Traditionella Helgviner

Efter förra helgens Ch9 överflöd, så kände vi för lite mer traditionella viner och helgens första kork kom från en 2006 Produttori del Barbaresco. En vackert transparent rubinröd färg i karaffen, initialt knuten doft (som väntat) och ganska stramt vin i första klunnkarna, Nebbiolo-tanninerna finns där - men är ändå ganska drickvänliga. Efter en timme i karaff och glas börjar det hända grejer, doften utvecklas ganska rejält till den bukett med nypon, rosor, ljus bärfrukt och även en gnutta tjära och viol - precis som vi hoppats på! Även smaken utvecklas en del, fast detta är framförallt ett traditionellt vin att först dricka till maten och sedan dofta på. Det är så gott att vi struntar i kvällsteet och långsamt dricker ur flaskan istället.

Nästa traditionella vin är en 2006 Riesling Singerriedel från Domäne Wachau (Freie Weingärtner). Årgången var relativt varm och har gett lite ojämn kvalitet, samt ofta relativt snabbmognande viner med inte alltför hög syra. Vi drack 2001an av detta vin i juli 2008 med stort utbyte, så nyfikenheten är rätt stor. Vi får en härligt rik guldgul färg; en stor, ganska varm Riesling-doft som redan från start är med i matchen. Smaken harmoniserar fint med en rik, varm Riesling-frukt (både gula plommon och äpplen) en bra syra (men inte hög) och en lång och rik eftersmak. En del mineral och lite petroleum. Mycket gott, kan säkert utvecklas lite till men osäkert om syran klarar lång lagring...

Den sista flaskan 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc fick också sätta livet till. Här är vi verkligen på hemmaplan med en tät och relativt djupröd färg, en utomordentligt fin Medoc-doft med cassis och rostat kaffe, och en bra blyertston i den långa cassis-dominerade smaken. Suveränt gott! Bara synd att jag inte har fler flaskor. Tre riktigt bra traditionella viner!

Chateauneuf 2007

Årgång 2007 i Chateauneuf är omtalad i vinvärlden (en legendarisk baby?). Parker har sagt ”...vintage of a lifetime...” och vinhandlare världen runt drar på stora marknadsföringstrumman och höjer priserna. Ändå försvinner vissa viner rejält fort från handlarnas lagersaldon. Sedan kommer Parkers andra provningsnotering hösten 2009 med bitvis höjda betyg och än fler superlativer (fast lite mer nyanserade om jag fattat det hela rätt). Här är en som har koll:
http://mina-vinare.blogspot.com/2009/10/nittiosexkommaelvapoang.html

Mitt intresse för Ch9 är ganska nyvaknat, men vi har i alla fall köpt lite av 2005, 2006 och nu 2007. Efter lite mailväxlingar i höstas var det därför dags att planera för och anskaffa viner för en ordentlig genomgång av 2007orna.Vi ville få svar på frågorna om det var en homogent bra årgång, dvs om även instegsviner och ”normale” (dvs Cuvee Tradition och liknande) presterar lika bra som de topprankade prestigecuveerna. Datum spikas i god tid och inbjudan skickas ut, och snart var vi tolv runt bordet i Niklas källare igen. Det svåra med en sådan här provning är att vinerna är så primära; väldigt förenklat kan man säga att samtliga har en purpurröd färg, doftar och smakar ungt, kirschigt, krossade hallon, lite provencalska örter och sötlakrits. Och alla är mer eller mindre eldiga. Det gör dels att nyanser, komplexitet och elegans (som ofta skiljer ett exceptionellt vin från ett riktigt gott vin) inte framträder så tydligt; dels att gom och ”den sensoriska apparaten” blir lätt överbelastad med söt Grenache-frukt och alkohol. Här följer därför korta noteringar från de tre flighterna.

Flight A – instegsviner
1. Domaine du Vieux Lazaret (SB 2211)
2. Collection du Rhône (SB 2286, ifrån granndistriktet Vacqueyras)
3. Xavier Châteauneuf-du-Pape (SB 6267)
4. Bosquet des Papes Cuvée Tradition (SB 99010)
5. Domaine Janasse, CdR ”Les Garrigues”

Denna flight var den ojämnaste (inte oväntat) men jag upplevde ändå att instegsvinerna (med lägst inköpspris) vin1 och vin2 levererar bra drickbarhet idag och skön (men lättare och glesare) frukt. Vin3 är ett klart steg upp och leverar bra för pengarna, även om priset nyligen gått upp en tjuga. Vin4 är flightens mest kompletta och har både fin, tät 07-frukt och klassisk Ch9 elegans. Vin5 är häftig med mest kraft i frukten, men kanske lite obalanserat idag. Jag skulle ändå gärna ha ett par flaskor på rygg.

Flight B – Tradition-cuveer
1. Clos du Mont-Olivet (SB 95974)
2. Domaine Cristia
3. Domaine Barroche Signature
4. Mas de Boislauzons Tradition
5. Clos St Jean Tradition

Denna flight är klart jämnare och det blir mycket en fråga om personliga preferenser. Jag gillar verkligen vin 2 med sin otroligt charmerande röda frukt och lite vanilj i längden. Även vin4 med sin mörka, lovande kraft och mörka kryddpaket kommer ut en aning bättre i mina anteckningar. Samtliga viner är 90+ poäng. Om man räknar Bosquet des Papes Cuvée Tradition till denna flight (och det borde man) så har vi sex riktigt goda viner (av sex möjliga) på Tradition-nivån. Den (mycket) enkla slutsatsen blir att 2007 levererar som utlovat på denna nivå.

Sedan smakar det mycket bra med några pizzaslices inför drabbningen med det tunga artilleriet i sista flighten.

Flight C – Prestige-cuveer

1. Chante le Merle Vieilles Vignes (SB 95759)
2. Cuvée du Vatican Réserve Sixtine
3. Domaine Cristia Cuvee Renaissance
4. Pure, Domaine Barroche
5. Mas de Boislauzons Cuvée du Quet

Nästan ännu jämnare i denna flight! Man får mer av allt, utom eldighet och beska. Det är lite nyansskillnader i frukten, men det är utan tvekan ren och skär hedonist-dricka i alla fem glasen! Mina anteckningar är än mer kortfattade än vanligt... och innehåller fler otryckbara, positiva kraftuttryck. Alla utom vin2 är favorit hos någon av provarna, min är (efter en lång tvekan) Cristias Renaissance med sin förförande rena frukt och längd. En viss majoritet lyfter fram Chante le Merle, som kanske har den finaste balansen idag. Pure är underjordiskt god, och Cuvée du Quet (RP 100) med sin obändiga, mörka fruktkraft och ändå drickbar idag (fast den är säkert mycket bättre bortåt 2015). 93-96 (98?) poäng i min bok. Detta är inte viner som får tiden att stanna, men visst känns det som att ”the space-time continuum” (sv. rum-tiden) knuffas en aning...

Tillbaka till grundfrågan då, sammantaget - hur bra är då egentligen 2007 i Ch9?
Först måste man säga att vi pratar om jäst druvmos som sedan pressats och buteljerats, inget annat. Och att det är ung Ch9 från en relativt varm årgång, så eldighet och alkohol finns där (14,5 – 16,5% alkohol enl. etiketterna). Alla gillar inte denna typ av vin, och det blir lite jobbigt att dricka i längden. Vissa av vinerna passar inte heller särskilt bra till mat. Jag upplever ändå att 2007 är en riktigt bra och homogen årgång som funkar på alla dessa nivåer, även om naturligtvis prestige-cuveerna är de mest imponerande. Jag skulle hellre ha fler än färre av dessa viner i förråden. Det var otroligt kul att kunna prova dem alla denna kväll tillsammans med elva andra vingalningar i en källare på Lidingö! Ett särskilt tack till Niklas som ordnade lokal och en massa goda (någon mer intressant än god) extraviner. På tal om extraviner, vi inledde med ett par spännande viner, och hade än fler (med mer mognad) på eftersittningen. Många var riktigt goda, men ett vin stod verkligen ut som kvällens absolut mest minnesvärda; Niklas färdknäpp i form av en 1898 Verdelho Madeira. Ett helt makalöst vin, jag kunde (med lätthet) känna eftersmaken dagen efter.

PS. Sedvanligt excellenta noteringar finns här. DS

1996, Arzuaga Reserva, Ribera del Duero

Det blir rätt sällan spanskt i glasen här hemma, men i kväll öppnar vi en flaska som fått mycket tid på rygg, 1996 Arzuaga Reserva Tinto från Ribera del Duero. Vi köpte den på plats våren 2000, efter att ha lyckats klämma oss in på en förevisning av Bodegan som egentligen krävde förbokning. Trots åldern är doften till att börja med noll och intet, första intrycket är helt enkelt att vinet är icke-defekt, men bra nära dött. Färgen är förvånansvärt röd och tät. Efter ett tag får vi iallafall ett litet doftintryck med lite starkvin och en svåridentifierad, lite söt röd frukt. Smaken utvecklas i en timme eller kanske två och smakar som bäst till osten. Vi får då en mycket utvecklad smak med söt (nästan knäckig) röd frukt, russin, starkvin, och en rätt bra syra. Tanninerna är helt utmognade. Eftersmaken är lång, men klart oxiderade och starkvinsdominerade. Inte dumt alls, och alltid intressant att dricka ett moget vin. Vinet har även två andra trevliga egenskaper; nämligen avsaknad av dill och kräftspad, och att man kan säga "Bra att det var sista flaskan".

1995 Beausejour-Becot, St Emilion 1er GCC

På auktionen innan jul ropade vi in halvdussinet flaskor av detta vin, 1995 Beau-Sejour Becot, St Emilion 1er Grand Cru Classé B. Vi besökte egendomen sommaren 1999 och det gör ofta det lilla extra för intrycket. Den första flaskan öppnades vid nyår - men var korkdefekt, så jag var allt lite orolig när denna kork drogs. Maten är påskinspirerad, Bordeaux-vänlig lammfile med champinjoner, vita bönor och gräddsås. Vinet har en mörkröd, tät kärna, med lite tegel i kanten. Doften är medelstor och härligt Bordeaux-komplex med svarta vinbär, piptobak, lite apelsin, och kafferost. Smaken ger en god attack i början, med bra frukt (trots 15 år), fin syra, och en balanserad, lång och komplex avslutning med lite starkvinston (som det anstår ett vin i slutet av medelåldern). Tanninerna är möjligen lite torra, men för övrigt är det ett mycket gott glas med härlig mogen Bordeaux-typicitet.

2004 Domaine Sainte Claire, Chablis Vieilles Vignes

Till söndagstorsk med räkor öppnar vi en 2004 Domaine Sainte Claire, Chablis Vieilles Vignes från JM Brocard. Ett av våra pålitliga viner som brukar leverera god utväxling med ett par år på rygg. Kvällens butelj bekräftar detta. Vi får en härlig gul färg, strax under "smör" i intensitet. En utmärkt god och komplex doft med gul frukt och mineral, som avslutas med brynt smör. Smaken inleds med ganska intensiv citron, och avslutar istället med mineral. Kalasgott och de fyra åren på rygg ger utväxling med råge. Stark rekommendation att dricka nu!

PS. För drygt två år sedan drack vi 2002an med liknande goda intryck. Fem-sex år verkar ge lagom utveckling.
http://vintresserad.blogspot.com/2008/01/chablis-st-claire-vv-2002.html

PPS. Hann med en kort tur på Union Chablis GC dagen häromveckan. Där provade vi 2008or som var goda eller mycket goda. Lite knepiga viner att prova så pass unga, men likväl ett bra intryck. Domaine Malande och Domaine Servin var några mindre producenter med bra viner. Särskilt fastnade vi för läget Les Clos, men även från Bougros fanns flera bra viner. Förstås är även producenterna Fevre och La Moutonne bra. 2008orna lär bli bra, lika bra som 2002 säger producenterna... DS

Bordeaux-weekend

Nej, tyvärr har vi inte tillbringat helgen i Bordeaux. Och det ser mörkt ut vad gäller att komma dit i vår, trots att http://www.ugcb.net/ och deras weekend för amatörer den 5-6 juni låter mycket spännande! Vi får nöja oss med att dricka Bordeaux på hemmaplan istället, inte det sämsta. Helgen inleds med nysläppta bruks-Bordeaux 2006 Cambon la Pelouse, Haut-Medoc som Bristly importerar i 6-pack. Frankofilen mfl har hissat vinet. Vi har inte provat förr, och 2006orna känns lite ojämna så förväntningarna är lite blandade. Vinet är som väntat initialt rätt så slutet, och behöver mer än en timme i karaff och glas för att vakna till liv. Vi får då ett rött transparent vin med medelhög intensitet, en medelstor doft med röda bär och så småningom en trevlig bukett av blommor, viol och lite Bordeaux-parfym. Smaken är relativt lätt, mycket frisk och med bra syra och mineralitet. Så långt ett gott och typiskt matvin. Dag2 är det hela än bättre, med mer harmoni och en mer utvecklad både doft och smak. Nu är det riktigt bra och vi förstår varför Franko hissade detta! Vi tror även på en god framtid.

Sedan har vi lite gäster och letar då upp en 2004 Clos de l´Oratoire, StEmilion GCC, från Vignobles Comtes von Neipperg. Här är färgen mörkröd och nästan ogenomtrevlig, vi får en härligt öppen doft med tät plommon-, björnbärs-Merlot-frukt och dyra chokladiga fat. Smaken är mycket god, fast kanske lite "mid-Atlantic" med alla rostade fat. Frukten klarar dock balansen fint, och blint hade jag varit nära Napa. Jättegott idag och rätt många år framöver.

Till sist en 2004 Ch Ormes de Pez, Saint-Estephe. Här vill vi prova hur långt vinet kommit i sin utveckling och är beredda på ett ungt och motsträvigt vin. Så blir det inte, färgen är mycket lik Cambon Pelouse altså ganska röd och relativt transparent. Doften öppnar upp fint med röd frukt och nypon. Smaken är redan bra - visst är det ganska stramt men absolut njutbart idag, läskande, svalt, med skön röd frukt, bra längd och utmärkt syra. Även en bra Bordeaux-karaktär, utan att vara så där arketypisk (bara antydningar av svarta vinbär och blyertspenna). Lite mer längd och tryck i frukten jämfört med Cambon Pelouse, som å sin sida har en lite mer komplex och blommig doft. Ingen dålig Bordeaux-weekend på hemmaplan!

1999 Domaine Capmartin, Madiran

Till helgens familjemiddag korkar vi ur ett möjligt fynd från långt in i förrådet, 1999 Domaine Capmartin "Cuvée du Couvent". Förmodligen inköpt för ca 120 kr, omkring år 2004-2005. Vi öppnar någon timme innan maten, men karafferar inte. Färgen är tät mörkt röd, doften inte särskilt stor, men trevligt mörkbärig och ganska elegant. Smaken hänger ihop fint med doften och vi får mörka bär, lite tobak och stalltoner, en svalkande och relativt lång smak där både tanniner och syra finns med utan att dominera. Kort sagt ett utmärkt, lagom moget matvin. Gott så!