Blandade karameller

Inte så sällan dricker man viner som är goda, och passar fint med mat och sällskap, men kanske ändå inte hinner (prioriterar) att skriva ngt mer om dem. Tänkte iallafall få ned några korta rader om diverse viner (mm) som upplevts den senaste tiden.

2002 La Tense Sassella, Valtellina.
Det här vinet är väl beskrivet i många omgångar i bloggosfären. F&V har kallat det ”systemets mest prisvärda” etc. Vi har druckit flera flaskor av flera årgångar och alltid varit nöjda, utan att vara överväldigade. Det blir vi inte av denna 2002a heller, men den är väldigt god och helt perfekt mogen för vår smak. Dessutom synnerligen elegant! En mycket stark rekommendation att dra korken om du har några 2002or kvar.

2003, A.Voge Cornas
Vi besökte Primewinebar i veckan som gick. Ett mycket trevligt ställe med en lång vinlista, även på glas. Vi drack bla Graham Becks 2003 Blanc-de-Blanc, mycket gott bobbel, samt några röda Graham Beck-viner. Kvällens vin var dock utan större tvekan Alain Voges Cornas VV 2003. En (lite förvånansvärt) ganska klar, ljusröd färg och en härligt stor och innehållsrik doft med röda bär. Återigen ett mycket elegant vin som för tankarna mot de bättre distrikten i Bourgogne (även det lite förvånande).

Vinbloggar-kollega ”Vinös” har redan provat både 2003 och 2005, och jag lånar följande citat från beskrivningen av 2005 som jag tycker passar utmärkt även på 2003:
”I munnen är vinet burgundiskt saftigt och slankt men uppvisar riktigt bra koncentration och härliga syror. Det här är seriös Syrah och förutsättningen för den härliga kombinationen av slankhet och koncentration stavas garanterat lågt uttag.”

Se:
http://vineuse.blogspot.com/2008/11/alain-voge-cornas-les-vieilles-vignes.html

2005, Les Boucauds, Claude Riffault, Sancerre
För ett antal år sedan drack vi en del Sancerre, då syran, frukten och elegansen ofta var tilltalande (särskilt som vi på 90-talet ju drack en del ekade-Aussie-chardonnays som varken hade syra, frukt eller elegansJ). Sedan gick tiden och vi försökte hitta chardonnay med syra, frukt och elegans – ibland lyckades vi, men oftast inte. Nu var det iallafall dags igen för en Sancerre igen efter att ha köpt en halvlåda på Tryffelsvinens entusiasm för denna helt okända (för vår del) producent. Färgen är ljust vit med lite gröna toner. Doften är medelfyllig med syra, grön frukt och viss elegans. Inga svartvinbärsblad, krusbär eller liknande. Smaken är bra med fin mineralitet och hög syra, utan att vara märkvärdig. Rätt bra, men kanske lite endimensionell. Vi sparar nog resterande flaskor till nästa sommar iaf.