern frukt, rostat kaffe och mörk choklad. Det är bra tryck i frukten. Fortfarande relativt ungt, men inte knutet utan mycket njutbart redan idag. Kvällens häftigaste doft parallellt med Beaucastel. Efter ytterligare vinsnack, och diskussion om moderna Bordeauxer och Bordeaux-blends från andra områden hämtar undertecknad en sista blindgångare som snabbkarafferas. Ett mörkare och yngre intryck, klart slutet till en början. Sedan en snygg, modern doft med mörka bär och plommon (syltfri). Inte så stram som en Bordeaux, och inte heller så söt och yppig som Nya Världen ibland blir. Choklad och kokos. Fyllig frukt och gott! Efter lite ledtrådar hittar bordet fram till Nya Zeeland och Hawkes Bay / Gimblett Gravels.
Facit: 2005 Sophia, Craggy Range, Gimblett Gravels
Summering: Åtta verkligt goda glas, utmärkt mat och jättetrevligt sällskap! Det får vi göra igen.
tisdag 2 februari 2010
Divine sortimentsprovning
Vinimportören Divine har som slogan/payoff: "Wines with an attitude". Gunnar & Co har klart en fruktdriven profil på de flesta av sina viner, men även en lite kaxig attityd. Inget fel i det tycker jag, då blir det mesta tydligare både för konsumenter och vinproducenter. Man har även många bra kontakter (kanske främst i USA och Australien) och kan hitta bra, nya producenter vilket är kul. Här följer ett urval med "snapshot-impressions" från kvällens sortimentsprovning:
Börjar hos Franz med ett par österrikare:
2009 Am Berg, GV, Ott. Helt OK GV att dricka inom ett år eller två på den unga frukten. Vi drack en 2006a nyligen, Franz tyckte den var alldeles för gammal. Jag tyckte den var OK, men 2009an är utan tvekan fräschare.
2009 Fass 4, GV, Ott. Lite bättre, mer tryck i frukten och lite mer komplexitet.
2008 Hirsch Zöbing Riesling. Rätt bra Riesling, men lite dyr med sina 219 kr i BS.
2007 Hirsch Heiligenstein Riesling. 2004an av detta vin har varit vårt "årets bästa vita" två år i rad, och även om även 2007an är mycket bra, tycker jag inte den når samma höjd som 2004an. Dock lite ung för att säga för mycket. Hirsch har även "gone bio" under perioden och Franz tycker det är rätt stor skillnad.
Sedan Gossets "Grande Reserve" som alltid är bra! och 1999 Millesime, som också är bra, men idag skulle jag faktiskt hellre dricka Grande Reserven, lite bättre balans på något oklart sätt...
Ett par chardonnayer:
2008 Wild Rock Pania, Hawks Bay, ok och bra pris (149 kr i BS)
2007 Saintsbury Carneros, ett tydligt steg upp och rätt så elegant för en Napa Chard.
2007 Lynmar Russian River, bredare och fetare, men ändå inte alldeles för mycket. Bra vid rätt tillfälle och mat.
2007 Ojai Bien Nacido, Santa Barbara, ingen ek och inte så hög alkohol, fortfarande ingen Chablis (som några av Greg Brewers viner härifrån är). Bra.
2008 Brewer-Clifton Santa Rita Hills. Lite svårbedömd tycker jag, mycket bra frukt men för ung idag.
Sedan över på den röda sidan, vi börjar med Australien och Frankrike.
2007 Dom Cristia, Ch9p. Sammetsmjuk röd Grenache-frukt man inte misstar sig på, kalasgott.
2005 Kaesler Stonehorse Shiras, favoriten av Kaeslers viner idag. Ganska typiskt fruktdrivna Aussies, men ändå med struktur och balans. Vore kul att prova Old Bastard en dag...
2008 Noon Eclipse, Grenache-kultvin från down-under, riktigt god redan idag. Här finns bra frukt och struktur! 2005an var kalasgod i september 2009.
Vidare till USA och några av vinerna jag sett fram emot att prova.
2008 Melville Vernas Syrah, klart bra och välbalanserad frukt. Förvånande god redan idag för en 2008 (lite yngre stockar).
2008 Straight Line Syrah, nytt märke från Napa också här med bra frukt och balans. Visst finns det fat, men inte alltför mycket. Också gott idag!
2005 Ojai White Hawk, lite mörkar och mer utvecklat. Gott, men ganska nära "too much wood".
2006 Lillian Syrah, en hemlig butelj dyker upp, smakar mycket bra med riktigt bra frukt och fathantering. Inte helt billig eller lätt att få tag på...
2007 Togni Tanbark Hill CabSauv, detta var en av anledningarna att gå hit. 2007 verkar bli en bra årgång för Cab i Napa. Philip Togni vet vad han gör (se gärna
http://nettareegioia.wordpress.com/2009/07/21/the-cali-reports-2-philip-togni/
Tanbark Hill är Tognis andravin, och såna ska man främst handla i goda årgångar och från pålitliga producenter. Två ggr check. Hur smakar då vinet? Tja, först inget alls... men efter en lite stund i glaset (trista ISO-glas... hrmpf) och en liten extra skvätt så smakar det rätt bra! Fin, mörk plommonfrukt och en bra, rätt lång smak med utmärkt balans. Kanske ändå inte riktigt så bra som jag hoppats, men det kan bero på (för) höga förväntningar.
2006 Araujo Eisele CabSauv är ett annat kultvin. Riktigt kalasgott redan idag, och säkert ännu bättre om fem eller tio år. Snyggt, elegant och långt. Tyvärr med matchande prislapp.
Sammanfattning: Många goda viner i den mer fruktdrivna skolan, som Divine kan. Också kul att prova en del viner i nya årgångar och lära sig mer (tex Ojai) både om egen smakpreferens och den producenten. Som alltid - stort tack till Gunnar och Divine-gänget för härlig provning.
Börjar hos Franz med ett par österrikare:
2009 Am Berg, GV, Ott. Helt OK GV att dricka inom ett år eller två på den unga frukten. Vi drack en 2006a nyligen, Franz tyckte den var alldeles för gammal. Jag tyckte den var OK, men 2009an är utan tvekan fräschare.
2009 Fass 4, GV, Ott. Lite bättre, mer tryck i frukten och lite mer komplexitet.
2008 Hirsch Zöbing Riesling. Rätt bra Riesling, men lite dyr med sina 219 kr i BS.
2007 Hirsch Heiligenstein Riesling. 2004an av detta vin har varit vårt "årets bästa vita" två år i rad, och även om även 2007an är mycket bra, tycker jag inte den når samma höjd som 2004an. Dock lite ung för att säga för mycket. Hirsch har även "gone bio" under perioden och Franz tycker det är rätt stor skillnad.
Sedan Gossets "Grande Reserve" som alltid är bra! och 1999 Millesime, som också är bra, men idag skulle jag faktiskt hellre dricka Grande Reserven, lite bättre balans på något oklart sätt...
Ett par chardonnayer:
2008 Wild Rock Pania, Hawks Bay, ok och bra pris (149 kr i BS)
2007 Saintsbury Carneros, ett tydligt steg upp och rätt så elegant för en Napa Chard.
2007 Lynmar Russian River, bredare och fetare, men ändå inte alldeles för mycket. Bra vid rätt tillfälle och mat.
2007 Ojai Bien Nacido, Santa Barbara, ingen ek och inte så hög alkohol, fortfarande ingen Chablis (som några av Greg Brewers viner härifrån är). Bra.
2008 Brewer-Clifton Santa Rita Hills. Lite svårbedömd tycker jag, mycket bra frukt men för ung idag.
Sedan över på den röda sidan, vi börjar med Australien och Frankrike.
2007 Dom Cristia, Ch9p. Sammetsmjuk röd Grenache-frukt man inte misstar sig på, kalasgott.
2005 Kaesler Stonehorse Shiras, favoriten av Kaeslers viner idag. Ganska typiskt fruktdrivna Aussies, men ändå med struktur och balans. Vore kul att prova Old Bastard en dag...
2008 Noon Eclipse, Grenache-kultvin från down-under, riktigt god redan idag. Här finns bra frukt och struktur! 2005an var kalasgod i september 2009.
Vidare till USA och några av vinerna jag sett fram emot att prova.
2008 Melville Vernas Syrah, klart bra och välbalanserad frukt. Förvånande god redan idag för en 2008 (lite yngre stockar).
2008 Straight Line Syrah, nytt märke från Napa också här med bra frukt och balans. Visst finns det fat, men inte alltför mycket. Också gott idag!
2005 Ojai White Hawk, lite mörkar och mer utvecklat. Gott, men ganska nära "too much wood".
2006 Lillian Syrah, en hemlig butelj dyker upp, smakar mycket bra med riktigt bra frukt och fathantering. Inte helt billig eller lätt att få tag på...
2007 Togni Tanbark Hill CabSauv, detta var en av anledningarna att gå hit. 2007 verkar bli en bra årgång för Cab i Napa. Philip Togni vet vad han gör (se gärna
http://nettareegioia.wordpress.com/2009/07/21/the-cali-reports-2-philip-togni/
Tanbark Hill är Tognis andravin, och såna ska man främst handla i goda årgångar och från pålitliga producenter. Två ggr check. Hur smakar då vinet? Tja, först inget alls... men efter en lite stund i glaset (trista ISO-glas... hrmpf) och en liten extra skvätt så smakar det rätt bra! Fin, mörk plommonfrukt och en bra, rätt lång smak med utmärkt balans. Kanske ändå inte riktigt så bra som jag hoppats, men det kan bero på (för) höga förväntningar.
2006 Araujo Eisele CabSauv är ett annat kultvin. Riktigt kalasgott redan idag, och säkert ännu bättre om fem eller tio år. Snyggt, elegant och långt. Tyvärr med matchande prislapp.
Sammanfattning: Många goda viner i den mer fruktdrivna skolan, som Divine kan. Också kul att prova en del viner i nya årgångar och lära sig mer (tex Ojai) både om egen smakpreferens och den producenten. Som alltid - stort tack till Gunnar och Divine-gänget för härlig provning.
måndag 1 februari 2010
Blu denti da Italia
När man kommer hem efter den italienska vindagen (trevligt anordnad av Nordic Wine Institute) och tittar sig i spegeln är det inget tvivel om att man provat en del tannin- och pigmentrika rödviner, tänderna är ill-blå-svarta!
Italien är ett oerhört varierat vinland, ur alla perspektiv: geografi, geologi, klimat, druvsorter, vinodlingsteknik, vinmakningsteknik etc. Att försöka få med allt på en provning under en eftermiddag är omöjligt. Om man dessutom har en tid att passa för att hämta barnen i skolan&dagis blir det ännu mer omöjligt. Jag vill gärna prova på bredden för att:
- prova nya årgångar av gamla favoriter
- prova viner jag känner till, men har begränsad erfarenhet av
- prova helt nya viner (tillbaka i ”lära och utforska stadiet”)
Det blir därför en lätt oordnad vandring mellan importörerna och deras omfattande utbud. Här följer en snabbgenomgång av det mest intressanta. Poängen är grovt tillyxade på en 0-20 skala för en snabb jämförelse mellan vinerna som provats denna eftermiddag.
Vingruppen (VinUnic, Vinovum, Wineworld, The Wineagency)
Lockar med ett ordentligt utbud av både gamla favoriter och spännande nyheter.
2006 La Grola, Allegrini är mycket bra med härlig körsbärfrukt och fina syror. Bästa årgången jag provat (15-16).
2007 Gaja Sito Moresco smakar också bra, men faten är lite förgrunden idag (15).
2006 Rocca Guicciarda, Chianti Riserva. En klassiker i ny bra årgång. Bra, men tanninerna från faten och en lite tung körsbärsfrukt. Kan bli bra. (15?)
2005 Castello di Brolio, en annan klassiker i en lite mer varierad årgång. Smakar dock jättebra idag med härlig drickbarhet och lättflytande frukt. (16+)
2007 Mediterra (Poggio al Tesoro), instegsvinet med fin, ung körsbärsfrukt och bra syra. Kanske en aning tunn. (14+)
2005 Sondraia, bra stram Bordeaux-blend. Här är 2005an stramare än 2006an (tvärsemot skillnaden ovan). (15+)
2006 Sondraia, lite mer frukt än 2005an. Mycket bra och fin balans. Går att dricka idag, ännu bättre om ett par år. (16+).
2005 och 2006 Dedicato a Walter. Poggio al Tesoros prestigevin. Stramare och tyngre frukt. Inte bäst idag, men vänta några år... särskilt 2006an kommer nog att bli mycket bra. (17?)
Sedan stannade jag hos Spendrups vin som relativt nyligen utökat den italienska portföljen en del.
2006 Nippozano Riserva, mycket bra Chianti med fin balans (frukt-syra-tannin) utan att ek eller annat får ta överhanden. 129 kr i BS känns klart rimligt (15-16).
2004 Montesodi Riserva, ännu bättre vingårdsbetecknad Chianti, med mer mognad och utveckling och ännu bättre tryck i körsbärsfrukten. Ca 340 kr ex.moms till Restaurang (16-17).
2004 Castelgiocondo Brunello di Montalcino, bra Brunello-karaktär utan att bli alltför trä&läder-orienterad (16).
2005 Lamaione IGT. Frescobaldis 100% Merlot prestigecuvee. Det är riktigt gott, med härlig lång söt Merlot-frukt, sammetstanniner, syra och längd i harmoni. (17)
Provar även en 2004 Montsclapade, en Cab-Merlot-blandning från Friuli. Den är rätt bra, men lite grön.
Två viner från ”Luce” är rätt bra, men kanske lite väl stylade.
2004 Brunate Barolo, Villa Giada är däremot mycket lyckad med redan drickbar Nebbiolo-frukt (rosor och tjära i skön förening), ganska sträva (men inte omöjliga) tanniner och en syra som skär igenom det mesta, ett Matvin förstås. (17)
Feudo di San Gregorio, Kampanien
Rubrato 2007, öppen och tillgänglig körsbärsfrukt (även röda bär), bra unga syror och lagom häftiga tanninner, bra! (Aglianico 16+)
Serpico 2004, mörkare och tuffare, lite fatdominerat i dagsläget, men kanske mer lagring gör det ännu bättre (Aglianico och franska fat 16+)
Patrimo 2005, här stiger ett mörkt mullrande ur glaset, med rostat kaffe och svart frukt. Inte så tillgängligt precis, men med potential (Merlot 16+ idag, potential 17-18?)
Hos Miguel Torres Sverige provar vi en del viner från Pio Cesare, Piemonte
L´Altro 2008 DOC Piemonte, ok icke-ekad Chardonnay. Rätt bra
Pio di Lei 2006, DOC Langhe, bra, men lite för mycket fat?
Dolcetto d´Alba 2006 DOC, god och okomplicerad Dolcetto
Barbera d´Alba 2007, DOC, bra, rätt traditionell Barbera
Barbaresco 2004, DOCG, ahhh – detta är verkligt bra! Relativt ljus transparent färg, härlig komplex doft och en lång smak med alla Nebbiolo-komponenterna på plats. Min favorit hos Pio (17)
Barolo 2004, DOCG, bra (förstås), men lite väl mycket tannin idag, särskilt efter Barbarescon som på inget sätt saknar tanniner.
Ornato Barolo 2003, DOCG, ännu mer tannin (mer av allt).
Il Bricco Barbaresco 2004, DOCG, en inte helt felfri flaska, tyvärr. De skulle få in fler flaskor senare på dagen. Vore kul att höra/läsa om någon annan som provat och jämfört med den vanliga Barbarescon.
Johan Lidby har många pålitliga producenter, vi provar ett par:
Mazzei, Toscana
Fonterutoli Chianti Classico 2007, en verklig klassiker på SB! Bra även i årgång 2007, lite lättare men fin balans ändå (15+)
Castello di Fonterutoli, Chianti Classico 2006, och här får både frukt och fat en extraskjuts, men de hänger ihop fint och smakar bra idag (16+)
Tenuta Belguardo, IGT Maremma 2006, bra men här är faten lite dominerande tycker jag.
Zisola 2007 (Sicilien), en kul upplevelse med bra och fräsch rödfrukt (Nero d’Avola) (15+)
Rött Doppiozeta 2007 (Sicilien), också bra, mer fat och här får Nero d’Avolan sällskap av Syrah och Cabernet Franc.
Vidare till producenten La Brancaia, Toscana
Brancaia TRE 2007, instegsvinet gjort på tre druvsorter Sangiovese 85%, Cabernet Sauvignon 8%, Merlot 7%, från tre olika vingårdar. OK, men lite tunn i mitten.
Brancaia Chianti Classico 2005, bra.
Brancaia Ilatraia, IGT Maremma 2005, klart bäst av den schweiziska familjen Widmers viner idag upplever jag. Druvblend med Cabernet Sauvignon 60%, Sangiovese 30%, Petit Verdot 10% och 18 månader på 50% ny ek, men här klarar frukten det fint. Ett av dagens viner (17+)
Även ett smakprov av 2006 Vino Nobile di Montepulciano från Poliziano, det smakade bra, verkligt bra för de ca 190 kr vinet kostade i december. Återigen är det balansen där frukten klarar eken som tilltalar mig.
Importören Enjoy har sitt ursprung i Italien (Enosvezia om jag minns rätt), och följaktligen en portfölj med både bredd och djup. Här provas bla. Fontanafreddas Barolo Vigna La Rosa 2004, bra och balanserar fint mellan tradition och nutid. Även 2000 Riservan svischar förbi, men inga noteringar. Vi satsar istället på La Spinetta, först ett par Barberor, som alla är fräscha och bra. Gallina och Bionzo är klara steg upp med mer frukt och komplexitet. Pin (blandad med Nebbiolo) smakar också modernt och gott. 2007 Langhe Nebbiolo är som väntat bra, nya Barbarescon Bordoni 2006 är redan mycket bra med mer strävhet, komplexitet och längd jmf Langhe. Sedan de tre tungviktarna, vingårds-Barbaresci:
Barbaresco Starderi 2006, riktigt riktigt bra, här åker mungiporna starkt uppåt (18?) Alldeles för ung förstås, men faktiskt riktigt drickbar ändå (om man tål tanninerna). Bäst av de tre med ett uns. Barbaresco Valeirano 2006 är något stramare, och Gallinan något lättsammare. Ett smakprov av Barolo Campé 2004 visar potentialen, men tanninerna är fortfarande något i hästväg. Sammantaget en imponerande uppvisning i modernt vinmakeri från Piemonte, utan att helt frångå tradition eller vingårdslägen. Tyvärr syns detta på prislapparna (800-900 kr flaskan för vingårds-Barbaresci).
Vinovativa satsar (som alltid) på mindre producenter med tydlig ambition. Renato Rattis 2005 Barolo Marcenasco är tyvärr slut. Vi provar istället två viner från kultproducenten Tua Rita: först den unga 2008 Rosso dei Notri, som har verkligt fin Sangiovese-frukt (bara kort tid på fat, bra!). Sedan formellt ett steg upp till 2006 Perlato del Bosco, en blandning av Sangiovese och Cabernet Sauvignon, lite mer koncentration och kraft, inte nödvändigtvis bättre, eller?
Veneto-producenten Corte Sant’Alda representeras av den sympatiska Alda Faccio Camerani som först häller sin Soave 2008, bra med ren frukt och syra. Sedan Ca Fiui Valpolicella, basvinet som är bra utan stora åthävor. Ripasso Campi Magri 2006 är klart bättre, framförallt mer komplexitet, mineralitet och elegans utan besvärande ekplanka. Slutligen Corte Sant’Aldas Amarone 2004, mycket bra, med härlig frukt, syra, mineral, elegans och längd. Ingen sötma eller ekplank, bra!
Avslutar hos Jakobsson & Söderström med ett par viner från Grattamacco i Bolgheri. Först 2007 Bolgheri Rosso (60% CabSauv, 20%CabFranc, 10% Merlot och 10% Sangiovese, 10 månader på fat), riktigt bra med härlig ung frukt och bra balans. Sedan storebror 2006 Grattamacco Rosso (65% CabSauv, 20% Merlot och 15% Sangiovese, 18 månader på fat), med lite mer kraft men tanninerna är tuffa, idag skulle jag hellre dricka lillbrorsan, men vänta 5 år så är det nog annorlunda.
Svårt att dra några enkla, svepande slutsatser av dessa massprovningar på kort tid. Det är ändå rätt lärorikt, och visst görs det en mängd goda och intressanta viner i Italien (det visste du som läser redan...). För egen del fick jag bekräftat att jag ofta föredrar Barbaresco framför Barolo, att frukt slår ekplanka, och att det är svårt att generalisera om årgångar, även om 2006orna ofta var starkare än 2005 resp. 2007. Stort tack till Börje Eriksson på Nordic Wine Institute för utmärkt arrangemang! Nästa gång kanske det ingår specialtandkräm mot blå tänder!
Italien är ett oerhört varierat vinland, ur alla perspektiv: geografi, geologi, klimat, druvsorter, vinodlingsteknik, vinmakningsteknik etc. Att försöka få med allt på en provning under en eftermiddag är omöjligt. Om man dessutom har en tid att passa för att hämta barnen i skolan&dagis blir det ännu mer omöjligt. Jag vill gärna prova på bredden för att:
- prova nya årgångar av gamla favoriter
- prova viner jag känner till, men har begränsad erfarenhet av
- prova helt nya viner (tillbaka i ”lära och utforska stadiet”)
Det blir därför en lätt oordnad vandring mellan importörerna och deras omfattande utbud. Här följer en snabbgenomgång av det mest intressanta. Poängen är grovt tillyxade på en 0-20 skala för en snabb jämförelse mellan vinerna som provats denna eftermiddag.
Vingruppen (VinUnic, Vinovum, Wineworld, The Wineagency)
Lockar med ett ordentligt utbud av både gamla favoriter och spännande nyheter.
2006 La Grola, Allegrini är mycket bra med härlig körsbärfrukt och fina syror. Bästa årgången jag provat (15-16).
2007 Gaja Sito Moresco smakar också bra, men faten är lite förgrunden idag (15).
2006 Rocca Guicciarda, Chianti Riserva. En klassiker i ny bra årgång. Bra, men tanninerna från faten och en lite tung körsbärsfrukt. Kan bli bra. (15?)
2005 Castello di Brolio, en annan klassiker i en lite mer varierad årgång. Smakar dock jättebra idag med härlig drickbarhet och lättflytande frukt. (16+)
2007 Mediterra (Poggio al Tesoro), instegsvinet med fin, ung körsbärsfrukt och bra syra. Kanske en aning tunn. (14+)
2005 Sondraia, bra stram Bordeaux-blend. Här är 2005an stramare än 2006an (tvärsemot skillnaden ovan). (15+)
2006 Sondraia, lite mer frukt än 2005an. Mycket bra och fin balans. Går att dricka idag, ännu bättre om ett par år. (16+).
2005 och 2006 Dedicato a Walter. Poggio al Tesoros prestigevin. Stramare och tyngre frukt. Inte bäst idag, men vänta några år... särskilt 2006an kommer nog att bli mycket bra. (17?)
Sedan stannade jag hos Spendrups vin som relativt nyligen utökat den italienska portföljen en del.
2006 Nippozano Riserva, mycket bra Chianti med fin balans (frukt-syra-tannin) utan att ek eller annat får ta överhanden. 129 kr i BS känns klart rimligt (15-16).
2004 Montesodi Riserva, ännu bättre vingårdsbetecknad Chianti, med mer mognad och utveckling och ännu bättre tryck i körsbärsfrukten. Ca 340 kr ex.moms till Restaurang (16-17).
2004 Castelgiocondo Brunello di Montalcino, bra Brunello-karaktär utan att bli alltför trä&läder-orienterad (16).
2005 Lamaione IGT. Frescobaldis 100% Merlot prestigecuvee. Det är riktigt gott, med härlig lång söt Merlot-frukt, sammetstanniner, syra och längd i harmoni. (17)
Provar även en 2004 Montsclapade, en Cab-Merlot-blandning från Friuli. Den är rätt bra, men lite grön.
Två viner från ”Luce” är rätt bra, men kanske lite väl stylade.
2004 Brunate Barolo, Villa Giada är däremot mycket lyckad med redan drickbar Nebbiolo-frukt (rosor och tjära i skön förening), ganska sträva (men inte omöjliga) tanniner och en syra som skär igenom det mesta, ett Matvin förstås. (17)
Feudo di San Gregorio, Kampanien
Rubrato 2007, öppen och tillgänglig körsbärsfrukt (även röda bär), bra unga syror och lagom häftiga tanninner, bra! (Aglianico 16+)
Serpico 2004, mörkare och tuffare, lite fatdominerat i dagsläget, men kanske mer lagring gör det ännu bättre (Aglianico och franska fat 16+)
Patrimo 2005, här stiger ett mörkt mullrande ur glaset, med rostat kaffe och svart frukt. Inte så tillgängligt precis, men med potential (Merlot 16+ idag, potential 17-18?)
Hos Miguel Torres Sverige provar vi en del viner från Pio Cesare, Piemonte
L´Altro 2008 DOC Piemonte, ok icke-ekad Chardonnay. Rätt bra
Pio di Lei 2006, DOC Langhe, bra, men lite för mycket fat?
Dolcetto d´Alba 2006 DOC, god och okomplicerad Dolcetto
Barbera d´Alba 2007, DOC, bra, rätt traditionell Barbera
Barbaresco 2004, DOCG, ahhh – detta är verkligt bra! Relativt ljus transparent färg, härlig komplex doft och en lång smak med alla Nebbiolo-komponenterna på plats. Min favorit hos Pio (17)
Barolo 2004, DOCG, bra (förstås), men lite väl mycket tannin idag, särskilt efter Barbarescon som på inget sätt saknar tanniner.
Ornato Barolo 2003, DOCG, ännu mer tannin (mer av allt).
Il Bricco Barbaresco 2004, DOCG, en inte helt felfri flaska, tyvärr. De skulle få in fler flaskor senare på dagen. Vore kul att höra/läsa om någon annan som provat och jämfört med den vanliga Barbarescon.
Johan Lidby har många pålitliga producenter, vi provar ett par:
Mazzei, Toscana
Fonterutoli Chianti Classico 2007, en verklig klassiker på SB! Bra även i årgång 2007, lite lättare men fin balans ändå (15+)
Castello di Fonterutoli, Chianti Classico 2006, och här får både frukt och fat en extraskjuts, men de hänger ihop fint och smakar bra idag (16+)
Tenuta Belguardo, IGT Maremma 2006, bra men här är faten lite dominerande tycker jag.
Zisola 2007 (Sicilien), en kul upplevelse med bra och fräsch rödfrukt (Nero d’Avola) (15+)
Rött Doppiozeta 2007 (Sicilien), också bra, mer fat och här får Nero d’Avolan sällskap av Syrah och Cabernet Franc.
Vidare till producenten La Brancaia, Toscana
Brancaia TRE 2007, instegsvinet gjort på tre druvsorter Sangiovese 85%, Cabernet Sauvignon 8%, Merlot 7%, från tre olika vingårdar. OK, men lite tunn i mitten.
Brancaia Chianti Classico 2005, bra.
Brancaia Ilatraia, IGT Maremma 2005, klart bäst av den schweiziska familjen Widmers viner idag upplever jag. Druvblend med Cabernet Sauvignon 60%, Sangiovese 30%, Petit Verdot 10% och 18 månader på 50% ny ek, men här klarar frukten det fint. Ett av dagens viner (17+)
Även ett smakprov av 2006 Vino Nobile di Montepulciano från Poliziano, det smakade bra, verkligt bra för de ca 190 kr vinet kostade i december. Återigen är det balansen där frukten klarar eken som tilltalar mig.
Importören Enjoy har sitt ursprung i Italien (Enosvezia om jag minns rätt), och följaktligen en portfölj med både bredd och djup. Här provas bla. Fontanafreddas Barolo Vigna La Rosa 2004, bra och balanserar fint mellan tradition och nutid. Även 2000 Riservan svischar förbi, men inga noteringar. Vi satsar istället på La Spinetta, först ett par Barberor, som alla är fräscha och bra. Gallina och Bionzo är klara steg upp med mer frukt och komplexitet. Pin (blandad med Nebbiolo) smakar också modernt och gott. 2007 Langhe Nebbiolo är som väntat bra, nya Barbarescon Bordoni 2006 är redan mycket bra med mer strävhet, komplexitet och längd jmf Langhe. Sedan de tre tungviktarna, vingårds-Barbaresci:
Barbaresco Starderi 2006, riktigt riktigt bra, här åker mungiporna starkt uppåt (18?) Alldeles för ung förstås, men faktiskt riktigt drickbar ändå (om man tål tanninerna). Bäst av de tre med ett uns. Barbaresco Valeirano 2006 är något stramare, och Gallinan något lättsammare. Ett smakprov av Barolo Campé 2004 visar potentialen, men tanninerna är fortfarande något i hästväg. Sammantaget en imponerande uppvisning i modernt vinmakeri från Piemonte, utan att helt frångå tradition eller vingårdslägen. Tyvärr syns detta på prislapparna (800-900 kr flaskan för vingårds-Barbaresci).
Vinovativa satsar (som alltid) på mindre producenter med tydlig ambition. Renato Rattis 2005 Barolo Marcenasco är tyvärr slut. Vi provar istället två viner från kultproducenten Tua Rita: först den unga 2008 Rosso dei Notri, som har verkligt fin Sangiovese-frukt (bara kort tid på fat, bra!). Sedan formellt ett steg upp till 2006 Perlato del Bosco, en blandning av Sangiovese och Cabernet Sauvignon, lite mer koncentration och kraft, inte nödvändigtvis bättre, eller?
Veneto-producenten Corte Sant’Alda representeras av den sympatiska Alda Faccio Camerani som först häller sin Soave 2008, bra med ren frukt och syra. Sedan Ca Fiui Valpolicella, basvinet som är bra utan stora åthävor. Ripasso Campi Magri 2006 är klart bättre, framförallt mer komplexitet, mineralitet och elegans utan besvärande ekplanka. Slutligen Corte Sant’Aldas Amarone 2004, mycket bra, med härlig frukt, syra, mineral, elegans och längd. Ingen sötma eller ekplank, bra!
Avslutar hos Jakobsson & Söderström med ett par viner från Grattamacco i Bolgheri. Först 2007 Bolgheri Rosso (60% CabSauv, 20%CabFranc, 10% Merlot och 10% Sangiovese, 10 månader på fat), riktigt bra med härlig ung frukt och bra balans. Sedan storebror 2006 Grattamacco Rosso (65% CabSauv, 20% Merlot och 15% Sangiovese, 18 månader på fat), med lite mer kraft men tanninerna är tuffa, idag skulle jag hellre dricka lillbrorsan, men vänta 5 år så är det nog annorlunda.
Svårt att dra några enkla, svepande slutsatser av dessa massprovningar på kort tid. Det är ändå rätt lärorikt, och visst görs det en mängd goda och intressanta viner i Italien (det visste du som läser redan...). För egen del fick jag bekräftat att jag ofta föredrar Barbaresco framför Barolo, att frukt slår ekplanka, och att det är svårt att generalisera om årgångar, även om 2006orna ofta var starkare än 2005 resp. 2007. Stort tack till Börje Eriksson på Nordic Wine Institute för utmärkt arrangemang! Nästa gång kanske det ingår specialtandkräm mot blå tänder!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
