VinUnics nya höjdare

 

Stefan, Claes och Cattis samlar ihop ett gäng vinnördar en kväll på kontoret för att prova (främst) nya årgångar av ett antal höjdare ur VinUnics (ansenliga) vinportfölj. Vi inleder med goda små smörrebröd och Roederer på magnum (mycket bra redan idag).

Först ut - fem vita:

2006 Pazo de Senorans Seleccion Anada
100% kvalitets-albarino, 30 mån på jästfällning och ståltank. Lång, snygg och elegant med lagom utveckling (89-90)

2007 Pewsey Vale Contours Riesling
Skruvkork, lagras alltid ca 5 år innan release. Väldigt typisk aussie-riesling med lime och lite gummiträd. Kalk, päron. Mycket bra längd, balans och fin syra. Kanske inte lika dansant eller mineralisk som sina tyska kusiner - likväl upplever jag detta som riktigt bra! (90-91)

2012 Rossj-Bass Chardonnay, Gaja
Ung, aromatisk men svårdefinierad doft. Utvecklas en hel del i glaset. Någon säger "Viognier" på näsan, och det är lite åt det hållet. Sedan diskuterar vi om det verkligen är 100% chardonnay, eller kanske lite inblandning av sauvignon - vilket skulle förklara doften. I munnen är det ungt och lite spretigt... blir nog bra med lite tid på rygg, men inte helt min påse idag (88).

2011 Ridge Estate Chardonnay
Omedelbart mycket god! Fin frukt och skön syra, rätt typisk kali-chard med en del fat - men de är väldigt snyggt hanterade. Dock en aning spretig jämfört med nästa vin... (91)

2010 Monte Bello Chardonnay, Ridge
Gaah - här händer det. Ännu lite fylligare frukt, en mjukare och skönare attack och munkänsla, och härlig längd. Riktigt bra kali-chard (93+)!


 Vidare till 8 röda:

2009 Barbaresco, Gaja
Ung och knuten upplever jag. Fina nypon och rosor på näsan, men blyga. Finkorniga tanniner och utvecklas fint i glaset. Har bra potential, men lever inte upp till sin prislapp idag (90+?).

2008 Sperss Langhe, Gaja
Här finns lite mer "tryck" i nebbiolofrukten, och en del (snyggt använda) fat. Det är lättare ett känna potentialen, detta kommer att bli bra för alla som vill ha (relativt) modern nebbiolo av toppklass (92++)

2010 Monte Bello Cabernet, Ridge
Samma "Gaah - vad bra detta är!" som på sin vita systervin ovan. Grymt gott idag - och grym potential. Precis så här vill jag ha min cali-cab. Kvällens vin för mig! (95++)

2009 Nicasia Malbec, Catena
Tillgänglig, vaniljfatig, sammetsfruktig och helt enkelt smarrig höghöjdsmalbec. Söta, mogna krossade björnbär. Det vin som är rätt av "gott!!" idag. Sitter nog perfekt till grillen våren och sommaren 2014 (91-92)

2009 Adrianna, Catena
Den andra av vingårdsmalbec-vinerna som har ännu lite tätare tvinnad frukt och koncentration, men bjuder inte alls upp till dans på samma sätt denna kväll. Behöver tid på rygg. (90?)

2009 Nicolas Catena Zapata
"Estate-blend" med en stor andel Cabernet - och det märks. Mer koncentration, cassis, kaffe, ek och tanniner. Häftig idag - men långt ifrån drickfärdig. Potentialen finns där! (92+)

2009 La Mouline, Cote Rotie, Guigal
Underbart att få prova ett av LaLaLa-vinerna från toppårgången 2009. Den är dock lite svår (flera runt bordet tycker inte den beter sig som den skall). Jag häller fram och tillbaka ett par gånger och ger vinet mycket luft. Det hjälper en hel del - och får sedan en intensivt och häftigt vin med örter, kött, animaliska toner, peppar och en hel del baconfett. Behöver lång tid (svårbedömt: 92 idag, potential till minst 96)

2007 The Armagh Jim Barry Shiraz
 En massiv doft av björnbär, björnbärslikör, mynta och vanilj. Svår att motstå eftersom den är så omedelbart god och välgjord i sin super-aussie-stil. Ett annat topp-grillvin, som gissningsvis är lika gott sommaren 2014 som 2024 (93).

Till sist tre bubblande nyheter från Roederer:

2007 Millesime
Riktigt bra och fräsch med en hel blanc-de-blanc känsla (gröna äpplen, brioche) - men vinet är normalt gjort på 70% pinot. Den blockerade malon ger hög upplevd syra och fräschör. Gott att dricka idag och ett antal år framåt, men ingen långliggare skulle jag tro (91-92).

2008 Vintage Rose
2008 omnämns ofta som ett kanonår i champagne, så detta borde vara bra. Men jag går inte igång på vinet - som ofta har jag lite svårt för rosechampagne. Det blir på något sätt varken hackat eller malet. Andra runt bordet var klart entusiastiska.

2006 Cristal
Skyhög syra, tät och knuten frukt, balans - alla byggstenar till ett stort vin finns här. Behöver minst fem år på rygg (92-96).

En härlig avslutning på en verkligt trevlig, god, lärorik och "nördig" kväll! Sista munnen tar jag dock från 2010 Monte Bello Cabernet för att ha kvar smaken i munnen när jag vandrar hemåt i höstmörkret. Stort tack till Claes, Stefan och Cattis!

PS. Fler intryck att läsa:
http://barolista.blogspot.se/2013/10/vinunic-pours-some-fine-wines.html
DS

Bordeaux vs. Världen

En innehållsrik vinvecka som inleddes med en klassisk Bordeaux mot resten av världen BYO, lätt uppstyrt av bdx-mannen.

Första flighten skulle innehålla tre bdx-viner och tre icke-bdx, ca år 2002 och framåt. Det visade sig vara sju viner... vilket faktiskt gjorde det hela intressantare - då kunde man inte med uteslutningsmetoden gissa vilka som var kvar mot slutet. Alla vinerna var bra - och för det mesta gick det bra att gissa "rätt" - men modern St Emilion (tex Clos Oratoraire och Tertre Roteboeuf) kan man lätt missta för "nya världen". I denna flight dominerade Bordeaux med 2004 Terte Roteboeuf främst.

Den andra flighten blev också sju viner - men en tokkorkad Pichon Lalande gjorde att det blev fyra icke-bdx mot två bdx. Här var 1996 Philip Togni de flestas val, med 1998 Mondavi Reserve som tvåa. 1970 Montrose var häftig, men började falla isär lite och 2000 Beychevelle är ett läckert vin (precis lagom utvecklat idag tycker jag) men ändå bakom Napa-vinerna. 1997 Ridge Monte Bello var OK - men ingen toppflaska. 1997 Meerlust Rubicon stod sig oväntat bra i denna ganska tuffa flight med intakt och tät frukt, grusväg och bara lite rökt bakelit. Många gissningar Pessac på det vinet faktiskt. Tack till Bdx-mannen (Lars) för en verkligt kul kväll!

 

2004 Marchese Antinori

 

Mogna, lite mörka körsbär. Fin tomatpure. En viss utveckling. Det vi framförallt slås av är den alldeles utomordentliga balansen! Tannin- och syrastrukturen är precis lagom avrundad. Frukten och sekundäraromerna balanserar på en knivsegg. Hela bygget sitter ihop alldeles sömlöst. Sitter som den berömda italienska cykelkepsen både till maten (oxfile-medaljonger, blomkålspuré, rotsaker i ugn och en långkokt vinsås) och några bitar ost efter. Skönt när man lyckas plocka en flaska på sin topp!

2004 Vilmart

 

Gul färg, medelstor doft, en rik och komplex smak med fin krita, musselskal, nästan mogna gula äpplen och en skönt krämig mousse. Riktig god skumpa - särskilt en dryg timme efter "ploppning". Inte på Krug-nivå - men lite åt det hållet. Funkar hela kvällen: före maten till blandade småplock, till maten (laxburgare med västerbotten) och efter maten. Visst finns där lite fat, men frukten är i förarsätet så hela bygget är i balans.

 

8 x Brunelli



4 av 8 Brunelli fastnade i mobilkameran

Provning i AuZone med 8 Brunelli från de lyckade årgångarna 2004 till 2007.

2007 Brunello di Montalcino Val di Suga (SB 42302) - 249 kr. En klassiker som funnits på systembolaget i många år. Vi får en verkligt typisk Brunello med bra syra, körsbär, läder, tobak och lite bränt farinsocker (2007 var ett varmt år). En god Brunello att dricka idag - även om det kanske fattas lite stoppning för längre lagring (89)

2006 Quercecchio
En favorit inköpt hos Carlo Merolli för ett par år sedan. Rödare frukt (vinbär, hallon, lingon), mindre trä och tobak. Snygg, linjär och bra längd. Lite örtigt elegant. Gott som 17! Att handla "by the truckload" för den som har möjlighet (90+)

2007 Fattoria Barbi - Brunello di Montalcino (nr 79013)
En historisk producent som nyligen släpptes på bolaget. Mycket traditionell stil med tanniner (lite torra), trä, tobak, läder och en aning starkvin och lite mentol i toppnoterna. Bra längd - men ingen riktig favorit denna kväll. Någon tror på lagring (87)

2005 Vigna Cerbaia
Ett vingårdsvin från liten familjeproducent (inköpt hos Carlo M.). Betydligt mer utveckling på näsan, lite grön balsamico! Fint balanserad eftersmak, men provarna är klart oeniga: 2 tycker vinet är bäst, och 4 att det är sämst. En vattendelare. (86)

2004 Val di Suga
En av provarna nämnde flera gångar att detta kunde vara en Val di Suga med viss utveckling - och det stämde ju! Liksom föregående vin ett annat doftspektra där sekundärtoner av svamp, soja, läder, stall och undervegetation tagit över från frukten. Helheten är i bra balans tycker jag - drick nu ifall du har flaskor. (89-90)

2006 Il Poggione
Mörkare tätare färg och klart mer knuten initialt (alla vinerna hade fått 1,5 timme på karaff). Ett (eller kanske två) snäpp upp i intensitet och kraft - men lite oförlöst ännu. God potential, en av kvällens favoriter (90+)

2006 Donna Olga
Liknande färg och intensitet som föregående vin, men lite modernare stil och lite mer tillgängligt idag. Intresseväckande komplex och kryddig doft. Kvällens vinnare! (92)

2007 Riserva Altesino
Kvällens dyraste vin och högsta Parker-poäng (94 om jag minns rätt). En djup och komplex doft som ändå är klart dominerad av söt frukt (vinbär, slånbär och lite mörka söta körsbär). Blint hade jag inte satt detta i Montalcino (möjligen i Bolgheri, eller en bdx-blend från Veneto). Utan tvekan mycket välgjort och gott, men inte allas tekopp. 2 provare hade det som bäst, och 5 som sämst! (91)

Slutsatser:

• Årgångarna 2004, 2006 och 2007 är bra. 2005 mer tveksam - men bara ett vin är förstås inget statistiskt underlag
• I denna klass och stil av viner - så känns 2004 som drickfärdig, och 2007 snart så. 2006 kan lagra ett litet tag till
• En majoritet av provarna gillade en majoritet av vinerna (men inte nödvändigtvis samma!). Prisnivån får anses klart rimlig i både Sverige och Danmark - vissa av dessa viner kostar nästan dubbelt så mycket i USA (50-80 USD exkl. skatt).
• Samtliga viner är att betrakta som matviner - tanniner och syrastruktur behöver något att bita i!

 

2006 Singerriedel

 

Söndagsfisken (bergtunga med fänkål) får sällskap av en gammal bekant, 2006 Riesling Smaragd från vingården Singerriedel i Wachau - gjort av allas vårt kooperativ Freie Weingärtner. Vi har druckit vinet en 3-4 gånger tidigare, och alltid varit nöjda. 2006 är en årgång som till en början fick goda omdömen runt om i världen, men sedan har det svajat en del. Det har framförallt klagats på obalans och bitterhet i frukten. Vi hittar inget sådant i kvällens butelj. Det är bara ett skönt flöde av solmogna gula stenfrukter (plommon och aprikoser), stenar och mineraler, och lite kanderade apelsin i doften. Smaken är i perfekt balans idag (i alla fall i våra munnar) och längden är oklanderlig. Hela flaskan går åt, fast vi bara tänkt dricka halva. Om man skall vara en riktig petimäter och verkligen leta efter något att anmärka på, så är det möjligen att alkoholen (14%) märks i eftersmaken - särskilt sedan vinet kommit upp i nära rumstemperatur. Stark rekommendation att dra en kork om du har en flaska i ditt förråd.

 

Mogna viner i oktober

Vi har A.s studiekompisar på vinmiddag och denna gång är temat viner med lite utveckling. 2002 Franck Bonville Blanc de Blancs inleder med fint utvecklad karaktär av gula frukter och nötter. Syran är väl avrundad och flaskan tar slut medan köttet går klart i ugnen. Vi häller de fyra röda och provar; 1998 Veenwouden Classic är sötfruktigt och lite rökigt, flera tycker det är godast utan maten, men ingen till maten. Bara drygt halva flaskan går åt. 2004 Casalferro är rätt knuten trots 1,5 timme på karaff, men efter lite snurrande och luftande så får vi lite mörk tät frukt, espresso och lövhög. Ingen har detta som favorit, men jag tycker ändå det gör rätt bra ifrån sig - utvecklas dessutom hela kvällen och sista slurken smakar bäst. 2004 Yalumba The Menzies är om möjligt ännu tätare, och ger ett typiskt aussie-intryck med redig frukt (vinbär och björnbär) och en gnutta eukalyptus. Ganska låg syra och utmognade tanniner. Enda anmärkningen är att det kanske är lite endimensionellt och inte så långt. 2000 Ch Kirwan, Margaux är (som väntat) något rödare/ljusare i färgen och ger ett svalare och komplexare intryck med allehanda bordeaux-typiska toner. Ingen tyckte det var godast utan mat, men alla tyckte det var godast till maten (lågtempad, helstekt US Top Blade och rotsaksgratäng) och flaskan tog slut först!

Till äppelpaj med citrontouch så drack vi 1987 Quinta do Panascal Vintage Port, väldans gott!

 

 

 

2002 Clos Fourtet

Skön drickbarhet och nivån i flaskan sjunker fort.

 

Vi ville ha ett gott fredagsvin med lite utveckling kombinerat med bra frukt, och därför drar vi denna kork. 2002 är ju generellt en tveksam årgång i Bordeaux; kallt och blött väder gav dålig och ojämn mognad och därmed ofta gröna och snipiga viner. Clos Fourtet hade året innan köpts av nya ägare som vill visa vad egendomen förmår - och selekterar stenhårt. Resultatet blir bra - vi får en härlig mörkröd färg, en doft med både klassiska och moderna komponenter och en välbalanserad och matvänlig smak med mörka plommon, lite korint, och lite smörkola (från faten). Syra snarare än tanniner ger struktur. Visst finns där några gröna stråk, men det är högst njutbart idag efter ca 1 timme på karaff.