2003 Kirwan

Rådjursfile från de småländska skogarna kräver ett bättre vin. Mitt förråd av mogna norra Rhone-viner med lite klass är begränsat så det får bli en Bordeaux. Utan större eftertanke faller valet på en 2003 Ch Kirwan, Margaux. Ett slott som fått en del "pisk" för att vara alltför mycket Rolland&Parker (2005 fick rätt höga poäng om jag minns rätt). Vi har druckit ett antal årgångar med lite varierande resultat, men 2000 är ett säkert kort. Denna 2003a är tät ända ut i kanten, doften är skönt söt bdx-frukt med lite fat och tobak. Smaken är riktigt bra med en solbakad bredsida av mörka, söta bär inbäddade i finkorniga tanniner och visst hittar man lite utveckling också med tobak och lite stall. Ändå finns en läskande fräschör (syran är helt ok och bara 13%). För oss som gillar både Bordeaux och Napa så känns detta ganska mitt i prick! Väldigt svårspottat, enda invändningen är väl att känslan av terroir inte är direkt uppenbar... blint hade jag nog satt detta i Napa.

2000 Graillot Crozes

Till en "Wallenbergarlimpa" med mos på potatis och rotselleri (väldans gott! stark rekommendation) och klassiska tillbehör (ärtor, lingon och en lite lättare sås) har jag tagit fram en 2002 Marsannay "Les Longeroies" från Domaine Bruno Clair. Häller i karaffen i god tid (en dryg timme före maten). Det doftar inte mycket. När det närmar sig maten så är doften fortfarande på "mute" och smaken är halv-OK, men det finns en klart störande beska i eftersmaken. Det är inte särskilt gott. Sannolik TCA - trist. Snabbt fram med en annan flaska med mognad - det blir en 2000 Crozes-Hermitage från Alain Graillot. Även här är doften initialt dov och stum, men smaken är rätt vital med fin röd frukt. Lite snabbkaraffering och sen får vi ett bra, intressant och utvecklat vin med balans mellan frukt och utveckling. Frukten är klassisk röd Crozes med lingon, röda vinbär och rönnbär. Bland sekundäraromerna hittar vi saltlakrits och en hel del animaliska toner av olika slag. Syran stagar upp bygget och ger en fin matvänlighet. Tanninerna är huvudsakligen utmognade. Sammanfattningsvis är det mycket gott idag, men bör nog drickas upp inom de närmaste åren (året?).

2007 Lynmar Chardonnay, Russian River

Vi lagar torsk med dill&citronolja. bacon och potatis. Vi diskuterar vinvalet: A. vill ha en "smörig chardonnay" medan jag lutar åt en bättre Riesling med lite utveckling. Det blir som A. önskar och en 2007 Lynmar Chardonnay från Russian River i Sonoma Valley får sätta korken till. Det funkar riktigt bra! Färgen är djupt gul med lite gröna stick. Doften är stor och redigt smörig, men frukten finns där också med mogna gula frukter (äpplen, aprikoser, citrus) och smaken är rik med samma gula frukt inbäddad i en välbalanserad syra och faten är förstås med - men inte framför frukten. Lång och snyggt balanserad eftersmak. Vinet binder ihop smakerna i maten (bacon, torsk, citron, dill) på ett utmärkt sätt. Följaktligen allra bäst till maten, "jättegott!" säger A.

PS. Tidigare provat här: http://vintresserad.blogspot.se/2012/02/ett-modernt-sortiment.html. Det smakar betydligt bättre med mat till! DS

2007 "Les Launes" Delas, Crozes-Hermitage

En klassiker där vi drack ett flertal årgångar runt 2000, men sedan svalnade intresset. Vi upplevde att frukten blev tunnare och känslan av "terroir" försvann. 2007 provade vi på en mässa (el likn) och tyckte att kvaliteten höjts tillbaka till normalnivån igen. Men det var ett par år sedan (minst, kanske 2009 eller 2010?). Nu hade vi en ensam flaska kvar - och det var dags att dra en kork och se vart det hela tagit vägen. En stund i karaffen hinner vi med. Färgen är transparent röd med lite svarta stick. Doften är stor och skönt Crozes-typisk med röda bär, peppar och en tydligt animalisk ton. Smaken följer upp fint: den är ganska lätt och läskande, helt befriad från onödig tyngd. Inget stort vin, men gott som bara den!  

2008 les vénérables VV, Chablis

Söndagslaxen får sällskap av en Chablis från La Chablisienne, ni vet det där kooperativet som dels producerare en stor del av all Chablis - dels (och betydligt viktigare) har en väldigt hög kvalitetsambition. 2008 "les vénérables"vieilles vignes chablis har en skön, lätt grönskimrande färg, en medelstor och chablis-typisk doft (musselskal och citrus) det som verkligen sticker ut är den oerhört mineraliska och syrarika smaken. Laxen (med fänkäl, purjo och grädde) har liksom ingen chans - det är bara att ta en liten slurk av vinet efter varje tugga för att rensa gommen - så gör syran och mineralerna jobbet! Frukten är tillräckligt rik, och helheten alldeles väldigt gott (91 p). Jag skulle handla fler imorgon om det gick (inköpt på grossen i Kokkedal för rysligt rimliga 100 DKK).

2004 Haut-Bages Liberal, Pauillac

Kall februarilördag mitt i de s.k oxveckorna kräver "comfort food" och medföljande "comfort drinking". Det blir lammfile med rotsaksgratäng (mest potatis - det gillar våra barn bäst). Vinet blir en klassisk medelklass-Pauillac: 2004 Haut-Bages Liberal. Vi har druckit vinet i ett par tidigare årgångar (2000, 2002 och någon flaska 2004 om jag minns rätt). Det brukar vara en typisk medelklass Pauillac, även om vi inte riktigt gått igång på tidigare flaskor. Kvällens butelj får en hygglig luftning med en dryg timme på karaff och det gör vinet gott. Vi får en djupt mörk röd färg med svarta och blåa stick. Den är utmärkt tät hela vägen ut till kanten. Doften är medelstor och väldigt "Haut-Medoc" med sina mörka bär och ceder. Smaken följer upp fint med tät mörk frukt, och en väldigt läskande och god smak: mogna svarta vinbär, tobak, lite blyertspenna och grafit.  Längd och fräschör är utmärkta. Tanninerna är eleganta och lagom "ihopsmälta". Smakar urgott till lammet och gratängen! Vår bästa flaska Haut-Bages Liberal hittills, lättdrucket och svårspottat, 91 p i vår bok, 89 på CT. Känns som bra nära bulls-eye om kravspecen säger: Pauillac, viss utveckling och rimlig peng (tror inte vi betalade mer än 280 SEK för denna). 2009 och 2010 kostar naturligtvis mer, men 2006 och 2008 går nog att få tag på för under 300 SEK. Rekommendation för alla med samma kravspec.

PS. I glasen bredvid finns: a) 2004 Quinta Vale D. Maria. Häftig och luftkrävande torrt rött vin från Douro. Också väldigt gott, något mer komplexitet, men något mindre elegant. b) 2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc. Torrare, rödare och mer utveckling än Haut-Bages Liberal - men sällsynt bra bruks-bordeaux för verkligt rimliga 80 DKK hos grossen i Kokkedal (på rea nedåt 60 DKK).