BYOB hos Bordeaux-mannen

Efter en trevlig lunch och lite diskussion om hur&när vi skall ses igen för att dricka lite vin bestäms en BYOB hos Bordeaux-mannen. Vi är sex gubbar runt bordet: L, J, S, P, M och undertecknad V. Vinerna serveras i två flighter, med mat emellan. Alla vinerna utvecklas rätt mycket i glaset, så beskrivningarna nedan är efter sådär en timme i glaset.

Vin1:
Röd färg, lite transparent och bruntonad kant. Utvecklad mogen doft med läder och stall. Bordet kommer ganska snart fram till att det är vänstra stranden i Bordeaux. Klart avrundade tanniner och en fint mogen smak. Bra balans, ganska "snäll", kan det vara en Margaux? Mycket gott!
Facit: 1990 Château Ducru-Beaucaillou, Saint-Julien

Vin2:
Tät, mörkröd färg, en annorlunda doft relativt komplex (skumbanan? gummi?). Smaken är varm, fyllig och med röda bär, en ganska rejäl syra. Vi gissar unisont på gamla världen, och dras åt Portugal då M. som tagit med vinet har kontakter där. Kan det vara en Baga? Gott!
Facit: 1997 Sidonio de Sousa Garrafeira, Bairrada

Vin3:
Lite tätare än vin1, yngre doft med mer svarta vinbär och choklad. Vi hittar även lite kaffe, tobak och choklad i doft och smak. Mycket gott!
Facit: 1998 Leoville-Poyferre, Saint-Julien

Sedan ordnar L. mycket välsmakande oxfile och rotsaker i ugn och vi häller andra flighten samtidigt med mycket vinsnack. Det är kul med vin-nörderi!

Vin4:
Mörkröd färg, en lite först lite svårfångad doft men ganska Bordeaux-typisk. Vi får lite rundare mognadsintryck och mindre svarta vinbär, och gissar därför högra stranden 1999, 2000, 2001. Det var ett rätt och ett fel, årgången är 1996 ger S som ledtråd. Då är det ett mycket bra vin som har så intakt plommon-Merlot-frukt. Vinet utvecklas hela tiden och är nog som allra bäst efter en 2-3 timmar i glas då det är jättegott!
Facit: 1996 Château Canon-la-Gaffelière, St Emilion GCC

Vin5:
Ljusare och mer transparent färg. Doften är helt annorlunda, mycket sötare och nästan lite vaniljig som direkt skickar iväg gissningarna mot nya världen och kanske främst USA. S. sitter dock och klurar och hittar en del örter först, och kombinerar dem med färgen och den härliga söta frukten och tänker "Grenache och Sydfrankrike". När då J. säger "13 druvsorter" så ropas det Chateauneuf på ca 3 ms. Dock har båda S. och V låst in lite på Grenachen och gissar på diverse goda domäner... som är fel. Årgången sätter vi till 2005-2007. Doften är suverän, kalasgott hela kvällen!
Facit: 2006 Château de Beaucastel, Ch9P

Vin6:
Mörkare tätare färg, initialt helt stängd doft. Sedan kommer en ganska elegant och finstämd doft av svarta vinbär och ceder. L säger ganska snabbt "Pauillac". Smaken är lite lättare en färgen antyder, men förstås mycket god, elegant och välbalanserad. Hamnar lite i skymundan från den utåtriktade Beaucastelen, likväl ett mycket bra vin. L och V gissar (med lite fusk, eftersom vi handlat samtidigt) på 1999 Carruades de Lafite, också mycket gott.

Sammanfattning
Alla vinerna är mycket goda och intressant, inget som står ut som klart bättre än de andra (även om Bagan och Beaucastel naturligtvis sticker ut en del f.ö bland fyra ärke-Bordeauxer). Slutsatsen blir ändå att 1990 Ducru är bäst idag med en liten marginal... då flaskan tar slut först.

Sedan kommer M. med en samling goda ostar från Winjas. L. hämtar en 2004 Ch Destieux, St Emilion GC. Vinet är förstås klart yngre (än de andra Bordeauxerna) men smakar ändå verkligt bra. Doften är stor och inbjudande med modern frukt, rostat kaffe och mörk choklad. Det är bra tryck i frukten. Fortfarande relativt ungt, men inte knutet utan mycket njutbart redan idag. Kvällens häftigaste doft parallellt med Beaucastel. Efter ytterligare vinsnack, och diskussion om moderna Bordeauxer och Bordeaux-blends från andra områden hämtar undertecknad en sista blindgångare som snabbkarafferas. Ett mörkare och yngre intryck, klart slutet till en början. Sedan en snygg, modern doft med mörka bär och plommon (syltfri). Inte så stram som en Bordeaux, och inte heller så söt och yppig som Nya Världen ibland blir. Choklad och kokos. Fyllig frukt och gott! Efter lite ledtrådar hittar bordet fram till Nya Zeeland och Hawkes Bay / Gimblett Gravels.
Facit: 2005 Sophia, Craggy Range, Gimblett Gravels

Summering: Åtta verkligt goda glas, utmärkt mat och jättetrevligt sällskap! Det får vi göra igen.