Moget och Utvecklat

När är ett vin optimalt moget att dricka? En fråga med många svar (och sällan ett entydigt rätt sådant). Ett annat perspektiv är om ett vins ursprungskaraktär blir tydligare med utveckling, eller om det kanske är tvärtom så att det finns en gemensam mognadskaraktär som tar över framför ursprungskaraktären? Vi ordnar en vinmiddag för att prova kring temat mogna och utvecklade viner, och fundera lite över om det blir svårare eller lättare...

Vi inleder med en 1996 Mailly Grand Cru La Terre (75% PN) som vi haft i källaren ett bra tag. Vi får en härlig gul färg, en utvecklad doft med gul frukt, mjuk mousse och en bra, lång och utvecklad smak. Känns lagom mogen och utvecklad för oss!

Efter lite blandade tilltugg och snack ger vi oss på de fyra röda.

Vin1: Ganska tät röd färg, utvecklad och komplex doft. De åtta runt bordet hittar allt från lösningsmedel till anis i doften. Smaken är likaså komplex med en rätt bra syra och ett flertal smaker (blåbär, lakrits, lingon, hallon, röda vinbär, läder, stall, starkvin). Kort sagt ett vin där mognadskaraktären står framför ursprunget, och det gissas ganska friskt runt bordet men vi enas om Europa, och sannolikt Frankrike. L. går på lakrits och hallon och säger St Emilion. V. som vet vilka flaskor som finns, men inte ordningen sekonderar.

Facit: 1997 Ch Pradeaux, Bandol

Där ser man... inte mycket Merlot i den inte, men mycket Mourvedre. Moget, utvecklat och gott hursomhelst (även om H. tyckte att det fanns en del mystiska saker i doften). Bör drickas relativt snart.

Vin2: Ännu lite svartare färg, och en doft som inledningsvis är knuten och bara doftar skumbanan och gummi. Detta vin behöver flera timmar för att komma till sin rätt och då får vi en mycket god och komplex smak med söt röd frukt, viol, gummi, och en animalisk, nästan rökig ton. Låter kanske inte så, men det var kvällens godaste röda.

Facit: 1997 Cote-Rotie, JM Gerin

Även här gissades en del, men undertecknad som hade koll på ingående flaskor var rätt säker på denna. Går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.

Vin3: I färg och även doft likt Vin1. Fakiskt kvällens mest förglömliga vin, relativt moget och utvecklat, och felfritt, men inte så spännande. Tydligt moget vin.

Facit: 1996 Ch Soutard, St Emilion GCC.

Bör drickas relativt snart.

Vin4: Svartare och mörkare, doften innehåller lite mint till att börja med. Sedan framträder en god, russinlik frukt med viss komplexitet. En ganska ren och elegant smak, även här med lite starkvinston, men även en del annat som russin, nötter och lite läder. Långt och mycket gott (kvällens godaste vin för några, sammanlagd andraplats). Här gissas det på Italien och Barbaresco (men vinet är för mörkt för en mogen Nebbiolo).

Facit: 1997 Corte Giara, Amarone

Allegrinis instegs-amarone har klarat lagringen mycket väl, går sannolikt att spara ett tag till, men kommer knappast att bli bättre.

Sammanfattningen får nog bli att för två av vinerna (Cote-Rotie och Amaronen) så har lagringen gett oss viner med bra utvecklad frukt, ursprungskaraktär och mognadskaraktär i en fin mix, medan mognadskaraktären i de andra två ställer sig framför frukt och ursprung.

Vi öppnade även två riktigt mogna viner:

1986 Ch Recougne, Bordeaux Superieur

Gott att sniffa på, men inte mycket frukt kvar.

1978 Fonseca Guimaraens Vintage Port, gott till osten och väl utvecklat. Kanske var frukten lite bättre för ett par år sedan, men fortfarande fullt njutbart.

Till sist, en yngling från Bordeaux: 2005 Ch Le Doyenné, Prem. Cotes de Bordeaux. Här är det förstås frukt för hela slanten, och den är god! Purpur färgad, silkig och utmärkt. Kanske inte så personlig eller så mycket Bordeaux-karaktär idag, ett par år på rygg gör nog ingen skada, även om det går fint att dricka idag också.

En härligt utvecklande vinkväll!

PS. Eloge till Gabriel på Bristly som hörsammat våra önskningar om bruks-Bordeaux tillgängligt via SB! DS

Guim