1999 d'Armailhac och 2000 Vieux Larmande

Ikväll har vi samlat vinprovargänget som A. lärde känna under studietiden (som är ganska många år sedan vid det här laget). Det brukar vara jättetrevliga kvällar med lite mer fokus på maten än vinet... Ikväll lagar vi marinerat lamminnanlår i ugn, med blomkålspure, rödvinskokta linser och timjanpotatis. Lamm = Bordeaux hos vintresserad! Vi tog också med en argentinare, El Portillo Cab Sauv Reserve 2005 som brukar erbjuda en god balans mellan nya och gamla
världen för bara ca 90 kronor. Provningen är blind för alla utom värden. Att hitta den unga, varma argentinaren är lätt. Någon gissar på Sydafrika, ngn annan på Sydamerika. Färgen är röd, med liten blåton. Doften är ganska stor, god, vinös, med lite svartvinbär och liten fruktsötma. Smaken är i god balans mellan (ganska lätta) syror, mjuka tanniner och en trevlig mörk frukt. Alla gillar vinet!

2000 Vieux Larmande finns i glas nr.2. Färgen har en tydlig tegelfärgad kant, doften är medelstor och det gissas ganska vilt på olika områden i Europa. Men alla vet vår preferens för Bordeaux och det stämmer ju bra. Doften är ganska komplex, med lite blåbär, lakrits och lite stalltoner. Smaken är god, medelfyllig (lättare än El Portillo) och trevligt mogen. Helt OK St Emilion, men jag hade nog väntat mig lite mer från det fina året 2000.

Färgen på 1999 d'Armailhac är någonstans emellan vin1 och vin2; mogen men inte lika tydlig tegelkant som Vieux Larmande. Doften är medelstor och ganska typisk vänstra stranden med svartvinbär, ceder, lite blyerts och en lagom dos multna löv. Smaken liknar doften, med ett litet tillskott kaffe. Jättegott, för den som gillar mogen Bordeaux från Medoc.

Till efterrätten (en krämig chokladmousse med passionsfrukt) blir det (inte heller oväntat) en Grahams LBV 2000 - en god och trevlig LBV för rimliga pengar.