torsdag 1 maj 2008

2001 Sarget de Gruaud-Larose

Deklarationstider är inga roliga tider... man blir påmind om sina administrativa brister och dessutom slutar det (ofta) med att man skall betala in mer skatt av en eller annan konstig anledning. Då får man tröst-dricka ngt intressant; kvällens vin är 2001 Sarget de Gruaud-Larose. Det är andravinet från St Julien Cru Classe vinet Chateau Gruaud-Larose.
Druvblandning varierar mellan årgångar, men vingården är planterad med ca 57% Cab.Sauvignon, 30% Merlot och resten Cab.Franc, Petit Verdot och lite Malbec. Det finns varierande uppgifter om total areal, årlig produktion och snittålder på rankor, men ett enkelt genomsnitt är att hela Gruaud-Larose är ca 82 hektar, åldern på rankorna är mellan 10 och 60 år och vinet från de yngsta rankorna hamnar i Sarget. Produktionen verkar vara ca 20-25 000 lådor per år av förstavinet och 14-20 000 lådor av Sarget. En ganska omfattande vinproduktion helt enkelt! Det är med viss bävan jag drar korken ur flaskan och häller ned i karaffen. Bävan härstammar dels från F&V och Frankofilens inte helt positiva omdömen från en Munskänksprovning i vintras (se Frankofilen torsdag, januari 31 ”Bordeauxprovning hos Munskänkarna”). Dels av att GL har ett rykte att vara ojämn; tex lär 2000 vara mkt bra, medan andra årgångar har mer tannin än frukt. Parker är inte odelat positiv.
Nåväl, varje butelj är ju sin egen upplevelse... så vi får väl se. Färgen ser helt OK ut, doften ur karaffen är liten. Första intrycket i glaset är också en liten, lite svårdefinierad doft av ”medelklass-Bordeaux med lite av varje och inget som står ut”. Smaken är till att börja med likadan, en helt OK, men inte alls speciell Bordeaux. Jag skulle nog gissat på en Listrac (tex Fourcas-Dupre) ganska knuten och kompakt. Efter någon timme i karaff och glas blir det bättre, färgen är nu mörkt röd med en opak ”kärna” och lite lätt tegel i kanten. Doften är iallafall medelstor och ganska komplex. Lite svartvinbär, kaffe och en animalisk ton. Smaken är nu lång och god, särskilt till mat, med en komplex och balanserad kombination av svartvinbär, rostat kaffe, kött , järn och en viss stallighet. Inte alls lika ”publikfriande” som tex Leoville Poyferre 1998 som vi drack i påskas. Sannolikt kommer vinet att bli lite bättre med ngt år eller två till i källaren, och klara än längre lagring för den som är på det humöret. Vi tar nog nästa flaska i höst eller så, det är klart ingen brådska att dricka upp. 2001 Sarget de Gruaud-Larose är nog inte ett vin för alla, men för den som gillar denna lite råare stil på Bordeaux / St Julien är det gott!

PS. Faktiskt kan man nog säga att det finns vissa liknande drag m 2004 Ch La Tour de By i kombinationen av kött, järn och en viss råhet. Fast LTDB är light-varianten... Vore intressant att höra ngn annan som provat? Nettare – kanske ett vin i din smak? DS

2 kommentarer:

Frankofilen sa...

Spännande! Det här verkar riktigt trevligt. F&V var ju väldigt förvånade över hur lite vi gillade vinet hos munskänkarna, speciellt som de tidigare druckit flera flaskor med mycket bättre resultat hemma. Vi får väl se när de öppnar nästa, men det här låter mer som det "skall" smaka.

finare & vinare sa...

Kul att läsa, din beskrivning känns bekant. Vi väntar tills vi glömt nollettprovningen, så ska det nog gå fint att dricka några flaskor till. Att bjuda Frankofilen på ett blint glas någon gång vore inte heller så dumt...