Påskveckan har bla bjudit på en segdragen förkylning - och därmed inte så mycket god mat och vin som tänkt, men några lammracks med chevrekräm och andra goda tillbehör blir det iallafall. Till det ett klassiskt vin från lättare årgång som levererat mestadels sk klassiska viner (dvs ofta en ganska hög syra, lite lättare frukt och i sämsta fall obalanserade tanniner), 2002 Ch Lagrange från hemmakommunen Saint-Julien. Slottets nutida historia är nog relativt välkänd när japanska dryckesjätten Suntory tog över 1983 och en kraftig upprustning av allt efter det. Sedan mitten på nittiotalet håller vinet en jämn och hög kvalitet, ofta faktiskt med en relativt sett lite bättre kvalitet i de lite svagare årgångarna (tex så lär 2008 vara nästan lika bra som 2009 och 2005). För mer info, se gärna vindoktorns informativa profil:
http://www.thewinedoctor.com/tastingsprofile/lagrange.shtml
Kvällens vin är mörkt rött utan tydliga brunstick, doften är medelstor och rätt Saint-Julien typisk med lite citrus och cigarrlåda som kompletterar frukten (som innehåller båda mörka och röda bär). Smaken bärs upp av frukt, syra och en del tanniner - och en helhet i fin balans. Detta är inget Grand Vin och tex 2004 Branaire är kanske både lite elegantare och komplexare - men Ch Lagrange bjuder likväl på en god vinupplevelse och (förvånansvärt) mycket ooomph i den lätta årgången. Kan säkert lagras fem år till för den som vill, men jag skulle ändå rekommendera att prova en flaska nu ifall du har ett par i källaren.
lördag 7 april 2012
söndag 1 april 2012
Mat&Vin bland stjärnorna
Så var det dags för en utsvävning i mat&vin igen. Efter ett sedvanlig intensivt mejlande om datum så kom vi i januari fram till ett datum i slutet av mars. Veckorna går - alla funderar på vilka viner de skall ta med, undertecknad och Patrik på mat, planering och upplägg. Till slut så sitter vi där igen, åtta vingalningar och ett större antal buteljer som är maskerade på olika sätt. Här följer korta noter om viner och något om gissningarna:
Flight A - champagne med lite utveckling (salta lantchips och skagenmacka på levain)
Glas 1: En härligt lysande gul färg, en stor, god och ganska rostad doft, gult plommonfruktig smak med citrus (lite söt), vaniljkola, finfin krämig mousse och en lång balanserad (lagom krispig) syra. Väldigt gott och relativt utvecklat idag - ändå tror vi att det finns en del mer att ge under de närmaste 6-10 åren. 1999 Comtes de Champagne, Taittinger.
Kuriosa:
Namnet Comtes de Champagne är länkat till champagnegrevarnas residens som i dag ägs av familjen Taittinger nära katedralen i Reims. Comtes de Champagne är förstås en mönster-blanc de blancs från de främsta byarna i Côte de Blancs. Supereleganta Cramant, Avize, Oger, Mesnil, Chouilly blandas med druvor från firmans mycket gamla vinstockar i Pierry som ger cuvéen en extra tyngd och fyllighet.
Glas 2: Ännu gulare och mer utvecklat, en aning bokna gula äpplen, nougat, lite bröd och jäst. Moussen är finkornigare än glas 1, fast kanske lite i dalande? Också mycket gott, fast några tycker detta är i utförsbacken (även R. som annars gillar 80-tals-skumpa). Gissningarna landar på ett bra hus i en svagare 90-talsårgång. Facit: 1996 Bruno Paillard. Som sagt mycket gott, men bör nog drickas inom de närmaste åren och syran är inte lika hög som en del andra nittiosexor.
Glas 3: Ger ett betydligt yngre och fruktigare intryck, fast bra på alla sätt utan att sticka ut. Också mycket god - flera runt bordet har svårt att välja favorit mellan denna och glas 1. R. gissar att det är en NV som fått ett par års lagring - och det stämmer fint! NV Leclerc-Briant, Cuvée Reserve, inköpt på plats 2004 (så innehåller gissningsvis en blandning av årgångar mellan 1999 och 2002), och sedan lagrad svalt.
Glas 4: Har en svagt rosa ton, och en märklig doft, nästan defekt. Smaken är inte ett dugg bättre med en obalanserad kombination av viss sötma och en ganska grov beska. Jag gissar att detta är en av L. egenhändigt inköpt ryss-champagne... och det stämmer. Intressant, men jag häller ut.
Flight B - Yngre röda (blandade charkuterier)
Glas 5: God och välbalanserad doft, ganska ungt. Rödfruktig, tät ganska modern smak men inga särskilt tydliga varken druv- eller geografimarkörer. Mycket gott. Vi enas om att det nog är nya världen, en gnutta rökighet får oss att gissa på Shiraz från Sydafrika. R. som tagit med flaskan säger att det är 80% Shiraz, och 20% något annat - men inte Sydafrika och inte Aussie och inte USA. Jag är lite inne på italien för jag hittar lite tomatpure. R. avslöjar att det är 20% Sangiovese och att vinet kommer från HuaHin i Thailand! Det var kvällens mest överraskande och svårgissade vin tror jag. Vi hade kunnat gissa till gryningen utan att hamna rätt. Man kanske bör tillägga att det var gårdens prestigecuvée och en italiensk vinmakerska. Kul!
Glas 6: Ganska stor skillnad mot glas 1 med en rejäl, maffig frukt, tannin och syra. Ett powervin som ändå har en viss utveckling och balans. Frukten är kryddiga björnbär och en ganska ordentlig dos ek. På slutet så stramar tanninerna och syran upp helheten och det hela hänger ihop riktigt fint. Gissningarna haglar över hela nya världen och till slut landar de i Spanien och Ribera del Duero. 2004 Astrales - mycket gott. Kan sparas ett tag till för den som vill.
Glas 7: Opak mörkblå-lila färg, purung, supergod perfekt mogen frukt (viss likhet med Ch9 2007 för två år sedan, och även vissa Bdx 2009). Utmärkt balans och bra tryck i den täta, mörka frukten med viss kryddighet. Ganska modernt uttryck - och ändå inte, känns som gamla världen (mörka bär, mörk choklad och lite espresso). Vi gissar på en ung portugis av bästa märke, kanske den nysläppta 2009 Quinta Vale Dona Maria (SB 98028) från Lemos & Van Zeller? Det stämmer säger M.
Kuriosa:
Druvblandningen känns som en fieldblend: Rufete, sousão, tinta amarela, tinta barroca, tinta roriz, touriga francesa och touriga nacional.
Vingården Quinta do Vale Dona Maria ligger i Douros centrala del, Cima Corgo, några kilometer sydost om byn Pinhão. Vinet har lagrats ca 20 månader på franska Allier-ek, varav 75 procent nya.
Vinet har inte filtrerats innan buteljering. Vinmakare är kända (och mycket duktiga) Sandra Tavares da Silva.
Glas 8: Mer transparent färg och klart brunstick i kanten, doften är betydligt mer utvecklad med viss komplexitet. Smaken är ganska hög syra och tanniner, men välbalanserad. Jag får klara Italien och nebba-vibbar (nypon) men tanninerna är inte så markerade. Ra. som tagit med vinet säger då att det är en blend med minst tre druvsorter (beror på årgång) och att Italien är korrekt. Vi gissar vidare men missar att huvuddruvan är Barbera! Jag har nog inte druckit en så pass utveckad och komplex Barbera vad jag kan minnas. Vinet är 2003 Rosso della Boemia från Liedholms vingård i Piemonte. Kul och gott att prova. Det har fått en hel del ek, men den har gått in fint i vinet.
Flight C - röda med utveckling (oxfile, potatis&jordärtskockskaka, tryffelsmör, portvinssky och harrisar)
Här får vi en liten paus först då Patrik ordnar med varmrätten och undertecknad försöker få upp en gammal kork - den är tyvärr inte i bästa skick och går av flera gånger, men det ordnar sig. De övriga vinerna är öppnade men ska ändå "fixas till lite".
Glas 9: Jag häller detta försiktig. Vinet har en klassisk mörkröd-svart färg med brunstick. Doften är "jordig", smaken innehåller en hel del: jord, järn, tanniner och syra. Ett par runt bordet säger ganska snart "korkdefekt". Jag och någon till är inte helt övertygade (kan vara sentimentala skäl eftersom det är min flaska från en i övrigt särdeles god årgång) utan låter vinet stå i glaset resten av kvällen och provar en slurk emellanåt. Jag tycker att det är drickbart och intressant, men motsvarar förstås inte alls förväntningarna på en 1966 Ch Montrose, St Estephe (buteljerat av A. Barriere & Freres), trist.
Glas 10: Snygg, elegant, stram och mycket god. Lite "bläckig frukt" - men aningen återhållen (särskilt jämfört med nästa fyra glas). 1999 Carruades de Lafite, Pauillac. Altså andravinet från Ch Lafite som idag betingar närmast fantasipriser (1999 kostar mellan 2 och 3000 kr enl. wine-searcher) - kul att dricka och skönt att inte ha betalat mer än 1/5!
Glas 11: Ett synnerligen koncentrerat vin, med en mycket god - men svåridentifierad frukt. Jag hittar främst koncentrerade blåbär och gissar därför på en topp-Merlot, det är helt fel. Efter en stund i glaset diverse felaktiga gissningar och lite diskussioner hamnar vi i Sydafrika och S. avslöjar att det är huvudsakligen Syrah kompletterat med Mourvedre så säger någon "Eben Sadie" och då avtäcker S. flaskan med 2001 Columella. Kalasgott och kul att få prova en Columella med utveckling. Skulle vara kul att hälla parallellt med några riktigt bra Aussies (tänker främst på Kaeslers Old Bastard).
Glas 12: En stor, öppen, tillgänglig väldigt god doft, kanske kvällens mest publikfriande. Det doftar Bordeaux - fast ändå inte, det är varmare, frukten mognare och lite mer vanilj. Smaken följer doften fint med en skönt varmfruktig bordeaux-blend. Rättframt och hedonistiskt. Om det inte hade varit L. som hällde vinet så hade vi gissat på Napa... då fumlar L. fram en flaska 95 Cheval Blanc... fast han är lurig, vinet kommer från en 2000 Pahlmeyer (som stämmer mycket bättre med intrycken). Kul att detta vin fick upprättelse efter korkuppvisningen på The Judgement of Lidingö.
Glas 13 och 14 hälls båda av den erkänt lurige R. så alla gör sitt bästa för att avslöja vad han hittat på denna gång. Det går sådär.
Glas 13 är min favorit från början till slut, förmodligen det vin jag tycker är allra bäst denna kväll. Anteckningen är kort: "Good shit!!!!" i perfekt balans och drickbarhet. Tar slut alldeles för fort. Visar sig vara 2001 Dominus.
Glas 14 är tuffare med framförallt mer tanniner men även mer syra. Ännu inte i samma balans som Glas 13. Den gemensamma nämnaren visar sig vara årgången, för detta är 2001 Cheval Blanc! L. har suttit och gjort antydningar åt det hållet... medan jag blev förförd av glas 13 så att jag trodde det var en Bordeaux. Verkligt kul vinpar att avsluta flighten med!
Sedan tar diskussion och vindrickande över en stund medan vi dukar ut och tar fram ostar och tillbehör. Vi häller även två viner till ostarna:
Glas 15: Ganska mogen och utvecklad, sammetsmjuk, grenache-kirschig. Örter och lakrits. Klart typisk och jättegod (tycker jag) Ch9. 2006 Reserve Sixtine från Vatican. Funkar klockrent till de (lagom) salta ostarna (tycker jag), flera andra runt bordet är inte lika övertygade.
Glas 16. Ett moget och utvecklat sött vitt med viss botrytis. Färgen är åt det röda hållet och det lurar mig bort från Sauternes, medan andra (med mer erfarenhet av utvecklad Sauternes) säger att nog kan vara det. Ett varmt år - 1990 - tydlig saffranston i vinet och R. säger "Suduiraut"? Och det stämmer. Mycket gott och kul att prova.
Efter att vi avslutat några glas så återvänder jag till 1966 Montrose och jag upplever att den är lite bättre nu, vilket för mig inte tyder på kork... men så var det sentimentaliteten (och en klart begynnande förkylning) som hämmar både doft och analysförmågan. Så var det dags att promenera hem genom marsnatten efter en verkligt minnesvärd kväll - ett alldeles väldigt stort tack till vår värd Patrik (och till hans familj som stod ut med de åtta galningarna). Förhoppningsvis ses vi snart igen!
Flight A - champagne med lite utveckling (salta lantchips och skagenmacka på levain)
Glas 1: En härligt lysande gul färg, en stor, god och ganska rostad doft, gult plommonfruktig smak med citrus (lite söt), vaniljkola, finfin krämig mousse och en lång balanserad (lagom krispig) syra. Väldigt gott och relativt utvecklat idag - ändå tror vi att det finns en del mer att ge under de närmaste 6-10 åren. 1999 Comtes de Champagne, Taittinger.
Kuriosa:
Namnet Comtes de Champagne är länkat till champagnegrevarnas residens som i dag ägs av familjen Taittinger nära katedralen i Reims. Comtes de Champagne är förstås en mönster-blanc de blancs från de främsta byarna i Côte de Blancs. Supereleganta Cramant, Avize, Oger, Mesnil, Chouilly blandas med druvor från firmans mycket gamla vinstockar i Pierry som ger cuvéen en extra tyngd och fyllighet.
Glas 2: Ännu gulare och mer utvecklat, en aning bokna gula äpplen, nougat, lite bröd och jäst. Moussen är finkornigare än glas 1, fast kanske lite i dalande? Också mycket gott, fast några tycker detta är i utförsbacken (även R. som annars gillar 80-tals-skumpa). Gissningarna landar på ett bra hus i en svagare 90-talsårgång. Facit: 1996 Bruno Paillard. Som sagt mycket gott, men bör nog drickas inom de närmaste åren och syran är inte lika hög som en del andra nittiosexor.
Glas 3: Ger ett betydligt yngre och fruktigare intryck, fast bra på alla sätt utan att sticka ut. Också mycket god - flera runt bordet har svårt att välja favorit mellan denna och glas 1. R. gissar att det är en NV som fått ett par års lagring - och det stämmer fint! NV Leclerc-Briant, Cuvée Reserve, inköpt på plats 2004 (så innehåller gissningsvis en blandning av årgångar mellan 1999 och 2002), och sedan lagrad svalt.
Glas 4: Har en svagt rosa ton, och en märklig doft, nästan defekt. Smaken är inte ett dugg bättre med en obalanserad kombination av viss sötma och en ganska grov beska. Jag gissar att detta är en av L. egenhändigt inköpt ryss-champagne... och det stämmer. Intressant, men jag häller ut.
Flight B - Yngre röda (blandade charkuterier)
Glas 5: God och välbalanserad doft, ganska ungt. Rödfruktig, tät ganska modern smak men inga särskilt tydliga varken druv- eller geografimarkörer. Mycket gott. Vi enas om att det nog är nya världen, en gnutta rökighet får oss att gissa på Shiraz från Sydafrika. R. som tagit med flaskan säger att det är 80% Shiraz, och 20% något annat - men inte Sydafrika och inte Aussie och inte USA. Jag är lite inne på italien för jag hittar lite tomatpure. R. avslöjar att det är 20% Sangiovese och att vinet kommer från HuaHin i Thailand! Det var kvällens mest överraskande och svårgissade vin tror jag. Vi hade kunnat gissa till gryningen utan att hamna rätt. Man kanske bör tillägga att det var gårdens prestigecuvée och en italiensk vinmakerska. Kul!
Glas 6: Ganska stor skillnad mot glas 1 med en rejäl, maffig frukt, tannin och syra. Ett powervin som ändå har en viss utveckling och balans. Frukten är kryddiga björnbär och en ganska ordentlig dos ek. På slutet så stramar tanninerna och syran upp helheten och det hela hänger ihop riktigt fint. Gissningarna haglar över hela nya världen och till slut landar de i Spanien och Ribera del Duero. 2004 Astrales - mycket gott. Kan sparas ett tag till för den som vill.
Glas 7: Opak mörkblå-lila färg, purung, supergod perfekt mogen frukt (viss likhet med Ch9 2007 för två år sedan, och även vissa Bdx 2009). Utmärkt balans och bra tryck i den täta, mörka frukten med viss kryddighet. Ganska modernt uttryck - och ändå inte, känns som gamla världen (mörka bär, mörk choklad och lite espresso). Vi gissar på en ung portugis av bästa märke, kanske den nysläppta 2009 Quinta Vale Dona Maria (SB 98028) från Lemos & Van Zeller? Det stämmer säger M.
Kuriosa:
Druvblandningen känns som en fieldblend: Rufete, sousão, tinta amarela, tinta barroca, tinta roriz, touriga francesa och touriga nacional.
Vingården Quinta do Vale Dona Maria ligger i Douros centrala del, Cima Corgo, några kilometer sydost om byn Pinhão. Vinet har lagrats ca 20 månader på franska Allier-ek, varav 75 procent nya.
Vinet har inte filtrerats innan buteljering. Vinmakare är kända (och mycket duktiga) Sandra Tavares da Silva.
Glas 8: Mer transparent färg och klart brunstick i kanten, doften är betydligt mer utvecklad med viss komplexitet. Smaken är ganska hög syra och tanniner, men välbalanserad. Jag får klara Italien och nebba-vibbar (nypon) men tanninerna är inte så markerade. Ra. som tagit med vinet säger då att det är en blend med minst tre druvsorter (beror på årgång) och att Italien är korrekt. Vi gissar vidare men missar att huvuddruvan är Barbera! Jag har nog inte druckit en så pass utveckad och komplex Barbera vad jag kan minnas. Vinet är 2003 Rosso della Boemia från Liedholms vingård i Piemonte. Kul och gott att prova. Det har fått en hel del ek, men den har gått in fint i vinet.
Flight C - röda med utveckling (oxfile, potatis&jordärtskockskaka, tryffelsmör, portvinssky och harrisar)
Här får vi en liten paus först då Patrik ordnar med varmrätten och undertecknad försöker få upp en gammal kork - den är tyvärr inte i bästa skick och går av flera gånger, men det ordnar sig. De övriga vinerna är öppnade men ska ändå "fixas till lite".
Glas 9: Jag häller detta försiktig. Vinet har en klassisk mörkröd-svart färg med brunstick. Doften är "jordig", smaken innehåller en hel del: jord, järn, tanniner och syra. Ett par runt bordet säger ganska snart "korkdefekt". Jag och någon till är inte helt övertygade (kan vara sentimentala skäl eftersom det är min flaska från en i övrigt särdeles god årgång) utan låter vinet stå i glaset resten av kvällen och provar en slurk emellanåt. Jag tycker att det är drickbart och intressant, men motsvarar förstås inte alls förväntningarna på en 1966 Ch Montrose, St Estephe (buteljerat av A. Barriere & Freres), trist.
Glas 10: Snygg, elegant, stram och mycket god. Lite "bläckig frukt" - men aningen återhållen (särskilt jämfört med nästa fyra glas). 1999 Carruades de Lafite, Pauillac. Altså andravinet från Ch Lafite som idag betingar närmast fantasipriser (1999 kostar mellan 2 och 3000 kr enl. wine-searcher) - kul att dricka och skönt att inte ha betalat mer än 1/5!
Glas 11: Ett synnerligen koncentrerat vin, med en mycket god - men svåridentifierad frukt. Jag hittar främst koncentrerade blåbär och gissar därför på en topp-Merlot, det är helt fel. Efter en stund i glaset diverse felaktiga gissningar och lite diskussioner hamnar vi i Sydafrika och S. avslöjar att det är huvudsakligen Syrah kompletterat med Mourvedre så säger någon "Eben Sadie" och då avtäcker S. flaskan med 2001 Columella. Kalasgott och kul att få prova en Columella med utveckling. Skulle vara kul att hälla parallellt med några riktigt bra Aussies (tänker främst på Kaeslers Old Bastard).
Glas 12: En stor, öppen, tillgänglig väldigt god doft, kanske kvällens mest publikfriande. Det doftar Bordeaux - fast ändå inte, det är varmare, frukten mognare och lite mer vanilj. Smaken följer doften fint med en skönt varmfruktig bordeaux-blend. Rättframt och hedonistiskt. Om det inte hade varit L. som hällde vinet så hade vi gissat på Napa... då fumlar L. fram en flaska 95 Cheval Blanc... fast han är lurig, vinet kommer från en 2000 Pahlmeyer (som stämmer mycket bättre med intrycken). Kul att detta vin fick upprättelse efter korkuppvisningen på The Judgement of Lidingö.
Glas 13 och 14 hälls båda av den erkänt lurige R. så alla gör sitt bästa för att avslöja vad han hittat på denna gång. Det går sådär.
Glas 13 är min favorit från början till slut, förmodligen det vin jag tycker är allra bäst denna kväll. Anteckningen är kort: "Good shit!!!!" i perfekt balans och drickbarhet. Tar slut alldeles för fort. Visar sig vara 2001 Dominus.
Glas 14 är tuffare med framförallt mer tanniner men även mer syra. Ännu inte i samma balans som Glas 13. Den gemensamma nämnaren visar sig vara årgången, för detta är 2001 Cheval Blanc! L. har suttit och gjort antydningar åt det hållet... medan jag blev förförd av glas 13 så att jag trodde det var en Bordeaux. Verkligt kul vinpar att avsluta flighten med!
Sedan tar diskussion och vindrickande över en stund medan vi dukar ut och tar fram ostar och tillbehör. Vi häller även två viner till ostarna:
Glas 15: Ganska mogen och utvecklad, sammetsmjuk, grenache-kirschig. Örter och lakrits. Klart typisk och jättegod (tycker jag) Ch9. 2006 Reserve Sixtine från Vatican. Funkar klockrent till de (lagom) salta ostarna (tycker jag), flera andra runt bordet är inte lika övertygade.
Glas 16. Ett moget och utvecklat sött vitt med viss botrytis. Färgen är åt det röda hållet och det lurar mig bort från Sauternes, medan andra (med mer erfarenhet av utvecklad Sauternes) säger att nog kan vara det. Ett varmt år - 1990 - tydlig saffranston i vinet och R. säger "Suduiraut"? Och det stämmer. Mycket gott och kul att prova.
Efter att vi avslutat några glas så återvänder jag till 1966 Montrose och jag upplever att den är lite bättre nu, vilket för mig inte tyder på kork... men så var det sentimentaliteten (och en klart begynnande förkylning) som hämmar både doft och analysförmågan. Så var det dags att promenera hem genom marsnatten efter en verkligt minnesvärd kväll - ett alldeles väldigt stort tack till vår värd Patrik (och till hans familj som stod ut med de åtta galningarna). Förhoppningsvis ses vi snart igen!
lördag 24 mars 2012
2000 Ch Tour des Termes, St Estephe
För några år sedan ville vi nästan alltid ha viner med mer utveckling än vad källaren kunde erbjuda. Sedan kom en period när vi lika gärna drack yngre, mer fruktdrivna viner. Idag tror jag att vi kan uppskatta båda kategorierna för sina förtjänster. Kvällens vin tillhör definitivt kategorin moget & utvecklat. Vi drack första flaskan för en 5-6 år sedan, och var väl inte särskilt övertygade då - lite grönt och kartigt, och inte direkt harmoniskt. Dessutom nedsatt pris på SB (ca 145 kr mot ursprungliga ca 185 kr). Ett bra år, en bra kommun. Har ni gissat vilket vin det är?
Färgen är tät och mörkröd med lite brunstick.
Doften är medelstor (vinet har fått en del luft), med allehanda mognadskomponenter som kompletterar svartvinbärsfrukten (dock långt ifrån cassis).
Det är i smaken som det verkligen händer grejer - en riktigt skön och förvånansvärt fyllig smak packad med frukt och en massa trevliga noter av mognad&utveckling: skog, undervegetation, svamp, soja, stall, läder och lite starkvinston på slutet. Balansen och syran är oklanderlig. Smakar idag klart mer än 300 kr...
Kommunen är St Estephe.
Årgången 2000
Cru Bourgeois
Slottet heter Tour des Termes. Normalt sett ingen högpresterare, men i en god, lagom varm årgång så kan det bli bra ändå!
Färgen är tät och mörkröd med lite brunstick.
Doften är medelstor (vinet har fått en del luft), med allehanda mognadskomponenter som kompletterar svartvinbärsfrukten (dock långt ifrån cassis).
Det är i smaken som det verkligen händer grejer - en riktigt skön och förvånansvärt fyllig smak packad med frukt och en massa trevliga noter av mognad&utveckling: skog, undervegetation, svamp, soja, stall, läder och lite starkvinston på slutet. Balansen och syran är oklanderlig. Smakar idag klart mer än 300 kr...
Kommunen är St Estephe.
Årgången 2000
Cru Bourgeois
Slottet heter Tour des Termes. Normalt sett ingen högpresterare, men i en god, lagom varm årgång så kan det bli bra ändå!
fredag 23 mars 2012
Habil Hermitage (nästan)
Fredagskväll, familjemiddag och förkylningen är (äntligen) nästan kurerad! I hastigheten rycker vi fram 2007 Crozes-Hermitage från Cave de Tain. Ett danskt impulsköp om jag minns rätt. Pop'n'pour. Röd, nästan transparent färg. Rödfruktig Syrah-doft. Klunkvänlig, slank och uppfriskande rödvinbärssyrlig smak som är ganska druvtypisk (vi hittar lite viol, lakrits, vitpeppar och rått kött). En habil Crozes, men det finns (betydligt) bättre, tex Guigal och Yann Chave. Har för mig att vi gav ungefär en svensk hundralapp, och det är ett helt OK vin för den pengen. Känns inte som vinet har så mycket mer att ge, utan drick nu.
torsdag 22 mars 2012
Lägesrapport från en terass i vårsolen
Just inkommen efter att ha avnjutit 2012 års första kaffe på terassen i vårsolen! Som alla vet, är just möjligheten att njuta sin kaffe på egen terass, ett av de tungt vägande skälen att skaffa hus. Förra årets premiär kan man läsa om här (ca en vecka tidigare än i år):
http://vintresserad.blogspot.se/2011/03/premiar-2011.html
På vinfronten har det inte hänt lika mycket. Först så var det en fjällvecka med familjen i Orsa Grönklitt, trevligt och roligt med en hel del skidåkning och björnparken. Vinmässigt så drack vi habila mellanklassviner som passar i en fjällstuga. De bästa var: 2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc med fin, slank Medoc-frukt och bra ursprungskänsla och matvänlighet; samt 2005 Killikanon The Medley, en GSM-blend som vi druckit närmare en låda av och den levererar fortfarande alldeles utmärkt med skön, lite kirschig, söt Aussie-frukt och ändå en välbalanserad struktur.
Sedan har det varit en dryg veckas förkylning, trist och dubbeltrist. Inte ens lust att dricka något vin. Och så kom Parkers omdöme om Bordeaux 2009 och i sekunden efter så försvann alla möjligheter att handla favoritvinerna (Poyferre, Pontet och Montrose kostar numer över 2000 SEK / flaskan). Den (enda) goda nyheten är att samme Parker hävdar att även instegsvinerna ska vara riktigt bra i årgång 2009. Den som lever får se.
http://vintresserad.blogspot.se/2011/03/premiar-2011.html
På vinfronten har det inte hänt lika mycket. Först så var det en fjällvecka med familjen i Orsa Grönklitt, trevligt och roligt med en hel del skidåkning och björnparken. Vinmässigt så drack vi habila mellanklassviner som passar i en fjällstuga. De bästa var: 2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc med fin, slank Medoc-frukt och bra ursprungskänsla och matvänlighet; samt 2005 Killikanon The Medley, en GSM-blend som vi druckit närmare en låda av och den levererar fortfarande alldeles utmärkt med skön, lite kirschig, söt Aussie-frukt och ändå en välbalanserad struktur.
Sedan har det varit en dryg veckas förkylning, trist och dubbeltrist. Inte ens lust att dricka något vin. Och så kom Parkers omdöme om Bordeaux 2009 och i sekunden efter så försvann alla möjligheter att handla favoritvinerna (Poyferre, Pontet och Montrose kostar numer över 2000 SEK / flaskan). Den (enda) goda nyheten är att samme Parker hävdar att även instegsvinerna ska vara riktigt bra i årgång 2009. Den som lever får se.
lördag 3 mars 2012
Ringande Riesling
En mycket trevlig och druvtypisk Riesling skruvas upp till stekt spätta med pressad potatis och lite pepparrots-cremefraiche. Vita blommor, citrus, grape, gråpäron och en klingande, ringande skön mineralton. Syran är hög - och samtidigt ganska snäll, inte så laserskarp som vissa. Eftersmaken är i fin balans och helheten stavas fräschör! Bör nog drickas inom de närmsta åren. Varifrån kommer ett sådant elixir mån tro? Är det häxmästaren Keller som är avsändare? Eller kanske Leitz? Eller kanske en ovanligt ren och lätt aussie? Nej - faktum är att denna kommer från Chile! Det hade ni inte trott... vinet är 2010 T.H LO Abarca Riesling, och finns på apoteket gröna skylten med nummer 94816 för överkomliga 119 kr. Klar rekommendation för alla som vill utmana sina fördomar om var drickbar Riesling kan ha sitt ursprung.
fredag 2 mars 2012
1996 Maucaillou, Moulis
När systemet släpper en mogen, bättre bruksbordeaux från det goda året 1996 så är det bara att försöka hålla sig framme. Vi korkar upp redan till fredagmiddag, och någon karaffering hinns inte med. Vi får ett synbart moget och utvecklat glas med röd, tegelbrun kant och viss transparens. Doften är medelstor och en ganska typisk mogen vänstrastranden-näsa med en mängd tertiärkomponenter (källare, stall, läder, starkvin, undervegetation mm) och smaken följer doften fint. Här finns även lite klassiska vinbär och blyerts. Riktigt gott utvecklat vin! Det var länge sedan man kunde handla en utvecklad Bordeaux för såpass rimliga pengar (2000 Ch La Garde som kom nyligen var också rätt bra - fast vi tycker denna 96a är klart bättre och intressantare).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
