Vi har A.s studiekompisar på vinmiddag och denna gång är temat viner med lite utveckling. 2002 Franck Bonville Blanc de Blancs inleder med fint utvecklad karaktär av gula frukter och nötter. Syran är väl avrundad och flaskan tar slut medan köttet går klart i ugnen. Vi häller de fyra röda och provar; 1998 Veenwouden Classic är sötfruktigt och lite rökigt, flera tycker det är godast utan maten, men ingen till maten. Bara drygt halva flaskan går åt. 2004 Casalferro är rätt knuten trots 1,5 timme på karaff, men efter lite snurrande och luftande så får vi lite mörk tät frukt, espresso och lövhög. Ingen har detta som favorit, men jag tycker ändå det gör rätt bra ifrån sig - utvecklas dessutom hela kvällen och sista slurken smakar bäst. 2004 Yalumba The Menzies är om möjligt ännu tätare, och ger ett typiskt aussie-intryck med redig frukt (vinbär och björnbär) och en gnutta eukalyptus. Ganska låg syra och utmognade tanniner. Enda anmärkningen är att det kanske är lite endimensionellt och inte så långt. 2000 Ch Kirwan, Margaux är (som väntat) något rödare/ljusare i färgen och ger ett svalare och komplexare intryck med allehanda bordeaux-typiska toner. Ingen tyckte det var godast utan mat, men alla tyckte det var godast till maten (lågtempad, helstekt US Top Blade och rotsaksgratäng) och flaskan tog slut först!
Till äppelpaj med citrontouch så drack vi 1987 Quinta do Panascal Vintage Port, väldans gott!
Till äppelpaj med citrontouch så drack vi 1987 Quinta do Panascal Vintage Port, väldans gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar