3 x B

Bordeaux, Barolo och Brunello har vi druckit de senaste dagarna. Inledde med ett smakprov av 2010 Fleur Clinet (Ch Clinets andravin) från Pomerol. Bra och tät frukt med potential, men för tidigt att bedöma egentligen (även om vi hade luftat hela dagen).

Sedan var det Osso Buco med A.s studievänner och fyra italienska viner:

2009 Le Difese, Bolgheri (2,5 -vinet från Tenuta San Guido - mest känt för 1a vinet Sassicaia) som kanske är lite väl publikfriande med en ganska tydlig sötma, frukten är det inget fel på - och fathanteringen är (relativt) balanserad - så det är inte dumt alls - när man är på humör för ett modernt italienskt rött med lite fat och någon sötma. Dock mest kvar i karaffen i slutet av kvällen.

2006 Quercecchio Brunello, initialt delar detta vin provarna i två läger: ett stort läger som tycker det doftar mest gummi; ett lite mindre läger (mest undertecknad som vet vad som finns i glasen) som tycker det finns en fin rödfrukt och komplexitet. Till maten lyfter allt rejält! Nu vänder majoriteten och tycker att Quercecchion är det bästa (eller möjligen näst bästa) vinet. Kul - min favorit!

2001 Etna Rosso, Calabretta, en klassiker här hemma och på många andra bord. Snygg transparent granatröd färg, en precis lagom utvecklad näsa med snygga röda bär och sekundärtoner av bla läder. Elegant som 17. I perfekt drickfas just nu (viker dock ned sig i öppnad flaska till dag 2). Måste vara det bästa (utvecklade) vin som går att uppbringa för 135 MUK i Norden.

2003 Prapo. Schiavenza, Barolo (Serralunga), det varma året gör sig påmint med (ovanligt) mörk frukt och rediga toner av balsamico och ädelträ. Tanninerna är sandiga och fina och ger ett bra "grepp" till maten. Dock inte så elegant eller syradrivet - utan går mer på kraft. Frågan är vad som händer med ett par år på rygg till?

Panelens röster fördelar sig ganska jämnt på Quercecchion och Etna Rosso. Själv har jag lite svårt att bestämma mig, men till slut viner Quercecchions komplexitet över Etna-vinets elegans.

Helgens sista vin är en annan klassiker: 2006 Lamothe-Cissac från Haut-Medoc. Vi dricker/provar parallellt med några överblivna slattar från gårdagen. Jag tycker fortfarande att Quercecchion är mycket bra och intresseväckande med sin utvecklade rödfruktiga doft och myriader av smaker och toner.  A. föredrar Lamothe-Cissac hela vägen: snygg, mjuk och klassisk. Jag upplever att Lamothe-CIssac är väldigt Haut-Medoc-typisk, och bra med slank, läskande cabernetfrukt och tydlig blyertspenna och cassis. Gott så!

3 x B: Brunello, Barolo och Bordeuax - inte illa en januarihelg :-)